En god vän sa; ”sorgen är som havet, den kommer i vågor”. Och så känns det. Vissa vågor är större än andra och i dessa tunga stunder saknar jag honom så oerhört mycket. Men än värre är den känsla av ensamhet jag bär. Då kan jag bottenlöst förlora mig själv – och jag vill ingenting, orkar ingenting. Fortfarande upplever jag en overklig känsla och det känns som Tjoppe bara gått utanför dörren för ett ärende. Jag väntar ännu på att han ska komma hem, öppna dörren och ropa ”hej”…
Läs mer »
Till slut kom då den oundvikliga dagen, dagen då cancern framskridit så långt att livet inte längre kunde upprätthållas. Det gick fort, rasande fort och vi hann aldrig riktigt landa i några rutiner. I hemmet, precis som han önskat, släppte han taget om livet i fredags. Saknaden är obeskrivlig. Vi är många som sörjer. Och för egen del har jag den enorma uppgiften att försöka vänja mig vid att inte längre ha honom vid min sida…
Läs mer »
Än har vi varandra. Men dagarna går på något sätt i varandra – som om vi befann oss i ett gränslöst land, utan tid. Timmarna jag i min ensamhet spenderar medan Tjoppe sover, känns emellanåt oändliga. Och även om jag kan få avlastning, vill jag inte missa en sekund av den tid vi har kvar…
Läs mer »
Det är med något kluvna känslor jag (Styrman) väljer att skriva ändå. Avvägningen mellan det privata och offentliga, i kombination med vårt annars så transparenta förhållningssätt till er läsare (och även det faktum att skrivandet i sig är en vana och en rutin – ja, kanske till och med ett behov) gör att jag snabbt skiftar i känslan om jag ska skriva något, eller inte. Och i sådana fall, om vad? Jag tänkte dock göra ett försök…
Läs mer »
Det känns lite overkligt att det är påsk. Våra dagar ser så otroligt annorlunda ut nu, än vad de gjort på flera år. Fortsatt kämpar vi med att försöka anpassa oss efter vår nya livssituation. På något vis lyckas vi lösa saker vart eftersom. Mest tack vare familj och vänner…
Läs mer »
Plats: Halmstad, Sverige.
Först och främst måste vi få tacka er alla som på olika sätt hört av sig. Det värmer våra hjärtan i en svår tid. Här kommer en liten rapport och uppdatering om läget…
Läs mer »
Hej och tack till alla som hört av sig…
Läs mer »
Halmstad, Sweden
Vi är enormt ledsna att komma med tråkiga nyheter. Några av er känner till vår nyuppkomna situation. Men för den stora massan kommer nog detta som en total överraskning. Vi lägger ut Wilma till försäljning, vi säljer vår kära segelbåt. Anledningen är att något fruktansvärt hänt. Var människas värsta mardröm har tyvärr slagit ner mitt i vårt liv…
Läs mer »
I blåbärsskogen, Nyköping, Sweden
Vart dagarna tar vägen vet vi inte riktigt, men nu har mer än hälften av vår tid hemma i Sverige passerat. Listan över göromålen blir allt kortare, vi har nu kunnat bocka av en rad viktiga ting såsom nytt körkort och pass för Kapten, nya bankkort till
oss båda, läkarbesök och diverse inköp till Wilma. Sedan en vecka tillbaka befinner vi oss på ostkusten och i dagarna går två stora paket ner till Kalamata, Grekland. Ännu har vi inte lyckats träffa samtliga barn, lustigt nog har vi gått om varandra.
När vi kom hem drog de utomlands. Men snart så, kommer vi ha hunnit med dem alla.
I skrivande stund befinner vi oss en bit utanför Nyköping, hos Styrman Pimpstens syster som servar oss med ett fantastiskt boende och god mat – ja, kolla in bilden på systerns hemtrevliga kök (ovan), den hade lätt platsat i ett heminredningsmagasin.
Alldeles intill huset har vi blåbärsskogar och på promenaderna plockar vi nävarna fulla med bär, som vi sen på vägen tillbaka mumsar på. En dag lockade systern till sig två kusiner och en moster och tillställningen blev förnämlig, med lunch på verandan
och ”kaffe å tårta”. Tusen tack för initiativet och värdskapet kära syster/svägerska med man – mer bortskämda än så här går inte att bli. Det blev ett kärt återseende och för oss extra värdefullt, för på detta vis kunde vi träffa hela gänget utan
att det var vi som behövde åka land och rike runt. Tyvärr är tiden begränsad och vi hinner inte träffa alla vi önskar. Varje gång vi är hemma, blir det (förutom de obligatoriska barnen) lite olika vänner och familj vi lyckas hinna med. Ett aber är
att vi inte äger någon bil och vi måste låna ett fortskaffningsmedel (man kommer nästan ingenstans utan bil i Sverige). Inledningsvis lånade vi bil av Kaptens son, som vi lämnade åter i Skåne förra helgen. Därefter tog Styrmans dotters bil vid och
den förfogar vi över fram till nästa helg. Sen blir vi till största del fordonslösa fram till avresan.
Innan vi packar ihop våra prylar i Nyköping och drar vidare, blir det en kräftskiva. Är det något Kapten är förtjust i, så är det skaldjur i alla dess former och häromdagen kom en leverans av levande kräftor. Dessa har vi nu, under glada tillrop, kokat.
En kräfta ville rymma innan den nådde grytan och i jakten på den rackaren, nöp den Kapten hårt i fingret. Vi kan knappast klandra parveln. Vi hade nog gjort detsamma om vi var en kloförsedd kräfta, på väg ner i en gryta med kokande vatten!
Skepp o Hoj!
projektsunshine.se 