I blåbärsskogen, Nyköping, Sweden

Vart dagarna tar vägen vet vi inte riktigt, men nu har mer än hälften av vår tid hemma i Sverige passerat. Listan över göromålen blir allt kortare, vi har nu kunnat bocka av en rad viktiga ting såsom nytt körkort och pass för Kapten, nya bankkort till
oss båda, läkarbesök och diverse inköp till Wilma. Sedan en vecka tillbaka befinner vi oss på ostkusten och i dagarna går två stora paket ner till Kalamata, Grekland. Ännu har vi inte lyckats träffa samtliga barn, lustigt nog har vi gått om varandra.
När vi kom hem drog de utomlands. Men snart så, kommer vi ha hunnit med dem alla.

 I skrivande stund befinner vi oss en bit utanför Nyköping, hos Styrman Pimpstens syster som servar oss med ett fantastiskt boende och god mat –  ja, kolla in bilden på systerns hemtrevliga kök (ovan), den hade lätt platsat i ett heminredningsmagasin.
Alldeles intill huset har vi blåbärsskogar och på promenaderna plockar vi nävarna fulla med bär, som vi sen på vägen tillbaka mumsar på. En dag lockade systern till sig två kusiner och en moster och tillställningen blev förnämlig, med lunch på verandan
och ”kaffe å tårta”. Tusen tack för initiativet och värdskapet kära syster/svägerska med man – mer bortskämda än så här går inte att bli. Det blev ett kärt återseende och för oss extra värdefullt, för på detta vis kunde vi träffa hela gänget utan
att det var vi som behövde åka land och rike runt. Tyvärr är tiden begränsad och vi hinner inte träffa alla vi önskar. Varje gång vi är hemma, blir det (förutom de obligatoriska barnen) lite olika vänner och familj vi lyckas hinna med. Ett aber är
att vi inte äger någon bil och vi måste låna ett fortskaffningsmedel (man kommer nästan ingenstans utan bil i Sverige). Inledningsvis lånade vi bil av Kaptens son, som vi lämnade åter i Skåne förra helgen. Därefter tog Styrmans dotters bil vid och
den förfogar vi över fram till nästa helg. Sen blir vi till största del fordonslösa fram till avresan.

Innan vi packar ihop våra prylar i Nyköping och drar vidare, blir det en kräftskiva. Är det något Kapten är förtjust i, så är det skaldjur i alla dess former och häromdagen kom en leverans av levande kräftor. Dessa har vi nu, under glada tillrop, kokat.
En kräfta ville rymma innan den nådde grytan och i jakten på den rackaren, nöp den Kapten hårt i fingret. Vi kan knappast klandra parveln. Vi hade nog gjort detsamma om vi var en kloförsedd kräfta, på väg ner i en gryta med kokande vatten!

Skepp o Hoj!

 Samarbete i köket och det är systern/svägerskan som ordnar med alla godsakerna…

 

 Vi får extrahjälp i köket…

 

 Det vankas kräftskiva, humöret är på plats långt före skivan! 

 

 På västkusten äter vi havskräftor. Men nu är vi på ostkusten och då är det signalkräftor/sötvattenkräftor som gäller. Dessa är fiskade i en sjö strax intill… 

 

Tusen tack Systeryster med man, ni bor fantastiskt och ni har skämt bort oss i ert vackra hus. Tack för all god mat!!! Nu kör vi ända in i kaklet med kräftor och tillbehör!

 

over and out.