Och så var det då det där andra – det som inte alltid hamnar i de stora berättelserna, men som ändå blir det som stannar kvar längst. Den här sista veckan har jag nästan uteslutande befunnit mig i Alma, Nordamerikas högst belägna samhälle, där luften är tunn och bergen håller byn i en tyst, stadig omfamning. Bara en kort avstickare till Breckenridge en dag, och så de där sena eftermiddagarna när vi glidit ner till Fairplay för att slå oss ner i saloonen tillsammans med lokalbefolkningen. Varje gång är det samma ansikten som hälsar och nickar igenkännande. Samma skratt, som ekar lite längre för varje gång ju mer jag lär känna dem…

Tredje och sista dagen på vår utflykt började stilla med en brunch i Ouray. Innan vi bar iväg igen köpte jag två tekoppar; det är min vana nu, att bära med mig ett litet stycke från varje land jag besöker, i form av något så enkelt som en kopp att dricka te ur. Därefter hoppade vi in i bilen och körde på vägen alla pratar om; Million Dollar Highway…