Varje resa vi gör bär på något alldeles eget – och den här var inget undantag. Det är faktiskt det bästa med livet ombord på Freya. Även om vi har våra rutiner vet ingen av oss riktigt vad som väntar runt nästa hörn. Plötsligt dyker Arktis vilda djur upp vid sidan av båten eller så är det isen som visar sig från sin vackraste sida och får oss att stanna längre än planerat. Allt förändras hela tiden beroende på vad som dyker upp i vår väg. Den här gången var det kärleken som tog kommandot…

Jag har kommit upp till Longyearbyen. Äntligen känner jag hur kroppen slappnar av; svullnaden i kroppen börjar lägga sig, huvudet klarnar och energin kommer tillbaka. Men det var inte utan strul på vägen, tågen stannade helt till följd av en nedriven elledning. Nog har det gått troll i mina resor till och från fartyget på sistone – jag måste ha retat gudarna rejält eller så är det karma som sparar något riktigt bra till mig längre fram…