Jag har kommit upp till Longyearbyen. Äntligen känner jag hur kroppen slappnar av; svullnaden i kroppen börjar lägga sig, huvudet klarnar och energin kommer tillbaka. Men det var inte utan strul på vägen, tågen stannade helt till följd av en nedriven elledning. Nog har det gått troll i mina resor till och från fartyget på sistone – jag måste ha retat gudarna rejält eller så är det karma som sparar något riktigt bra till mig längre fram…
Läs mer »
Det är märkligt hur vissa platser lockar oss tillbaka. Under de senaste åren har jag återvänt till hamnar och landskap där vi under seglingsåren stannade länge. Platser där minnena bor djupt och vännerna är flera. Såklart är jag nyfiken på vad som förändrats fysiskt, men det är inte det som får mig att komma tillbaka…
Läs mer »
Jag sitter på mina vänners veranda i Estepona i Spanien och kvällen är mjuk och varm. På min mobil spelar jag upp en av de filmer jag klippte ihop 2018. Motorcyklarna vi hyrde och som tog oss fram längs de slingriga vägarna på Menorca, snorklingen i det klaraste av vatten, våra skrattande ansikten och saltstänkta hår. Minnena går rakt in i hjärtat…
Läs mer »
Midsommarafton.
För er som inte är från Sverige vill jag berätta att midsommar nog är det mest svenska vi har – ett livsbejakande firande av ljuset, sommaren och livet självt. En tid då vi samlas, sjunger och dansar. Som ung följde jag traditionen och plockade sju sorters blommor som jag la under kudden för att drömma om min blivande kärlek…
Läs mer »
Det måste vara minst ett par år sedan jag skrev så många inlägg från Halmstad i rad. Dagarna bara rusar iväg här hemma, och långsamt har tankarna börjat vandra norrut igen – mot Arktis. Inte för att det är dags riktigt än, men eftersom jag nästa gång ska lämna mitt hem i två hela månader känns det rätt att börja fundera. Förberedelser, packning och allt det där som hör till när man ska vara borta en längre tid…
Läs mer »
Ett minne flög förbi medan jag stod där med skruvdragaren i handen.
Jag är inte gammal, men bilden av den där sommardagen har etsat sig fast precis som bara barndomsminnen gör. Pappa och jag hade cyklat den slingriga vägen över vår ö för att ta den gula färjan över till Vaxholm. Det var varmt, mina ben var bruna efter långa dagar av lek utomhus…
Läs mer »
Min vana att dela upp arbetet ombord i två block, med vila mitt på dagen, sitter ännu kvar fast jag nu har varit hemma i en och en halv vecka. Jag blir trött emellanåt men klarar som regel dagen utan att slumra till om jag håller mig aktiv. Men ibland får jag vika mig för en stunds vila. Tro dock inte att jag är lat för det. Varje tillfälle jag får håller jag igång. Se bara på det här:
Läs mer »
Nu gör jag något så ovanligt som att INTE åka iväg på nästa resa direkt. Men vanan trogen så har jag ändå en tripp att se fram emot innan det bär åter av till Freya i Arktis. Nu väntar en period i Halmstad – och jag behöver verkligen en lugnare period utan en massa nya intryck och timmar på tåg och flyg…
Läs mer »
Vaknar tidigt i en hotellsäng i Köpenhamn, långt ifrån Halmstad trots att det redan gått ett par dagar sedan jag mönstrade av. Inställt flyg, en oväntad hotellnatt i Longyearbyen, två flyg under gårdagen och nu ytterligare en natt på hotell. Förhoppningsvis rullar jag in på tågstationen i Halmstad strax efter lunch…
Läs mer »
Jag var på jakt igen. Hade egentligen inte gjort något vidare försök sedan den där kvällen på restaurangen i Bretagne där vi ätit så goda galetter att jag försökte snärja kocken. En fransk kock vore ju en bra karl att ha, bortsett från risken att dra på sig några oönskade kilon. Så när jag hittade ett rosa gummiband på durken ombord hajade jag till. Jag plockade upp det och läste texten: Andy Boy. Gud vad sexigt, pojkaktigt och fint det lät. Vem kunde han vara, denne Andy Boy? Någon ombord på Freya? Jag stoppade bandet i fickan med ett leende och fortsatte jobba…
Läs mer »
projektsunshine.se 