En seglares tvätt…

Plats: Amora, Lissabon, Portugal.

Det blev en fantastisk respons på förra inlägget. Privatekonomi är till synes ett ämne som intresserar många. Pengafrågan är ju i högsta grad relevant när det kommer till hur man finansierar en långsegling eller annan form av nedväxlat liv. Hör av er om ni vill att vi skriver mer om ämnet. Vi skulle kunna berätta om hur vi rent praktiskt gör för att hålla nere kostnaderna. Exemplen är oändliga till antal och goda råd behövs kanske i dessa dagar, när världsekonomin är i gungning. Att öka på sin beredskapsförmåga är aldrig fel, oavsett vem man är. Så fråga på du, om det är något specifikt du vill veta. Det går att göra via mejl om du vill vara anonym…

Läs mer »

En seglares ekonomiska bekännelse

På en grusig plan på den södra banken av floden Tejo, i Lissabon…

Emellanåt får vi nyfikna frågor om vårt lågbudgetliv. Hur gör vi? Ja, det är nästan så vi undrar själva. Vi är så vana att leva enkelt att livsstilen för oss, känns naturlig. Det viktigaste rådet vi kan ge om du går med drömmar, är att inte ha några onödiga kostnader som tickar. Vad man lägger i epitetet ”onödiga” är ju upp till var och en. Det beror på vad man önskar uppnå. En sak är då säker – hade det inte varit för att vi är så ekonomiskt strikta, hade vi aldrig kunnat leva och segla på det vis vi gör…

Läs mer »

Bland båtar och bråte

Amora, Lissabon, Portugal.

Vi står på land. På den ruffiga sidan av Lissabon. När vi var här för fem år sedan stod vi på ett annat varv, alldeles intill. Där var det fullt nu. Där vi nu är, hittar färre båtar till. Härifrån har vi marginellt längre till centrum. Å andra sidan är detta en billigare uppställningsplats för båtar. För 168 euro i månaden (inklusive el och vatten) har vi utsikt mot den berömda Jesus-statyn ”Cristo Rei”. Åt andra hållet skådar vi Seixal, en stadsdel som även den ligger på den södra banken av floden. I övrigt är det inte så romantiskt, båtvarv är sällan det. En slip. Stora lagerbyggnader. Båtar och bråte. Emellanåt hörs fågelkvitter. Men oftast drunknar den vackra sången av ljudet från en slipmaskin med papper av okänd kornstorlek…

Läs mer »

Dagarna efter orcasattacken…

Amora, Lissabon, Portugal.

Efter att vi sovit ut en natt i en av Lissabons marinor, tog vi oss upp till varvet som ligger på den södra sidan av floddeltat. Vi behövde tajma högvattnet för att kunna ta oss ända fram och väl på plats, stod personalen beredda att lyfta Wilma. Snart hängde båten i luften och vi fick då en möjlighet att inspektera rodret. Glädjande kunde vi konstatera att späckhuggarna inte skadat rodret, de hade inte ens lämnat ett märke. Vilket var lite synd, för vi hade velat haft en tand som minne…

Läs mer »

Mötet med späckhuggare

Position 38° 23 08 N 9°16 74 W (Nu i Lissabon)

”VAKNA…VI HAR ORCAS HÄR!”

Styrman Pimpsten vaknade blixtsnabbt av Kaptens höga stämma uppifrån sittbrunnen. Yrvaket reste hon sig för att i sitt sömndruckna tillstånd, starta motorn. Det var sedan länge bestämt vilka roller vi skulle ha i händelse av möte med späckhuggare ute på havet. Vi visste därför båda vad som skulle göras. Snart hördes en omisskännlig och klanglös duns från rodret i aktern. Späckhuggarna hade börjat attackera båten. Och det var just detta som inte fick hända…

Läs mer »

Kaptens egentillverkade ankarrulle

Mazagon, Spanska Sydkusten

Redan dagen efter vår ankomst stack Kapten ner sitt huvud i ett av Wilmas stuvfack – i jakt efter material att tillverka en ny ankarrulle av. Att försöka hitta en ny ute på stan, var ingen idé. För hur bedårande den lilla byn Mazagon än må vara, så är det inget paradis när det kommer till båttillbehör. Kapten fann snart något han skulle kunna modifiera till en provisorisk ankarrulle. För ankra vill vi kunna göra på vägen upp till Lissabon…

Läs mer »

Oplanerad nattsegling när det gått sönder

Mazagon, Spanska Sydkusten

Kaptens röst skar genom vinden. ”FRAM”… ”NEUTRAL” … ”FRAM”… NEUTRAL”… ”BACK”. Styrman följde ordern genom att omväxlande gasa på och backa Wilma. Vinden blåste hårt och solen höll på att gå ner. Skulle vi inte komma loss snart skulle det bli än svårare att ta oss härifrån. Ankringsförsöket hade helt enkelt inte gått bra. Den belastning som uppstått hade plötsligt fått ankarrullen att gå sönder. Och nu låg den ena delen på flodbotten, medan den andra halvan satt kvar. Och kättingen, ja den satt nu bom fast – väl inkilad mellan dess fäste och peket. Situationen var minst sagt bekymmersam…

Läs mer »