Vaknar tidigt i en hotellsäng i Köpenhamn, långt ifrån Halmstad trots att det redan gått ett par dagar sedan jag mönstrade av. Inställt flyg, en oväntad hotellnatt i Longyearbyen, två flyg under gårdagen och nu ytterligare en natt på hotell. Förhoppningsvis rullar jag in på tågstationen i Halmstad strax efter lunch…
Läs mer »
Jag var på jakt igen. Hade egentligen inte gjort något vidare försök sedan den där kvällen på restaurangen i Bretagne där vi ätit så goda galetter att jag försökte snärja kocken. En fransk kock vore ju en bra karl att ha, bortsett från risken att dra på sig några oönskade kilon. Så när jag hittade ett rosa gummiband på durken ombord hajade jag till. Jag plockade upp det och läste texten: Andy Boy. Gud vad sexigt, pojkaktigt och fint det lät. Vem kunde han vara, denne Andy Boy? Någon ombord på Freya? Jag stoppade bandet i fickan med ett leende och fortsatte jobba…
Läs mer »
Mina dagar här i Arktis börjar nu sakta räknas ner. Tankarna på hemresan har börjat smyga sig på, samtidigt som vi ligger för ankar utanför Longyearbyen utan gäster…
Läs mer »
Den här lilla världen är både min arbetsplats och mitt hem under hela expeditionen. När mitt arbetspass är över är jag fortfarande ombord, och gränserna mellan jobb och fritid suddas ut på ett både fint och krävande sätt…
Läs mer »
Från däck på Freya, långt uppe i Arktis utanför Svalbard, ser jag ut över ett landskap som förändras snabbare än någon annanstans på jorden. Häromdagen var det Earth Day, och ombord har vi ett filmteam från CNN som tillsammans med guider och forskare dokumenterar hur glaciärerna drar sig tillbaka och permafrosten tinar. I år har havsisen nått rekordlåga nivåer igen – det som en gång var ett vitt, fruset rike blir alltmer ett öppet hav…
Läs mer »
Så står jag på museet och stirrar in i en monter. Plötsligt ser jag mitt eget efternamn på en gammal träskylt: Norberg. Året är 1914. En man vid namn Hans L Norberg hade tydligen varit här på Svalbard. Jag fotar av skylten och tänker inte mer på det…
Läs mer »
Tillbaka i Longyearbyen, där vi ligger för ankar i viken. Häromdagen klev våra gäster av och nu råder det lugna, praktiska dagar ombord. Vi städar, underhåller och förbereder fartyget inför nästa resa med gäster…
Läs mer »
Det doftar gott ombord på M/S Freya när ugnarna går varma och grytorna puttrar. Det har varit full rulle i köket på sistone, kreativiteten har flödat. Livet ombord på ett fartyg i arktiska vatten är nog långt ifrån andras liv, men ändå samma. Äta ska man ju göra oavsett var man befinner sig på jorden…
Läs mer »
Jag är åter ombord på M/S Freya för en sjuveckors törn. Så här tidigt på säsongen har det eviga dagsljuset inte kommit än. Det är också kallare än under sommaren. Den stora behållningen är att ljuset är så speciellt. Arbetsrutinerna kommer jag snabbt in i fast jag varit ledig i flera veckor. Helt sanslöst inser jag att detta är den tredje säsongen jag gör i Arktis…
Läs mer »
Jag är vakaren, den som vakar över natten. På väg till flygplatsen – timmar innan gryningen – kommer minnena tillbaka. Alla otaliga timmar jag suttit under den stjärnklara himlen med Wilmas mast som pendlar sakta under himlavalvet. Jag vakade över båten. Över Tjoppe som sov. Ensam. Trygg. De karaktäristiska ljuden när det mekaniska och det naturliga möts; segelduken som sträcks och knarrar från mast och bom, autopiloten som surrar lågt, det rogivande ljudet av båten som skär genom vattnet och vattnet som strömmar förbi rodret. Vi delade aldrig riktigt nätterna till havs…
Läs mer »
projektsunshine.se 