Mina dagar här i Arktis börjar nu sakta räknas ner. Tankarna på hemresan har börjat smyga sig på, samtidigt som vi ligger för ankar utanför Longyearbyen utan gäster…

Den här lilla världen är både min arbetsplats och mitt hem under hela expeditionen. När mitt arbetspass är över är jag fortfarande ombord, och gränserna mellan jobb och fritid suddas ut på ett både fint och krävande sätt…

Från däck på Freya, långt uppe i Arktis utanför Svalbard, ser jag ut över ett landskap som förändras snabbare än någon annanstans på jorden. Häromdagen var det Earth Day, och ombord har vi ett filmteam från CNN som tillsammans med guider och forskare dokumenterar hur glaciärerna drar sig tillbaka och permafrosten tinar. I år har havsisen nått rekordlåga nivåer igen – det som en gång var ett vitt, fruset rike blir alltmer ett öppet hav…

Så står jag på museet och stirrar in i en monter. Plötsligt ser jag mitt eget efternamn på en gammal träskylt: Norberg. Året är 1914. En man vid namn Hans L Norberg hade tydligen varit här på Svalbard. Jag fotar av skylten och tänker inte mer på det…

Tillbaka i Longyearbyen, där vi ligger för ankar i viken. Häromdagen klev våra gäster av och nu råder det lugna, praktiska dagar ombord. Vi städar, underhåller och förbereder fartyget inför nästa resa med gäster…

Det doftar gott ombord på M/S Freya när ugnarna går varma och grytorna puttrar. Det har varit full rulle i köket på sistone, kreativiteten har flödat. Livet ombord på ett fartyg i arktiska vatten är nog långt ifrån andras liv, men ändå samma. Äta ska man ju göra oavsett var man befinner sig på jorden…