Så klev jag av, lite hastigare än tänkt eftersom Freya behövde byta kaj för att bunkra. Med generöst många timmar kvar innan mitt flyg går. Känslorna går isär. På samma gång som mitt behov av ledighet är enormt efter sju veckor ombord, sliter mitt hjärta med en slags separationsångest. Tillståndet är inte helt ovanligt och det har flera namn: hemstress, övergångsångest eller homecoming blues…
Jag tog mig till en bar, möjligen den nordligaste på jorden.
Som inte är någon bar i egentlig mening…
Läs mer »
Jag börjar räkna ner. Det är sista kryssen nu. När gästerna till slut gått iland stannar jag kvar ombord ett tag till. Freya har då avslutat Svalbard-säsongen och styr i stället vidare på nya äventyr längre västerut. Innan jag själv kliver av och ger mig i väg vill jag bara samla ihop lite av det som hänt de här veckorna. Ett litet potpurri av intryck och händelser…
Läs mer »
Ibland blir det så tydligt att vi som vistas här uppe i det arktiska klimatet är avskärmade från allt det vanliga. Dagarna glider fram som om det inte finns någon annanstans. Med bara tolv gäster ombord blir allt så mycket påtagligare. Isoleringen gör att vi lär känna varandra på ett sätt som knappt verkar möjligt på andra platser. Redan efter några dagar märker man det – leenden som blir varmare, samtal som går djupare. Här går det inte att springa ifrån. Vi är alla långt hemifrån, och under de här tio dagarna hinner vi lära känna varandra hyggligt väl. Framför allt jag, som får möta gästerna så nära i mitt arbete, känner hur banden växer. Vi lär oss att luta oss mot varandra. Naturligt. Nödvändigt. Och vackert på sitt eget vis…
Läs mer »
Genom åren har jag samlat på mig en hel drös smeknamn – några mer ärofulla än andra. Lena, Sunshine, Styrman Pimpsten och Coddi är bara några av höjdpunkterna. Men förra kryssen slog verkligen allt. Då blev jag både utnämnd till The Fika Queen och – håll i er – ”Den farligaste kvinnan på Svalbard”. Nej, det handlar inte om att jag springer runt med kökskniven i högsta hugg eller förför oskyldiga sjömän i midnattssolen. Det är betydligt värre än så. Det handlar om att mina kanelbullar är så oemotståndligt goda att de förvandlar mäns sexpack till ett bekvämt, välmående enpack som sitter mitt på magen. Jag utgör med andra ord ett indirekt hot mot både midjemått och självkänsla…
Läs mer »
Varje resa vi gör bär på något alldeles eget – och den här var inget undantag. Det är faktiskt det bästa med livet ombord på Freya. Även om vi har våra rutiner vet ingen av oss riktigt vad som väntar runt nästa hörn. Plötsligt dyker Arktis vilda djur upp vid sidan av båten eller så är det isen som visar sig från sin vackraste sida och får oss att stanna längre än planerat. Allt förändras hela tiden beroende på vad som dyker upp i vår väg. Den här gången var det kärleken som tog kommandot…
Läs mer »
Jag har kommit upp till Longyearbyen. Äntligen känner jag hur kroppen slappnar av; svullnaden i kroppen börjar lägga sig, huvudet klarnar och energin kommer tillbaka. Men det var inte utan strul på vägen, tågen stannade helt till följd av en nedriven elledning. Nog har det gått troll i mina resor till och från fartyget på sistone – jag måste ha retat gudarna rejält eller så är det karma som sparar något riktigt bra till mig längre fram…
Läs mer »
Det är märkligt hur vissa platser lockar oss tillbaka. Under de senaste åren har jag återvänt till hamnar och landskap där vi under seglingsåren stannade länge. Platser där minnena bor djupt och vännerna är flera. Såklart är jag nyfiken på vad som förändrats fysiskt, men det är inte det som får mig att komma tillbaka…
Läs mer »
Jag sitter på mina vänners veranda i Estepona i Spanien och kvällen är mjuk och varm. På min mobil spelar jag upp en av de filmer jag klippte ihop 2018. Motorcyklarna vi hyrde och som tog oss fram längs de slingriga vägarna på Menorca, snorklingen i det klaraste av vatten, våra skrattande ansikten och saltstänkta hår. Minnena går rakt in i hjärtat…
Läs mer »
Midsommarafton.
För er som inte är från Sverige vill jag berätta att midsommar nog är det mest svenska vi har – ett livsbejakande firande av ljuset, sommaren och livet självt. En tid då vi samlas, sjunger och dansar. Som ung följde jag traditionen och plockade sju sorters blommor som jag la under kudden för att drömma om min blivande kärlek…
Läs mer »
projektsunshine.se 