Midsommarafton.
För er som inte är från Sverige vill jag berätta att midsommar nog är det mest svenska vi har – ett livsbejakande firande av ljuset, sommaren och livet självt. En tid då vi samlas, sjunger och dansar. Som ung följde jag traditionen och plockade sju sorters blommor som jag la under kudden för att drömma om min blivande kärlek…
Läs mer »
Det måste vara minst ett par år sedan jag skrev så många inlägg från Halmstad i rad. Dagarna bara rusar iväg här hemma, och långsamt har tankarna börjat vandra norrut igen – mot Arktis. Inte för att det är dags riktigt än, men eftersom jag nästa gång ska lämna mitt hem i två hela månader känns det rätt att börja fundera. Förberedelser, packning och allt det där som hör till när man ska vara borta en längre tid…
Läs mer »
Ett minne flög förbi medan jag stod där med skruvdragaren i handen.
Jag är inte gammal, men bilden av den där sommardagen har etsat sig fast precis som bara barndomsminnen gör. Pappa och jag hade cyklat den slingriga vägen över vår ö för att ta den gula färjan över till Vaxholm. Det var varmt, mina ben var bruna efter långa dagar av lek utomhus…
Läs mer »
Min vana att dela upp arbetet ombord i två block, med vila mitt på dagen, sitter ännu kvar fast jag nu har varit hemma i en och en halv vecka. Jag blir trött emellanåt men klarar som regel dagen utan att slumra till om jag håller mig aktiv. Men ibland får jag vika mig för en stunds vila. Tro dock inte att jag är lat för det. Varje tillfälle jag får håller jag igång. Se bara på det här:
Läs mer »
Jag kan för mitt blekaste inte förstå att jag fyller sextio år idag. Eftersom nästan ingenting jag gör, tänker eller känner, får mig att tro det. Endast födelseåret i mitt pass bevisar min faktiska ålder…
Läs mer »
Jag ville visa Caroline Stockholm, min ungdoms stad och skärgården där jag växte upp. Som ett fint avslut på min födelsedagsresa – min present till mig själv innan jag kliver in mitt nya årtionde och strax därefter flyger upp till Svalbard för en ny period av jobb i Arktis…
Läs mer »
Jag slängde fram kinden framför doktorn och frågade:
”Är detta något att oroa sig för?” Han tog fram sitt dermatoskop, tittade länge och sa ett ord jag aldrig hört förut: aktinisk keratos. En solskada. Ett förstadie till skivepitelcancer…
Jag har just vaknat upp till min första dag iland, fortfarande i Göteborg ett stenkast från där Freya låg till alldeles nyss, hon har nu avseglat mot Arktis. Tiden att förbereda henne inför en lång säsong är äntligen avklarad, ett gediget arbete med stort fokus eftersom hon inte kommer tillbaka till hemmahamnen förrän i december. Intensivt, men också roligt…
Läs mer »
Det blev nästan ett stående skämt. Varje gång Per försökte boka in intervjun befann jag mig någon annanstans: i en långsam boardingkö, längst upp i isen ombord på Freya eller med sand från en afrikansk strand som fortfarande rasslade i ryggsäckens fickor. Men efter drygt ett års väntan lyckades vi äntligen få till den där intervjun…
Läs mer »
Jag är tillbaka ombord på Freya. Tidigare i veckan togs hon upp på varv och nu står hon här på slipen ute på Öckerö med en rejäl lutning. Finns det någon miljö jag verkligen har lärt mig att älska, så är det just varvsmiljöer: stålljuden, det råa och obrutna, båtar som äntligen får den upprustning och det underhåll de har väntat på. Så många dagar som blivit till veckor och månader – oj, som jag sparkat grus på någon varvsplan långt bort i perioder. Sammantaget pratar vi om år av min tid…
Läs mer »
projektsunshine.se 