Det blev nästan ett stående skämt. Varje gång Per försökte boka in intervjun befann jag mig någon annanstans: i en långsam boardingkö, längst upp i isen ombord på Freya eller med sand från en afrikansk strand som fortfarande rasslade i ryggsäckens fickor. Men efter drygt ett års väntan lyckades vi äntligen få till den där intervjun…
Läs mer »
Jag är tillbaka ombord på Freya. Tidigare i veckan togs hon upp på varv och nu står hon här på slipen ute på Öckerö med en rejäl lutning. Finns det någon miljö jag verkligen har lärt mig att älska, så är det just varvsmiljöer: stålljuden, det råa och obrutna, båtar som äntligen får den upprustning och det underhåll de har väntat på. Så många dagar som blivit till veckor och månader – oj, som jag sparkat grus på någon varvsplan långt bort i perioder. Sammantaget pratar vi om år av min tid…
Läs mer »
Jag är tillbaka i Halmstad – till min bas, där jag möter stillheten och kan landa på riktigt. Kroppen bär spåren av de senaste veckornas äventyr: bland annat har jag i Afrika vadat bland nyfikna citronhajar, flutit viktlös som en kork i en uråldrig saltgruva, sjunkit ner i Ourays varma källor i Colorado med snötäckta berg runt mig, och dragit upp regnbåge ur ishål i trakterna av Glenwood Springs. Men mest av allt har jag träffat så många varma, genuina människor längs vägen – deras leenden, samtal och delade stunder påminner mig om varför jag gör det här…
Läs mer »
Jag började skriva i bloggform för att dokumentera båtbyggarprojektet – fisketrålaren som vi la ner hela vår själ i och förvandlade till en vacker restaurangbåt. Det var även ett sätt att ge min pappa och svärfar insyn, eftersom ingen av dem bodde nära oss och fartyget. Jag minns så väl de första inläggen…
Läs mer »
Jag låser upp ytterdörren hemma i Halmstad och stapplar in med väskorna med Fofo i famnen och en månad av intensivt liv på Freya bakom mig. Klockan är sen, kroppen tung av trötthet – och jag vet redan att de första timmarna hemma alltid känns lite overkliga, som om jag svävar någonstans mellan två världar…
Läs mer »
På samma pir i Göteborg som Freya ligger förtöjd ligger även Ostindiefararen Götheborg. Jag har aldrig tidigare lyckats få till ett besök, förrän häromdagen…
Läs mer »
Nu är jag klar med Arktis för i år. Freya ligger åter vid sin hemmakaj i Göteborg, och precis som förra säsongen har även denna gett mig några av livets absolut häftigaste ögonblick…
Läs mer »
Här i den svenska huvudstaden, med sjöfartshotellet som tillfällig hamn, vandrar jag försiktigt genom lager av tid: historiens ekon, barndomens doft, släktens röster och de enkla papper som binder mig till havet igen…
Läs mer »
”Ah, det är du som är kamelflickan!”
Inte hela redaktionen hade koll på vem jag var, trots att jag skrivit flera artiklar för Odyssé – tills en av dem blev påmind av en annan medlem om just det numret som gav mig priset för ”årets artikel”. Till skillnad från vanliga seglingsskildringar hade jag skickat in en bild med två kameler och fyra ryttare och en spännande text om hur det var att övervintra med sin segelbåt i Tunisien. Och till skillnad från de klassiska förstasidorna med bilder på blått hav, solnedgångar och horisonter, var det ju lättare att minnas två kameler. Att jag ändå behövde presenteras på nytt berodde förstås också på att min penna hade tystnat i tidningen i samma veva som Tjoppe plötsligt var borta…
Läs mer »
Asså, jag har aldrig riktigt älskat att shoppa kläder. Inte för att jag aldrig behöver något, men att dröja för länge i en butik utan en tydlig lista gör mig rastlös inombords. Under seglingsåren köpte jag nästan ingenting – jag använde mina kläder tills de blev så slitna så Tjoppe fick använda dem som trasor i verkstaden. Allt medan mina vänner i Sverige skickade ner sina utrensade plagg till mig, istället för till välgörenhet, så jag slapp gå naken…
Läs mer »
projektsunshine.se 