Varje seglingssäsong har vi haft för vana att välja ett ställe vi utforskar lite grundligare. Inte sällan blir detta förknippat med såväl hamnkostnad, restaurangbesök och hyra av något slags fordon. Vi tillåter oss alltså att öppna plånboken lite mer. Risken är annars att man bara ser ankarvikar och hamnar. Lite synd att komma hem en vacker dag efter flera år av segling och bara sett en massa hav…

Otal gånger har vi hört talas om Carloforte, den lilla byn på ön San Pietro väster om Sardinien. Idel positivt och därför var väl förväntningarna något uppskruvade när vi gled in i hamninloppet i glappet mellan två färjor som trafikerar ön. Vår ankomst var föranmäld och mottagandet gick därför smidigt. Snart hade vi förtöjt vid den nordligaste av de tre marinorna, Marina Sifredo…

Inte för tidigt på morgonen och inte heller för sent, började Kapten spela upp ankaret för avfärd mot Sardinien. Vinden var svag och med en lätt frånlandsvind var tillfället perfekt för att skita i att använda motorn. Jo, vi har börjat göra så allt oftare, att helt slopa motorgång när det funkar…

Sedan ett par dagar tillbaka har vi legat ankrade på Favignana och om allt går som tänkt, seglar vi till Sardinien i morgon…

Hårda vindar av stormstyrka behagade slå till och vi tog det säkra före det osäkra och gick in till hamn. Det passade bra, för innan blåsten kom ville vi besöka den lilla bergsbyn Erice som man når med linbana. Vi kollade hemsidan och fann att liften var öppen för trafik (det skulle börja blåsa storm först nästkommande dag). Vi valde att promenera bort till bergets fot, istället för att åka buss. Men när vi kom fram hade linbanan slutat gå och stationen var stängd, på grund av blåsten…

I den italienska staden Trapani på västra Sicilien firas påsken med pompa och ståt. Detta ville vi inte missa – så vi tog den korta turen över havet och droppade ankaret i en mycket tveksam botten intill ett gammalt fort. Det hör inte till vanligheterna att vi behöver göra mer än ett ankringsförsök. Men nu krävdes det tre då botten på sina ställen bestod av lös lera…

På ön Favignana började vi med att laga det som gått sönder under seglatsen från Afrika. Solen sken och den paradisiska känslan infann sig, den som vi ofta upplever när vi ligger på svaj. Kapten klättrade upp i masten för att byta fallet som gått av. Snart var det inre förseglet tillbaka på sin plats.
Därefter plockades svetsen fram…