Varje seglingssäsong har vi haft för vana att välja ett ställe vi utforskar lite grundligare. Inte sällan blir detta förknippat med såväl hamnkostnad, restaurangbesök och hyra av något slags fordon. Vi tillåter oss alltså att öppna plånboken lite mer. Risken är annars att man bara ser ankarvikar och hamnar. Lite synd att komma hem en vacker dag efter flera år av segling och bara sett en massa hav…
Som exempel gästade vi förra året den grekiska ön Ikaria, en av de blå zonerna. Året före dess var det Greklands nordligaste ö Thassos som stod på tur. Och så i år, ön Isola di San Pietro med dess enda stad Carloforte.
För en dag hyrde vi scooter och först bar det av norrut , innan vi återvände till Carloforte. Därefter for vi söderut, innan vi vände tillbaka till Carloforte. För att därefter styra västerut. För att åter bege oss till Carloforte och väntande Wilma. Grejen är, att det är endast i Carloforte man finner caféer och restauranger. Vi behövde ju äta under dagen. Och alla vägar på ön bär liksom tillbaka till huvudorten, det går ingen väg runt om hela ön så att säga.
Extra roligt har de senaste dagarna varit då vi sammanstrålat med våra amerikanska seglarvänner Greg och Connie. Vi träffades dagligen i Monastir och nu hade de plötsligt seglat ikapp oss. När vi lämnar Carloforte kommer de fortsätta norrut, medan vi sticker västerut. Och det är det som är lite av tjusningen med segling. Man möts och man skiljs och man möts igen. Kanske. Vi har nu sagt hejdå till våra vänner så får vi se om och var vi träffas på nytt. Hoppas det, för detta var riktigt trevligt!
Här kommer ett litet axplock, en bildkavalkad från vår utflyktsdag. Texten är sparsmakad och mycket av den fakta kring ön vi lärt oss, besparar vi er. Så får ni upptäcka själva om ni någon gång kommer hit. Nu kör vi!
Kapten i klorofyllen…Längre norrut än så här kommer man inte…här utanför fångas tonfisken som restaurangerna servererar…Styrman Pimpsten med sug i blicken…Norra sidan av ön var kargare och inte så grön…Kapten Betong blickar ut mot Sardinien…Kala klippor som på svenska västkusten…Här har vi vikt av huvudvägen för att spana in hur folk bor. Men fastigheterna omgärdas inte sällan av stora tomter så det enda man ser är en grind, förvisso fin…Någons vackra grindstolpe…En vacker äng…skulle kunna vara Sverige!Styrman älskar att klättra och bar även smeknamnet ”Karlsson på taket” som liten… Spana in trädet, som en ring på mitten och där sitter hon…Utför en backe möttes vi av denna vy…blått blått blått…Få hus ligger nära vägen…Det här är södra sidan av ön, här kommer vi snart att passera med Wilma…När vi passerade Carloforte handlade vi med oss matsäck för att äta den på klipporna…Kapten är på jakt efter ett bra ställe att slå oss ner på…Här blir bra! Vi äter, solar och sover en stund innan vi beger oss av på nytt…Pasta cannelloni… Kapten lämnar efter sig ett litet konstverk, stenar staplade på höjd…När vi passerat Carloforte ännu en gång, tar vi av västerut. ”STOPP” skriker Styrman när hon får syn på dessa träd som ser ut som broccoli. För övrigt kan nämnas att ön doftar fantastiskt gott, inte minst från eukalyptus, pinjeträd och tallar. Men även vilt växande rosmarin och från de italienska husen där det lagas mat…Västra sidan av ön, hit kommer falkar som övervintrat på Madagaskar…Vi blir lite klokare…Västra sidan och tar oss ner mot havet nedanför fyren…Det är högt på sina ställen…Överallt springer det ödlor…Kapten ligger före…Det blommar i bergsskrevan…Grottmannen har funnit sitt bo…Dags att komma nu, undrar Kapten…Märkliga stenformationer nere vid vattnet. Inte minst ser vi ett ”drakhuvud” sticka upp mot skyn…Vackert och spännande…Precis intill Carloforte på södra sidan, finns en saltsjö med flamingos. Dessa var inte alls så röda som man ofta ser dem på andra platser… (det beror på vad de äter)Majestätisk fågel…På kvällen sammanstrålar vi med våra vänner och vi äter gott ihop. Pasta och musslor smakade perfekt efter en lång dag på två hjul…Thank you Greg and Connie for lovely days together. Fair Winds and hope to see you later this summer…
projektsunshine.se 