Det var förmiddag när jag kom till minneslunden med mina rosor. Samma morgon hade jag gråtit alla de tårar som jag sen en tid tillbaka inte lyckats få fram. De hade på något vis fastnat i ett skrymsle av mitt innersta…
Läs mer »
Kategori: Sorgen och livet efter
Att flyga mina vingar
Då, för exakt ett år sedan, befann jag mig i det som skulle visa sig bli vår sista vecka tillsammans. Svårt märkt av sjukdomen som han var de sista dagarna, återstod inte mycket av det som jag förknippade med hans personlighet. Borta var livsglädjen och skrattet, likaså hans fenomenala förmåga att alltid finna lösningar på bekymmer och problem. Och den enorma tryggheten han genom åren utstrålat, den som inte bara jag hade förmånen att kunna luta mig emot. Livet ville annorlunda för oss två, han fick lämna det. Medan jag blev utkastad i något helt nytt…
Läs mer »
Att fira i skogen
Även om minnena från förra året gör sig påminda så mötte jag min födelsedag detta år med en betydligt muntrare sinnesstämning. Helt enkelt för att mina vänner inte gav mig något utrymme att falla ner i något mörkt hål av dystra minnen. Klockan 10 stod jag klar att lämna mitt hem, med ryggsäck och vandringskängorna på. Sen bar det ut i skog och mark…
Läs mer »
Att mäkla fred
Jag tog Medelhavets kulinariska landskap med storm; de platsbundna grönsakerna och frukten som fått mogna i solen, charkuteriernas sällsamma smaker med tusenåriga anor och ostarna som fyllde gomseglet med lycka. Olivoljan. Citronerna. Lokala specialiteter. Åren med Wilma kommer för all framtid ha en speciell plats i mitt hjärta…
Läs mer »
I vått och torrt
Mitt sociala nätverk har under de senaste tio åren till största del bestått av andra seglare. Lite skämtsamt brukar jag kalla dem för min seglarfamilj. Helt fel är inte uttrycket trots att det enda som egentligen förenar oss är kärleken till havet. Fastän det saknas blodsband så håller vi ihop. Som en familj. På havet. När jag nu söker min nya väg i livet har det visat sig att jag även har stöd av dem på torra land…
Läs mer »
ON AIR
”Mormor, jag vill resa någonstans med dig”. Frågan hade mitt äldsta barnbarn ställt några veckor tidigare. Eftersom jag missat hennes 18-årsdag på grund av operationen, tyckte även jag att det var en bra idé. Att det hade varit fint att göra något ihop som vi för all framtid skulle kunna minnas tillbaka på med glädje…
Läs mer »
Pannben
Under utbildningsveckan i Stockholm har jag visat prov på obändig segervilja. Inte i den meningen att jag försökt mäta mig mot andra, utan för bevisa för mig själv att jag visst klarar mer än jag själv tror…
Läs mer »
A tribute to Tjoppe
Det är åtta år sedan jag senast var hemma i Sverige en december månad. Därför hade jag nästan glömt hur det låter när man tar sig fram på snöiga gator; knarret som uppstår varje gång skosulan trycks mot det frusna underlaget. I ett vintrigt Halmstad har jag låtit cykeln stå. Istället drar jag en shoppingvagn med hjul efter mig. I den ligger ingredienserna till den skånska kålsoppan som jag och sonen bestämt oss för att laga. Om vi nu skulle lyckas, vill säga. För även om vi kände till ingredienserna så var vi osäkra på hur Tjoppe brukade tillreda den. Vi befarade att han tagit kunskapen med sig i graven…
Läs mer »
Jag summerar året
Trots att jag inte är helt läkt, far jag fram på cykeln över isiga gator. Sporadiskt dyker de upp, isfläckarna, på de ställen där mildvädrets vattenpölar tidigare legat. Kylan biter mig i kinderna och jag sicksackar mig fram. Klokast hade kanske varit att låta cykeln stå, att ramla omkull vore högst olyckligt som nyopererad. Men avståndet känns lite för långt för att gå; än stretar det och drar i sårtejp och förband…
Läs mer »
She is back!
I vart fall hoppas jag att inget mer krånglar. För det var ju inte sjukdomar och död bloggen primärt skulle handla om. Utan om livet…
Läs mer »
projektsunshine.se 