Jag längtar. Och det är inte en enda känsla. Det är flera som ligger omlott, som vågor som kommer in från olika håll och möts just här, i ett stilla Halmstad på tjugosex kvadrat. Så här länge på en och samma plats, utan en fysisk vän intill, har jag kanske aldrig varit förut.
Läs mer »
Det måste vara minst ett par år sedan jag skrev så många inlägg från Halmstad i rad. Dagarna bara rusar iväg här hemma, och långsamt har tankarna börjat vandra norrut igen – mot Arktis. Inte för att det är dags riktigt än, men eftersom jag nästa gång ska lämna mitt hem i två hela månader känns det rätt att börja fundera. Förberedelser, packning och allt det där som hör till när man ska vara borta en längre tid…
Läs mer »
Ett minne flög förbi medan jag stod där med skruvdragaren i handen.
Jag är inte gammal, men bilden av den där sommardagen har etsat sig fast precis som bara barndomsminnen gör. Pappa och jag hade cyklat den slingriga vägen över vår ö för att ta den gula färjan över till Vaxholm. Det var varmt, mina ben var bruna efter långa dagar av lek utomhus…
Läs mer »
Min vana att dela upp arbetet ombord i två block, med vila mitt på dagen, sitter ännu kvar fast jag nu har varit hemma i en och en halv vecka. Jag blir trött emellanåt men klarar som regel dagen utan att slumra till om jag håller mig aktiv. Men ibland får jag vika mig för en stunds vila. Tro dock inte att jag är lat för det. Varje tillfälle jag får håller jag igång. Se bara på det här:
Läs mer »
Jag är tillbaka i Halmstad – till min bas, där jag möter stillheten och kan landa på riktigt. Kroppen bär spåren av de senaste veckornas äventyr: bland annat har jag i Afrika vadat bland nyfikna citronhajar, flutit viktlös som en kork i en uråldrig saltgruva, sjunkit ner i Ourays varma källor i Colorado med snötäckta berg runt mig, och dragit upp regnbåge ur ishål i trakterna av Glenwood Springs. Men mest av allt har jag träffat så många varma, genuina människor längs vägen – deras leenden, samtal och delade stunder påminner mig om varför jag gör det här…
Läs mer »
Jag låser upp ytterdörren hemma i Halmstad och stapplar in med väskorna med Fofo i famnen och en månad av intensivt liv på Freya bakom mig. Klockan är sen, kroppen tung av trötthet – och jag vet redan att de första timmarna hemma alltid känns lite overkliga, som om jag svävar någonstans mellan två världar…
Läs mer »
Ingen av er trodde väl att jag skulle sitta still i min tjugosex kvadratmeter stora lägenhet i Halmstad under ledigheten från Freya?! Nej, upplevelserna är inte över bara för att jag tillfälligt lämnat Arktis. Istället är det nya väderstreck som väntar…
Läs mer »
Jag bor på nätta tjugosex kvadrat. Här landar jag mellan jobb och resor. Det hör nog inte till vanligheterna att välja att bo så smått. Men med min livsstil känns det rätt smart. För att trivas (trots att starten på min adress i Halmstad inte började särskilt lyckligt) har jag jobbat på att göra lyan mysig och ombonad. Vill du kika in?
Läs mer »
Att inte ha något nytt reseäventyr inplanerat direkt efter hemkomst känns gott; nu finner jag tid för att fixa med hemmet och uträtta ärenden som stått på vänt. För så blir det när man varit ute till havs en period; i avsaknad av samhällsfunktioner ombord så skapas med tiden uppdämda behov eftersom håret tenderar växa och mediciner jag behöver, tar slut…
Läs mer »
Vad flertalet kanske inte känner till om mig är att jag som barn spelade gitarr. Det höll i sig upp i tonåren. Men när jag väl blev vuxen blev min gitarr allt oftare lämnad åt sitt öde där den på någon undangömd plats i huset började samla damm. Idag har jag inte gitarren kvar, den har sedan länge min yngsta son i sitt ägo. Men så hände något oväntat idag…
Läs mer »
