Min vana att dela upp arbetet ombord i två block, med vila mitt på dagen, sitter ännu kvar fast jag nu har varit hemma i en och en halv vecka. Jag blir trött emellanåt men klarar som regel dagen utan att slumra till om jag håller mig aktiv. Men ibland får jag vika mig för en stunds vila. Tro dock inte att jag är lat för det. Varje tillfälle jag får håller jag igång. Se bara på det här:

UTEDAGAR och LONGBOARD

Jag och Konstruktören är ute så mycket vi orkar och hinner, en dag tog vi med våra brädor och åkte runt över hela stan. Varje gång vi passerade ett utegym stannade vi till och jag körde lite träning. Inte Konstruktören dock eftersom han är nyopererad. Jag älskar att klättra, i träd och annat som går att bestiga. Och på vägen ner är det kul att hoppa, vad sägs om detta skutt?

Jag tänker hålla mig aktiv i livet så länge jag bara kan. Extra inspirerad som jag blev efter att jag samma dag pratat med en dam som var 96 år; jag mötte henne i parken och vi skojade om att vi båda tog oss fram på fyra hjul – jag på min longboard och hon med sin rollator som hon ledde framför sig. Vital och snabb i stegen och jag var tvungen att fråga; ”vad är hemligheten för att bli så gammal som du?” Hon svarade ”att vara aktiv, och glad”.

Jag vet inte vad hon hette, men jag ser henne traska vidare efter vårt samtal och min känsla är stark; om jag följer hennes goda råd kanske jag också blir så gammal och pigg för min ålder…

Halmstad och vi skejtar runt, jag och Konstruktören – och när vi passerar den lilla motorbåtsklubben passar jag på att fråga en av medlemmarna där hur man gör för att bli medlem – och om det finns plats för mig också. Jag har nämligen funderat på det ett tag, typ tre år nu, om jag ska skaffa mig en liten motorbåt som jag kan renovera helt själv och pimpa i bästa Coddi-stil. Ett litet eget båtprojekt. Tanken är att kunna ta motorbåten och ge mig ut på Europas kanaler när jag väl går i pension… Nu har jag fått numret till ordföranden i klubben, så nu kan jag inte skylla på något längre. Grejen är att jag skulle trivas så himla bra med att hänga där med gubbarna. Det känns som en riktig samlingspunkt, med arbetsbodar och verkstad. Inga stora motorbåtar (eller segelbåtar) får plats eftersom klubben ligger ovanför Slottsbron, som är rätt låg.

SIP-GIRLS – WINE NOT?!

Pah, till slut lyckades jag bryta mig ur ensamheten i Halmstad. Det var tufft i början. När jag plötsligt stod där ensam efter år till sjöss kändes det som att staden hade glömt bort mig. Jag hade inget socialt sammanhang kvar. Nu har jag funnit min plats – och framför allt är det mitt tokroliga tjejgäng som ger mig den där riktiga känslan av tillhörighet. Det började med att jag träffade brasilianskan Gabriela i höstas. Nu har vår grupp utökats och vi är fyra stycken. Jag är den enda svenskan i gänget (fast ganska osvensk i sättet). Vi träffas ibland och varje gång skrattar vi så vi håller på att dö. Alltihop på engelska. Och vi har en WhatsApp-grupp som vi döpt till Sip-girls – Wine not?! Nu sågs vi igen, på restaurang FYR ute vid Tylösand.

Fantastisk mat och vilken kväll… jag älskar våra tokiga och roliga samtal…

GÖTEBORG och WESTERN TACK AND FASHION

Jag hyrde bil och först styrde vi kosan till Göteborg. På vägen passade jag på att besöka favoritbutiken Western Tack and Fashion i Kungsbacka. Och så gjorde jag en hel del inköp för att kunna fixa praktiska lösningar hemma… Min lägenhet är ju bara 26 kvadratmeter stor och nu har jag virke hemma för att bygga en smart lösning för att förvara mina skor. Och annat. Så jag har skäl att återkomma i temat, när jag byggt klart. Nästa vecka ska jag hoppa i snickarbyxorna och damma av verktygen jag har i förrådet…

SKÅNE och familjemys

Dagen därpå tog vi bilen söderut till Skåne för att sammanstråla med Konstruktörens familj. Jag räknar dem som min familj också eftersom Konstruktören är självklar i mitt liv. Det har han varit sedan den där gången för många år sedan då han kom förbi fiskebåten som jag och Tjoppe höll på att renovera… Konstruktörens syster bjöd på en fantastisk lunch medan Skåne bjöd på en fantastisk natur, gula rapsfält inte minst…

Vackra Skåne…

VILA och ÅTERHÄMTNING

Men jag hinner även med lite vila och återhämtning. Det är kanske först nu, så här tre år senare, som jag faktiskt börjar tycka det är kul att laga mat och fixa hemma.

Så här länge som jag planerar att vara i Halmstad nu, under denna ledighetsperiod, har jag aldrig varit hemma förut. Äntligen har jag landat och det känns bra att vara hemma. Fast resandet är ju såklart också viktigt, därför ger jag mig snart av igen, söderut denna gång. Men det får ni veta mer om senare.

// Coddi.