En del av äventyret

Det måste vara minst ett par år sedan jag skrev så många inlägg från Halmstad i rad. Dagarna bara rusar iväg här hemma, och långsamt har tankarna börjat vandra norrut igen – mot Arktis. Inte för att det är dags riktigt än, men eftersom jag nästa gång ska lämna mitt hem i två hela månader känns det rätt att börja fundera. Förberedelser, packning och allt det där som hör till när man ska vara borta en längre tid…

Det har inte varit svårt att fylla dagarna här hemma. Jag hänger med Konstruktören, träffar vänner, åker longboard, cyklar och hittar på massa roliga saker tillsammans. Samtidigt har jag fortsatt med projekt ”hemmet”. Mitt senaste tillskott är en lång hylla som löper längs väggen vid köksbordet. Hemmasnickrad såklart! Jag sålde också tv:n som hängde i sovrummet – den jag ändå aldrig tittade på. Vi köpte den så att Tjoppe skulle ha något att titta på, men han hann bara se på den i två veckor. Nu ska jag istället hänga upp en stor vacker karta över Nordpolen med polen i centrum. Den är nu inlämnad för inramning. Och badrummet har också fått sig en rejäl dust av kärlek, skulle man kunna säga. Och lampa över köksbordet har jag nu äntligen… ja, ni hör. Ett hem!

För det är faktiskt lite annorlunda nu. För första gången på tre år känner jag att min lägenhet är viktig att få komma hem till. Innerst inne har jag nog gått omkring med en mental packväska redo. Inte för att jag inte kunnat stanna, utan för att det tagit tid att finna min plats. Visst har jag fixat det nödvändiga, men inte det där extra som gör det till en schysst lya – ett riktigt hem. Men nu gör jag det. Och det faktum att den bara är tjugosex kvadrat ser jag som en ren styrka. Jag är en tjej som lever stort på liten yta – fysiskt bor jag minimalt, men världen är min lekplats. Samtidigt har jag börjat landa i tankar kring hur jag vill forma mina dagar när pensionen kommer. Det känns bra att veta att den här lilla lyan kommer att funka utmärkt även då.

Att vara hemma såhär länge mellan jobb har jag aldrig varit tidigare. Resandet har alltid handlat om att jag velat se och uppleva världen, men det har också varit ett sätt att få tiden att gå. Nu när jag äntligen har landat på riktigt har det plötsligt blivit både mysigt och roligt att bara vara här hemma. Såklart kommer jag fortsätta resa – redan nästa vecka styr jag kosan mot Köpenhamns flygplats Kastrup och vidare söderut. Hemma är inte längre bara en paus mellan äventyren. Det är en del av äventyret.

En ny lång hylla i köket, lite ny konst i badrummet och små förbättringar här och där. (Vaxholmstavlan som brukar hänga i köket saknas på bilden – den är också iväg för att få en ny, fin inramning.)

Jag som länge sneglat åt den där lilla motorbåtklubben har nu äntligen fått medlemskap. Häromdagen cyklade jag dit och kom hem med en egen nyckel till grinden. Nu kan jag vara en del av gemenskapen – även utan båt – och hänga med gubbarna som mekar, fixar och fikar. Jag stressar inte med att hitta min båt, men nu spanar jag lite mer på allvar. Fram till pensionen tänker jag att båtklubben och renoveringen av en båt blir en fin sysselsättning, och sedan… ja, då blir jag en riktig kanalfarare. Göta kanal, Dalslands kanal och framför allt Canal du Midi. Jag ser mig själv slänga förtöjningarna runt gamla pollare efter en dag på vattnet, studsa upp på kajen efter baguette, camembert och vin, prata med folk och kanske bjuda ner någon i sittbrunnen för ett glas och några sjömanshistorier. Ja, ni ser bilden – det är jag, om några år.

Och när vi ändå snackar båtar så har jag faktiskt varit ute på vattnet här i Halmstad. Vår gode vän som kör lotsbåt (och som varit en viktig coach och stöd för mig när jag behövde börja om på nytt i livet) hörde av sig och undrade om vi inte ville komma ner till lotsstationen. Nu när både Konstruktören var hemma från Afrika och jag från Arktis. Sagt och gjort – vi cyklade dit och det tog inte lång tid förrän jag fick ta rodret. Om det var kul? Ja, jag älskar att köra båt och det var en ren fröjd – även om jag är fullständig novis på att hantera två motorer samtidigt när man ska lägga till. Det blev en del kreativ dans med båten och några glada svordomar från mig. Men hey, man lär sig!

*Nog kan jag köra båt alltid, även om jag skulle behöva träna mer på hur man drar nytta av två motorer vid tilläggning…*

Min longboard har verkligen fått se Halmstad! Jag uppskattar att jag tillbringat tjugo timmar på brädan sedan jag kom hem. Oftast har det varit jag och Konstruktören men ibland har vi varit tre, när Mr J anslutit sig.

*Me and the boys, Konstruktören och Mr J…*

Annat då? Häromdagen fick jag påfyllnadsspruta med vaccin mot Hepatit A, så jag kan röra mig i länder där det är klokt att vara skyddad mot sjukdomen. Jag har även fixat visum för de länder jag framöver har i kikaren att besöka, de löper ju ut emellanåt.

Både jag och Konstruktören behövde vaccinera oss, för min del handlade det om en booster av Hepatit A…

Lite fler bilder och händelser från senaste veckan;

*En vacker karta över Arktis kommer pryda ena väggen i sovrummet, här inlämnad för inramning…*

Förra sommaren hängde jag med Konstruktören och hans kompis Francisco på Kanarieöarna. Nu sågs vi igen, hemma hos honom och Patricia i deras vackra hus i Laholm, vi grillade och umgicks till sena kvällen…