Halmstad, Sweden
Vi är enormt ledsna att komma med tråkiga nyheter. Några av er känner till vår nyuppkomna situation. Men för den stora massan kommer nog detta som en total överraskning. Vi lägger ut Wilma till försäljning, vi säljer vår kära segelbåt. Anledningen är att något fruktansvärt hänt. Var människas värsta mardröm har tyvärr slagit ner mitt i vårt liv…
Det började för några veckor sedan, Kapten började få problem med magen. Till en början trodde vi det var förstoppning men ingen egenvård hjälpte. Till slut kastade vi oss på ett flyg hem och vi klev direkt in på akuten på sjukhuset i Halmstad. Sex timmar senare fick vi diagnosen. Kapten har bukspottkörtelcancer och den har spridit sig. Den är obotlig och går inte att operera och vi är såklart förkrossade.
Snart därpå åkte vi tillbaka till Amora i Lissabon, till väntande Wilma. För att färdigställa henne för försäljning och plocka ur våra personliga ägodelar. Vår bästa kompis Konstruktören hjälpte till, utan honom hade vi aldrig fixat det. Därefter hörde vi av oss till en mäklare som har fått i uppdrag att lägga ut Wilma till försäljning. Hon kommer annonseras ut på den breda marknaden, world-wide.
I sju år har Wilma tagit oss runt på äventyr och hon har varit vårt hem på heltid. Vi har upplevt fabulösa seglingar under stjärnklar himmel och otal gånger har vi sett solen gå upp och ner i horisonten. Delfiner har simmat med oss och fåglar har mönstrat ombord, där de slagit sig ner en stund för att få vila. Våra solbrända kroppar har fått saltstänk och vinden har rufsat runt vårt hår. Alla spännande platser vi besökt kommer vi bevara som kära minnen – människorna, seglarna och såklart naturen och kulturen – och inte minst alla kulinariska upplevelser. Vi har fått många goda vänner, flera av dem för livet. Det går inte att beskriva i ord hur mycket dessa år har berikat oss. Men här tar seglingssagan slut och vi ger oss ut på en ny okänt strapats. Vi gjorde trots allt det rätta, vi seglade iväg. Fria och lyckliga som barn på en sommaräng. Det är vi otroligt tacksamma för.
Vi har en vädjan till er. Ni får gärna visa er omtanke, skicka hjärtan och så – då det värmer oss i denna svåra stund. Men vi undanber oss att kontakt tas direkt med Kapten. Han hör av sig själv till dem han vill och orkar prata med. Annan kontakt sköts av Styrman via hennes Messanger, eller på mejlen som ni finner på bloggen under fliken ”kontakta oss”.
I övrigt kan vi berätta att Kapten har en önskan om att Styrman inte ska sluta skriva. Hur och i vilken omfattning det sker i framtiden, är vi lite osäkra på. Men häng kvar, är ni snälla. Vår ambition är inte att stänga er ute, vi gillar ju att bjuda på oss. Så ”stay tuned” så hörs vi. Vi är tillbaka i Halmstad och nu påbörjar vi arbetet med att anpassa oss utefter vår nya livssituation.
//
Styrman Pimpsten och Kapten Betong (eller Helena o Fredrik som vi egentligen heter)
projektsunshine.se 
Beklagar verkligen ❤️🙏 Mina tankar o böner finns med er.
Fuck cancer
GillaGilla
Tack snälla. Och tack för omtanken. Kram!
GillaGilla
Kjære begge to,mine tanker går til dere begge i denne vanskelige situasjonen ❤, men ikke gi opp enda…Jeg vil anbefale dere å se filmen Fri fra kreft av Terje Toftnes. Han fikk beskjed at han hadde uhelbredelig kreft, men valgte å søke internasjonale leger med et annet syn på kreften og ble frisk. Jeg håper virkelig at dere velger å se filmen. Kanskje den kan være til hjelp. Vennlig hilsen Ellinor Halle
GillaGilla
Hej, tack för omtanken. Min Kaptens cancer är inte bara obotlig utan även aggressivare än de flesta andra cancerformerna. Så tyvärr kan vi inte applicera Terje Toftnes situation till vår egen.
GillaGilla
Men Fredrik❣️
Gud så hemskt, det finns inga andra ord.
Kram från Ebba (f.d. Berit på AMA)
GillaGilla
Hej Ebba, tack för din omtanke. Kram Fredrik (och Helena)
GillaGilla
Fruktansvärts att höra 🙏🙏
GillaGilla
Hej, ja det är sorgligt. Tack för omtanken.
GillaGilla
Vilken oerhörd sorg att läsa detta. Ni har verkligen levt i nuet å gjort det vi andra önskat å drömt om, men ibland blir inte livet som man tänkt sig.
Vi tänker å känner med er
Kramar Björn & Sara Halmstad
GillaGilla
Tack, vad skoj att höra ifrån er! Nu är vi tillbaka i Halmstad, plötsligare än vi hade kunnat ana. Tack för er omtanke. Kram!
GillaGilla
Finaste Tjoppe & Helena…..det gör ont i våra hjärtan när vi läser detta & tårarna forsar….
Vi kan föreställa oss kaoset & smärtan men aldrig förstå…..det går inte.
Vi vet ju att ni liksom Vi resonerat att det inte är värt att skjuta upp sina drömmar utan göra dem medan man kan & vi blir ändå glada att se att ni beskriver det som tacksamhet.
Finns det något vi kan göra, vad som, tveka inte att höra av er. Vi finns med er i hjärtat & tanken & skickar all kraft vi kan till er just nu.
Stor varm Kram Sanna & Svante
GillaGilla
Hej vänner, ja inte har man någon aning om vad som händer med ens framtiden. Och detta är just bara förkrossande ledsamt. Men som ni och vi resonerar, man SKA INTE skjuta upp att förverkliga sina drömmar. Om man kan. För är det något vi bär med oss nu, så är det tacksamheten för de åren vi fick segla – och leva ut våra drömmar. Tack för att ni tänker på oss. Och när jag städade ur Wilma, så fann jag Svantes bok jag lånade av honom i Cameret-sur-Mer. Konstruktören har boken nu och han lämnar över den när ni stöter på varandra någonstans i världen. Kan tänkas att han passerar Kanarieöarna inte alltför långt fram i tiden, om ni ännu är på plats då. Kram från oss båda!
GillaGilla
Så otroligt tråkigt.
Jag finner inga ord tårar rinner.
Trotts vi bara träffats en gång i Falkenberg så känns det som vi träffats många fler gånger.
Tänker på er.
Ta hand om varandra.
Varma hälsningar Kenneth (mini cykeln)
🙏❤️❤️
GillaGilla
Non ci posso credere!così felici cosi belli!spero molto di aver frainteso!un grande abbraccio 🤗 un augurio che la diagnosi sia sbagliata!baci 😘 da Rosetta e Maurizio, genitori di Alessio!!
GillaGilla
Mamma Rosa, purtroppo la diagnosi è corretta. Mio marito ha il cancro al pancreas. Grazie per la tua gentilezza, ricordiamo con affetto la tua visita a Monastir.
GillaGilla
Ja visst är det sorgligt. Du har ju följt oss sedan starten, så gott som. Och för oss har du varit värdefull. För inte måste man träffas fysiskt alltid, för att följa varandra längs livets krokiga resa. Tack för din omtanke! Kram från oss båda, du är vår ”favorit-mini-cykel”.
GillaGilla
Hej, vet inte om vi fick till något svar till dig förut. Omtänksamma hälsningar trillar in som en bättre vårflod, vilket vi är tacksamma för. Ja du kära Minicykel! Du är inte vem som helst för oss. Och det vet du! Kramar från oss båda.
GillaGilla
Hej Helena och Fredrik, vet inte om ni kommer ihåg oss men vi träffades på Spanska sydkusten, Almeria våren 2018 tillsammans med Vintox/Goodvibes. Vi seglade då S/Y WestMonsun. Vi kan inte säga hur ledsna detta besked gör oss😱. Så otroligt tragisk vändning livet kan ta. Tänker på er och hoppas och ber att ni orkar med denna svåra tid.🥰 Sten och Annika (idag i Corre, floden Saône med S/Y PiperB)
GillaGilla
Hej Sten o Annika. Visst minns vi er, fattas bara annat. Vi hade trevligt när vi samseglade delar över Medelhavet. Tack för er omtanke och njut av seglingen i er nya båt. Kram!
GillaGilla
Men jösses så tråkigt. Det har varit fantastiskt att få vara med på er resa, med Wilma. Det har varit en riktig glädjeinjektion för oss som varit ute tidigare. Vi har inte träffats men vi tycker ändå att vi kommit nära er. Vi känner vänskap. Stort tack för att ni delat med er.
Nu sänder vi styrkekramar från vår husbil, i västra Peloponnesos. Skriver du vidare så läser vi gärna. Tills dess, känn styrkan av alla era vänner.
GillaGilla
Tack för omtanken. Och visst är det så, att man inte alltid måste har träffats fysiskt för att lära känna och få tycke för varandra. Njut av Peloponnesos. Kram från oss båda
GillaGilla
Hej Helena och Fredrik
Jag blev så glad när jag av en händelse hittade er i Halmstad när min yngsta dotter började studera där för några år sedan. Men det är ju mina gamla elever från högstadiet i Vaxholm. Två glada elever, tillsammans med flera i samma NO-grupp som gjorde det riktigt roligt att vara lärare. Och så var ni tillsammans igen! Fantastiskt har det också varit att få följa era äventyr med Wilma, har känts som om ni varit 3 på äventyret.
Fredrik lösningsorienterad och oerhört teknisk kunnig och Helena som backat upp med sin kunskap och Wilma som gjort så gott hon kan.
Så kom detta fruktansvärda meddelande, jag måste läsa två gånger för att förstå, men vill fortfarande inte göra det. Ni har helhjärtat ställt upp för andra i olika situationer och nu finns ingen som kan ställa upp med en lösning för er. Ibland får man tycka att livet är orättvist.
Mina tankar går till er båda.
Ubbe
GillaGilla
Hej Ubbe (som vi elever sa). Tänk att vi skulle få en av våra favoritlärare som följare på bloggen. Det var varit riktigt skoj och vi är så glad att du gav dig till känna, för många är det som följer oss som vi inte vet vilka de är. Där säkert flera är personer som korsat våra liv någon gång i historien. Ja visst är det förkrossande att Tjoppe blivit diagnostiserad med en allvarlig sjukdom med dyster prognos. Och det är just en känsla av orättvisa som slår oss, mer än annat. Vi har väl på något vis landat i detta faktum nu och det blir en helt ny och annorlunda resa vi ger oss iväg på. Jag (Helena) hoppas försöka skriva lite framöver, vi har ju valt att vara rätt så transparanta. Så titta in ibland på bloggen ändå, är du snäll. Tack för din omtanke och du ska veta att du har varit en av topp tre av samtliga lärare vi någonsin haft, både Tjoppe och jag. Och då ska man veta att Tjoppe har 680 högskolpoäng. Så det är många lärare vi har haft genom åren. En stor skillnad med dig, var att det alltid var så skoj på dina lektioner. Att kittla elever till nyfikenhet är en av nycklarna till att få elever att vilja lära sig. Om det var medvetet från din sida eller inte, vet vi inte. Men så var det och det vill vi tacka dig för. Häng kvar här, så berättar vi mer vartefter vi orkar och hinner. Tills dess…simma lugnt! // Tjoppe o Helena
GillaGilla
Det är hårt att läsa om er situation.
Vi vill tacka för att ni gett oss så mycket inspiration att segla vidare.
Det var så upplyftande att få era finna erfarenheter om segling i Medelhavet.
Ni är de som gjort starkaste intrycket på oss. När vi kom in I hamnen i La Linea och Fredrik tog emot oss och vi pratade och pratade. Sedan gick jag Ingalill ner och gjorde middag och när jag kom upp i sittbrunnen ser jag apklippan med alla lampor tända, som ligger mitt framför båten och utbrister ”och herre gud vad stor den är” Jag hade missat klippan för ni är så himla goa människor. ❤❤❤
Många kramar från oss.
GillaGilla
Ja det var trevliga dagar vi fick ihop i La Linea. Och den burk med choklad vi fick som tack, sparade vi och i den förvarande vi annat godis sen. Så vi tänkte ofta på er. Tack för omtanken!
GillaGilla
Fruktansvärda nyheter. Jag är tacksam för att ha fått hänga med er på era äventyr.
GillaGilla
Hej Inga-Lill. Och tack för att du velat följa våra smått galna upptåg. Kram!
GillaGilla
Fruktansvärt tråkigt att höra. Trots att ni är en ny bekantskap för mig, jag upptäckte er fantastiska blogg för bara ett halvår sedan, har era äventyr fascinerat och inspirerat mig i mina planer att nån gång följa i era seglarspår. Jag hoppas verkligen att den kämpaglöd ni alltid visat kan vända skutan rätt. Sänder mina tankar.
GillaGilla
Hej, tack för din omtanke. Och kul att höra att du gillar bloggen. Ambitionen är att skriva även i framtiden, så häng gärna kvar…
GillaGilla
Hej Helena oTjoppe! Man blir så otroligt ställd o ledsen av den fruktansvärda nyheten. Finner inga ord. Ni finns så starkt i våra minnen, se’n vi träffades i Monemvasia. Har följt er på seglingsäventyren se’n dess. Du skriver så livfullt o roligt. Vi träffades bara där, men känns som vi seglat tillsammans då vi upplever samma seglingsställen. Vi har samma tänk om segling, upplevelser, o reparationer.Vi gav oss också av innan större krämpor o ev. sjukdom skulle kunna drabba oss.Den enda tröst man har i detta svåra läge är, att man har fått leva sin egen dröm o genomfört den. Vi tänker så på er båda två och skickar de varmaste tankar vi har till er.
Bigitta Seglare (fb) o Johan Seglare (fb)
Birgitta o Johan på s/y Xavita IV (Najad 34)
GillaGilla
Hej seglarvänner. Vi hade inte kunnat skriva det bättre själva, att det är en tröst att vi fått uppleva vår dröm. Det kommer ingen kunna ta ifrån oss. Vårt intryck är även att vi känner er mycket bättre, än vad några dagar i Monemvasia borde ha bidragit med. Ibland behövs inte mer och fortsätter man sen att följa varandras äventyr på distans, så fördjupas vänskapen ytterligare. Är det något vi seglare är bra på, så är det att hålla kontakten. För när man seglar långt ifrån nära och kära, så blir ens ”seglarfamilj” betydelsefull. Man måste inte ligga i samma ankarvik för det. Tack för er omtanke, och häng kvar så återkommer vi med inlägg när orken infinner sig. Kram!
GillaGilla
True Love.
Vänner, ett så här svårt besked är inte lätt att ta till sig.
Vi gör det genom att tänka på de (3st) gånger vi träffades.
Första gången på Chios. Vi glider in mot kaj. Ni släpper allt ni har för händer, rusar och tar imot oss. Att Tjoppe bara hade ett halvklippt hår spelade ingen roll.
De dagarna gick fort i ert sällskap.
Lite senare samma år möttes vi och kunde fira midsommar tillsammans, i en helt spegelblank vik på Amorgos.
Dessa minnen har vi med oss nu när vi tänker extra mycket på er.
Många vara kramar från oss på S/y True Love.
Ritva o Ragnar
GillaGilla
Hej kära seglarvänner! Ni är som ett enda stort solsken för oss. Vi minns så väl när ni kom inseglandes till Chios, efter att vi i månader varit fast under lockdown i Thessaloniki. Vi hade styrt kosan till Chios för att vaccinera oss. Synen av en blott halvfärdigt klippt Tjoppe måste ha sett roligt ut. Och för oss blev ni det första svenskarna vi sett på mycket länge. Och visst hade vi trevligt, ni var den sommarens ljusa händelse. Tack för att ni tänker på oss. Kramar från oss båda.
GillaGilla