Än har vi varandra. Men dagarna går på något sätt i varandra – som om vi befann oss i ett gränslöst land, utan tid. Timmarna jag i min ensamhet spenderar medan Tjoppe sover, känns emellanåt oändliga. Och även om jag kan få avlastning, vill jag inte missa en sekund av den tid vi har kvar…
Vi har haft en del besök hemma, främst på eftermiddagarna när Tjoppe varit som piggast. Men sedan något dygn tillbaka noterar jag att han efteråt blivit otroligt trött. Orken till annat såsom att sköta personlig hygien och ha krafter till att äta mat, har blivit lidande. Det känns som om det är fullt tillräckligt med hemsjukvården som kommer flera gånger om dagen för att ge medicin via den subkutan-nål som sitter i armen.
Avvägningen mellan andras önskan, kontra Tjoppes behov – är inte fullt så enkel. Jag vill gärna ge andra möjligheten att träffa honom medan tid är. Men som det börjar kännas nu, måste vi nog tänka om. Igår kväll somnade han ifrån mig tidigt och jag blev ensam. Vi som annars brukar kunna se lite tv ihop. Vi brukar ligga i sängen och hålla varandras händer medan vi ser på något trevligt program. Igår blev det inte så, igår sov han mesta tiden av dagen.
Idag när sjuksköterskan från palliativa teamet ringde, tog jag henne till hjälp för att diskutera saken. Om hur ett lämpligt förhållningssätt kan vara i detta skede. Och eftersom Tjoppes behov kommer i första hand, ämnar jag hädanefter att styra av alla besök (förutom de som redan är inplanerade). Jag tror att andra förstår…
Under de ensamma timmarna skriver jag lite poesi. Något jag gjorde i min ungdom och nu har denna typ av litterär text åter kommit till mig. Igår skrev jag om den lilla koltrasten jag har utanför mitt fönster. Han har blivit något av en vän. Jag viskar till honom genom fönstret (för att inte väcka Tjoppe).
”Så tittar jag ut genom fönstret och där är han, min koltrast.
Och genom rutan viskar jag knappt hörbart;
Snart lilla fågel, är det bara du och jag”.
Trots att tiden här nästan står stilla – och trots att jag mestadels är ensam, uppstår ändå små fina ögonblick. I går vaknade Tjoppe klockan halv tre på natten och när våra blickar möttes, gav han mig plötsligt en flirt. Sen föll han åter i sömn. Och i förmiddags när han (efter stor möda) lyckats raka sig, då ville han ha en puss efteråt (den klassiska rakpussen). Väl tillbaka i sängen, verkade det som han fått mersmak på pussar. Han ville ha flera och han fick så många han ville. Han bedyrar verkligen sin kärlek. Det är fint.
//Helena
projektsunshine.se 
Åh Helena så fint o så fina ni är med varandra trots det svåra. Krama honom från mig o hoppas han kommer ihåg när Ulrika o jag bara dök upp o firade hans födelsedag på Rosenkällavögen kommer inte ihåg vad vi köpt förmodligen inte något minnesvärt men vet att han blev glad. Tror det var 2007. Ni är i mina tankar o ibland drömmer jag om er också så himla konstigt
GillaGilla
Hej Susanne, ja visst kommer jag ihåg när ni kom och firade Tjoppes födelsedag. Och jag vill tro att det var 2007. Minns det som en synnerligen trevlig och mysig (men enkel) tillställning. Många skratt och roliga samtal blev det. Jag minns inte heller vad ni köpte med er. Men som vanligt är det ju människorna och inte sakerna, som betyder mest. Tack för din omtanke och jag känner igen det där med drömmar. Jag drömmer också konstigt nu. Kram
GillaGilla
Helena
Eftersom Fredrik skall ha det så bra det går och få spendera sin tid, då han orkar, med dig och familjen så gör du helt rätt att inte pressa på besök av övriga. Tiden är viktigast för er och er familj! Ta vara på den så mycket ni kan och orkar men tänk på att det inte bara är Fredrik som behöver vila, även du måste få lite avlastning så du orkar. Hade själv helt egoistiskt sett fram att kanske få träffa er igen i Vaxholm men som det nu är så får det stanna med att jag tänker på er allt som oftast och inse att ni tillhör den skara elever som man aldrig glömmer.
Hälsningar från Ubbe i Vaxholm
GillaGilla
Hej Ubbe, favoriten från skolan! Så kloka ord och du förmedlar. Och det var precis så som sköterskan också sa till mig, att Tjoppes behov är såklart enormt viktiga – men så även mina. Och avlastning kan jag få, närhelst jag önskar. I småstunder när han sover djupt, smiter jag ut i solen och sätter mig på översta trappsteget som leder ner till källaren (bor i ett fyrtiotalshus). Där lapar jag sol och lyssnar på vårens alla läten tills magkänslan säger mig, att jag vill gå tillbaka. Jag vet att Tjoppe hade älskat att få träffa dig igen (och jag med såklart) och bara vetskapen, värmer mitt hjärta. Kram
GillaGilla
❤️ Fina Helena, Det är så svårt att finna någonting vettigt att skriva annat än jag/vi är så glada att ni båda är så fulla av kärlek till varandra. Ni finns i våra hjärtan och vi tänker på er varje dag..
All kärlek från oss här hemma.. Snälla ge honom en hälsning från oss att han finns i våra hjärtan, alltid ❤️
GillaGilla
Tack Eva. Jag tänker på er ibland och jag kommer upp till Lysekil längre fram. Har ju ett förråd med saker att ta itu med. Jag vet att ni har Tjoppe i era tankar (och mig med). Jag hälsar till honom med en kram. Vi håller kontakten. Kram.
GillaGilla
Cara amica ti ammiro per come stai affrontando questo dramma! Ti sono vicina con tutto il cuore ❤ ti abbraccio forte forte!
GillaGilla
Grazie mamma rosa. La tua premura mi scalda il cuore. Oggi cucinerò del cibo italiano per Tjoppe. La pasta può essere consumata in qualsiasi momento della vita. Abbraccio!
GillaGilla
Du gör det så bra. Det är guld att du finns för honom, och att skriva är ju toppen för dej. Det får ge ut din poesi, du har redan en som köper. Fint att du skriver. Jag har tänkt på dig och Tjoppe idag. Vi var och handla i en liten lanthandel idag som har allt mellan himmel och jord. Ja det var ju såjord jag skulle ha och som fanns där . Alla större butikerna hade slut. Men där jobbar en tjej som är så lik dej. Då tänkte jag extra på dig. Vi hörs igen! Hoppas jag. Hälsa din Tjoppe från Jämtland! ________________________________
GillaGilla
Hej, så jag har en kopia, någon som är lik mig, i en lanthandel i Jämtland. Jag kanske skulle åka dit någon gång. I mina få men trots allt förekommande stunder då jag tänker på framtiden, tänker jag att det hade varit trevligt att göra en rundresa i Sverige. Den kanske blir av. Den kanske går till Jämtland. Att skriva hjälper mig i processen att förstå och härda ut. Kanske fortsätter jag med poesi. Prosa är generellt underskattad, tycker jag. Tack för uppskattande ord. Kram.
GillaGilla
Dearest Helena, know that it will never be just you and your blackbird because you will always be surrounded with the love and support of your friends and family and will always hold your love for Tjoppe in your heart. Please give our love to Tjoppe and call on us anytime. As always, we send you our love and strength xxxx
GillaGilla
Thank you dear sister. And of course you are right, that I am not alone in its true meaning. Tjoppe and I have a whole world thinking of us (not only a bird). It warms our hearts. And I know I have you, always. Thank you for your love. Love you. xxx
GillaGilla
Hej hopp
Man blir så j 😢😢😢😢 men samtidigt så gläds man åt glädjen kärleken ni har små stunder ❤️
Jag har väl inte bidragit med så mycket under alla år.
Det är ni som bidragit med så mycket av allt.
Men jag har alltid meddelat när jag sjösatt båten och idag va det dax för första sjösättning i Gislöv Läge o då åkte Malou i.
Imorgon bär det av till Mörrums ån igen med bil för att fiska Lax.
Jag vet jag JAGA Tjoppe i börja med tips om hur man ska fiska o man får bara fisk om man har kroken i vattnet.
Jag vet att han blivit duktig med åren.
Du kan meddela honom att jag fiskat 5 år i Mörrums ån efter lax och inte fått någon ännu.
Tänker på er ❤️
(Mini cykeln )
GillaGilla