Kategori: Sverige

Grattis Älskling…

projektsunshine12 kommentarer

19 JUNI 2023…

Tjoppe brukade skämta med mig i perioden som varade mellan våra födelsedagar. Att jag var så mycket äldre än honom, trots att vi var födda samma år (det skilde tre månader mellan oss). Så skojade han fram till sin egen födelsedag, då vi åter blev lika gamla. Jag tänkte aldrig så mycket på det då, men gör desto mer nu. I år hann jag fylla 57. Men inte Tjoppe, han blev bara 56. Mina känslor inför denna dag är kluvna, allt för kort tid har passerat sedan han dog. Idag är det Tjoppes födelsedag. Han fick aldrig fylla 57 för hans tid har stannat…

Läs mer »

Mot ytan…

projektsunshineLämna en kommentar

Hur mycket jag än vill plocka fram Coddi i mig, stöter jag ideligen på motstånd. Sedan det förargliga gallstensanfallet förra helgen har min fysiska hälsa inte riktigt funnit sin väg tillbaka. Kvar dröjde sig en molande värk under revbensbågen och tillbaka i Halmstad valde jag därför att söka vård. En trevlig doktor tog emot mig och på hans skrivbord stod ett dubbelvikt vykort med motivet av en segelbåt på. Detta bådar gott, hann jag tänka i stunden jag slog mig ner på stolen…

Läs mer »

Att plocka bland minnen

projektsunshine9 kommentarer

Älskade Lysekil, platsen jag noga taget aldrig bott på men som jag så starkt knyter an till. Men den här gången gjorde jag färden ensam, det har aldrig hänt förr. Syftet med resan var att åka upp till förrådet där vi haft våra saker magasinerade under tiden vi seglat. Ägodelarna är förhållandevis få, det mesta kommer från svärfars dödsbo. Och i förrådet hade jag inte satt min fot på närmare två år…

Läs mer »

Jävla skit

projektsunshine4 kommentarer

I stunder av svårmod blir jag en tvivlare och den förbaskade sorgen ställer till det för mig. När texten jag filat på till nästa inlägg var klar, föll jag åter i grubblerier. För närvarande är det tankar kring Wilma som kretsar i mitt huvud. Jag måste snart ner och det inte bara av känslomässiga skäl. Utan av praktiska och tekniska orsaker. Jag behöver helt enkelt dra på mig arbetsbyxorna…

Läs mer »

Ny design på bloggen

projektsunshine13 kommentarer

Inte bara livet är under förändring, utan även bloggen. Mitt solskensprojekt som handlade om segling med Kapten Betong togs ifrån mig i samma stund jag stod ensam och nu måste jag hitta en ny mening i livet. Jag har därför bestämt mig för att ägna en tid åt att resa. Med min dator för att skriva. Det var det sista jag lovade min Kapten, att inte sluta skriva. Målet är vagt, för jag vet inte riktigt vad jag söker. Annat än att få tillbaka solsken i livet. Mina resor kommer vara av skilda slag. Jag har en önskan om att vandra och sova ensam i skogen. Jag vill solosegla. Kanske plocka vindruvor i Loiredalen eller att för en period återkomma till ett café i trakterna av Venedig och bli igenkänd som den blonda änkan. Jag vet inte… Vad jag däremot vet, är att jag inte vill ta några livsavgörande beslut kring min framtid förrän jag känner mig redo. Sorgen och saknaden behöver få ta sin tid.

Läs mer »

WILMA WILMA WILMA…

projektsunshine9 kommentarer

Jag var naiv nog att tro att de tunga dagarna skulle vara över. Att jag blivit så pass stark att jag kunde blicka framåt, utan att falla tillbaka ner i det stora svarta hålet av sorg. Jag hade fel. Lika oannonserat som en storm i svunna tider, drog skuggorna över mig och ensamheten höll på att slita mig itu. Uppgivenhet. Tårar. Nu när alla åkt är jag den mesta tiden ensam. Men värst är ändå känslan av att sakna mening och sammanhang. Vem är jag ens? Vem är den här tjejen som på ostadiga ben ska gå vidare i livet på egen hand? Samtidigt som de svårmodiga känslorna rullar som vågor inuti min kropp, finns det ekonomiska och juridiska ting som jag måste ta tag i. Jag tänker framför allt på Wilma, mitt kära hem som står ensam på en grusig plan i Lissabon…

Läs mer »

Nästa steg i livet

projektsunshine10 kommentarer

Den ständiga frågan snurrar i mitt huvud, hur går jag vidare? På något förunderligt vis så verkar det vara livet självt som fört mig en bit fram. Tiden har gjort sitt. Men även att jag haft möjligheten att få ventilera mina känslor och tankar med kloka människor jag har runtomkring mig. De har gett mig den vägledning jag behöver för att kunna sätta kurs. Min egen motor är inte stark, men behöver kanske inte heller vara. Dock tror jag nu jag vet, i vilken riktning jag ska börja röra mig…

Läs mer »

Vänner för livet

projektsunshine7 kommentarer

Trots min förtvivlan och sorg innehåller livet paradoxalt nog positiva inslag också, mitt i det mörka. Att åter få se många kära ansikten på begravningen och vid minnesstunden efteråt, var fint. Jag hade velat hinna få mer tid med er alla. Men det var en ekvation som blev stört omöjlig, cirka 90 personer dök upp på begravningen och nästan alla följde med bort till minnesstunden efteråt. Jag försökte mingla runt så gott det gick…

Läs mer »

Begravningen är över

projektsunshine2 kommentarer

Det har inte varit någon bra dag. Begravningen är över och det var fantastiskt fint att se att så många slöt upp. Jag vill tacka, vet inte om jag hann göra det. Ceremonin blev vacker och originell. Tjoppe hade varit helnöjd, till gränsen exalterad. Han önskade mycket men kunde såklart inte veta om det skulle bli så. Det blev bättre. Det gick åt många timmar och det krävdes ett stort samarbete mellan oss som var engagerade. Nu kan vi nöjda pusta ut…

Läs mer »

Snart dags för ett sista farväl

projektsunshine8 kommentarer

Kära begravningsgäster. Både långväga och nära kommande. Dagen närmar sig för ett farväl. Vill på förhand tacka er som kommer till begravningen. Jag vet att det är ett viktigt farväl för var och en. Men er närvaro blir samtidigt ett stöd för mig. Att ni deltar och kommer med till minnesstunden efteråt, kommer hjälpa mig och min stackars själ när jag efter avskedet ska försöka hitta vidare i livet på egen hand. Tack!

Läs mer »