Fin vänskap överlever

I stunder då det händer mycket i livet är det en enorm gåva att vara omgiven av goda vänner.
Att Caroline och jag skulle fortsätta att träffas, och att vår vänskap skulle fördjupas, var rätt otippat den där gången vi för första gången sprang på varandra i Afrika. Vi som kom från två olika delar av världen, med ett stort hav emellan och en rejäl tidsskillnad. Men fin vänskap överlever…

Och likt ringar på vattnet har jag genom Caroline också lärt känna hennes familj och flera av hennes vänner. Insikten om att Toronto levererar på ett sätt som Halmstad har svårt att slå är så påtaglig. Nej, jag kommer inte att flytta hit. Men såklart kan jag sakna att utbudet av event och saker att göra inte är så stort hemma som här. Samtidigt har Toronto, trots att det är Kanadas största stad, något nära och behagligt över sig. Det känns som att vänner är något man håller fast vid, att tröskeln för att integrera sig och för att ses är lägre. Det är sådant jag noterar, eftersom jag fortfarande på något vis söker efter min själs självklara grund – en plats eller ett levnadssätt där jag riktigt kan känna mig hemma. Jag är inte fullt på det klara med vad det är som fattas mig.

I förändringens vindar som nu blåser kring mig känner jag en enorm tacksamhet över att vara här, hos Caroline.
Här kommer några glimtar från dagarna här i Toronto.

En dag i Caledon…