Vi spenderade en förmiddag tillsammans med Mr Kees. Vi fick följa med till ett hus byggt året 1700 och som aldrig ställts om till kontor eller lägenheter. Då trappan upp var minimalisk så har man smart gjort ett chackt från golv till tak genom huset. Och så har man en gallerbur som man ställer saker i och sen hissar man buren upp och ner mellan våningarna.

Men kanske vanligare sätt att få in och ut saker ur de gamla byggnaderna förr i tiden, var den krok som man ofta ser ute på husväggarna. En bjälke sticker ut under taket med en kraftig krok i. Och så tog man ett rep runt kroken och med block och talja hissade man upp sina prylar. Dock kan det inte varit några chesterfield-soffor man hissade upp för fönsterluckorna var rätt små. Kanske IKEA-möbler då dessa ofta levereras i platta paket. Hmm..jasså ni menar att IKEA inte fanns på 1600-talet. Tänkte inte på det. Oavsett så var Holländarnas kunnande inom konstruktion och byggnadsteknik imponerande.

Efteråt var vi med Mr Kees till hans verkstad. Och runt hörnet där fick Pimpsten syn på ett träd med till synes små Kiwifrukter hängades i klasar från grenarna. Helt otroligt, kunde det vara kiwi. Hon delade en frukt och ta me´ tusan. En liten näpen kiwi minsann. Pimpsten plockade med sig två stycken som nu ligger i fruktskålen ombord för att mogna.

Annars bjöd dagen på sedvanlig marknad då det var fredag. Vi tog en genväg genom en smal gränd till torget. Och där fann vi hela Dordrechts DNA-bank i form av tuggummin. Mycket intressant.  Vad sägs om denna vägg, där det blivit en sport att lämna sitt gamla uttjänta gummi. Sker ett mord i staden så skulle det vara intressant att veta om polisen letar ledtrådar här.

Här följer en liten film från vår förmiddag tillsammans med mr Kees. Kanske inte mycket att se. Men på slutet av filmen så visar vi en fantastisk utsikt från takvåningen där vi öppnade luckorna och blickade ut över omgivningen.

 

Pimpsten fortsätter sina matorgier ombord medan Kapten pysslar med Wilmas omvårdnad. Häromdagen tog Kapten ner lanternfästena. Ytterligare ett beting som vi hade tänkt göra innan avfärd. Fernissan har blivit tråkig och det börjar kosta på träet om ingen lägger sin vårdande hand över tinget. Tjoppe skrapade bort den lösa fernissan och slipade träet och upptäckte att de var gjorda i finaste mahogny. Så glad man kan bli och så roligt att få göra dem som nya igen. Kostar egentligen mest arbete. Och tid, ja det har vi gott om.

I byssan lagas det mat så pass frenetiskt att vi fick nojja ena kvällen. Vårt värmesystem som krånglat  både en och tusen gånger, men som fungerat bra sista veckan, började på nytt att strejka. Trodde vi iallafall. Elementen var kalla. Kapten kollade att trycket i värmesystemet fanns kvar. Jo fint tryck, inget vatten har läckt ut. Han kollade säkringarna. Brann kaminen fortfarande? Cirkulerade pumpen? Ja, ja, ja på alla frågor. Han kliade sig i huvudet. Sen slog det honom. Termostaten sitter i byssan inte långt ifrån Pimpstens grytor och kok. Och nu stod där en gryta och puttrade på för fullt så termostaten uppfattade värmen ombord som hög, si så där tjugosex grader eller nåt. Och så varmt var det också…nära kastrullerna förvisso. Men inte i resten av båten och hur skulle nu termostaten veta det. Att det pågick ett långkok. Vi skrattade gott och så fort spisen var avslagen så kom värmen tillbaka till elementen.

Nu borde ju termostaten kanske sitta på ett lämpligare ställe än intill köksregionen. Men med så mycket annat med båt så är det lite knepigt att dra kablar, man kan inte alltid välja. Någon annan har tidigare bestämt också, och allt har vi ju inte byggt om även om Wilma på många plan ser helt ny och fräsch ut invändigt. Men man vet aldrig, kanske så flyttar vi termostaten vad det lider. Men huvudsaken var att vi fann felet. Nu har vi skruvat upp vredet på termostaten att den ska slå ifrån först vid trettiograder. Så pimpsten kan brassa käk hur mycket som helst utan att tappa värmen i resten av båten.

I vårt längeseglarliv så är vi ju manade att hushålla med vår ekonomiska buffert. Iallafall om man, som vi,  har som mål att kunna vara ute och segla åravis utan någon deadline och utan att behöva vända hem för att jobba. Det kräver en hel del men det är ju alltid roligt att arbeta med gröna siffror. Att vara ekonomisk och leva på små resurser när det egentligen inte alls är tomt på kontot. Det blir lite av en sport. Med spenderarbyxorna på så kan man få göra sin seglats kort och snart vara hemma igen. Om vi valde ett lyxliv eller så. Men frågan är ju förstås, vad är ett lyxliv.

Vi åt en sjömansbiff häromdagen. Sååå gott. Kapten fyllde på sin portion flera gånger och till slut så fanns det inte mer mat…den var uppäten. Blicken sjönk på kapten och ansiktet blev långt. Han hade nog kunnat klämma i sig lite mer sjömansbiff ändå, fast magen redan stod i fyra hörn. Pimpsten frågade oroligt; -är du hungrig fortfarande??? -Nej nej nej, svarade Kapten. -Det var bara så gott. Jag är proppmätt.

Vi började diskutera kring mat och ekonomi i soffan. Vad äter vi för något. Vad kostar det. Och vi insåg att vi lever ett lyxliv ändå. Även om det inte innebär att vi inte kan gå på krogen och äta. Vi gjorde ett överslag på senaste veckans mat. Vi hade dels lagat mat på nötkött som vi inhandlat för 9 Euro. På den mängden fick vi ut tre måltider, kalops X 2 och sjömansbiff. Där vi kunnat ta om en andra portion med råge. Så under trettio kronor per måltid för köttet. Per person 15 kronor. Och då grytor mest innehåller lök, purjolök, potatis och morötter och sådana grönsaker så blir det ju inte mycket påslag därtill. Så säg att med råge så har dessa middagar kostat max 25 kronor per näsa. Sallad inkluderat. Det får man definitivt ingen pizza på avhämtning för. (Många gånger landar priset per portion betydligt lägre, för vi äter ju inte bara köttgrytor. Tillexempel en omelettlunch av något slag är ju bara några kronor. Frysen är helt klart en stor hjälp till att kunna hålla nere matkostnaderna).

Framför allt så är ju sjömansbiff en suveränt god och enkel anrättning. Lök, potatis, ev en morot, nötkött (det går inte åt så mycket kött och Helena gör den faktiskt på högrev vilket funkar jättefint, skär den tunt bara, bitarna blir mindre men köttet blir mört och har god(are) smak). Till det så går det åt vatten, en lättöl, en buljongtärning, salt o vitpeppar. Och hör sen till namnet:

 S-J-Ö-M-A-N-S-B-I-F-F. Så marint. Hjärtat sjunger. Billigt. Gott. Mättande. Enkelt och Lyxigt.

I vårt hushållande så skriver vi upp alla våra kostnader. Vi vill ha koll på varje krona…det glider lätt iväg om man inte för kassabok. Så vi skriver upp alla våra rörliga kostnader. Diesel, mat, frimärken, underhåll till båten eller vad det nu månne vara. Därför kan vi även se exakt hur mycket pengar varje post kostar. Här i Holland så ligger vår budet på 6000 kronor i månaden. Det är vår totala levnadskostnad (alla måltider, kajhyror, landström, diesel, nöjen, vin, restaurangbesök, transport, kemtekniskt såsom toapapper och hårshampo…). Och när vi är nere i Portugal och vi kan hänga för ankare mycket så kommer vår budget ligga på max 5000 kronor i månaden. Troligtvis lägre för klimatet är varmare och strömmässigt så klarar vi oss nog enkom på sol och vindkraft. Men visst. Det kräver sin envishet. För större investeringar i Wilma har vi en annan plånbok. Så vi behöver inte leva på vatten en månad ifall vi skulle behöva köpa en ny bit tross.

Vi läser ju en hel del långfärdsbloggar, men tyvärr är det få som redovisar kostnader mer i detalj. Vi kan sakna det. Ändå är det en central fråga för alla. Så vad priset för de olika kajhyrorna ligger på, vad maten kostar i varje land och hur man i praktiken gör för att hålla nere matkostnaderna är ingen självklar information som går att finna innan avresan. Och det finns ju massor av tips att dela med sig av. Nu har inte vi någon ugn. Men vi läste på en annan blogg om hur gamla torra kanelbullar kan bli bas till en äppelpaj. Kanske kan den göras i stekpannan =). Men helt klart är vårt bästa spartips: SLÄNG INGEN MAT, ta tillvara på ALLT.

Här i Holland så kostar en liter mjölk på lågprisbutik ca 6 kronor. Mycket är billigare än hemma men ost och potatis är nog nästan dyrare än hemma. Men en flaska vin går att finna för under tre euro. Vi upplevde att maten var billigare i Tyskland än här i Holland. Men i snitt så får vi ner matpriserna med en tredjedel mot vad det kostar hemma i Sverige, men lite beror det på vad man lägger i sin korg. Momsklasserna här ligger på 6 procent för mat och 21 procent för nonfood. Att vinet är billigare beror nog på att det inte finns någon punktskatt på alkohol. Däremot så ligger momsen på 21 procent på alkohol. Ett bra kvitto kan se ut så här:

 

 Vi fick en förfrågan av goda vänner om vi ville komma över till dem i England och fira jul där. Otroligt mysiga dagar där vi blir bortskämda med god mat och vin i deras stora hus beläget på de gröna böljande kullarna i West Sussex. Vi var där förra julen senast. Och då hittade vi billiga flygbiljetter. Drygt tusenlappen per näsa inklusive incheckat bagage. Nu började vi titta på flygbiljetter. Och det var inte alls på samma sätt längre. Mellan Amsterdam och Gatwick så flyger främst Brittish Airways. I god tid som nu är, så har ju inte flygbiljetterna stigit alltför mycket. Men flygresan tar bara en timme här emellan. Grundpriset var inte alltför högt. Men vi blev konfunderade. Det ingick inget bagage och man var tvungen att betala bagaget först efter att man betalat biljetten. Vi har flugit massor med British Airways tidigare men detta var något nytt. Vi försökte hitta priset för incheckat bagage. Men det stod ingenstans. Så vi ringde deras servicetelefon.

-Hej vi håller på att titta på flyg mellan Amsterdam och London Gatwick över jul. Det står när vi försöker boka att det inte ingår något incheckat bagage i grundpriset. Och man kommer direkt till betalningen. Vad kostar det att checka in bagage och var på hemsidan gör man detta?

Personen i andra änden var mycket trevlig. Och förklarade. –Du måste köpa biljetten först innan du kan välja bagage.

-Ok, vad kostar det att checka in ett bagage på 20 kilo?

-Det vet jag inte, det är olika. Men nu över julen så kostar det någonstans mellan 40 och 50 euro.

-Ja ha, kan jag se detta någonstans innan jag köpt min biljett?

-Nä det ser du först efter, svarade den vänliga rösten i andra änden. Du köper det tillägget efteråt.

-Ok. Om jag köper biljetten men tycker att det blev för dyrt pris totalt för resan, kan jag då cancellera min biljett?

-Ja men då gäller de vanliga avbeställningsreglerna.

-Du menar att ifall jag inte har avbeställningsskydd som jag betalar extra för, då kan jag inte ångra min biljett? Och ifall jag har avbeställningsskydd, då görs ett avdrag på ersättningen eftersom det skyddet inte täcker mina kostnader till hundra procent.

-Ja.

– Skojar ni??? Men det är ju lurendrejeri. Jag måste ju som konsument kunna få veta den totala kostnaden inklusive incheckat bagage, innan jag slänger fram mitt kontokort.

-Så ser våra regler ut. Men det kostar inget extra att resa med bara handbagage.

GAAAAH!!! Nu är det lite svårt att vara borta en vecka med bara handbagage. Kläder, klappar och för att inte tala om att man kan ju knappt resa med en nissesär (necessär) i handbagaget då där brukar finnas såväl nagelsax, pincett och vätska av olika slag. Tala om moment tjugotvå. Eller Catch-22 som det heter på engelska.

Det finns någon sketch som vi sett på tv. Där det är en resenär som ska köpa en biljett.

–Jag önskar resa till Långtbortistan.

-Ja ha ja….det finns ett flyg på torsdag, kostar 499 kronor.

-Ja det passar bra.

-Önskas avbeställningsskydd? Kostar 250 kr

-Neej..resan är redan på torsdag och biljetten billig. Jag hoppar det.

-Önskar du checka in något bagage?

–Jooo. Ja. Ett bagage.

-Det blir ett tillägg på 150 kronor. Önskar du sitta ombord?

…och så löper det på i sketchen med frågor som:

-Önskar du vingar på flygplanet? Önskar du en pilot i cockpit? Landningsställ?

Och avslutningsvis så slutar biljetten på 5000 kronor eller nåt.

Resenären säger då;

–Nej men då reser jag inte, det blir för dyrt. Kan jag ångra köpet och få mina pengar tillbaka?

-Nej det går inte, du bokade inget avbeställningsskydd. Så du får vänligen betala 5000 kronor i kassan där borta.

Ja och så känns det som flygbranchen har blivit. Vi har inte några höga krav. Flyget är billigt överlag ändå anser vi. Men att inte kunna säga det totala priset innan betalning är ju vansinnigt. Sedan flygbolaget tvingades lagmässigt ha flygskatten redovisat i grundpriset har man nu gått över på bagage och allehanda annan service. Wi-fi, assistans, välja sittplats, prioriterad ombordstigning…you name it. Klart flygbolaget ska ta betalt för sin resa. Men varför inte låta tilläggen ingå i priset från första början?? Som att gå på restaurang och köpa en schysst måltid för 250 spänn. Men så tillkommer porslinstillägg och diskning med 100 kronor.

Vi slog på skoj en annan destination och där fick vi fram bagagepriserna före betalning. Och då kostade incheckat bagage 450 kronor för julveckan (900 kronor totalt för varsin väska). Men i slutet på Januari så kostade samma bagage 150 kronor. Så bagagepriset är inte fast utan det är ett rörligt pris. Och varför vi inte kunde välja bagaget i vår bokning direkt för Amsterdam har vi ingen aning om. Vi tittade även på Norwegien för att resa till Gatwick. Jo det fanns flyg. Med mellanlandning i Gardermoen i Norge. Allt blev plötsligt väldigt krångligt. Och med tåg i ändarna till och från flygplatsen så skulle våra biljetter till England landa på drygt det dubbla mot för ett år sedan. Och då på en hälften så lång flygresa. Vi tappade sugen. Och faktum är, vi har en budget. Vi kan inte stå i slutet på pengarna och undra varför vi inte nådde vårt mål med att vara ute och segla åravis. Utan det gäller som med allt i livet. Man får välja och välja ifrån, försaka och prioritera för att nå dit man avsett. Det gäller även med pengar. Tyvärr så blir det nog inget England just nu som det ser ut. Innan vi är fram och tillbaka för några dagar hos goda vänner, så skulle vi kunna resa på en billig charter till solen för samma peng. Och det handlar inte om pengen i sig. Det handlar mer om vår budget, vi trodde att vi skulle kunna resa för ungefär samma summa som förra året och inte det dubbla priset. Och framför allt så har vi inte lust att ställa upp på flygbolagens fulknep. Det luktar sur gammal strömming. Det ligger en gravad hund här!

 

Ja så kan det gå. Men vi är rätt glada ändå. Att koka egen glögg ombord på Wilma och fixa en smarrig jansson är inte fel det heller. Och sitta och njuta i fotogenlampans ljus och klä vår lilla minigran  ombord och se på måbra-filmer. Äta choklad. Mums. Det finns för övrigt ett IKEA strax söder om Dordrecht. Kanske läge att dra dit och inhandla lite typisk svensk mat. Kanske har de laddat upp med pepparkakor i juldagarna. Det blir minst lika bra. Vi har då säkert även råd att gå på restaurang den dagen också…och äta Ingvars Kemprads berömda köttbullar för 29 kronor.

 

Skepp o Hoj!

 

Varmare luft har dragit in över Dordrecht och idagarna har vi haft tjugo grader och sol. Vi tackar ödmjukast för att vinterkylan håller stången ett litet tag till. Och minusgrader ska vi väl inte ens behöva bekymra oss för här i södra Holland.

Vi har lyckats skapa oss meningsfullhet i vår stillaliggande vardag. Faktum är att det tar sin tid att sköta en båt och allt runt i kring. Men samtidigt suger det något vansinnigt efter att få segla vidare. Vi försöker nog sticka vidare rätt tidigt nästa år. Vi vill komma till Brest rätt hyggligt tidigt på säsongen.

Ja fredagar och lördagar i Dordrecht innebär att vi går på marknad. Vi var på jakt efter levande mat. På fredagen handlade vi blåmusslor. Sen gick vi på jakt efter citrongräs men lyckades inte finna detta. Men i en asiatisk butik så fann vi limeblad som ersättning. Så på kvällen så knackade Helena musslor och kollade att de rackarna levde innan de for ner i en gryta. Måltiden blev en Halleluja moment. Varje gång vi äter detta så liksom baxnar vi av smakkombinationerna.

Därefter gick han över på att svetsa ett par rostfria rör mellan targabågen och röret under mantåget. Detta för att stadga upp targabågen ytterligare. Nu satt targabågen riktigt bra innan men vi har en fundersam tanke på att havets påfrestningar kanske nöter på fästen och annat och att det med tiden mattas ut. Och på targabågen har vi en hel del viktiga prylar som sitter. Inte minst livflotten. Och skulle fästet gå sönder till targabågen ute på havet så blir det ju olustigt. Att se solpaneler, antenner, livboj och livflotte flyta iväg på en egen seglats är inte vad vi har tänkt. Men nu är allt stadgat med ett par extrarör.

Vi går här ombord i godan ro på varsitt håll och fixar med diverse. Bara en sån sak att man hinner putsa skor. Musiken skvalar ur radion och vi stressar inte utan låter våra beting få ta sin tid. Vi njuter.

Förutom fixandet ombord så var vi upp till marknaden igen på lördagen. Vi var på jakt efter busfärsk krabba. I Sverige är det vanligast att köpa färdigkokt. Men så är det inte överallt i världen. Här gick det inte ens att hitta färdigkokt. Däremot så kunde man välja mellan dyrare krabbor som det var liv och rörelse i, eller billigare som hade hunnit halvdö. Ja ska vi koka dem själva så vill vi gärna att de ska se vitala och friska ut när de läggs i grytan. När man köper levande krabba i Sverige så har de alltid satt gummiband om klorna för att gardera att de inte nyper en. Men här…nä här fick de leka med sina klor hur mycket de ville. Det är liksom upp till den som hanterar den att hålla fingrarna borta.

Vi köpte tre stycken vildbattingar till krabbor. Till det en rugge med dill. Väl tillbaka på båten så gick Kapten över på att mecka båt igen medan Helena tog sig an krabbkoket.

Här på filmen så kan ni få säga hej till krabborna…

 

 Lagen kokas upp med vatten, öl, salt, två sockerbitar och rätt mycket dillfrö och färsk dill. Krabborna läggs i med klorna och huvudet först. Koktid 15 min och därefter svalnar krabbor och kokspad var för sig. Därefter läggs krabborna tillbaka i spadet och förvaras kallt då man med fördel äter krabborna dagen därpå.

Ja och då krabborna inte skulle ätas samma dag så fortsatte Pimpsten med matlagandet då det skulle ätas middag även denna lördagkväll. En generös sallad med en god köttbit med stekt vitlök. Mums.

Är det inte så med matlagning att är man road så är det en fröjd att få stå och laga en massa god mat. Den kostar ju mindre än pizza på avhämtning som regel. Men matlagning kan ofta också kännas jobbigt och kravfyllt om man inte alls tycker spisen är en rolig plats. Men många tycker nog det är kul fast det är brist på tid som gör att inspiration och glädjen kring matlagning försvinner. För nog är det väl gott att kunna veta exakt vad man stoppar i sin kropp när maten är lagad från råvaror och med största kärlek. En som inte klagar när Helena drar igång med sina matorgier ombord är Kapten, som kanske inte lagar mat så ofta, men som ÄLSKAR att äta GOD MAT. Han är en livsnjutare på den punkten. Och hur mycket han än står och fixar annat på dagarna – så har han alltid tid att släppa allt på kvällen för att NJUTA av maten och vinet.

Vi har njutit så fantastiskt utav det fina höstvädret. Att kunna gå i bara t-shirts på eftermiddagen är en lyx så här mitt i oktober. Det fina vädret ska fortsätta om än med lite svalare väder. Vem klagar? Inte vi.

Skepp o Hoj!

Nu är värmesystemet lagat och vi har fin värme från alla elementen. Först provade vi på elpatronen för att se att systemet höll tätt och att allt fungerade. Därefter startade vi vår kamin. Varmt och gott ombord och skönt att båten inte bara drivs med kärlek, även om det räcker långt.

 

Nu håller Kapten på att installerar vår nyinköpta NASA Weatherman Telex Radio, den går på långvåg och vi kan plocka ner väder rätt långt ut i havet. Vi klarar Biscaya men däremot inte hela Atlanten. Men vi vet ju inte ens om vi kommer att ha behov av att kunna plocka ner väderfiler för Atlanten. Så den frågan tar vi då om det skulle bli aktuellt. Annars är satellitradio populärt men nackdelen är att trafiken kostar rätt mycket. Utan egentligt behov så känns pengen inte motiverande i dagsläget. Däremot så är NASA Weatherman varken dyr i inköp eller dyr att använda.

 

Livet leker och vi mår bra, men idag ägnar vi en extra tanke åt Helenas pappa som skulle ha fyllt 81 år idag. Det har gått nio månader sedan han lämnade oss. Och minnena gör sig påminda lite extra när det inte har gått så lång tid sedan hans frånfälle. För ett år sedan var det ett stort 80-årskalas för honom. Känns konstigt att vi i år får fira utan honom. Vi åt lite äkta Italiensk glass och skänkte pappa en varm tanke idag. Han gillade glass och sol (men hatade curry).

 

 

När Kapten hade sett över alla fyra radiatorerna och skruvat dem tillbaka på plats ombord med splitter nya kopparbrickor så började han fylla systemet med vatten. Men så hörde han hur det ”pinka” lite var stans…han stängde av och konstaterade att det läckte på flertalet ställen trots nya brickor. Vi bestämde oss därför att gå på jakt här i Dordrecht, och det samma dag. Vi börjar få koll på företagen här och vi tänkte att gummistålbrickor funkar säkert bättre än kopparbrickorna.

 

Sagt och gjort. Upp på cyklarna och iväg till hamnen där pråmarna ligger, där det finns en hel del teknikföretag. Vi har varit där förut. Men de hade tyvärr inga sådana brickor på det stället, men killen som jobbar där är väldigt trevlig. Han hänvisade till en annan firma där vi också varit tidigare. Upp på cyklarna igen och så bar det av ut ur centrum och söderut.

 

Vi klev in där, på ställe nummer två. Även den killen kände igen oss. Tjoppe berättade;

 

 

Jo nog kan det vara bra att få igång värmesystemet då det lär bli lite kallare än så här även i Holland.

 

Men de hade bara kopparbrickor. Vi frågade då om det fanns någon firma i Dordrecht som sysslar med hydraulik.

 

Killen slog i sin dator och skrev ner på en post-it vart det fanns en firma. Inte alls långt. Vi hoppade upp på våra stålhästar och gav oss i väg i några få hästkrafter. Och tillslut så fann vi firman.

 

På detta ställe hade vi inte varit förut. Vi presenterade oss och berättade;

 

 

Killen sken upp och sa;

 

 

Sen drog han på världens största leende, skrattade och fortsatte;

 

-Of course I will help you. Killen var mycket hjälpsam och full med humor. (nä ingen hade ringt honom och berättat att två tokiga svenskar tillika långseglare var på väg till honom)

 

Och så visade vi honom våra små delar vi hade med och att vi behövde gummiförsedda brickor för att elementen skulle bli täta.

 

Han försvann bakom hyllorna och sen dök han upp med det vi efterfrågade. Och sen fixade vi betalningen, egentligen handlar de bara i grossistleden, som de flesta av dessa företagen, men han (liksom de andra) gör gärna undantag när man berättar att man långseglar och är långt hemifrån med ett bekymmer att lösa. Så vi fick handla trots att vi är privatpersoner och priset blev mycket humant. Innan vi sa hejdå så erbjöd han oss att dricka kaffe från deras kaffeautomat, nu eller någon annan gång, och vi var mycket välkomna tillbaka om vi behövde mer hjälp.

 

Så här har det varit överallt så gott som. Alla är väldigt hjälpsamma. Och här verkar allt finnas i Dordrecht om man bara är beredd att trampa cykel ett tag.

 

Vi for vidare och tog sikte på en adress till ett sportcentra där de har ett stort badhus. Det låg nästan i andra änden av stan så det tog sin tid att komma dit. Träsmaken började ge sig till känna. Väl framme så kollade vi lite öppettider och priser då vi har tänkt att kanske simma lite och framför allt att komma åt en dusch. Duschfrågan är ännu inte helt löst. Eventuellt kan båtklubben göra ett undantag och hålla klubblokalen uppvärmd för vår skull om vi betalar självkostnaden och städar efter oss. De hade styrelsemöte som igår så svar kommer. Annars blir det att cykla till badhuset. Båda lösningarna fungerar ju men det vore skönt att inte behöva cykla 3,5 kilometer enkel väg för en dusch. Men motion mår man ju bra av så det är egentligen kanske inte helt fel att ta den lite mer obekväma lösningen. Tiden får utvisa (nä vi är inte jättesmutsiga ännu, det fixar sig rätt långt med varmvatten i handfatet ombord och det har ju inte ens gått en vecka sen vi kom ner. Men till helgen behöver vi nog duscha för att inte få uttrar och bävrar ombord).

 

Vi kom tillslut hem till Wilma igen, det hade blivit kväll och vi konstaterade att vi hade trampat runt på cyklarna närmare två mil under eftermiddagen. Det blev ingen tid för mer meckande utan vi lagade pannbiff med lök och slog oss ner i soffan och åt och tittade på lite seglingsfilmer på youtube. Rätt snart började vi gäspa så vi gick och la oss. Och för säkerhetsskull så lyfte vi på täckena och tittade så det inte låg någon bäver i bingen. Oduschade som vi är. Men det var lugnt, det var fritt fram…zzzzzz.

 

Skepp o Hoj!

Vi berättade tidigare om våra visitkort. Att vi upptäckte att det är rätt bra att ha ett gäng att kunna dela med sig när man möter nya seglarvänner, hamnar och myndigheter. 500 stycken har vi nu så det bör väl räcka ett tag.

I förra inlägget så la vi upp en film på hur en dag kan se ut här i Dordrecht. Bakom filmandet och redigerandet så ligger många snuttar, feltagningar och bortklippta bitar. En del är riktigt roligt. Här kommer en film som vi inte ens visste om att vi tagit. Av misstag så hade vi slagit på kameran. Och vi höll på att rigga för tagning. Tjoppe försöker hitta ett ställe att stå för att inte få motljus från solen. Och vi diskuterar båtgrannarnas platser; ”Djupingen, ”Gluggen” och ”Magväskan”. Och precis när vi ska börja filma så slår Tjoppe av kameran.

 

Vi bjuder ju givetvis på våra misstag. Och för att se hur hela filmklippet blev i sin ordning så kolla i inlägget innan. Det är alltså två inlägg upplagda på en och samma dag. Lätt att missa om man tittar in i farten..

 

Så varsågoda, här kommer filmen: Misslyckad tagning:

 

 

Vi önskar er alla en trevlig dag.

 

Skepp o Hoj!

Nu har vi gjort en liten film som speglar hur en dag kan se ut i Dordrecht och på Wilma. Det finns väl mer att önska av vår filmutrustning och filmredigering. Men det blir inte bättre än så här. Vi har iallafall rätt roligt när vi håller på (är vi jobbiga att titta på så stäng bara av, det är helt ok). Vi ber om ursäkt för det ojämna ljudet. Ibland så talar vi långt bort ifrån kameran och ibland riktigt nära. Så det kan vara svårt att höra stundtals. Bättre blir det med hörsnäckor. Men vi har stöttat lite med text emellanåt.

 

Så här kommer en film där vi fångat några händelser under en dag i oktober. Det är en måndag och då öppnar affärerna efter lunch. Men överlag så är måndagar väldigt lugna, det är som Dordrechtborna har tagit sig en extra söndag eller nåt. Och så skjuter de ut sig från jobbet vid lunch på fredagar så de hinner med att gå på marknaden. För där verkar alla vara. Rätt chilla människor.

 

Varsågoda. En dag på Wilma – Ett strandhugg i Dordrecht – En typiskt vanlig dag för oss.

 

 

Vi har hittat till Biblioteket här i Dordrecht. Vårt klubbhus är stängt för vintern så vi kommer inte åt internet där. Men rackarns bra är att bibblan bara ligger fem minuters gångväg från Wilma. Så här sitter vi nu och sköter lite kontor och lägger upp blogginlägg och mejlar med mera. Här kan man fika och låna böcker. Men det är mest litteratur på holländska så vi avstår nog som det känns.

 

Nu är vi tillbaka i Dordrecht och båten. Sedan vi kom hit så har vi sovit som två små klubbade grisar om nätterna. Det överstiger vårt förstånd hur två små knöliga sängar med lågt i tak, då vi har sittbrunnen ovanför huvudena, kan vara världens bästa plats att sova på. Men vi har riktigt schyssta tempurmadrasser, sittbrunnen som är klädd med heltäckningsmatta dämpar ljud och gör det ombonat. Kanske var det så i urminnes tider att vi människor gärna sökt skydd för sömn där vi kunnat känna oss trygga nog för att släppa uppmärksamheten för några timmar. Så kanske kröp vi in i grottor eller gjorde kojor. Det är ju rätt vanligt att än i våra moderna tider, att flertalet känner olust att sitta med ryggen mot en dörr. Man vill liksom se när fienden kommer in. Och samma sak med kojen ombord, vi ligger väldigt trygga här. Och sen att inte förglömma…det gungar lite lagom skönt. Man vaggas till söms. John Blund finns i våra sängar här.

Resan ner gick bra. Men vi slog nog rekord packning och ändå kunna hålla oss till godkänd vikt på väskorna. När vi skulle checka in bagaget fick vi stuva om lite för att få väskorna att inte överstiga 20 kilo. Och handbagaget fick väga 10 kg..men dessa var det inga som vägde. De vägde lite mer än så vet vi.

I ena resväskan fanns det inga kläder eller nissesär (necessär på gulligt vis heter så…nissesär). Utan där fanns det bara en massa tekniska prylar till båten. Så 65 kilos packning blev det nog uppskattningsvis och sista biten hem till båten så började det kännas. Flyget må vara lätt att transportera mycket bagage på…mesta tiden så är ju bagaget iväg på egen hand. Men vi har ju åkt tåg i såväl Sverige som Holland samt buss. Och det har blivit mycket lyftande och kånkande i trappor. En och en annan har väl höjt en undrande blick…kanske trott att vi ska vara bortresta VÄÄÄLDIGT länge. Och det stämmer ju. Precis. På pricken.

Det kändes så underbart att sätta sin fot på lite söderliga breddgrader. Nu är ju Holland bara ett litet stenkast från Sverige. Men tillräckligt för att när man kliver ut från flygplatsen så känns kvällsluften betydligt mer ljum.

Och sista biten, fast det började bli sent, så tar folk initivativ och det blir socialt och trevligt på bussen. Man pratar med varandra…folk pratar med oss. Alla vill hjälpa till (i bussen skulle såväl våra väskor få plats samt barnvagnar så det gällde att ha vilja att lösa – men Holland är ett trångt land så det har man lärt sig att hjälpas åt). Vi kände oss alldeles varma i våra hjärtan, vi hade nästan glömt för en stund…man känner sig betydligt mer delaktig och sedd här och det är något som vi behöver jobba mer med därhemma. Att prata med främlingar. I en tågvagn i Sverige så tror man nästan någon har dött, så tyst det är, och det enda man ser är blänket på allas näsor från sina mobiler.

När vi nådde Wilma så låg hon där vacker och väntandes. Allt var i sin ordning och Helena rusade in för att kolla läget på sina blommor som hon vattnat på rejält innan avfärd och ställt svalt. Men blommorna hade klarat en månad fint på egen hand. (St:Paulian var finare än någonsin, den har Helena drivit upp från ett par blad som hon fått av Varvsnissan i Lysekil)

På morgonen när vi klev ut för att handla upp oss på lite mat, så hann vi inte många steg på bryggan förrän båtgrannen stack ut sitt huvud. Det var Gluggen som ropade på oss. Hela hans ansikte sken upp. Han var så glad att se oss igen och han berättade att han fått nytt jobb. Som målare några timmar i veckan. Och när vi kom tillbaka med våra matkassar så mötte vi Mr Kees och en annan båtägare på kajen. De höll på att fixa och serva bryggan. Och lika glada blev de att se oss, vi stod en lång stund och pratade.

Så Dordrecht och dess människor har vi verkligen tagit till våra hjärtan. Och alla är väldigt hjälpsamma. På marknaden där vi handlade maten så ville vi handla några Vietnamesiska vårrullar från ett stånd. Men kvinnan i ståndet pratade bara Vietnamesiska och Holländska och där går vår gräns. Men holländarna runt omkring översatte och la även beställningen åt oss. Det blev trevligt snack en lång stund där med…ingen har bråttom. Eller som Mr Kees fru säger, det tar en hel dag att gå på marknaden för man träffar så många man känner. På fredagar och Lördagar har de marknad på torget i Dordrecht…bäst är fredagar då det inte alltid är samma knallar som står. På fredagar är det mer mat, inte minst otroligt fina ekologiska grönsaker från fantastiskt trevliga säljare. Ja ni hör ju, vi är ju bara så nöjda över vår lilla tillfälliga hemvist här. Och här blir vi ett litet tag innan vi seglar vidare. Vi ska arbeta på med att uppdatera saker ombord och vi väntar ut de mörkaste månaderna. Sen drar vi söderut. Mot Värmen. Men om det skriver vi en annan dag.

 

Skepp o Hoj!

I morgon tar vi oss ner till vår efterlängtade Wilma igen, närmare en månad har vi varit hemma och hunnit med att träffa en stor del av familj och vänner. Vi har även fått annat viktigt uträttat. Nu fortsätter vi vårt äventyr. Så tack för denna gången.

 

Vi har även hunnit med några läkarbesök under hemma-tiden. Hur underbart är det inte att man kan säga att man har VÄRLDENS BÄSTA LÄKARE. Sjukvården har idag tuffa utmaningar och många upplever sig inte fullt nöjda med den vård som erhålls. Det är svårt att etablera en kontinuerlig kontakt med en och samma läkare. Men vi är lyckligt lottade. Vad sägs om att man får en stor varm kram av doktorn innan man går hem, förutom en utmärkt vård. Överhuvudtaget upplever vi att sjukvården i Halland håller hög kvalitet, oavsett om det är på vårdcentralen eller uppe på sjukhuset. 

 

Vi har dessutom den förmånen att vi kan kontakta vår läkare om något händer när vi är ute och seglar. När som helst på dygnet. Vi har ett skeppsapotek med, främst med det mest basala. Men vi har även möjligheten att kunna häva en akut allergisk reaktion med en spruta om något sådant skulle inträffa.

 

Så med den omtänksamma doktorskramen ännu i starkt minne så åker vi stärkta tillbaka till Holland. Där ska vi återgå till vår mer sunda livsstil, genom att laga så mycket mat som möjligt från bra råvaror. Inte använda våra kroppar som soptunnor. Där vi inte överäter och använder mat som ren sysselsättning för att döva rastlöshet eller annan inre obalans. Där vi undviker godis, kakor och läsk, inget tillsatt socker. Och vi är aktiva där vi dagligen cyklar och går och klänger runt på båten. En kropp i balans är den bästa känslan. Tyvärr tappade vi den känslan en aning när vi kom hem. Varför vet vi inte men vi tror det är en rad faktorer som påverkat. Högre tempo här hemma där stresshormonerna får kämpa, sämre mat (dagar vi reser blir det lätt junkfood), ständigt olika sovplatser och vi har inte alls varit lika fysiskt aktiva. Vi hoppas vi på någon vecka ska hitta tillbaka till det välmåendet vi hade innan vi åkte hem.