När Kapten hade sett över alla fyra radiatorerna och skruvat dem tillbaka på plats ombord med splitter nya kopparbrickor så började han fylla systemet med vatten. Men så hörde han hur det ”pinka” lite var stans…han stängde av och konstaterade att det läckte på flertalet ställen trots nya brickor. Vi bestämde oss därför att gå på jakt här i Dordrecht, och det samma dag. Vi börjar få koll på företagen här och vi tänkte att gummistålbrickor funkar säkert bättre än kopparbrickorna.
Sagt och gjort. Upp på cyklarna och iväg till hamnen där pråmarna ligger, där det finns en hel del teknikföretag. Vi har varit där förut. Men de hade tyvärr inga sådana brickor på det stället, men killen som jobbar där är väldigt trevlig. Han hänvisade till en annan firma där vi också varit tidigare. Upp på cyklarna igen och så bar det av ut ur centrum och söderut.
Vi klev in där, på ställe nummer två. Även den killen kände igen oss. Tjoppe berättade;
-We have a problem, it´s getting cold outside…
Jo nog kan det vara bra att få igång värmesystemet då det lär bli lite kallare än så här även i Holland.
Men de hade bara kopparbrickor. Vi frågade då om det fanns någon firma i Dordrecht som sysslar med hydraulik.
Killen slog i sin dator och skrev ner på en post-it vart det fanns en firma. Inte alls långt. Vi hoppade upp på våra stålhästar och gav oss i väg i några få hästkrafter. Och tillslut så fann vi firman.
På detta ställe hade vi inte varit förut. Vi presenterade oss och berättade;
-We come from Sweden and we are here in Dordrecht with our sailingboat. We just been to another company and they sent us here. We are planning to stay here for the winter before we continue sailing down to Portugal. But we have a problem, it´s getting cold outside and we have a broken heating system onboard.
Killen sken upp och sa;
-Oh yes, they called me from the other place and told me to lock the door!!
Sen drog han på världens största leende, skrattade och fortsatte;
-Of course I will help you. Killen var mycket hjälpsam och full med humor. (nä ingen hade ringt honom och berättat att två tokiga svenskar tillika långseglare var på väg till honom)
Och så visade vi honom våra små delar vi hade med och att vi behövde gummiförsedda brickor för att elementen skulle bli täta.
Han försvann bakom hyllorna och sen dök han upp med det vi efterfrågade. Och sen fixade vi betalningen, egentligen handlar de bara i grossistleden, som de flesta av dessa företagen, men han (liksom de andra) gör gärna undantag när man berättar att man långseglar och är långt hemifrån med ett bekymmer att lösa. Så vi fick handla trots att vi är privatpersoner och priset blev mycket humant. Innan vi sa hejdå så erbjöd han oss att dricka kaffe från deras kaffeautomat, nu eller någon annan gång, och vi var mycket välkomna tillbaka om vi behövde mer hjälp.
Så här har det varit överallt så gott som. Alla är väldigt hjälpsamma. Och här verkar allt finnas i Dordrecht om man bara är beredd att trampa cykel ett tag.
Vi for vidare och tog sikte på en adress till ett sportcentra där de har ett stort badhus. Det låg nästan i andra änden av stan så det tog sin tid att komma dit. Träsmaken började ge sig till känna. Väl framme så kollade vi lite öppettider och priser då vi har tänkt att kanske simma lite och framför allt att komma åt en dusch. Duschfrågan är ännu inte helt löst. Eventuellt kan båtklubben göra ett undantag och hålla klubblokalen uppvärmd för vår skull om vi betalar självkostnaden och städar efter oss. De hade styrelsemöte som igår så svar kommer. Annars blir det att cykla till badhuset. Båda lösningarna fungerar ju men det vore skönt att inte behöva cykla 3,5 kilometer enkel väg för en dusch. Men motion mår man ju bra av så det är egentligen kanske inte helt fel att ta den lite mer obekväma lösningen. Tiden får utvisa (nä vi är inte jättesmutsiga ännu, det fixar sig rätt långt med varmvatten i handfatet ombord och det har ju inte ens gått en vecka sen vi kom ner. Men till helgen behöver vi nog duscha för att inte få uttrar och bävrar ombord).
Vi kom tillslut hem till Wilma igen, det hade blivit kväll och vi konstaterade att vi hade trampat runt på cyklarna närmare två mil under eftermiddagen. Det blev ingen tid för mer meckande utan vi lagade pannbiff med lök och slog oss ner i soffan och åt och tittade på lite seglingsfilmer på youtube. Rätt snart började vi gäspa så vi gick och la oss. Och för säkerhetsskull så lyfte vi på täckena och tittade så det inte låg någon bäver i bingen. Oduschade som vi är. Men det var lugnt, det var fritt fram…zzzzzz.
Skepp o Hoj!