Pimpsten fortsätter sina matorgier ombord medan Kapten pysslar med Wilmas omvårdnad. Häromdagen tog Kapten ner lanternfästena. Ytterligare ett beting som vi hade tänkt göra innan avfärd. Fernissan har blivit tråkig och det börjar kosta på träet om ingen lägger sin vårdande hand över tinget. Tjoppe skrapade bort den lösa fernissan och slipade träet och upptäckte att de var gjorda i finaste mahogny. Så glad man kan bli och så roligt att få göra dem som nya igen. Kostar egentligen mest arbete. Och tid, ja det har vi gott om.

I byssan lagas det mat så pass frenetiskt att vi fick nojja ena kvällen. Vårt värmesystem som krånglat  både en och tusen gånger, men som fungerat bra sista veckan, började på nytt att strejka. Trodde vi iallafall. Elementen var kalla. Kapten kollade att trycket i värmesystemet fanns kvar. Jo fint tryck, inget vatten har läckt ut. Han kollade säkringarna. Brann kaminen fortfarande? Cirkulerade pumpen? Ja, ja, ja på alla frågor. Han kliade sig i huvudet. Sen slog det honom. Termostaten sitter i byssan inte långt ifrån Pimpstens grytor och kok. Och nu stod där en gryta och puttrade på för fullt så termostaten uppfattade värmen ombord som hög, si så där tjugosex grader eller nåt. Och så varmt var det också…nära kastrullerna förvisso. Men inte i resten av båten och hur skulle nu termostaten veta det. Att det pågick ett långkok. Vi skrattade gott och så fort spisen var avslagen så kom värmen tillbaka till elementen.

Nu borde ju termostaten kanske sitta på ett lämpligare ställe än intill köksregionen. Men med så mycket annat med båt så är det lite knepigt att dra kablar, man kan inte alltid välja. Någon annan har tidigare bestämt också, och allt har vi ju inte byggt om även om Wilma på många plan ser helt ny och fräsch ut invändigt. Men man vet aldrig, kanske så flyttar vi termostaten vad det lider. Men huvudsaken var att vi fann felet. Nu har vi skruvat upp vredet på termostaten att den ska slå ifrån först vid trettiograder. Så pimpsten kan brassa käk hur mycket som helst utan att tappa värmen i resten av båten.

I vårt längeseglarliv så är vi ju manade att hushålla med vår ekonomiska buffert. Iallafall om man, som vi,  har som mål att kunna vara ute och segla åravis utan någon deadline och utan att behöva vända hem för att jobba. Det kräver en hel del men det är ju alltid roligt att arbeta med gröna siffror. Att vara ekonomisk och leva på små resurser när det egentligen inte alls är tomt på kontot. Det blir lite av en sport. Med spenderarbyxorna på så kan man få göra sin seglats kort och snart vara hemma igen. Om vi valde ett lyxliv eller så. Men frågan är ju förstås, vad är ett lyxliv.

Vi åt en sjömansbiff häromdagen. Sååå gott. Kapten fyllde på sin portion flera gånger och till slut så fanns det inte mer mat…den var uppäten. Blicken sjönk på kapten och ansiktet blev långt. Han hade nog kunnat klämma i sig lite mer sjömansbiff ändå, fast magen redan stod i fyra hörn. Pimpsten frågade oroligt; -är du hungrig fortfarande??? -Nej nej nej, svarade Kapten. -Det var bara så gott. Jag är proppmätt.

Vi började diskutera kring mat och ekonomi i soffan. Vad äter vi för något. Vad kostar det. Och vi insåg att vi lever ett lyxliv ändå. Även om det inte innebär att vi inte kan gå på krogen och äta. Vi gjorde ett överslag på senaste veckans mat. Vi hade dels lagat mat på nötkött som vi inhandlat för 9 Euro. På den mängden fick vi ut tre måltider, kalops X 2 och sjömansbiff. Där vi kunnat ta om en andra portion med råge. Så under trettio kronor per måltid för köttet. Per person 15 kronor. Och då grytor mest innehåller lök, purjolök, potatis och morötter och sådana grönsaker så blir det ju inte mycket påslag därtill. Så säg att med råge så har dessa middagar kostat max 25 kronor per näsa. Sallad inkluderat. Det får man definitivt ingen pizza på avhämtning för. (Många gånger landar priset per portion betydligt lägre, för vi äter ju inte bara köttgrytor. Tillexempel en omelettlunch av något slag är ju bara några kronor. Frysen är helt klart en stor hjälp till att kunna hålla nere matkostnaderna).

Framför allt så är ju sjömansbiff en suveränt god och enkel anrättning. Lök, potatis, ev en morot, nötkött (det går inte åt så mycket kött och Helena gör den faktiskt på högrev vilket funkar jättefint, skär den tunt bara, bitarna blir mindre men köttet blir mört och har god(are) smak). Till det så går det åt vatten, en lättöl, en buljongtärning, salt o vitpeppar. Och hör sen till namnet:

 S-J-Ö-M-A-N-S-B-I-F-F. Så marint. Hjärtat sjunger. Billigt. Gott. Mättande. Enkelt och Lyxigt.

Maten är klar!

Gött som Kapten säger!

 

Även om nötkött är dyrare i Sverige än här i Holland så går det att hitta framdelskött till vettigt pris även därhemma. Men lite tråkigt är utvecklingen i butikerna. Det är mest bakdelen på kossan med svindyra bitar som filé och entrecote som fyller hyllorna. Helena föredrar framdelen om hon får välja, högrev och märgpipa är suveräna bitar. Och ibland är högreven så mör att den går att steka som en entrecote med bästa resultat. Fast ännu en tråkigare utveckling är att så gott som allt nötkött hemma vacmöras istället för hängmöras numera. Det har blivit svårare att hitta riktigt mört kött. Men oavsett, så passar man på att köpa på sig på några kilo nötkött när det väl är extrapris så kan man få ut otroligt många maträtter på biten. Köttsoppa, gulaschgryta, bouf bourgignon, pepparrotskött, kalops, sjömansbiff, biffstroganoff och asiatiskt mat på ”skrufset” eller mala till färs på det du putsat bort.

Kalops häromdagen, med morötter i alla dess färger.

I vårt hushållande så skriver vi upp alla våra kostnader. Vi vill ha koll på varje krona…det glider lätt iväg om man inte för kassabok. Så vi skriver upp alla våra rörliga kostnader. Diesel, mat, frimärken, underhåll till båten eller vad det nu månne vara. Därför kan vi även se exakt hur mycket pengar varje post kostar. Här i Holland så ligger vår budet på 6000 kronor i månaden. Det är vår totala levnadskostnad (alla måltider, kajhyror, landström, diesel, nöjen, vin, restaurangbesök, transport, kemtekniskt såsom toapapper och hårshampo…). Och när vi är nere i Portugal och vi kan hänga för ankare mycket så kommer vår budget ligga på max 5000 kronor i månaden. Troligtvis lägre för klimatet är varmare och strömmässigt så klarar vi oss nog enkom på sol och vindkraft. Men visst. Det kräver sin envishet. För större investeringar i Wilma har vi en annan plånbok. Så vi behöver inte leva på vatten en månad ifall vi skulle behöva köpa en ny bit tross.

Vi läser ju en hel del långfärdsbloggar, men tyvärr är det få som redovisar kostnader mer i detalj. Vi kan sakna det. Ändå är det en central fråga för alla. Så vad priset för de olika kajhyrorna ligger på, vad maten kostar i varje land och hur man i praktiken gör för att hålla nere matkostnaderna är ingen självklar information som går att finna innan avresan. Och det finns ju massor av tips att dela med sig av. Nu har inte vi någon ugn. Men vi läste på en annan blogg om hur gamla torra kanelbullar kan bli bas till en äppelpaj. Kanske kan den göras i stekpannan =). Men helt klart är vårt bästa spartips: SLÄNG INGEN MAT, ta tillvara på ALLT.

Här i Holland så kostar en liter mjölk på lågprisbutik ca 6 kronor. Mycket är billigare än hemma men ost och potatis är nog nästan dyrare än hemma. Men en flaska vin går att finna för under tre euro. Vi upplevde att maten var billigare i Tyskland än här i Holland. Men i snitt så får vi ner matpriserna med en tredjedel mot vad det kostar hemma i Sverige, men lite beror det på vad man lägger i sin korg. Momsklasserna här ligger på 6 procent för mat och 21 procent för nonfood. Att vinet är billigare beror nog på att det inte finns någon punktskatt på alkohol. Däremot så ligger momsen på 21 procent på alkohol. Ett bra kvitto kan se ut så här:

 Vi fick en förfrågan av goda vänner om vi ville komma över till dem i England och fira jul där. Otroligt mysiga dagar där vi blir bortskämda med god mat och vin i deras stora hus beläget på de gröna böljande kullarna i West Sussex. Vi var där förra julen senast. Och då hittade vi billiga flygbiljetter. Drygt tusenlappen per näsa inklusive incheckat bagage. Nu började vi titta på flygbiljetter. Och det var inte alls på samma sätt längre. Mellan Amsterdam och Gatwick så flyger främst Brittish Airways. I god tid som nu är, så har ju inte flygbiljetterna stigit alltför mycket. Men flygresan tar bara en timme här emellan. Grundpriset var inte alltför högt. Men vi blev konfunderade. Det ingick inget bagage och man var tvungen att betala bagaget först efter att man betalat biljetten. Vi har flugit massor med British Airways tidigare men detta var något nytt. Vi försökte hitta priset för incheckat bagage. Men det stod ingenstans. Så vi ringde deras servicetelefon.

-Hej vi håller på att titta på flyg mellan Amsterdam och London Gatwick över jul. Det står när vi försöker boka att det inte ingår något incheckat bagage i grundpriset. Och man kommer direkt till betalningen. Vad kostar det att checka in bagage och var på hemsidan gör man detta?

Personen i andra änden var mycket trevlig. Och förklarade. –Du måste köpa biljetten först innan du kan välja bagage.

-Ok, vad kostar det att checka in ett bagage på 20 kilo?

-Det vet jag inte, det är olika. Men nu över julen så kostar det någonstans mellan 40 och 50 euro.

-Ja ha, kan jag se detta någonstans innan jag köpt min biljett?

-Nä det ser du först efter, svarade den vänliga rösten i andra änden. Du köper det tillägget efteråt.

-Ok. Om jag köper biljetten men tycker att det blev för dyrt pris totalt för resan, kan jag då cancellera min biljett?

-Ja men då gäller de vanliga avbeställningsreglerna.

-Du menar att ifall jag inte har avbeställningsskydd som jag betalar extra för, då kan jag inte ångra min biljett? Och ifall jag har avbeställningsskydd, då görs ett avdrag på ersättningen eftersom det skyddet inte täcker mina kostnader till hundra procent.

-Ja.

– Skojar ni??? Men det är ju lurendrejeri. Jag måste ju som konsument kunna få veta den totala kostnaden inklusive incheckat bagage, innan jag slänger fram mitt kontokort.

-Så ser våra regler ut. Men det kostar inget extra att resa med bara handbagage.

GAAAAH!!! Nu är det lite svårt att vara borta en vecka med bara handbagage. Kläder, klappar och för att inte tala om att man kan ju knappt resa med en nissesär (necessär) i handbagaget då där brukar finnas såväl nagelsax, pincett och vätska av olika slag. Tala om moment tjugotvå. Eller Catch-22 som det heter på engelska.

Det finns någon sketch som vi sett på tv. Där det är en resenär som ska köpa en biljett.

–Jag önskar resa till Långtbortistan.

-Ja ha ja….det finns ett flyg på torsdag, kostar 499 kronor.

-Ja det passar bra.

-Önskas avbeställningsskydd? Kostar 250 kr

-Neej..resan är redan på torsdag och biljetten billig. Jag hoppar det.

-Önskar du checka in något bagage?

–Jooo. Ja. Ett bagage.

-Det blir ett tillägg på 150 kronor. Önskar du sitta ombord?

…och så löper det på i sketchen med frågor som:

-Önskar du vingar på flygplanet? Önskar du en pilot i cockpit? Landningsställ?

Och avslutningsvis så slutar biljetten på 5000 kronor eller nåt.

Resenären säger då;

–Nej men då reser jag inte, det blir för dyrt. Kan jag ångra köpet och få mina pengar tillbaka?

-Nej det går inte, du bokade inget avbeställningsskydd. Så du får vänligen betala 5000 kronor i kassan där borta.

Ja och så känns det som flygbranchen har blivit. Vi har inte några höga krav. Flyget är billigt överlag ändå anser vi. Men att inte kunna säga det totala priset innan betalning är ju vansinnigt. Sedan flygbolaget tvingades lagmässigt ha flygskatten redovisat i grundpriset har man nu gått över på bagage och allehanda annan service. Wi-fi, assistans, välja sittplats, prioriterad ombordstigning…you name it. Klart flygbolaget ska ta betalt för sin resa. Men varför inte låta tilläggen ingå i priset från första början?? Som att gå på restaurang och köpa en schysst måltid för 250 spänn. Men så tillkommer porslinstillägg och diskning med 100 kronor.

Vi slog på skoj en annan destination och där fick vi fram bagagepriserna före betalning. Och då kostade incheckat bagage 450 kronor för julveckan (900 kronor totalt för varsin väska). Men i slutet på Januari så kostade samma bagage 150 kronor. Så bagagepriset är inte fast utan det är ett rörligt pris. Och varför vi inte kunde välja bagaget i vår bokning direkt för Amsterdam har vi ingen aning om. Vi tittade även på Norwegien för att resa till Gatwick. Jo det fanns flyg. Med mellanlandning i Gardermoen i Norge. Allt blev plötsligt väldigt krångligt. Och med tåg i ändarna till och från flygplatsen så skulle våra biljetter till England landa på drygt det dubbla mot för ett år sedan. Och då på en hälften så lång flygresa. Vi tappade sugen. Och faktum är, vi har en budget. Vi kan inte stå i slutet på pengarna och undra varför vi inte nådde vårt mål med att vara ute och segla åravis. Utan det gäller som med allt i livet. Man får välja och välja ifrån, försaka och prioritera för att nå dit man avsett. Det gäller även med pengar. Tyvärr så blir det nog inget England just nu som det ser ut. Innan vi är fram och tillbaka för några dagar hos goda vänner, så skulle vi kunna resa på en billig charter till solen för samma peng. Och det handlar inte om pengen i sig. Det handlar mer om vår budget, vi trodde att vi skulle kunna resa för ungefär samma summa som förra året och inte det dubbla priset. Och framför allt så har vi inte lust att ställa upp på flygbolagens fulknep. Det luktar sur gammal strömming. Det ligger en gravad hund här!

Ja så kan det gå. Men vi är rätt glada ändå. Att koka egen glögg ombord på Wilma och fixa en smarrig jansson är inte fel det heller. Och sitta och njuta i fotogenlampans ljus och klä vår lilla minigran  ombord och se på måbra-filmer. Äta choklad. Mums. Det finns för övrigt ett IKEA strax söder om Dordrecht. Kanske läge att dra dit och inhandla lite typisk svensk mat. Kanske har de laddat upp med pepparkakor i juldagarna. Det blir minst lika bra. Vi har då säkert även råd att gå på restaurang den dagen också…och äta Ingvars Kemprads berömda köttbullar för 29 kronor.

Skepp o Hoj!