Vännerna hade talat så varmt om den lilla restaurangen ovanför fiskebutiken. Varje gång de besökt stället hade maten smakat utsökt, dessutom hade portionerna varit generöst tilltagna. Restaurangens anonyma läge skvallrade om att endast ”the locals” hittade dit och priserna låg i nivå för vad en tunisisk medelinkomsttagare tycker är ok. Med andra ord var det galet billigt att äta sig mätt där. Nu kom vännerna och frågade om vi ville följa med på en lunch och vi tackade glatt, ja.

Läs mer »

Med öknen i ryggen möttes vi av en allt mer kuperad terräng. På sina ställen liknade bergen ett enda stort origami. Ni vet sån där konst som japanerna ägnar sig åt, där de viker tredimensionella figurer av papper. Den magnifika vyn över det veckade landskapet kändes i det närmaste overklig. Kan det verkligen se ut så här på riktigt?

Läs mer »

Utflyktens andra dag höll på att gå till ända och de långa skuggorna mörknade i takt med att solen sjönk. De guldgula sanddynerna hade vi för länge sedan lämnat bakom oss. Här rådde steniga slätter, klippor och berg. Plötsligt bromsar Ali in och han pekar mot ingången till en underjordisk boning. Dessa ”troglodyte” dominerar Matmata, ökenbyn vi just kört in i.

Läs mer »

Nästa morgon kunde Styrman inte hitta sitt armbandsur. Det var vid hotellfrukosten hon upptäckt att klockan saknades och rummet var redan tömt. Kapten erbjöd sig att leta och snabbt försvann han från sitt morgonte. Det dröjde och dröjde. Men så plötsligt dök han upp med armbandsuret. ”Vart låg klockan” ville Styrman veta. Kapten berättade att han fått vända upp och ner på hotellrummet, men att han till slut funnit den….i örngottet! Förvånat bedyrade Styrman att hon inte hade en aning om hur uret hamnat där. Vilket var sant.

Läs mer »

Kapten Betong är inte särskilt förtjust i tidiga mornar. Men nu väntade hursomhelst vår guide på oss och med packningen över axeln begav vi oss till den väntande taxin. I vårt sällskap hade vi vännerna Alessio och Patrizia och förväntningarna var stora. Äntligen skulle vi få upptäcka mer av Tunisien och vi visste att resan skulle innebära helt nya upplevelser för Styrman, medan Kapten som varit i landet förut – skulle få återuppleva åtminstone en av platserna. Platsen där Star Wars spelades in. När vi slängt in väskorna i bilen och hälsat på guiden och tillika chauffören Ali, bar det av.

Läs mer »

”Man skulle ansträngt sig mer under franska-lektionerna då det begav sig” hann Styrman tänka där hon stod framför kvinnan med förklädet. På väg tillbaka från utflykten hade Styrman hamnat på efterkälken. Kapten promenerade nu före med två tygrullar över axeln och i sällskap med vännerna, var han i det närmaste framme vid tågstationen. Med nyfikna ögon och med kameran beredd, hade Styrman behövt stanna upp gång på gång. De slitna husen och de dammiga vägarna påminde om de reportage hon emellanåt matas med från tv:s utsända reportrar – skildringar från avlägsna platser, härjade av instabilitet och krig. Några större oroligheter pågår för tillfället inte i Tunisien, även om det finns platser man som västerlänning bör undvika…

Läs mer »

Inte visste vi riktigt hur vi skulle råda bot på den ensamhet Styrman känt under en tid. Att segla till Afrika var något av en chansning och nu stod vi plötsligt här, på en helt annan kontinent och med en kultur som än mer skiljer sig från vår egen. Men vi hade inte hunnit mer än att sova ut, förrän det började strömma folk förbi för att hälsa oss välkomna. Tydligen hade det inte undgått någon, att den något udda betongbåten Wilma lagt till i hamnen. Eftersom Wilma fått platsen längst in i hörnet måste alla på vår pir passera när de ska in eller ut genom grinden. Snart dök det upp en kvinna dragandes på en shoppingvagn. Hon presenterade sig som Angie, även hon en långseglare.

Läs mer »