Att segla ikapp sitt segel

För länge sen när vi var i Grekland beställde vi ett nytt försegel. Ett inre försegel, en fock till den näpna storleken av 13 kvadrat. Det gamla seglet som tjänstgjort sedan mitten på åttiotalet (förra århundradet alltså) börjar be om att få gå in pension…

En sak som stundom krånglar till livet på svaj, är en aktuell adress. Den aktuella adressen är Medelhavet, vilket inte är specifikt nog för brevbäraren. Och vart man kommer befinna sig vid en viss tidpunkt, kan vara svårt att veta. Särskilt under seglingssäsong vilket det var då vi beställde seglet. Men gissa kan man ju alltid göra och vi gissade Spanien. Därför fick våra vänner i Malaga ta emot seglet från Elfstrom Sails (ett danskt segelmakeri). Det är bara det att vi girade av mot Tunisien i oktober så nu befinner sig seglet och båten i två olika världsdelar.

I marinan umgås vi flitigt med andra seglare och varje söndag hålls barbecue utanför klubbhuset. Man tar själv med sig vad man önskar lägga på grillen och till det något tilltugg, som man även bjuder andra på. Det kan vara bröd, potatis, sallad eller gudbevars en god kaka. Det sistnämnda har blivit något av vårt signum, för vi äter inte så sockerstinna produkter i vanliga fall och då är det ju bra om andra hjälper till att äta upp det vi bakat. Plötsligt blev Styrman så vansinnigt sugen på ambrosiakaka och då apelsinerna är galet goda här i Tunisien (och billiga, de kostar 6 kronor kilot) valde hon att baka detta klassiska bakverk.

Om någon råkat missa vad ambrosiakaka är, kan vi berätta att det är en saftig apelsinkaka som glaseras och garneras med syltade apelsinskal. Kakan var vanlig på mormors tid och idag finns det väl någon köpevariant i matbutikerna som snarast bara förstör dess goda rykte, då industrins motsvarighet inte alls är god jämförelsevis. Nu blev det en ambrosiakaka som bakades helt från grunden ombord på Wilma, då det inte ens går att finna syltade apelsinskal här i Tunisien.

Kakan blev så in åt helvete god (ursäkta språket men vokabulären var nödvändig). Så till den grad god, att vi hade kunnat behålla hela kakan för oss själva. Men å andra sidan hade vi haft kaka att äta hela veckan och ombord på Wilma är det söndagar som är sötebrödsdagar. Ja livet är hårt som ni hör och nu får vi fundera på något annat gott till nästa helg. Semlor saknar vi och det lär vi garanterat inte hitta ute på stan. Vi får väl se, för något ska vi väl ägna tiden åt i väntan på att vi får segla ikapp vårt segel.

Skepp å Gott!

Ambrosiakaka gjord på tunisiska apelsiner. Skalen är först tvättade och urvattnade för att bli av med beskan innan de kokats i sockerlag. Styrman gillar när hembakat bjuder på mindre perfekta former (som apelsinskalen på kakan). Då ser man att kakan inte köpt, vilket är ett plus.
Barbecue på söndagar utanför klubbhuset och kakan gick åt. Nu är det så varmt på eftermiddagarna att det är kortärmat som gäller.

Over and Out

2 reaktioner på ”Att segla ikapp sitt segel

  1. Härligt !!!!
    Ja tror de ska kunna gå att få tag på zemlor i soussa . . Men minns inte vart 😅 kanske Google kan hjälpa er

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s