Vi har haft en spännande dag på båten. Vi har inte varit ner i lastrummet sedan innan hon sjönk till Nissans botten. Den öppningen vi har haft har varit i däcket och bara varit en liten öppning för att kunna få ner en eventuell pump. Den gamla nedgången satte vi igen i och med det att vi la nytt däck och att de nya nedgångarna skulle placeras på nya ställen.

Vi har nu börjat röja framme i skansen, det vill säga nertill framme i fören. Mellan skansen och lastrummet står ett skott som vi nu har öppnat upp. Det ska bli en dörr till den korridoren som ska löpa längs med båten och det blir den vägen vi kommer använda för att nå skansen när bygget är klart. Öppningen från skansen upp till däck ska fortfarande finnas kvar men ska fungera som en av nödutgångarna för hela båten.

Vi  fick nu för första gången krypa in och se hur båten såg ut efter det hon sjönk. Det var spännande och det kändes som man var på vrakplundring. Fast på sin egen båt då förstås.

Så här ser det ut när man kommer ner i skansen.  Öppningen finns rakt ovanför och ska finnas kvar som nödutgång även i framtiden.

Tjoppe börjar öppna upp skottet där dörröppningen ska bli.

Det står saker ivägen på insidan så vi har problem att öppna upp mer i detta läge. Och då Helenas bak är lite mindre än Tjoppes så får hon vara först med att krypa in i lastutrymmet. Trångt, men spännande. En lampa får följa med för det är kolsvart därnere.

-Hej hej, nu är jag på insidan. Ska kolla runt lite först bara….säger Helena.

Och i lastrummet låg allt huller om buller sedan förlisningen. Fast båten självt ser mycket bra ut och har inte fått några skador. En och en annan detalj såg dock ut att ha blivit hundra år gammal. Denna bygglampa var precis nyintallerad när båten sjönk.

Vi bröt sedan upp skottet så även Tjoppe kom in och så inspekterade vi tillsammans. Det ska bli otroligt spännande och kul att få fortsätta. Tyvärr hann vi inte mer denna dagen då annat jobb kallade.

Killroy was here!

Tjoppe och Helena

Nu är vi tillbaka efter en underbar vecka i värmen. Vi har förutom att solat och vilat oss även varit iväg och snorklat vid ett korallrev och tittat på färggranna fiskar. Det var som att simma i ett akvarium. Nu är vi utvilade och ska sätta tänderna i vårt båtprojekt igen. Bjuder här på några semesterbilder..

Värre utsikt kan man ha från en solstol, eller hur?!

Mot nya tag!

Tjoppe och Helena

Vi åker på lite semester och tar ledigt från jobb, båt och blogg. Kommer tillbaka uppvilade och energifyllda om några dagar.

Och båten har vi lämnat över skötseln av till en kompis, det känns tryggt.

Ses snart!

Tjoppe och Helena

Vi har fixat en dörr på vår överbyggnad och kan nu låsa efter oss när vi inte är på plats. Många vänner som varit förbi båten har ibland inte sett till oss fast bilarna stått parkerade på kajen. Ofta kan det vara så att vi gått bort till Sjömanskyrkan för att fika och värma oss. Nu behöver inte vännerna undra längre var vi är. Vi har tillverkat en skylt helt enkelt som vi satt upp på dörren.

Och skylten talar om vart vi är någonstans; på jobbet, på lunch, på rast, på sofflocket, på lyset, på uppdrag eller på gång. Så när vi lämnar skutan så sätter vi pilen på lämpligt ord. Det är kul att leka, och roar det inte andra så roar det oss. Ibland är man inte ense om vart pilen ska vara. Det kan ju vara svårt om man skulle vara på lyset och ligga på sofflocket samtidigt och att man gör det på jobbet.

På sofflocket!

Tjoppe och Helena

Nu känner vi oss riktigt nöjda. Nockplåten är på plats så taket och överbyggnaden är helt och hållet klar nu.

Vi har även oljat in masoniten för att den ska stå emot väta.

Och inne i båten håller vi nu på att fixa till det med el så vi kan ha lyse ordentligt på båten samt att vi ska ner med en pump till i maskinrummet. Vi kommer både ha hängslen och livrem på oss vad det gäller säkerhet där en pump går på 220 som idag och den andra på 380. Och till detta har vi också kopplat larm så om strömmen går så larmar våra mobiler,

Vi har även stärkt upp takstolarna med krafliga spännband som vi fäst i spanten. Det är ett robust bygge och vi har redan haft en storm så vi har fått prova på hållbarheten. Nu kan inte taket flyga av ens om Gudrun kommer och skulle vinden ta med sig taket så ska den få med sig hela båten också (som väger 80 ton). Så om någon ser en fisketrålare komma flygandes över slottbron i Halmstad en dag så kan ni ringa oss (och nyheterna).

När vi kommit så här långt så tyckte vi det var dags att fira lite. Helena överraskade Tjoppe med en annorlunda bag-in-box. Ett gott italienskt vin som ser ut som en tunna. Raccalto som vi ger fyra takplåtar. (Om någon undrar hur man kommer över detta vin så går den att beställa på Systembolaget, en riktigt bra present och den kostar dryga tvåhundringen.)

Och till italienskt vin så blev det italiensk mat såklart. Tortellini med skinka och grönsaker i krämig ostsås och en god vinegrettesallad till. Och detta inmundigades på rödrutig duk och tända ljus.

Slå vakt!

Tjoppe och Helena

På söndagen hade vi ett sjujädrans väder och det gick inte att arbeta nämvärt med utsidan. Men vi städade lite på båten och småplockade med vad som gick. Sen valde vi att ha trevligt med vår båt. Varför inte grilla på däck?!

Riktigt mysigt och man fick känslan av hajk och lägereld. Garanterat myggfritt!

På måndagen var vädret betydligt bättre och då fixade vi till det sista på taket (så när som på plåten till nocken) och så skruvade vi utsidan lite bättre. Vi använde gungan och Tjoppe var den som fick hänga löst medan Helena jobbade från insidan.

Fiskarna i Nissan har fått  järnberikad kost dessa dagar. En hel del skruv åkte av misstag ner i plurret.

Visst är det vackert även så här års.

Vi åkte hem när det mörknade och vi lagade till en het chili con carne med mycket lök och paprika. Detta är en rätt som kan vara väldigt tråkig och intetsägande men den kan också vara så otroligt god och smakrik; tomater, paprika, gullök, vitlök, chili, en sked mango chutney och kryddor. Köttfärs och bönor så klart. Het, men inte för het så smakerna försvinner. Bra mat efter en dag ute i blåsten.

Trevlig spis hälsar redar-paret!

Tjoppe och Helena

Flotten är nu uppe på land för vintern. Våran flott-kapten Janne Långben blev tyvärr av misstag kapad vid knähöjd och bara fötterna står nu kvar på flotten som ett minne blott. Vi ska snygga till flotten i vinter, slipa bort all färg och måla den så den blir fin till våren och sjösättningen. Ska även söka efter en ny kapten. Vi har haft lite problem med att alla våra fåglar i Nissan tycker om vår flotte och har utnämnt den till utedass (fast de har en enorm vattenklosett att tillgå). Undrar om den får vara lite mer ifred om man har en liten flagga på flotten som fladdrar för vinden. En sjörövar-flagga kanske..

Kapten Långben har mönstrat av!

Tjoppe och Helena

Igår var det vårvärme i Halmstad, elva-tolv grader. Taket har nästan hunnit läggas klart. Lite knepigt är det ju när det är runda former i aktern och i fören, det tar tid. När mörkret föll så höll vi på att sätta upp sidorna. Att skruva från utsidan är inte det lättaste och Tjoppe stod på kanten mellan brädgången och skrovet och sen hade han ett rep om ryggen för att kunna arbeta med båda händerna fritt. Helena skötte repet från insidan, där hon knöt repet om grabbräcket. Och Tjoppe litade på att Helena fäste repet ordentligt (det borde han kanske inte..?).

Man över bord!

Tjoppe och Helena

För er blogg-läsare så kan det inte vara det roligaste, att titta på en massa bilder med plåtmotiv. Men glädjande nog är vi i slutspurten på takläggningen. Vi har haft en mindre blåsig dag på båten och vi har lagt nästan hela utsidan. Vi trodde den skulle bli svårare att lägga utsidan då det inte finns någon kaj att stå på. Men det visade sig vara tvärtom.

Dels så kände Tjoppe att det är lättare att hoppa runt på taket på den sidan där det är vatten nedanför. Ett eventuellt fall blir betydligt mjukare (fast blötare). Och sen för att Helena fortfarande skulle kunna stå och hålla i plåten så borrade vi ett hål i varje plåt som vi fäste ett snöre i. Sen höll Helena i snöret och hon skickade upp plåten till Tjoppe. Och tills dess att Tjoppe fått dit ett par skruvar så kunde inte plåten glida ner i Nissan och den låg snyggt på plats.

Teamwork!

Mera bilder..

Vi har en presenning under plåten för skydd mot kondens. Och den levde lite sitt egna liv så vi behövde vara två på taket ibland. Man sitter ganska högt där uppe på kanten, inget för höjdrädda.

Nu tror vi att vi blir klara med taket om vi får en dag till på oss. Vi är väldigt nöjda så här långt och vi har haft en dag där allt flutit på perfekt. Nöjda åkte vi hem ganska tidigt och hade en skön fredagkväll med lax på menyn.

Skepp och hoj!

Tjoppe och Helena

Vi har haft en riktigt blåsig dag vid båten. Det brukar inte vara några problem alls. Men just denna dagen började vi lägga tak. Med betydligt större försiktighet och koncentration började vi skruva fast takplåten.

Det mesta av sidorna är täckta nu och vi fortsätter med det efter det vi lagt taket. Det lovas regn i mängder så vi vill bygga in oss så fort som möjligt.

Vi höll på tills det mörknade och lite till. Det gäller att hålla hårt i plåtarna i blåsten.

Fem plåtar är på plats så här långt. Vi fortsätter så fort vi ätit gott och sovit ut. Det blir intressant att lägga utsidan, där Helena inte har någon kaj att stå på för att hålla i plåten (det finns visst någon snubbe som kan stå på vatten, kanske skulle ringa honom). Vi har väldigt kul när vi håller på, tillsammans funderar vi ut hur vi på bästa sätt gör nästkommande moment.

Efter en fysiskt aktiv dag (vi hade burit virke tidigare på dagen också) så måste man grunda med bra mat. Vi kokade ärtsoppa dagen till ära. (Det var torsdag).

Ärtsoppa är busenkelt och jättegott.

Färdiga soppan, rikligt med timjan och senap till. Rykande het.

Och visst måste man avsluta med lite "pankis". Pannkaka med hallongrädde. Nu har vi grundat för en lång dag vid båten.

-Mmmmm, får man ta lite mer frågar Tjoppe

För övrigt så har vi ett trevligt gammalt pannkaksminne som vi delar. Vi brukade på högstadietiden sitta tillsammans länge i matbespisningen i skolan och prata och umgås. Vi blev något av mat-tanternas favoriter, vi petade inte i maten (då heller) och vi uppskattade att sitta länge. En gång när alla ätit och gått (det var för dagen ingen favoriträtt som serverades) så blev vi ensamma kvar i matsalen. Och då kom mat-tanterna ut med pannkakor till oss och vi åt tills vi storknade. Tala om VIP.

Styv kuling!

Tjoppe och Helena