Nu kan vi börja bygga in oss! Skelettet är på plats och igår satte vi dit en provskiva för att se om det blir bra. Då överbyggnaden bara är ett provisorium så behöver man ju inte bygga för att den ska stå där i 40 år (för så lång tid tänkte vi inte ta på oss att bli klara). Men det ska ju ändå hålla för väder så vi tittar på någon sorts kombination mellan hållbarhet, lättarbetat material och pris.

När vi har byggt in hela båten så blir det mycket svårt att ge sig ut och köra. Någon hade på förslag att vi kan skicka upp ett periskop från styrhytten. Men det är först nästa sommar som vi behöver flytta på oss för marinfestivalen ska äga rum. Och det går att plocka bort sidorna.

Nej det är inte ett dinosaurieskelett vi ser utan bara vår gamla kära båt.

Då vi jobbat med annat under dagen så var vi bara vid båten någon timme. Helena hade inte bytt om till arbetskläder utan var på båten i privat strass, något som kändes mycket ovanligt. Vi konstaterade att vi så gott som varje dag går arbetsklädd av något slag (vi är ju inte bara båtbyggare utan även sprithandlare mm).

Fina mössan på i kylan..

Tjoppe däremot hade snickarbyxorna på som vanligt, men han var lycklig ändå.

Vi åkte sedan hem och spelade maxi-yatzy och åt homemade potatismos med rimmad skinka och skånk senap. Vi vann var sin gång så vi kunde somna sams;).

Kasta loss!

Tjoppe och Helena

Vi har arbetat flitigt med båten i några dagar. De flesta dagarna har bjudit på fint väder med en fantastisk novembersol. Det här är livet! Läkten är på plats nu så vi kan börja sätta väggar och tak senare i veckan.

Vi har fått upp rejäl fart med ett bra samarbete. Tjoppe på taket som mäter och ropar ner till Helena på kajen vilket mått som önskas. Helena sågar till och skickar upp tillsågade brädan med luftpost. Ett äldre par kom förbi och tittade på våra flygande bräder och beundrade vår skicklighet. (Faktum är att inte en enda bräda hamnade i Nissan).

Nu må det vara hänt om en bräda faller i Nissan och för att gardera oss att inte skruvdragaren ska försvinna ner i plurret så blev verktyget förankrat i navelsträng med Tjoppe. (Fast trillar Tjoppe i vattnet så hjälper det nog inte.)

Nästa planka tack!

Underbar himmel. När solen stod som högst så fick vi klä av oss några plagg. Solen värmde gott och man kunde knappt tro att det är Sverige i november månad.

Lite blandbilder:

Helena på taknocken.

På lördagen bröt vi upp medan det fortfarande var ljust. Ett soldis hade lagt sig över Nissan och det var alldeles stilla. Själva var vi fulla att sprall, vi väntade trevligt besök hemma samt att vi skulle på fest hos grannen.

Dagen till ära hade Tjoppe klätt ut sig. Och festhumöret var på topp! Vi har VBG (Världens bästa grannar) och tillställningarna hos dem är alltid lika trevliga och uppsluppna. Liten som stor har skoj.

Efter middagen försökte den oredlige redaren reda ut dansstegen. Mycket skratt och fniss.

Och det gäller att hålla tungan i rätt mun när man ska få dit dansstegen! Tyvärr syns inte Helenas asflabb. Nästa gång blir det videokamera som gäller!

Mycket nöjda bröt vi upp framåt småtimmarna. Vi brydde oss inte om att ta en taxi utan tog en promenad hem (det är hela 8 stora kliv mellan grannen och vårt hem). Sen somnade vi bums!

På plankan!

Tjoppe och Helena