En söndag i oktober när det småregnar mest hela tiden. Vi startade upp motorn på båten för att den skulle få arbeta lite och samtidigt visa runt våra bloggföljare på en rundvandring ombord ovan däck. Tjoppe försöker beställa två stora stark, men han lär få vänta lite.

 

Kapten ger order!

 

Tjoppe och Helena

 

 

Vi har haft ett visst flyt trots ett ständigt regnande igår. Flytet bestod i flytspackel, ja och jäklar så allt flöt. Tjoppe blev regnblöt när han blandade spacklet ute på kajen, som en dränkt katt blev han och hör och häpna – inte en svordom. Nä tvärtom så hade vi en gemytlig stämning ombord, skrålande musik från undervåningen och stort gemensamt engagemang i detta lilla projekt. Men först vill vi visa en gammal bild, tagen på exakt samma plats där vi nu bygger en restaurangbyssa.

 

Bilderna är tagna med 5 års mellanrum. Så här såg skutan ut i december 2007.

 

Klockan är dryga sju på morgonen och det smattrar ett stilla regn mot skylighten. De senaste dygnen har vi haft ett fantastiskt höstväder, idel blå himmel och solen har värmt en aning på dagen och med avsaknad av moln så har nätterna varit kalla och klara. Vi har legat i bingen och blickat upp mot skyn och sett alla stjärnorna. Tjoppe säger till Helena -Har du tänkt på att stjärnorna inte längre är stilla på himlen?! Helena börjar skratta för hon förstår vad Tjoppe syftar på. Båten rör sig sakta och då tror vi att det är vi som är stilla och omgivningen rör sig – och inte tvärtom. En ganska vanlig synvilla när man är på en båt. Så stjärnorna glider lite sakta fram och tillbaka på himlen. I övrigt är vi nog väldigt vana att vara på båt nu, när någon nykomling gör entré ombord så brukar den säga -Ja man känner att man är på en båt för det gungar lite. Tjoppe och Helena tittar då på varandra, gungar?!! Nä inte som vi känner, däremot kan det gunga inne på varuhusgolvet på Ica Maxi. Vi blir väl som gamla sjömän med tiden, som ideligen måste stå och vanka när de är på land efter alla åren ute till havs då de stått och parerat vågorna.

 

Det soliga vädret försvann lagom till helgen troligtvis för att vi inte ska få så dåligt samvete när vi nu denna helgen ska börja flytspackla golvet i köket och behöver hålla oss inomhus. I övrigt så är allt väldigt stilla, känns nästan som adventstider när det är mörkt och varmt ombord. Det senaste för att vi nu har satt på golvvärmen. Det är ännu mörkt ute och vattnet i Nissan är rekordlågt. Inte helt fel, protesten mot att sommaren är över börjar ge sig. Vi har kapitulerat äntligen och blickar mer framåt då ljuset och värmen kommer tillbaka i vår. Och fram tills dess så blir det att mysa rejält framför brasan och tända värmeljus. Fast Tjoppe kan nog tänkas svära ändå.

 

 

Ombord så tar möblerna allt mer form.

 

I köket arbetar vi vidare, med en liten vägg vid entrén där branddörren ska sitta. Bilder kommer. Och flytspackel är inhandlat. Ja då är det inte mycket mer än att snart kliva upp och äta frukost och sätta fart.

 

Och för alla nyfikna kan vi nu avslöja vem Kapten Haddock är -den andre och då inte Tjoppe, denna någon som skickade oss ett kort med välgångsönskningar för ett par månader sedan. Det visade sig vara Helenas bror. Vi hade räknat bort honom då brevet var postat i ett land där han inte varit i år. Så lurad man kan bli. Ändå har vi pratat med brodern om brevet. Han förstod att han inte stod som misstänkt. Vi skrattade gott när vi fick veta sanningen. Vi ruvar nu på att hitta på något roligt och klurigt tillbaka..

 

 

En vacker bild från vår skuta, genom ventilen ombord så badar Nissan och Halmstad i höst. Bilden är tagen av vår trogne påhejare Thomas B. http://www.picassoparken.com/ Tusen tack!

 

Livet ombord på en båt är mestadels underbar, havsutsikt och en stilla rörelse som man knappt märkbart noterar. För vår del så blir ju levnadsstandarden minst sagt hög, med närmast en villastandard med golvvärme, kamin, vanliga toaletter och full ståhöjd som exempel. Men det är klart att oväder och snabb ändring av vattennivån kan ställa det bekväma livet lite åt sidan. Det här med sjöfart är ju intressant, rent historiskt så har ju människan snickrat flytetyg i årtusenden för att kunna färdas över vatten. Redan på vikingatiden som varade mellan 800-1100 e kr ungefär så byggde man många olika sorts båtar, där man än i dag kan imponeras av byggtekniken. Halland tillhörde Danerna, dvs Danmark. Och Bohuslän tillhörde Norge. Gemensamt för dessa båtar var att man la bordläggningsplankorna omlott, det vi kallar klinkerbyggd båt. Denna byggteknik anses ha skandinavisk härkomst och det var först på 1400-talet som kravellbyggda båtar slog igenom i Norden. På kravellbyggda båtar så ligger borden mot varandra och inte omlott och på fartyg så byggde man enligt kravellmetod med ett kilformat nåt avsett för drevning. Idag finns det inte många fiskebåtar kvar i trä, där man behöver ta upp båten med jämna mellanrum för att dreva om. Men i somras när vi var i Danmark så kunde  vi se att den fina traditionen lever vidare. Fiskebåtar som fortfarande tjänade sitt levebröd gav sig av i ottan, nymålade och nydrevade med dess klassiska ljusblåa skrovfärg. Träskutan är utrotningshotad och till viss det så är det sorgligt att vi valt att plasta skrovet på vårt fartyg. Men då nästan inga nya träskutor byggs så kommer själva skrovformen bli ett minne blott med tiden, och då kommer vår skuta trots sin plast, att finnas kvar för framtiden. Det ska bli intressant att se var vi står historiskt med vår skuta om ytterligare 20 år…

 

På vår skuta så fortsätter vårt idoga byggande. Köket börjar bli högst provisoriskt. Vår köks-ö med diskbänk och spis flyttas flitigt runt i den lilla byssan. Och spisen har fått en oroväckande stor lutning så när man steker ägg så ligger alla äggen i ena hörnet. Man får ständigt vrida stekpannan så de glider över till andra sidan tills värmen har fått dem att stationera sig i pannan på ett mer estetiskt normalt sett. Eller så orkar man inte bry sig, varför inte två ägg på varandra stekta i ett hörn..en ny kulinarisk båtspecialitet som går under benämningen Båtbyggar-ägg.

 

Hurmöret (jo för Tjoppe heter det hurmör, det är ett humör som skapas när det pågår ett hurtänkande) är dock på topp även om Tjoppe haft lite huvudbry gällande väggen som vätter mot styrhytten. Snett och krokigt och böjd och slangar, kopplingar och rör. Helenas bykymmer att bemästra äggen ter sig enklare minst sagt.

 

En känsla – kan man skapa en sådan?! Jo visst kan man det, men samtidigt räcker inte med en massa substantiv i omgivningen. Vi ska försöka förklara närmare. Om du sig nu vill gå ut och få dig en kopp kaffe någonstans. Då kanske du redan i förväg väljer ett ställe som tycker om på grund av vissa saker. Kan vara humana priser eller det att någon där brytt sig om hur det ser ut. Själva går vi gärna på ställen som känns mysiga – som man får en trivsam känsla av att vistas där. Detta förstärks ofta av vissa substantiv, saker. Kan vara gulliga värmeljus, eller att det är lågt i tak för att huset är gammalt, eller en vidunderlig utsikt för man har panoramafönster.

 

I vår blivande verksamhet så funderar vi mycket över detta. Och vi vill ju inte helt ologiskt förmedla en känsla av hav, skärgård, båtar och frihet. Och vilka saker förstärker då denna känsla. Det vassaste vapnet vi har är ju själva båten. Ett café på landbacken mitt i stan som vill smycka sitt café med en marin känsla får jobba rätt så hårt. Mindre hårt behöver ju ett café intill vattnet göra – och på en båt, now we´re talking!! Men det är ändå otroligt viktigt hur vi tänker kring detta. Och hur marint vi än fyller vår båt med hängande block och fiskenät, bojar och lanternor eller vad de nu må vara – så når vi inte fullt ut ända fram till gästen om vi inte själva andas denna känsla. Musik som förstärker, kanske en raspig röst från en av våra stora sjömän och diktare -så länge skutan kan gå, sålänge hjärtat det slå, så länge solen den glittrar på böljan den blå. Och kanske att serveringspersonalen kan klä på sig något marint. Vi fick ju minst sagt lite inspiration när vi hade fototeamet här i somras. Och tillslut, ett vänligt bemötande, att känna sig välkommen. Och att det som serveras är tilltalande och prisvärt. Låter givet – javisst, men det sker inte av en slump! Det ska bli fantastiskt spännande att gå in i nästa fas när det väl är dags och få ta hand om alla underbara människor som vill i lugn och ro spendera en stund på vår skuta. Där vi sitter nära varandra, bokstavligen i vattnet och där servicen finns direkt inpå dig som gäst. Ingen påträngande, men mycket påpassligt. Det började med en dröm, en nattlig dröm där Helena stod på en skuta i snickarkläder och byggde om ett fartyg till café. På båten låg lite verktyg utspridda på däck och på relingen stod en kopp te rykande i den tidiga arlastund. För den som har kommit in senare och inte följt vår resan sedan början kan vi säga att det kan vara en god idé att blicka tillbaka. Det är en gedigen resa vi gjort och fortfarande gör, och allt för en dröm, en känsla och stolthet över en liten egen verksamhet där man får vårda och värna om sina gäster. Du ska känna dig välkommen som vår gäst, du är inte bara vem som helst hos oss – utan någon, som av någon anledning valt just vårt café för en stund. Det ska bli ett sant nöje!

 

Men än har vi lite kvar att göra på båten. I köket eller byssan så håller vi på med väggar. Nu är snart allt isolerat och skivor är uppsatta.

 

Kaffe är bönor, eller egentligen bär från kaffebusken, som man rostar och på denna kan man brygga den populära drycken KAFFE. Ombord på skutan så har kaffeutbudet varit mycket primitivt. Instant coffee eller snabbkaffe som det heter på svenska. Brukar kunna smaka rätt så gott..men så kom vi över en påse med något illasmakande i somras. Och sedan dess har vi plågat oss igenom vårt dåliga köp som dessutom Konstruktören har blivit påhyvlad kopp efter kopp. Inte sällan så har vi bjudit Konstruktören på det illasmakande kaffet samtidigt som vi själva valt te. Sista mängden kaffe åkte i soporna. Huruvida man ska tolka att Konstruktören dyker upp med en burk kaffe av betydligt bättre sort kan man ha sina funderingar kring. Han vill erbjuda sig med att bidra med en burk för att han druckit så många koppar hos oss nu att det var hans tur?! Han tycker vårt kaffe smakar skit och vill garantera att få en schysst kopp i framtiden?! Svaret ligger nog i båda påståendena..vårt kaffe smakade verkligen skit och Konstruktören är en generös man som ofta dyker upp med något bidragande..vinflaska, en köttbit till grillningen, havskräfta..you name it! Inte minst omtänksamt är det när han passerar ett riktigt konditori med smaskiga bakelser och han köper två, en till Tjoppe och en till Helena men ingen till sig själv. Det här med kaffe ska inte föringas, Helenas devis FFF gäller fortfarande. Fika Föder Framgång. Många problem har blivit lösta över en kopp kaffe och inte minst har många idéer fötts under inmundigande av kaffe. Nu betalar vi Konstruktören med kaffe vad det gäller konsultation kring rostfria konstruktioner. Vi sätter på kaffe, delar fikastunden med Konstruktören och så pressar vi honom på en massa frågor kring hur man kan göra med detta material. Båten är ju rätt så rund med knepiga mått. Och konstrukören går i gång på sitt kaffe och så är diskussionen i full fart. När koppen är urdrucken så vet vi hur vi vill att konstruktionen ska se ut. När dessutom Konstruktören numera kommer med eget kaffe så har vi ju gjort ett ypperligt kap!

 

Svenskar dricker jämte finnarna mest kaffe i världen sett per person. Tio kilogram rostat kaffe per invånare och år står svensken för. Nu kan man nog känna en viss oro för vår framtid på båten. Vi kommer ju att servera kaffe ombord, och med vårt illasmakande snabbkaffe så finns det anledning till oro. Och så många sorter det finns, de populära och moderna kaffedrinkarna Espresso, Cappuccino, Caffè Latte ja listan kan göras lång. Men lugn lugn, Helena har serverat kaffe till tusentals resenärer på flygplats tidigare i sitt liv. Och även kräsna italienare har gillat hennes kaffe. En gång i tiden så kände inte svensken till de moderna kaffedrinkarna utan det svenska utbudet bestod i bryggkaffe, kokkaffe, kaffekask eller kaffegök..eller kaffe på sockerbit. Nu tror vi inte att vi kommer att servera något kaffegök ombord på skutan. En kaffegök är helt enkelt kaffe blandat med brännvin eller cognac. Man tog förr en kaffegök för att inte bli Gökdårad, enligt folktron så blev man förhäxad av att höra göken på fastande mage, och det var en bra anledning till att dricka alkohol! Men likt dagens kaffeutbud som ju är en hel vetenskap i hur man tillverkar så fanns det även olika recept på göken/kasken.

 

1. ”Lägg en kopparslant (1-öring) plus en silverslant (10-öring) i botten på en kopp. Häll på kaffe tills 10-öringen inte syns. Fyll på med brännvin tills 1-öringen åter syns.”

 

2. ”Mät noggrant upp kaffe i en tesked ovanför kaffekoppen – häll försiktigt ner den lilla noggrant mätta mängden i koppen. Skölj grundligt av teskeden med brännvin därefter (över koppen förstås!)”

 

3.”Lägg en sockerbit i en kaffekopp. Fyll på med starkt kaffe tills sockerbiten inte längre syns. Tillsätt sedan brännvin ända tills sockerbiten åter syns.

 

4.”Lägg en femtioöring i en kaffekopp, fyll på med kaffe tills den inte längre syns, fyll sedan på med hembränt tills årtalet på femtioöringen syns, eller att koppen blir full om femtioöringen lagts på fel håll”

 

Visst krävdes det minst lika mycket av en kaffe förr som idag. Och med dessa recept så kan det ju bli lite problem med att få tag på kopparslantar och hembränt. Så vi håller oss nog till de moderna kaffedrinkarna. Det som är underbart med ett gott kaffe, är att det på sina sätt inte behövs så mycket mer. Som på Anholt i somras, i en skrubb mer eller mindre så står en fantastisk tjej i rastaflätor. Hon maler kaffe och har en kaffemaskin där hon serverar latte och cappuccino från. Och allt som går att få som tilltugg är en croissant. Fantastiskt och gott och dessa stubbar och udda stolar och bänkar som erbjuds att sitta på förstärker känslan. Här pratar vi kaffesmak och inte träsmak!

 

FFF, Fika Föder Framgång..här är ett resultat sprunget ur kaffekoppen. Efter diskussion om diskbänk i köket/byssan över en fika så kom han tillbaka med detta för att visa om han förstått rätt.

Vi sitter och urrar med honungste ombord. Huvudena spränger och snuvan med halsont sätter lock på tillvaron. Vi båda jobbar och står i, såväl utanför båten som ombord. Helena har dessutom startat defibrillatorn, eller som en av kunderna till Konsulten af Lysekil sa en gång efter en lång blöt midsommarhelg när han kom gående på kajen i Vaxholm; -Felix, man skulle ha tjackat upp sig på en respirator!! Nä så illa är det nog inte, men Helena mår dåligt i fåfängan. Jo det är sant, det finns en sån. Med blåsor på läpparna i andra människors närvaro, så smärtar det i fåfängan och hon gör allt för att inte passera en spegel. Ibland misslyckas man, skräms av sin kopia och känner sorg över alla som sett henne. Pussarna har upphört. Från Tjoppe alltså. De andra brukar henne inga ge, skulle vara barnbarnen då men de finns på distans. Annars är ju de små rätt så frågvisa och spontana. -Mormor, vad är det där äckliga du har på läppen?? Hua, nu smärtar fåfängan igen. När inlägget är klart så släcks lampan och då är det bara stjärnorna på himlen från skylighten som kan avslöja det hemska. Nödlösningen ligger strax bredvid, en pappkasse av märket Lidl (att trä över huvudet så man inte syns) Då kan omgivningen sova tryggt. Kanske så även Helena.

 

Jo självömkan ska inte underskattas. Den mår man stundom bra av.

 

Vi har slängt nästan allt. I köket alltså. Porslinet är bortstuvat till nästan hundra procent. Vi sparade ett par tallrikar åt oss. Två djupa tallrikar av tre slog sen Tjoppe sönder, av misstag kan tilläggas. Så ska vi äta soppa framöver så får vi dela på tallriken. Tack och lov så har vi två skedar, för den är svår att dela på. Men på något sätt så är det skönt att inte ha några saker, man slipper liksom leta efter något man inte hittar och disken är minimal. Nu har  vi ställt diskbänken nästan mitt i köket. Helena brast förtjust ut i glädje när hon insåg att hon för första gången i sitt liv fått en köksö i sitt kök.

 

I natt så påbörjades släckningsarbetet nere i Hamnen. Det har stått en rökpelare som heter duga från branden ända sedan den var ett faktum. Och att Halmstad haft tur kan vi intyga, det är nästan alltid sydvästliga eller rent västlig vind i Halmstad. Och då hade röken konstant legat in över land. Nu har den varit ovanliga ostlig/nordlig  mestadels. På lördagen då vinden vände in mot staden så ljöd flyglarmet över staden. Lite ovanligt att i sitt fullvuxna liv för första gången vara med om larmet i skrapt läge. Men med facit i hand, vi har klarat oss bra och vi har kunnat vara på båten. Och då vinden låg över båten i lördags så var vi båda iväg på annat håll. Så nu hoppas vi att man lyckats släcka branden och att vi kan återgå till det normala utan att behöva titta upp på himlen ideligen eller att lyssna på samhällsinformationen som man gått ut med kontinuerligt.

 

Ja mycket ska man vara med om..

 

I övrigt har vi påbörjat bygget i köket. Vi återkommer med ett riktigt båtbyggarinlägg inom kort!

 

Skepp och Hoj!

 

Tjoppe och Helena