That´s what friends are for…

Jo med risk för en sprucken vänskap så berättar vi nu the full story om de tre musketörerna ombord på M/S Sunshine. I skuggan av Tjoppe och Helena så figurerar Konstruktören. Och vi har faktiskt hunnit med en hel bravader ihop, ibland har vi kiknat av skratt av allt galenskap. Och vi har fått våra myntade namn..som har kommit till på olika sätt.
 
Våra trevliga båtgrannar El-båts-Thomas med fru Kristina hjälpte nog till på traven avseende att bunta ihop oss i en triad som kännetecknar våra sidor..som förvisso inte alls behöver vara sanna utom då på punkten att Tjoppe har jävligt bleka ben.
 
I somras hände följande:
 
1. Vi sliter som galningar med att måla båten från flotten. Det blåser och flotten kränger och Helena får hålla i den för att Tjoppe ska kunna få på färgen på skrovet. Faktum är att en färgpensel är betydligt lättare att hålla i än en flotte som vill följa med i Nissans framfart med vinden påhejande. Fast man ser ju kanske flitigare ut när man håller i en pensel. Förbi kommer en knappt bekant och språkar några minuter och så slänger han ur sig till Helena -Och du, ska inte du jobba då? Helena morrar inombords men ler artigt mot mannen. Och när han gått så svär Helena ur sig sin ilska. Lat?? Var det det han tyckte jag var? (Vid tidpunkten hade vi byggt i 4,5 år och lagt ner uppskattningsvis 15.000 timmar). Strax efteråt kommer Konstruktören förbi och Helena hasplar förklarande ur sig att -jag är lat, bara så du vet! Andra vet iallafall!!! Helena berättar om incidenten och alla skrattar även om Helena känner sig fortfarande lite påhoppad.
 
2. Vi är på Anholt..Tjoppe, Helena och Kontruktören. Och vi promenerar till världens underbaraste strand tillsammans med elbåts-Thomas och hans Kristina. Helt plötsligt så utbrister Kristina väldigt öppenhjärtligt och ärligt men samtidigt lite överraskat chockad att -Tjoppe, vilka bleka ben du har!! Alla började skratta efter att tittat ner på Tjoppes smalben som stack fram under shortsen Dessa smalben har inte många gånger utsatts för sol då snickarbyxor är ett åretruntplagg för bäste båtbyggar-Tjoppe. Man skulle kunna tro att Tjoppe möjligtvis solat sina smalben i Vitabergsparken. Var nu kanske inte påståendet helt sant att Helena var lat där på flotten, så är det iallafall en total sanning att Tjoppes smalben tillhör de vitaste man sätt, kanske inte så han slår en albino..men nästan!
 
3. På Anholt så umgås vi och äter och dricker gott. Tjoppe och Helena och Konstruktören. Och en kväll när vi är tillsammans med El-båts-Thomas med fru Kristina så har Konstruktören inget val. Han blir beordrad att stå vid grillen och grilla våra vitlökssmörade havskräftor. Vi äter och dricker och pratar alla – utom Kontstruktören. För han har fullt sjå att hinna med vid grillen och hinken är helt full med havskräftor. När han väl kommer till bords så inser han att han missat halva middagen men inte ledsen för det är han. Nä då får man äta och dricka lite i kapp. Och med en häftig vätskebrist vid grillen och den stadiga middagen som skaldjur ger en så drar Konstruktören några glas vin på ganska kort tid. Några är fler än..tja det vet vi inte. Men så när vi ska gå hem och Konstruktören reser sig. Ja då är han rätt så rund under fötterna. Väldigt glad. Väldigt skötsam. Men vägen tillbaka till båten blir också väldigt vinglig. VÄLDIGT VINGLIG. Han är också väldigt glömsk..för avslutningsvis så står han inne i sin hytt och rotar bland sina saker i mörkret..länge länge..och han tittar upp och vänder sig om och frågar Helena som står bakom: -Vad letar jag efter?? Helena svarar torrt; Din mobilladdare!! (Han hade tjatat om den där mobilladdaren i minst fem minuter) Konstruktören bäddas ner i kojen i sin hytt. Var det inte helt sant att Helena var lat, men sant det där om Tjoppes bleka ben, så var det iallafall sant att just denna kvällen så blev Konstruktörens väg hem från grillfesten dubbelt så lång mot för oss andra.
 
Vid senare tillfälle när vi pratas vid alla fem så myntas då uttrycket; Den Late, Den Bleke och Den Fulle. Som de tre musketörerna, eller Knatte Fnatte och Tjatte eller nåt. (Tjatte måste vara Tjoppe!) Under hösten så har vi alla skrattat mycket åt våra smeknamn..som trots dess negativa klang ändå minner om en stor vänskap. Här håller vi ihop trots våra brister. Den Late, Den Bleke och Den Fulle! I vått och torrt!
 
Senast vi fick anledning att nämna våra smeknamn var på Nyårsafton. Vi åt och drack gott och Konstruktören som skulle cykla hem efter tolvslaget riskerade återigen att få en dubbelt så lång hemfärd. -Din hytt står redo, klargjorde Helena för Konstruktören och menade att det var ju bara att krypa ner.  Bör tilläggas att Konstruktören inte alls var lika tankad denna gång..men likväl inte alls nykter och då är det ju dumt att cykla runt mitt i natten. Och Konstruktören tar tacksamt emot erbjudandet och innan han går in i sin hytt så funderar han lite och utbrister sen. -Detta måste vara Fyllecellen, Den Fulles hytt!! Och vi börjar skratta. Klart att det är Fyllecellen. Och som lagen säger så har faktiskt kapten ombord på fartyg rätt att sätta folk i arrest om nöden kräver. Så risk för att vår underbara vänskap spricker nu så kan vi berätta att vi namnat alla hytterna nu – på riktigt!
 
Konstruktörens alldeles egen hytt ombord!
Här skruvas skyltarna upp. Och bredvid Fyllecellen så finner man badrummet.
Eller muggen om man så vill. Bör inte förväxlar med kaffemuggen.
Däremot behöver Lata och Bleka människor sova lite ståtligare.
Här bakom finns skjutbanan!
Och rätt snyggt blev det från salongen och sitta och titta på dörrarna med dess mässingsskyltar.
Ingången till främre hytten ombord. Och av alla seriösa namn vi funderat på genom åren, om vad vi ska kalla de olika hytterna. Så föll det sig rätt så naturligt tillslut. Och varför vara så seriös..nä, kan vi få någon att dra på munnen för våra namnval så är allt vunnet. Livet är liksom för kort för att ha tråkigt. Eller som en känd svensk komiker sa; -man lever så kort tid och man är död så länge! Ja då gäller det att liva upp lite.
 
I övrigt så har Tjoppe arbetat med elen och Helena har målat bokhyllan. Tre gånger. Men egentligen är hon väldigt lat. Men säg inget!
 
Ja nu hoppas vi att Konstruktören fortfarande vill veta av oss.
 
Tjoppe och Helena
 
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s