Uppäten av kölsvinet

Igår inträffade något intressant. När Styrman var upp till matbutiken så fanns ingen couscous. Som vi tidigare berättat gapar hyllorna tomma på ris, eftersom landet har ont om euro. Men couscous?! Det som är deras nationalrätt, hur kunde detta hända? Inte heller fanns det mycket pasta kvar. Vi misstänker att människor här har börjat bunkra till följd av det som nu sker i Europa. Och vi gör ju likadant, bunkrar – men kanske mest för den anledningen att vi håller på att göra oss klara för segling…

Läs mer »

Den där maten…

Det är snudd på skam att klaga över frånvaron av viss sorts mat. Miljontals människor svälter i världen (en del inte så långt från oss) och att då sitta och beklaga sig över vårt sinande lager av lingonsylt, sill och knäckebröd, känns inte riktigt schysst. Samtidigt går det inte att komma ifrån att vi som svenskar är vana vid vår palett av smaker…

Läs mer »

Dra dit pepparn växer

Så där jäkla lätt är det inte att hitta till skrivmaskinen alla gånger. Ena stunden skiner solen varm (och vem vill sitta inne under däck då) medan man andra stunder, måste göra alla måsten. Jo, även ett fritt liv som vårat, innehåller såna. Måsten alltså. Ena natten blåste det så fruktansvärt så vi trodde att Wilma skulle dundra in i kajen med sitt vaterstag. Vaddå vaterstag, tänker ni landkrabbor som har svårt att skilja styrbord från babord…

Läs mer »

Händer på Wilma i vinter

Ja, vad händer egentligen på Wilma denna vinter. En del har vi skrivit om, annat inte. Men vi börjar kunna summera vinterns förbättringar och underhåll. Skönt är att för en gångs skull inte ha något massivt beting som får såväl kroppen som plånboken att vika sig likt en tumstock av märket Hultafors. Som någon av Kaptens söner en gång sa; ”man måste chilla, farsan!”…

Läs mer »