Någon kanske tror att det helt brunnit i huvudet på oss nu. Men vad gör man inte för konsten och barnasinnet…
Läs mer »
Någon kanske tror att det helt brunnit i huvudet på oss nu. Men vad gör man inte för konsten och barnasinnet…
Läs mer »
Det är snudd på skam att klaga över frånvaron av viss sorts mat. Miljontals människor svälter i världen (en del inte så långt från oss) och att då sitta och beklaga sig över vårt sinande lager av lingonsylt, sill och knäckebröd, känns inte riktigt schysst. Samtidigt går det inte att komma ifrån att vi som svenskar är vana vid vår palett av smaker…
Läs mer »
Så där jäkla lätt är det inte att hitta till skrivmaskinen alla gånger. Ena stunden skiner solen varm (och vem vill sitta inne under däck då) medan man andra stunder, måste göra alla måsten. Jo, även ett fritt liv som vårat, innehåller såna. Måsten alltså. Ena natten blåste det så fruktansvärt så vi trodde att Wilma skulle dundra in i kajen med sitt vaterstag. Vaddå vaterstag, tänker ni landkrabbor som har svårt att skilja styrbord från babord…
Läs mer »
För länge sen när vi var i Grekland beställde vi ett nytt försegel. Ett inre försegel, en fock till den näpna storleken av 13 kvadrat. Det gamla seglet som tjänstgjort sedan mitten på åttiotalet (förra århundradet alltså) börjar be om att få gå in pension…
Läs mer »
Ja, vad händer egentligen på Wilma denna vinter. En del har vi skrivit om, annat inte. Men vi börjar kunna summera vinterns förbättringar och underhåll. Skönt är att för en gångs skull inte ha något massivt beting som får såväl kroppen som plånboken att vika sig likt en tumstock av märket Hultafors. Som någon av Kaptens söner en gång sa; ”man måste chilla, farsan!”…
Läs mer »
Ibland kan man ju undra hur man kommer in på nya spår. Men plötsligt sprang vi på en lärare på stan som frågade om vi ville gästspela på någon av hans lektioner. Något avvaktande men nyfikna lät vi läraren Brahim förklara närmare. Snart kunde vi pusta ut, när det visade sig vara varken på franska eller arabiska vi skulle undervisa i…
Läs mer »
Usch sånt väder det kan vara även här i Tunisien. Nu blåser det och regnar lite om vartannat. Så blir det ofta när det blåser från norr den här tiden på året (det är Europa som bjuder på ruskväder). Dagar det blåser från Sahara är desto ljummare och då bjuds det som regel både på sol och sand. Minst en gång i veckan spolar Kapten av däcket för att hålla undan de små kornen. Till synes har var sak sin plats här i världen. Medan ni skyfflar snö så försöker vi hålla undan den sand som fallit.
Läs mer »
Så blev det ett nytt år. Januari är månaden då man kan behöva slicka ekonomiska sår efter en dyr jul. Trots att vi knappt firar jul längre så brukar vi känna oss lite pånyttfödda så fort vi firat in det nya året. Som en nystart, likt en bok med tomma blad som ännu inte fyllts med innehåll…
Läs mer »
Bortsett från den gemensamma grillfesten kurade vi in oss rejält ombord, dagarna kring jul. Fram åkte ett pussel på ettusen bitar och medan Styrman pusslade byggde Kapten om värmesystemet.
Läs mer »
Ännu en annorlunda jul. Men det annorlunda har på något vis börjat kännas normalt och några större arrangemang kring denna högtid, händer inte. Det är långt till nära och kära. Samtidigt finns de bara ett samtal bort. Vi saknar – parallellt som vi tycker det är skönt att slippa ifrån julens alla förväntningar. Ombord på Wilma blir det lugnt. Bara vi två och den stora behållning är julens dofter och smaker. Fast detta år visade det sig bli extra klurigt. Ett tag var vi oroliga att jultallriken endast skulle fyllas med köttbullar, likt vilken IKEA-lunch som helst (fast hemgjorda då). Men det blir bättre än så.
Allt som har med fläsk att göra går bort, ingen julskinka och prinskorv således (läs: vi är i Tunisien). Men glatt konstaterade vi att matbutiken sålde norsk rökt lax, till hutpris förvisso. Men ändå. När det kommer till sill och ”janssons frestelse” (Jansson is a Swedish potato dish with onions and anchovies) så hade vi faktiskt ett par burkar av vardera som vi seglat runt med en längre tid. Vi var osäkra om de gick att använda, de har under en period varit utsatta för rumstemperatur. Men efter att ha öppnat och kollat verkar de helt ok och igår lagades en gräddig god jansson.
I vår iver efter typiskt svenska julsmaker grävde Styrman i förrådet med torrvaror och döm om vår förvåning när hon fann en påse med glöggkryddor. Den hade gått ut i datum för fem år sedan. Som tur är går det att få tag på vin i Tunisien, den arabiska kulturen till trots. Så kryddorna åkte ner i en pava rödtjut och det tog inte många minuter förrän båten fylldes med dofter av ingefära, kanel, pomerans, kardemumma och nejlika. Hade vi inte haft påsen med färdiga glöggkryddor, hade vi nog kunnat finna det mesta uppe på marknaden. För här finns kryddor till skillnad från fläsk.
Summa summarum. Ombord på S/Y Wilma blir det jul. En liten klädd minigran i kruka (som vi plockat fram ur gömmorna). Svensk streamad television. Sill och potatis, köttbullar, janssons frestelse och rökt lax. Glögg och Toblerone (chokladen köpte vi på en av flygplatserna häromsistens). Vi har öl och det går även att få sig några droppar akvavit (flaskans innehåll ransoneras hårt för att räcka många år). Inga julklappar (för det fyller bara båten med mer prylar) och definitivt ingen snö (här skiner solen varm). Så julstämning blir det nog trots att mycket är annorlunda.
Till skillnad från tidigare år kommer vi som övervintrar i Marina Cap Monastir (seglare från hela världen) samlas till en BBQ i morgon. Det blir ett gott gäng och med sig tar man något som man bjuder på (bortsett från ens egna grillmat). S/Y Wilmas bidrag blir ingefärspäron (päron som fått koka i sockerlag med ingefära, kanel och citron). Efterrätten var vanligare förr, på den tiden vi levde som bönder eller i vart fall hade ett päronträd i vår trädgård. Vi hoppas den kommer uppskattas och möjligtvis serverar vi punchgrädde till. Vi får se vilka resurser vi har.
Så från oss båda till er alla önskas en fantastisk jul. På vilket sätt du än må fira den på.
Kramar!