Bortsett från den gemensamma grillfesten kurade vi in oss rejält ombord, dagarna kring jul. Fram åkte ett pussel på ettusen bitar och medan Styrman pusslade byggde Kapten om värmesystemet.

Båtens funktioner har vi fått till riktigt bra och spetsa nu öronen, så ni hänger med i klurigheterna. Ombord på Wilma kan vi nu få varmt på elementen från:

-motorn

-reflexkaminen

-elpatronen via landström

-via varmvattenberedaren via landström

-även från motorn via varmvattenberedaren till elementen

Allt detta går även att korskoppla så till exempel kan vi få varmvattenberedaren att bli varm från motorn, reflexkaminen eller elpatronen. Vi kan också göra en liten konstig grej då vi kan få varmvattenberedarens inbyggda elpatron (som vi normalt använder på landström) att värma upp elementen i båten. Förutom detta har vi en dieselvärmare på fem kilowatt som är helt separerad från det övriga systemet. Därtill kan vi konvertera vår dieselspis till att värma upp båten. Låter det som vi planerar att segla norröver? Jo jo, må så vara – men det dröjer. Innan vi når kallare breddgrader ska vi isolera taket i styrhytten – vilket inte kommer att ske i Monastir, för här existerar knappt isoleringsmaterial (förutom frigolitlådor för fisk).

När nyår närmar sig hör det väl till att summera det gångna året. Men då 2021 blev så händelserikt, inte minst på grund av sjödramat vi hamnade i på södra Peloponnesos, så får den som önskar en återberättelse – själv söka i bloggarkivet. Istället tänkte vi kort nämna en sak vi inte alls skrivit om på bloggen.

Vi höll på att köpa ett hus. Ett vackert litet pittoreskt rött hus med vita knutar med bästa bullerby-känsla. Vi vann budgivningen och vi ordnade fullmakter åt ett par goda vänner som blev våra ombud, de spanade noga in huset med oss på länk. När det blev dags att skriva kontrakt, började vi tvivla på vägvalet. Ett hus förpliktigar och nu fanns det omständigheter som gjorde tidpunkten illa vald. Inte minst osäkerheten att geografiskt befinna oss långt bort (dessutom i pandemi-tider). Efter ett par dagars funderingar drog vi oss ur affären, men inte utan att först fälla krokodiltårar – för detta var verkligen drömhuset. Efteråt kände vi trots allt en viss lättnad. Ja, ja – så kan det gå och tills vidare fortsätter vi att segla…

Vi har sedan dess funderat och diskuterat hur vi vill göra framöver och inte minst, på vilket sätt. Närmast kommer vi korrigera vissa saker kring seglingen, för trots allt finns där en axel som krånglar samt lite annat som påverkar oss. Att i mellandagarna hänge sig åt ett stort pussel, kändes därför helt rätt. Snart var nästan hela pusslet lagt, sånär som på den stora blå himlen. Instinktivt kände Styrman att hon behövde använda platsen till annat och hon frågade därför;

”Är det fusk att avsluta och plocka ihop pusslet innan det är klart?”

Kapten hävdade att så var fallet, i vart fall lite fusk. För själva utmaningen låg ju enligt Kapten, i den näst intill molnfria himlen. Styrman höll såklart med och egentligen tycker hon om att lägga pussel, oavsett motiv. Men det började kännas som pusslet upptog en alltför stor plats ombord. För när det inte enkelt gick att fälla ner bordsklaffen för att komma åt annat, så fick hon hoppa runt en del (läs: stå i soffan för att komma åt sina kläder). ”Men låt pusslet ligga, det gör inget att det blir lite stökigt ombord” tröstade Kapten. Jo, nog kunde pusslet få sin tid och julgranen och pyntet som Styrman började känna längtan efter att få röja bort, kunde gott få fortsätta pryda salongen till efter nyår. Men plötsligt fick Styrman en ingivelse och i ett obevakat ögonblick åkte det ofullbordade pusslet ner i sin kartong. I farten försvann även julgranen och pyntet. När Kapten senare dök upp så möttes han av en nystädad båt. Förskräckt tittade han på salongsbordet vars bordskiva nu var nerfällt. Av pusslet syntes intet.

”MEN, har du plockat bort pusslet?” (Kapten såg uppriktigt lite ledsen ut åt Styrmans vägnar)

Jo, ja…det har jag gjort, varade Styrman. Och som förklaring till sitt agerande fick hon till den träffsäkra kommentaren.

”Jag tänkte att himlen får vänta…”

Skepp o Hoj!

Over and Out