Vi åker på lite semester och tar ledigt från jobb, båt och blogg. Kommer tillbaka uppvilade och energifyllda om några dagar.

Och båten har vi lämnat över skötseln av till en kompis, det känns tryggt.

Ses snart!

Tjoppe och Helena

Vi har fixat en dörr på vår överbyggnad och kan nu låsa efter oss när vi inte är på plats. Många vänner som varit förbi båten har ibland inte sett till oss fast bilarna stått parkerade på kajen. Ofta kan det vara så att vi gått bort till Sjömanskyrkan för att fika och värma oss. Nu behöver inte vännerna undra längre var vi är. Vi har tillverkat en skylt helt enkelt som vi satt upp på dörren.

Och skylten talar om vart vi är någonstans; på jobbet, på lunch, på rast, på sofflocket, på lyset, på uppdrag eller på gång. Så när vi lämnar skutan så sätter vi pilen på lämpligt ord. Det är kul att leka, och roar det inte andra så roar det oss. Ibland är man inte ense om vart pilen ska vara. Det kan ju vara svårt om man skulle vara på lyset och ligga på sofflocket samtidigt och att man gör det på jobbet.

På sofflocket!

Tjoppe och Helena

Nu känner vi oss riktigt nöjda. Nockplåten är på plats så taket och överbyggnaden är helt och hållet klar nu.

Vi har även oljat in masoniten för att den ska stå emot väta.

Och inne i båten håller vi nu på att fixa till det med el så vi kan ha lyse ordentligt på båten samt att vi ska ner med en pump till i maskinrummet. Vi kommer både ha hängslen och livrem på oss vad det gäller säkerhet där en pump går på 220 som idag och den andra på 380. Och till detta har vi också kopplat larm så om strömmen går så larmar våra mobiler,

Vi har även stärkt upp takstolarna med krafliga spännband som vi fäst i spanten. Det är ett robust bygge och vi har redan haft en storm så vi har fått prova på hållbarheten. Nu kan inte taket flyga av ens om Gudrun kommer och skulle vinden ta med sig taket så ska den få med sig hela båten också (som väger 80 ton). Så om någon ser en fisketrålare komma flygandes över slottbron i Halmstad en dag så kan ni ringa oss (och nyheterna).

När vi kommit så här långt så tyckte vi det var dags att fira lite. Helena överraskade Tjoppe med en annorlunda bag-in-box. Ett gott italienskt vin som ser ut som en tunna. Raccalto som vi ger fyra takplåtar. (Om någon undrar hur man kommer över detta vin så går den att beställa på Systembolaget, en riktigt bra present och den kostar dryga tvåhundringen.)

Och till italienskt vin så blev det italiensk mat såklart. Tortellini med skinka och grönsaker i krämig ostsås och en god vinegrettesallad till. Och detta inmundigades på rödrutig duk och tända ljus.

Slå vakt!

Tjoppe och Helena

På söndagen hade vi ett sjujädrans väder och det gick inte att arbeta nämvärt med utsidan. Men vi städade lite på båten och småplockade med vad som gick. Sen valde vi att ha trevligt med vår båt. Varför inte grilla på däck?!

Riktigt mysigt och man fick känslan av hajk och lägereld. Garanterat myggfritt!

På måndagen var vädret betydligt bättre och då fixade vi till det sista på taket (så när som på plåten till nocken) och så skruvade vi utsidan lite bättre. Vi använde gungan och Tjoppe var den som fick hänga löst medan Helena jobbade från insidan.

Fiskarna i Nissan har fått  järnberikad kost dessa dagar. En hel del skruv åkte av misstag ner i plurret.

Visst är det vackert även så här års.

Vi åkte hem när det mörknade och vi lagade till en het chili con carne med mycket lök och paprika. Detta är en rätt som kan vara väldigt tråkig och intetsägande men den kan också vara så otroligt god och smakrik; tomater, paprika, gullök, vitlök, chili, en sked mango chutney och kryddor. Köttfärs och bönor så klart. Het, men inte för het så smakerna försvinner. Bra mat efter en dag ute i blåsten.

Trevlig spis hälsar redar-paret!

Tjoppe och Helena

Flotten är nu uppe på land för vintern. Våran flott-kapten Janne Långben blev tyvärr av misstag kapad vid knähöjd och bara fötterna står nu kvar på flotten som ett minne blott. Vi ska snygga till flotten i vinter, slipa bort all färg och måla den så den blir fin till våren och sjösättningen. Ska även söka efter en ny kapten. Vi har haft lite problem med att alla våra fåglar i Nissan tycker om vår flotte och har utnämnt den till utedass (fast de har en enorm vattenklosett att tillgå). Undrar om den får vara lite mer ifred om man har en liten flagga på flotten som fladdrar för vinden. En sjörövar-flagga kanske..

Kapten Långben har mönstrat av!

Tjoppe och Helena

Igår var det vårvärme i Halmstad, elva-tolv grader. Taket har nästan hunnit läggas klart. Lite knepigt är det ju när det är runda former i aktern och i fören, det tar tid. När mörkret föll så höll vi på att sätta upp sidorna. Att skruva från utsidan är inte det lättaste och Tjoppe stod på kanten mellan brädgången och skrovet och sen hade han ett rep om ryggen för att kunna arbeta med båda händerna fritt. Helena skötte repet från insidan, där hon knöt repet om grabbräcket. Och Tjoppe litade på att Helena fäste repet ordentligt (det borde han kanske inte..?).

Man över bord!

Tjoppe och Helena

För er blogg-läsare så kan det inte vara det roligaste, att titta på en massa bilder med plåtmotiv. Men glädjande nog är vi i slutspurten på takläggningen. Vi har haft en mindre blåsig dag på båten och vi har lagt nästan hela utsidan. Vi trodde den skulle bli svårare att lägga utsidan då det inte finns någon kaj att stå på. Men det visade sig vara tvärtom.

Dels så kände Tjoppe att det är lättare att hoppa runt på taket på den sidan där det är vatten nedanför. Ett eventuellt fall blir betydligt mjukare (fast blötare). Och sen för att Helena fortfarande skulle kunna stå och hålla i plåten så borrade vi ett hål i varje plåt som vi fäste ett snöre i. Sen höll Helena i snöret och hon skickade upp plåten till Tjoppe. Och tills dess att Tjoppe fått dit ett par skruvar så kunde inte plåten glida ner i Nissan och den låg snyggt på plats.

Teamwork!

Mera bilder..

Vi har en presenning under plåten för skydd mot kondens. Och den levde lite sitt egna liv så vi behövde vara två på taket ibland. Man sitter ganska högt där uppe på kanten, inget för höjdrädda.

Nu tror vi att vi blir klara med taket om vi får en dag till på oss. Vi är väldigt nöjda så här långt och vi har haft en dag där allt flutit på perfekt. Nöjda åkte vi hem ganska tidigt och hade en skön fredagkväll med lax på menyn.

Skepp och hoj!

Tjoppe och Helena

Vi har haft en riktigt blåsig dag vid båten. Det brukar inte vara några problem alls. Men just denna dagen började vi lägga tak. Med betydligt större försiktighet och koncentration började vi skruva fast takplåten.

Det mesta av sidorna är täckta nu och vi fortsätter med det efter det vi lagt taket. Det lovas regn i mängder så vi vill bygga in oss så fort som möjligt.

Vi höll på tills det mörknade och lite till. Det gäller att hålla hårt i plåtarna i blåsten.

Fem plåtar är på plats så här långt. Vi fortsätter så fort vi ätit gott och sovit ut. Det blir intressant att lägga utsidan, där Helena inte har någon kaj att stå på för att hålla i plåten (det finns visst någon snubbe som kan stå på vatten, kanske skulle ringa honom). Vi har väldigt kul när vi håller på, tillsammans funderar vi ut hur vi på bästa sätt gör nästkommande moment.

Efter en fysiskt aktiv dag (vi hade burit virke tidigare på dagen också) så måste man grunda med bra mat. Vi kokade ärtsoppa dagen till ära. (Det var torsdag).

Ärtsoppa är busenkelt och jättegott.

Färdiga soppan, rikligt med timjan och senap till. Rykande het.

Och visst måste man avsluta med lite "pankis". Pannkaka med hallongrädde. Nu har vi grundat för en lång dag vid båten.

-Mmmmm, får man ta lite mer frågar Tjoppe

För övrigt så har vi ett trevligt gammalt pannkaksminne som vi delar. Vi brukade på högstadietiden sitta tillsammans länge i matbespisningen i skolan och prata och umgås. Vi blev något av mat-tanternas favoriter, vi petade inte i maten (då heller) och vi uppskattade att sitta länge. En gång när alla ätit och gått (det var för dagen ingen favoriträtt som serverades) så blev vi ensamma kvar i matsalen. Och då kom mat-tanterna ut med pannkakor till oss och vi åt tills vi storknade. Tala om VIP.

Styv kuling!

Tjoppe och Helena

Nu kan vi börja bygga in oss! Skelettet är på plats och igår satte vi dit en provskiva för att se om det blir bra. Då överbyggnaden bara är ett provisorium så behöver man ju inte bygga för att den ska stå där i 40 år (för så lång tid tänkte vi inte ta på oss att bli klara). Men det ska ju ändå hålla för väder så vi tittar på någon sorts kombination mellan hållbarhet, lättarbetat material och pris.

När vi har byggt in hela båten så blir det mycket svårt att ge sig ut och köra. Någon hade på förslag att vi kan skicka upp ett periskop från styrhytten. Men det är först nästa sommar som vi behöver flytta på oss för marinfestivalen ska äga rum. Och det går att plocka bort sidorna.

Nej det är inte ett dinosaurieskelett vi ser utan bara vår gamla kära båt.

Då vi jobbat med annat under dagen så var vi bara vid båten någon timme. Helena hade inte bytt om till arbetskläder utan var på båten i privat strass, något som kändes mycket ovanligt. Vi konstaterade att vi så gott som varje dag går arbetsklädd av något slag (vi är ju inte bara båtbyggare utan även sprithandlare mm).

Fina mössan på i kylan..

Tjoppe däremot hade snickarbyxorna på som vanligt, men han var lycklig ändå.

Vi åkte sedan hem och spelade maxi-yatzy och åt homemade potatismos med rimmad skinka och skånk senap. Vi vann var sin gång så vi kunde somna sams;).

Kasta loss!

Tjoppe och Helena

Vi har arbetat flitigt med båten i några dagar. De flesta dagarna har bjudit på fint väder med en fantastisk novembersol. Det här är livet! Läkten är på plats nu så vi kan börja sätta väggar och tak senare i veckan.

Vi har fått upp rejäl fart med ett bra samarbete. Tjoppe på taket som mäter och ropar ner till Helena på kajen vilket mått som önskas. Helena sågar till och skickar upp tillsågade brädan med luftpost. Ett äldre par kom förbi och tittade på våra flygande bräder och beundrade vår skicklighet. (Faktum är att inte en enda bräda hamnade i Nissan).

Nu må det vara hänt om en bräda faller i Nissan och för att gardera oss att inte skruvdragaren ska försvinna ner i plurret så blev verktyget förankrat i navelsträng med Tjoppe. (Fast trillar Tjoppe i vattnet så hjälper det nog inte.)

Nästa planka tack!

Underbar himmel. När solen stod som högst så fick vi klä av oss några plagg. Solen värmde gott och man kunde knappt tro att det är Sverige i november månad.

Lite blandbilder:

Helena på taknocken.

På lördagen bröt vi upp medan det fortfarande var ljust. Ett soldis hade lagt sig över Nissan och det var alldeles stilla. Själva var vi fulla att sprall, vi väntade trevligt besök hemma samt att vi skulle på fest hos grannen.

Dagen till ära hade Tjoppe klätt ut sig. Och festhumöret var på topp! Vi har VBG (Världens bästa grannar) och tillställningarna hos dem är alltid lika trevliga och uppsluppna. Liten som stor har skoj.

Efter middagen försökte den oredlige redaren reda ut dansstegen. Mycket skratt och fniss.

Och det gäller att hålla tungan i rätt mun när man ska få dit dansstegen! Tyvärr syns inte Helenas asflabb. Nästa gång blir det videokamera som gäller!

Mycket nöjda bröt vi upp framåt småtimmarna. Vi brydde oss inte om att ta en taxi utan tog en promenad hem (det är hela 8 stora kliv mellan grannen och vårt hem). Sen somnade vi bums!

På plankan!

Tjoppe och Helena