Två inlägg för dagen. Här kommer en liten film från sittbrunnen på Wilma.

Skepp o Hoj!

Det är kanske först när man travar runt utanför sina cirklar hemmavid som man börjar refektera över saker och ting.

Till exempel så är det i både Holland och Frankrike svårt att finna en bärkasse att köpa när man handlar mat. Det finns helt enkelt inga plastkassar intill kassadisken för kunden att rycka åt sig, för att lägga på bandet och därefter fylla kassen med sina matvaror.

Detta för att dessa länders regeringar agerat kraftfullt mot slentriananvänding av plast. Man har medvetet velat förändra folkets beteende i frågan. Och här fungerar det. ALLA här har med sig egen kasse till mataffären. Oftast en slitstark påse/väska. Kan vara tillverkad av plast men den håller åravis och används rutinmässigt. Det är lika självklart med medhavd kasse här som att man tar på sig skorna när man går utanför dörren.

I början blev vi lite störda av faktumet. Vi hade våra svenska rutiner kvar i oss. Att köpa en bärkasse var gång vi gick till affären. Men nu har vi lärt oss. Och mycket tack vare att det är så krångligt att köpa en påse i affären. Det finns påsar. Man får be om det. Kassörskan reser sig halvt upp för att sträcka sig efter en påse. En vara de nästan inte säljer något utav. Det kostar rejält och oftast får man en papp-påse, för miljöns skull.

Så undrar vi… Varför köper vi hela tiden en ny bärkasse varje gång vi handlar? En familj lägger inte sällan över 1000 kronor på bärkassar varje år. Jo visst, de används som soppåsar, är mångas argument. Men att köpa ”rätt anpassade” soppåsar på rulle, sparar såväl pengar som miljö. Har vi inte bara lagt oss till med en dålig rutin, som vi inte ids orka bryta? Vi tror svensken skulle lära sig fort om vi tog lika drastiska beslut i Sverige som man gjort på många andra platser.

Så varför är detta så viktigt? Jo för att mycket av plasten hamnar på fel ställe. Den hamnar i våra hav. Åtta miljoner ton plast hamnar i haven varje år och slutar inte människan sprida plast i naturen så kommer haven att bestå av mer plast än fisk år 2050.

95 procent av plastförpackningarna används bara en gång. Förpackningsindustrin är den största boven. Men vi behöver alla hjälpas åt att bryta mönstret.  Inte sällan hamnar plasten i fåglars och fiskars magar. Vi håller på att döda vår omvärld – med plast. När forskare studerat havsfåglars magar så har de funnit mängder av plast. I en stormfågel, en fågel som lever exklusivt på föda från havet, så fann forskarna 454 plastbitar i en fågel. Och av alla fåglar som studerades så utgjorde plastskräp cirka fem procent av fåglarnas kroppsvikt.

Och som alla förstår, så är det inte så att du och jag  går fram till strandkanten och kastar i plastpåsar och plastburkar direkt ner i havet. Men av all plast som vi konsumerar så hamnar den inte sällan i havet förr eller senare.

Vi upplever gatorna renare här än hemma i Sverige. Dock får man passa sig för hundskit här. Många länder har böter för nedskräpning. Ett beteende många har hemma, är att vi skräpar ner med cigarettfimpar. En fimp innehåller plast. Och bara på Medborgarplatsen i Stockholm så slängs årligen 700.000 färdigrökta cigaretter. För hela landet handlar det om ungefär en miljard för ett år. Framför allt så ser det skräpigt ut. När andra länders lagstiftare har tagit tag i frågan så har Sverige inte agerat. Och idag är Sverige ett skräpigt land. Att slänga en fimp på gatan i Paris kan kosta 700 kronor. I Sverige har vi också lagar mot nedskräpning, men fimpar omfattas inte av lagen. Och det är nog rätt riskfritt att även dumpa annat skräp på gator och torg och i naturen. Ingen agerar och ingen bryr sig.

Så därför vill vi belysa vår reflektion över att gator och torg är renare här än hemma. Trots att det bor miljontals fler personer här. Och att alla här har lärt sig att ta med sig en påse till affären.

Vi mår dåligt över att våra hav får agera soptipp. Det är rent förjävligt att vi håller på att lämna över en värld full av plastskräp till våra barn och barnbarn. Så därför uppmanar vi alla som vi känner. Att tänka på att i första hand minska mängden plast i vardagen. Och att i de fall vi använder plast, se till att den källsorteras.

Man kan ju undra vilket pris en bärkasse i mataffären bör ha för att vi ska bryta vårt invanda slentrianmönster. Fem kronor? Tio kronor? Etthundra kronor? Låter dyrt för en kasse. Det skulle säkert bli ramaskri. Men framför allt så skulle vi snabbt bryta vårt tidigare mönster. Och det är just det, det handlar om. Att bryta dåliga vanor och ersätta dessa med bättre rutiner.

(Själva tror vi att svensken är väldigt stressad över lag, allt måste gå så fort för att hinna med. Det är en anledning till att vi inte mäktar med att tänka på att ta med egen bärkasse. Något att fundera över…stressen).

HÅLL SVERIGE RENT! Var inte så drömsk, glömsk och lat. Ta med dig en påse hemifrån nästa gång du ska gå till affären.

 

Vi fick en lördag med sol, sol, sol. Äntligen kunde vi börja inta våra fikastunder i sittbrunnen. Helt vindstilla och 17 grader varmt. Det kändes inte alls som vår, utan mer som en varm sommardag. Människor sökte sig till uteserveringarna. Trappor och bänkar blev fyllda av soldyrkande turister. Folk hängde i klungor och lapade sol på alla lediga solfläckar i hamnen. Jackor av och solbrillor på. Hamnen ligger skyddad mellan alla husen och det varnas faktiskt att varma sommardagar i augusti kan bli extremt heta här.

Och det var rätt varmt hela kvällen. Så musik, skratt och ljudet från skrålande människor hördes hela kvällen. Att vi fick årets första riktigt varma dag i just Honfleur uppskattar vi. För var och en som gillar att resa så kan vi varmt rekommendera Honfleur. Det är ett ställe att ta med sin käresta till. Ta planet till Paris och därifrån buss eller tåg ut till kusten. Ta in på ett hotell i Honfleur över helgen och njuta av atmosfären. Sitta på en uteservering i solskenet, strosa runt på gatorna, beskåda alla vackra hus, se på alla flanerande människor. Hela staden andas inredningsformen Shabby Chic. Fransk lantstil, romantiskt stil, gammal sliten stil…Kan man lyckas pricka in besöket så man får sol, så blir Honfleur-besöket garanterat lyckat.

 

När vi seglade in i Le Havre i skymningen så reste sig ett upplyst torn upp över staden. Vi blev nyfikna.

Le Havre är på många sätt en intressant stad. Rent utseendemässigt så är allt väldigt stort, breda gator, stora och välskötta parker, stora byggnader. Staden ger ett mycket städat intryck. Och detta är ingen slump. År 1944 så förstördes nästan hela Le Havre av bombningarna. Men efter kriget så fick arkitekten Auguste Perret uppdraget att bygga upp staden på nytt. Men han chockade många då han byggde upp staden i armerad betong, som ett franskt Stalingrad, men med skillnaden att man arbetat med olika nyanser av betongen. Olika grå skalor och allt från gulgrått till rosa och ockra.

 

Nästan hela centrala Le Havre är ritad av Auguste Perret och hans konsekventa arkitektur i dess sympatiska skala står sedan 2005 på UNESCOS världsarvslista.

 

Så här ligger vi nu med betongbåten Wilma i betongstaden Le Havre. Känns som betongen får lite upprättelse här. Många är kritiska till betong. Tråkigt. Fult. Och avseende båtar, så förstår inte människor att det tvärtom är en ovanligt säker båt. Inte ens försäkringsbolag förstår detta, där flertalet bolag inte vill befatta sig med materialet. Okunskap och det är udda och konstigt i deras ögon. ”Kan en sten verkligen flyta?” är en vanlig fråga vi får.

 

Men däremot så är det lätt att försäkra en plastbåt som på någon minut kan börja ta in enorma mängder vatten om man river upp skrovet i samband med en kollision. Sjöfarten tappar tusentals containrar i havet varje år. Och det är varje långseglares mardröm att köra in i en container som ligger och guppar strax under vattenytan. Likaså händer det att långseglare kolliderar med stora valar. Ja och att då sitta i en betongbåt känns väldigt tryggt. Vi bor ju i en flytande betongbunker bokstavligen, och det ska mycket till innan man lyckas göra hål på det här skrovet. Ska kanske vara genom flyganfall från luften då. Däremot är en betongbåt aldrig en snabbseglande båt, vilket man kan ha åsikter kring. Men för oss, som inte har bråttom, så känns tryggheten och säkerheten viktigare än att komma först till hamn. Wilma går även mycket stadigt när det blåser rejält och det går hög sjö. Och hennes konstruktion är fantastiskt, en Colin Archer, som från början byggdes som seglande sjöräddningsbåtar.

 

Så ni kan förstå att vi blir glada när vi upptäcker att en hel stad i betong har hamnat på UNESCOS världsarvslista. Och för den som fortfarande tvivlar på materialet. Glöm inte bort att man bygger kärnkraftverk i betong. Det är ett av de starkaste och säkraste materialen vi har.

 

Vi gick en promenad genom staden, den kändes stor. Vi hade att promenera en timme innan vi fann centrum. Men då gick vi nog inte raka vägen bör tilläggas. Utan karta och kunskap så kan det bli lite kringelikrok innan man når något man söker. Vi handlade lite mat för kvällen och tog en enkel kopp kaffe på stan innan vi promenerade tillbaka till hamnen.

 

I morgon är tanken att vi släpper denna betongstad och seglar vidare. Inte alls långt, utan bara ett par-tre timmars motorgång till Honfleur. Vilket tvärtemot Le Havre är en vacker och pittoresk liten stad. Vad vi har hört så ska det vara en mycket romantisk stad. Ja vi får väl se hur romantiken blommar. Först ska vi försöka pricka in högvattnet för att komma in där, för vi tror knappast att Wilma fixar att segla in med 0,3 meters vattenhöjd. Inte ens fast hon är byggd i säker betong.

 

Skepp o Hoj”

Kapten sover ännu i skrivande stund. Vi har sovit fantastiskt gott. Wilma vaggar skönt i vattnets svaga rörelser. Vilken fröjd. Vi är i Le Havre. Ännu har vi inte lämnat bryggan så vi har inte så mycket att säga om platsen. Men bryggorna är helt nybyggda, breda, hela, rena, generöst med el från nya skåp. Och framför allt, vi ligger skyddade för väder och vind.

Seglingen gick otroligt fint. Vi hade kanske närmare två meters vågor när vi la ut från Fecamp. Men tidsintervallen på vågorna låg hyggligt glest vilket gjorde att det inte var några bekymmer alls. Men vinden var lite för svag för att kunna segla, så vi fick stötta med motor. Efter ett par timmar så började havet lägga sig och strax innan Le Havre så var det så gott som vindstilla och havet var helt platt. En underbar dag på havet. Faktiskt lite sol och äntligen, äntligen…så är det lite mer vårvärme i luften. Så det var lätt att hålla sig varm under hela seglatsen.

 

 

 

Vad vi vet om Le Havre är att staden egentligen heter…

 

 

Ett riktigt kort namn så säg. Den ligger precis vid flodens Seines inlopp. Härifrån kan man ta sig in till Paris vattenvägen, något som vi faktiskt övervägt, men bestämt oss för att avstå. Vi vill möta våren längre söderut istället. Här bor närmare 200.000 personer.

 

Här bjuder vi på en film från gårdagen.

 

 

Skepp o Hoj!

Har du planer på att segla till Fécamp???

Fécamp är fin stad, det finns en hel del att se och göra. Absolut tycker vi att man ska ta bussen till Etretat och där titta på Elefantklippan och inta en lunch i den pittoreska byn. Däremot så har Fécamps hamn inte de bästa förutsättningarna. Rent seglingsmässigt, särskilt off-season när man helst vill nå en hamn till kvällen, så ligger Fécamp mycket strategiskt. En lagom dagsseglats från Dieppe.

Man kan inte alltid nå hamnen pga tidvattnet. Men man kommer in i den yttre hamnen väldigt många timmar om dygnet iallafall då den aldrig blir helt torrskodd. Så det är egentligen inte så svårt att passa in tidsfönstret. Mellan hamnpirarna så är vattnet nästan alltid oroligt och beter sig som en bubblande gryta. Men det lugnar sig strax bara man kommit igenom.

Yttre hamnen: Går bra att ligga här under lågvattentimmarna, båtarna sjunker ner i dyn bara. En av bryggorna står märkt ”visitors” och från den kommer man upp till Capitanerie och landbacken. De övriga kräver nyckel. Hamnhyran billig på vintern. Det gungar hela tiden och blir det storm så behöver man ta sig in i inre hamnen för att söka skydd.

Inre hamnen. Inga givna gästplatser. Trångt och fullt. Bryggan närmast slussporten har några sura gubbar som rycker elkontakter. Det rycker även obehagligt i båtens förtöjningar då man ligger med sidan till vinden om det blåser västligt. När slussportarna öppnas så väller vattnet in och det rycker och sliter än mer i båten. Vi hade ju väldigt blåsiga dagar i Fécamp, så helt klart så ska man försöka pricka in ett vackert väder. Vi blev dock kvar längre just på grund av vädret. Det blåste upp varenda natt och det var sannerligen inte lätt att hitta en dag att segla vidare på.

Varning för duscharna. Det var ett tag sedan vi lämnade betyg på sanitärerna.

Fécamp:

Temperatur: 1 (skållheta, inte ens kapten fick till det med någon reda. Det står varningsskyltar om att de har bekymmer med ojämn temperatur. Men står man och väntar tillräckligt länge så blir vattnet tillslut tillräckligt ohett för att man ska kunna kliva in)

Duschstråle: 3

Miljö: 2

Det var sååå skönt att lämna Fécamp. Vi led båda av sömnbrist på slutet. Vi blev rätt trötta av att bo i en gnisslande torktumlare.

Vi lämnar härmed Fécamp och återkommer Le Havre när vi sammanställt lite material.

 

Skepp o Hoj!

Vi är framme i Le Havre. Allt har gått bra. Men nu ska vi äta o sova. Så skriver vi mer i morrn. 

 

Skepp o Hoj