Fågelkakafoni

En måsunge på vår flotte fick alla vuxna fågelfän att börja skrika och flyga omkring helt galet. En kompis som vi hade på besök försökte senare fånga ungen i en håv, för vi trodde ungen inte kunde komma upp för att den inte var flygfärdig. Men se det var den. Den flaxade iväg och simmade runt ett tag sen var den tillbaka på flotten. Själva var vi på snudd att leta efter öronproppar för serenaden var rätt så högljudd och jobbig att lyssna till.
Under dagen ägnade vi oss åt målande.
Ankaret målades svart.
Stocken målades vit, likaså väggen som vi plastat igen.
Tjoppe svetsade nosen. Lite ändringar så ska vi få till vårt ankarspel.
Och när kvällen kom så dök Konstruktören upp på sin cykel. Möte var bestämt för vi skulle laga till vår egenfångade lax. Ett stort paket i folie med en hel lax fylld med goda grönsaker, spenat, morot, purjo, tomat, sockerärtor, citron och champinjoner. Salt, peppar, grädde och en skvätt hummerfond. Och så en skvätt vitt vin också. Därefter så fick fiskpaketet goa sig på grillglöden. Jisses så gott.
 
Vi satt på kajen och njöt av julikvällen.
En bra dag helt enkelt.
 
Stilla vatten!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 

Sommar

Härliga svenska sommar, nu är du här och bjuder oss på sol och hav.
Sjöstjärnor och krabbor. Saltstänkta vågor. Sol sol sol.
Fångsten blev liten, men ack så trevlig. En lax och två plattisar. Vi är mer än nöjda.
Och väl hemma så blev det en sovstund i solstolen uppe på däckstaket.
 
Senare så fattade vi ändå penseln och grundmålade våra nyplastade delar.
Hålet i väggen är snart ett minne blott.
Och snart kan vi montera nosen och få ett fungerande ankarspel.
 
Vi fortsätter att skämma bort oss med lata dagar och sol.
 
Sommar sommar sommar!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 

Tre vänner!

Vi slog upp morgontidningen och möttes av en stor bild på mittuppslaget. Ett flygfoto över konsertområdet. Och i nederkant på bilden så finns vår fiskebåt. Rätt så trevligt inslag måste vi säga, trots att vi är partiska. Och då ser man ändå inte alla människor som sitter längs med Nissans andra sida med fikakorgar och solstolar. I varje båt satt människor som hade bjudit in sina vänner till fest för att lyssna och hela kajen ner så hade husbilarna radat upp sig och gjort detsamma. Rätt fantastisk känsla och dagen efter var området så tyst och tomt. Kvar var vi och våra båtgrannar, en och en annan plastmugg som blåste runt på kajen och fiskmåsar som letade efter rester från megafesten.
20.422 personer är inom konsertområdet.
 
Och nu håller de på att ändra om igen, då SM-veckan pågår i Halmstad så ska det bli Rally-tävling nere på kajområdet. Vi är återigen avstängda pga staket, men denna gång är vi innestängda och inte utestängda. Vi har ingen aning om hur bilarna kommer att köra. Kanske vågar man inte sitta på kajen när de kör, de kanske rammar vår grill på två hjul när de kommer farande.
 
Vi kan ju inte bara ägna oss åt stadens festligheter även om det är trevligt. Nä, vi passade på att plasta. Styréndoften spred sig, gjorde oss påminda om alla de timmar vi ägnat oss åt plastande de senaste åren. Riva glas, blanda plast med härdare, armens rörelse när man får glaset att smälta när rollern far fram, samarbetet.. På vårt CV skulle vi kunna utnämna oss för att vara plastare, för långt ifrån alla har plastat så många ton som vi har vid det här laget.
Tjoppe slipar av lite färg för att plast och glas ska få fäste. Nu hoppas vi att vår utrustning håller, eller åtminstone går att laga inne i båten. Behöver vi bära i land eller ombord någon kyl eller frys så är det sågen som gäller och vi får öppna upp väggen igen.
Perfekt väder och temperatur. Tjoppe plastar och Helena hantlangar, blandar plast och river glas.
Stocken framme vid stävern ska plastas också, ankarspelet ska på här, vår fina rostfria ”nos”.
 
Sådär ja, vi städade undan och packade båten med fiskegarn, garnblåsor, kikare, fika.. Vi skulle ut och lägga nät. För att gardera oss en bättre fiskelycka så tog vi med oss Konstruktören. Dessutom var det för fint väder för en vän att stanna på landbacken, han behövdes komma med för att få känna vinden rufsa runt i håret och kvällssolen värma ansiktet medan saltstänket slår mot kinderna.
Två gossar med fysisk ålder av 47 men mental ålder på..hm..låt oss säga 15. Lek och stoj, prat med andra dialekter (varav Konstruktören är en fena på att härma Roy och Roger) och ett gaphalsande av ”så länge skutan kan gå, så länge hjärtat de slå..”
Solen värmde hjärtligt..
Fikakorgen med och vi är på väg ut på öppet vatten..
Tre vänner!
 
Vi fikade gott där ute, en camembert-ost som var så mogen så den flöt fram inmundigades med ett litet kex, kaffe till det. Allt smakar så mycket bättre där ute. När vi lagt näten så åkte vi hem och startade grillen. Sen åt vi en fantastisk entrecote med sallad till och ett glas Amarone. Vi konstaterade att av alla människor i världen så tillhör vi en liten promille som har ett sånt lätt och fantastiskt liv med tillgång till frisk luft, havet och naturen. Det är lätt att glömma reflektera över det faktum vilken livskvalitet vi har. Ja det är lätt att glömma, det minsta man göra är ändå att förstå detta faktum, reflektera och känna tacksamhet. Och hjälpa andra när man så kan.
 
En höjdardag!
 
Skepp och Hoj
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vi har gyllene tider..

Dagen började vädermässigt lite tveksamt. Molnigt och regnet hotade men gick aldrig till verket. Till kvällen så kom den blå himlen fram, Gyllene Tider och Linnea Henriksson spelade och hamnen fylldes av folk. 20.000 personer gick på konserten och säkert 10.000 stod dessutom utanför. Vi hade vänner ombord och vi grillade och umgicks. En rätt speciell känsla, när kajen fylls av massor av människor och man tror att man hamnat utomlands för ett tag, i någon marina i ett turistparadis. Fast nu var det i Halmstad.
 
Hamnen var full av båtar, vi tog No-shine och gav oss ut på en liten tur på Nissan.
Vår båt. Nästa gång vi är på varv ska vi snygga till snobbranden. Däremot så blev den bra på andra sidan.
Äntligen blå himmel.
Vi hade under dagen städat och fixat på och kring vår båt.
Här har kajen fyllts med allehanda människor. Och långt ifrån alla skulle på konsert. Utan de strövade runt utanför och lyssnade på musiken och minglade runt.
Till och med på andra sidan Nissan hade folk slagit sig ned, med mat och fika för att lyssna och umgås.
Själva startade vi grillen och orsakade en gudabenådad doft från grillen, vilket resulterade i att människor kom fram och ville köpa mat och dryck utav oss. En man trodde seriöst att det var någon form av servering men vi fick förtydliga att -nej, det är en privat fest. -Men det luktar så gott, kom svaret.
 
Hade vi nu haft verksamhet igång så kan vi lugnt påstå att det hade gett oss klirr i kassan. När vi satt och åt så räknade vi hur många som satte sin fot på vår entrématta vid landgången. Och hade vi fått en krona för varje fot så hade inbringat tusenlappar.
 
Plötsligt drog det in moln och vi undrade oroligt vart det skulle barka hän, de hade utlovat sol och blå himmel. Men molnen skingrade sig snart och när Gyllene Tider spelat klart så rev de av ett enormt fyrverkeri.
 
Från fören på skutan så såg man in på konsertområdet även om de gjort allt för att skärma av den. Här står vi och minglar och tittar på folkhavet. Intressant var att det gick vid detta läge inte att messa eller ringa, belastningen var så stor.
 
Våra vänner njöt av kvällen.
Uppe från däckstaket ser man över hela hamnplan.
 
Efter god middag och kaffe inne i matsalen till skenet från skeppslyktorna så bröt vi upp, då hade det passerat midnatt. Vi röjde snabbt undan och nattade båten. En sista bild innan vi lämnade planet ovan däck för att äntra kojen där nere.
-God natt båten, ses i morrn!
 
Och i morgon ska vi bygga.
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Skepp å hej

Vi har hittat en lösning på slangproblemet. Ibland är lite äldre killar (en del kallar dem gubbar) som har lång erfarenhet som sitter med svaret. Ofta dömer man ut de äldre på arbetsmarknaden, men rackarns så värdefullt det är med kunskap och erfarenhet. Tusen tack till er som hört av sig med bidrag på hur man löser problemet. Och tack till Mr Rostfritt och Mr El som sista dagen före er semester hjälper oss med det sista för att vi ska kunna fortsätta vårt byggande och inte behöva stå stilla när ni ligger på stranden under ett parasoll och njuter av välförtjänt ledighet.
 
En glad Kapten Haddock bjuder vi på här;
 
I övrigt så är det rätt så livat på kajen nu inför kvällens konstert. Vi har städat ombord och bäddat sängen ifall Per Gessle kommer förbi. Spelar han en låt för oss så kan han få se vår båt..
 
Skepp o Hej

Huka er för Kapten Haddock!!!!

 

Ikväll ska vi på konsert. Gyllene Tider spelar i Halmstad. På Marknadsplatasen. Vi jobbade framme vid stävbalken och konstaterade att vi ser scenen därifrån. Så ikväll grillar vi lite först och häller upp ett glas rosé. Sol är utlovat och så lyssnar vi till gamla godingar och kollar in folket som betalar för att se Gessle o co. Redan under gårdagkvällen började det dyka upp fler gästbåtar än vanligt och området är fyllt med avspärrningar. Ett gäng ungdomar hade tagit med sig sovsäckar och madrassen och börjat köa redan ett dygn innan. Det känns i luften att något är på gång (fast det var ju Ledin som påstod det, att det är på gång. Gyllenetider sjunger istället om någon påsättning på flickorna).

 
Under gårdagen så gjorde vi en utflykt och hämtade vår nos. Ja vi kallar pjäsen så, den som ska bli vårt ankarspel.
Här är nosen. Sen åkte vi hemåt. Stannade på ett matställe och åt ärtsoppa och pannkaka. Gissningsvis en torsdag. Och döm om vår förvåning när vi senare såg att matstället hade dragit 400 kronor för två personer. Detta tyckte vi i och för sig hade varit överkomligt, men då hade vi velat haft löjrom eller hjortron till pannkakan. Och definitivt punsch. Vi ringde tillbaka och det hyggligt stora överskottet som de var skyldiga oss skickas med en båtklubbsmedlem inom kort (ja det finns kopplingar överallt). Det är mänskligt att fela, men vilken tur att vi tittade på kontokortstransaktionen. Matstället hade ju upptäckt ett plus på kvällen, men inte vetat vem de råkat lura.
 
Väl hemma så kollade vi in nosen och dess plats där den ska sitta.
Vi diskuterar och så kapar vi en liten tvärbit på stocken som vi inte ska ha. Stocken ska vi i helgen plasta upp. Tittar man i vänster sida på bilden så ser man vid möbelladan en bit av staket. Det är inför kvällens konsert och vi är för tillfället i princip inringade och instängda av dessa staket. Dessutom pågår SM-veckan i Halmstad och de har spärrat av halva stan. (Vår vän Dansken i den lilla snipan, Flemming, undrade vad SM-vecka var när han kom upp på torget och såg ett pågående spektaket. För SM var för honom något helt annat, visserligen något som kunde ses som sport. Konstiga svenskar).
 
Hux flux så stod Konstruktören på vår båt och nya diskussioner följde. Tre man är aldrig fel när man ska fundera över tekniska lösningar.
Och nosen ska fixas lite med rullen längst fram. Det gäller att få tågvirket att löpa fint och det ska heller inte kunna ”hoppa av” ifall båten skulle driva åt sidan mot hur ankaret ligger i vattnet. Lite mer rostfritt och svetsa och kapa på vår nos blev slutklämmen för att få till det på det sätt vi önskar.
 
Sen en mindre rolig sak. När man bygger som vi gör och det inte rör saker som folk i allmänhet frågar efter, som glödlampa eller något enklare. Utan något mer udda, som vi ofta gör.Så har det visat sig att det ibland kan få stora konsekvenser av att vi fått fel saker. I okunskap har en säljare rekommenderat och gett oss en sak som fått oanade följder. Vi handlar dessa ting av de bästa i staden, de som inte ägnar sig åt något annat än tex kopplingar eller slangar eller vad de nu må vara. Vi har ingen bättre att gå till helt enkelt. Men ändå blir det fel.
 
En sådan stor följd blev nåten i däcket inne i däcksbyggnaden som aldrig härdade för ett par år sedan. Ett superduper nåt som var överstrykningsbart med alla material och särskilt då fernissa (nu är det ju rätt logiskt att man fernissar ovanpå nåten). Tjoppe var vansinnig och säljaren och butiken var rätt nonchalanta inför det stora bekymret det blev för oss. Det tog månader att komma tillrätta med och inte ens en ursäkt.
 
Nu är det dags att slänga upp honom igen:
Rätt uppgiven var Tjoppe när han upptäckte felet som rör hjälpkärrans installation. Efter att ha gjort en genomföring, dragit all el och allt annat som hör till, skruvat hjälpkärran på sin speciella plats, klätt in hela utrymmet i pärlspont och målat och gjort fint. Så visar det sig att sak nummer tre som han köpte just för att utgå ifrån den för att veta vart allt skulle stå – är FEL. Från hjälpkärran löper en slang som tar med sig avgaser och vatten ut. Nu hade Tjoppe blivit rekommenderad en slang som visade sig inte alls vara avsedd för det vi efterfrågade, den läcker för att den bara klarar torra avgaser. Ja och då beställer vi en ny, rätt modell. Som visar sig inte gå att böja tillräckligt. Vi hade behövt att ha hjälpkärran på en annan plats med den nya slangen. Och vi kan inte flytta hjälpkärran, flera månaders eldragning måste göras om och det står en bärande stolpe i vägen som omöjliggör att skjuta den längre åt babord. Och vi kan inte flytta genomföringen, för vi har redan klätt in och panelat upp utrymmet. Och annan slang finns inte, vi kan i och för sig chansa på en annan. Men skulle nu något hända slangen och den ger sig, så fyller vi vår egen båt och sänker den. Och allt för att säljaren utan att förstå konsekvensen plockade fram fel slangsort. Och det går verkligen inte att böja slangen tillräckligt, den viker sig och det blir inget flöde igenom den. Så nu står vi här med bekymret och vet inte i vilken ände vi ska börja. Men helt klart så återkopplar vi detta till säljstället, men vad kan de göra. Vi förstår ju att man inte gjort detta med flit, men konsekvensen blev oanad och enorm för vår del och möts vi denna gång av nonchalans så kommer Kapten Haddock att fylla hela bloggen vid nästa inlägg. Och det finns ingen mer special och expert-butik att gå till, vi har redan valt de bästa för att gardera oss med att möta de mest kunniga säljarna i landet.
Att bygga om allt tar uppskattningsvis två månader och kostar oss närmare 15.000. Tjoppe har dessutom inte lust att ligga därnere som ett hopfällt gem i två månader till. Fortsättning följer, men en ledsen och uppgiven och en rätt så arg Tjoppe funderar nu på vilka alternativ han har att tillgå. Nä, vi får nog slänga fram honom på nytt:
Så där ja. Så gårdagen blev lite si så där, med detta konstaterande och svindyr pannkaka som plåster på såret. Nu hoppas vi att Gessle inte spelar falskt i kväll, så faller i alla fall något i rätt bägare.
 
Den som lever får se
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 

Konsten att slänga ihop en middag

1. Lägg ut nät på kvällen innan, trotsa väder och vind och för guds skull, kolla att du är på godkända vatten. Annars är det en s k ful fisk du får till middag
 
2. Ställ klockan på ”tidigt” och släng dig i båten och försök och hitta platsen där du lämnade garnblåsorna med ditt namn på.
 
3. Håll ifrån fiskmåsarna som plötsligt har blivit dina bästa vänner.
 
4. Dra upp näten, förundras över hur små fiskar kan vara. Inte många behöver du ta upp tumstocken och mäta, för du är rätt säker på att en flundra i samma storlek som din handflata är för liten.
 
5. Bli glad över all fångst, inklusive fjärsing (som gör vansinnigt ont att skada sig på) samt minikrabbor på 7 gram och maneter.
 
6. Fundera inte om du kommer bli mätt ikväll, ICA stänger klockan 22.
 
7. När näten är uppe, fiskmåsarna fortfarande hungriga och båten belamrad av den godkända fångsten på tre firrar, så puttrar du hemåt.
 
8. Se ditt äventyr som en chans att komma ut i naturen, vänd ditt väderbitna ansikte mot solen som gömmer sig bakom molnen och känn dig som en riktig sjöman. Om man inte är äcklad kan man här testa att röka pipa, det förstärker din profil.
 
9. Väl i hemmahamn, plocka upp dina saker ur båten och red ut dina 150 meter fiskegarn och rensa din enorma fångst.
 
10. Åk till affären och stödköp mycket tillbehör för att dryga ut fiskmängden med.
 
11. Förbered middagen, starta grillen och tillaga över en generös eld så det puttrar gott i formen
 
12. Njut av din fantastiska egenfångade middag. Sörj för att det blev vatten att dricka till, då det inföll på en nykter onsdag.
 
Ja, så här enkelt och underbart kan man ha det vid sidan av kajkanten. Och inte ger vi upp trots den blygsamma fångsten. Nej nej, vi har tvärtom fått blodad tand. Nya ställen att lägga näten och så ska vi ta med Konstruktören. Då Tjoppe aldrig för med sig någon fiskelycka så borde hans negativa effekt gå från 50 procent ner till 33 procent om vi är tre man i båten.
 
Nedan följer underbara bilder från vår fiskedag.
 
På väg ut, havet har lugnat sig. Staden sover och solen har gömt sig.
Helt plötsligt har du fått nya vänner, mitt ute på havet.
När du hittat din fiskeutrustning, försök att inte trassla till garnen för mycket när du drar upp nätet. Se all fångst som något roligt, även de minsta som du inte får ta.
Tillbaka ner i plurret med dig!
Tillåten fångst nummer ett, baksidan på en sjötunga. Låtsas här att du kan alla fisksorter utantill redan i båten och att du inte alls behövde kolla på internet för att reda ut vilken plattfisk du fångat. Däremot känner vi igen en Fjärsing, den går att äta, om man lyckats fånga den utan att bli stucken. Och den gör infernaliskt ont, fråga Konstruktören bara!! (den har ett gift och en del kan bli sjuka och behöva uppsöka läkare)
-Jäklar vilken stor torsk!! Lyckan är enorm ombord. Torsken är lätt att känna igen så vi visste direkt vad vi fått. Men var den tillräckligt stor? Tillräckligt stor för att få ta med hem: Ja  Tillräckligt stor för att bli mätt: Nej
 
Men här började vi vara lite finurliga. Med bara en bit nät kvar att plocka upp så tänkte vi att vi gör någon form av gratäng och så köper vi på oss grönsaker jäklar anåda så ska vi nog bli mätta trots allt. Den tredje fisken vi fick var en rödspätta. Så utan att skryta om mängden så var väl sorterna helt fantastiska, goda matfiskar alla tre. Torsk, sjötunga och rödspätta. (Fjärsingen avstod vi ifrån)
 
Då du var uppe i ottan så fick du helt plötsligt väldigt mycket dag att förvalta över. Så utnyttja dagen till att bygga båt, köra en sväng till tippen, handla  osv. Sen till middagen så ordnar du en mindre majbrasa i grillen.
Som riktiga sjömän och vikingar så köpte vi inte kol, utan använde spillvirke från vår egen båtbyggarproduktion. Snart började det bubbla så gott i formen. Observera att det faktiskt finns lite fiskfiléer i formen, hämta en kikare!!
 
Men så resultatet:
Hmm..det var fantastiskt gott. Den något låga fiskmängden hade fått förstärkning av lite hummerfond. Och sen lite goda örtkryddor, grädde, sockerärter, champinjoner och körsbärstomater och rikligt med dill. Salt och peppar. Det enda vi svor över nu, var att maten blev lite för god för att sköljas ner med vatten. Men det kompenserade vi med glass till efterätt.
 
En rätt trevlig dag. Då detta är en båtbyggar-blogg så kanske vi ska påvisa att vi gjorde lite nytta också.
 
Nu kan vi ställa upp dörrar och fönster utan att de riskerar att blåsa igen. Med fönsterhakar så kan vi nu vädra och titta ut. Och andra kan titta in.
Kapten Tjoppe fixade nya snören till livbojarna. Han satt och splitsade och gjorde iordning dem. Nu ska reflexer på bara så är de klara. När han stod där med splitsnålen så säger Tjoppe; -Nu känner jag mig som min pappa, jag har sett honom så många gånger som barn stå precis såhär, fast nu är det ja.
 
Ja äpplen och päron är rätt så lika.
 
Under tiden drog Helena ogräs på kajen.
I springorna mellan stenblocken och asfalt så växer det gräs och annat grönt. Helena stod på alla fyra och arbetade sig bortåt. Det blev små gräshögar längs med kajen som hon senare sopade upp. När hon kommit en rätt lång bit från sin båt så kommer en bekant förbi.
 
-Snyggt, men varför rycker du ogräs utanför ditt område, du är ju inte vid din båt längre?!
-Nä förvisso, svarade Helena och fortsatte. -Men det är min utsikt!!
 
Vår vän blev mäkta imponerad, och kanske kännetecknar det oss. Man kan göra någonting extra för sin egen del, även om det egentligen inte ligger på sin egen lott. För man ska trivas också. Annars hade vi ju lika gärna kunnat köpa en konservburk och äta direkt med sked ur. Men med en ansträngning så får man något extra med sig på köpet. Titta bara på vår egenfiskade middag, mer känsla i den maten får man leta efter.
 
Och nere i maskinrummet så har Tjoppe arbetat med batteribanken.
Jo här ska vi bli självförsörjande. När dessa ska bytas ut så dubblar vi mängden. Så ska nästa lager batterier på.
Här i. Och vem vet, en dag med solpaneler på taket, fisk i havet och egen grillved så har vi blivit helt självförsörjande. Riktiga skogsmullar (eller sjöbusar). Men för säkerhetsskull så stänger ICA klockan 22.
 
Ro hem!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Storfiskarn i farten

 
 

Vi har varit ute i kväll och lagt nät. I rätt hög sjö, fast vinden mojnat så låg det en del gammal sjö kvar, så trotsade vi vågorna för en fiskmiddag i morgon. Är man en sjöman så är man en sjöman.

 
Rätt blöta men med en underbar kvällsol så åkte vi mot hemmahamn medan fiskenätet och utmärkningen låg och guppade på tillåten position.
 
Vi hade tidigare på dagen träffat på kustbevakningen. De låg i hamnen över dagen och vi började prata lite smått. De såg våra nät och frågade om vi brukar fiska. Till saken hör att det finns en uppsjö regler kring fisket, såväl det kommersiella som fritidsfisket. Vi svarade att ”-nä, vi har inte hunnit ut än men vi har tänkt. Den lilla båten ska vi ta ut och lägga nät med och så hämtar vi näten och kanske fångsten om vi har tur, på morgonen därpå”. Kustbevakningskillen upplyste oss om de regler som finns kring fisket. Nu hade vi rätt så bra koll. ”-Vi tänkte fiska vid Påarpsrevet, det ska vara tillåtet där, för vi har fått information från den stora fiskebåten och de kan reglerna väl”, svarade vi. -Ja där går det bra, men kolla på Länsstyrelsens hemsida innan bara så ni inte missar något.
 
Vi fiskar (!) fram datorn och går in på Länsstyrelsens sida. Där fanns det MYCKET text. Var och hur och när. Men sant var att vid Påarpsrevet så går det bra. Och rätt tid på året, rätt längd på nätet också. Vi drog ut alla sidor som berörde oss, inklusive sjökort, och plastade dessa. Kustbevakningen hade upplyst oss om att ifall man gör fel och de upptäcker det vid en kontroll så kan det bli rapport. Böter och fängelse kan det bli för felfiske. Bäst att göra rätt. Vi tyckte kartan var lite svår att tyda, så Tjoppe lyfte luren och ringde Havs och Vattenmyndigheten, så kände vi att vi är så väl förberedda som det bara går. Och fisket är bara för husbehov. Investeringarna har varit stora, så lite god fisk att dryga ut hushållskassan med samtidigt som man har roligt ute på havet, vore inte helt fel. Till saken hör att egentligen spelar det ingen roll om vi har krokar, nät eller annat fiskeredskap. Tjoppe får ALDRIG fisk, han har aldrig någon fiskelycka, så med honom med i båten så kommer vi att kamma noll.
 
För den lilla båten så var sjön rätt så hög till en början. En del vatten kom i båten men vi hade öskar (ös-kar, ett svårt ord att läsa). Så vi blev rätt så blöta.
 
Här är vi påväg ut. Vi funderar lite på om det fungerar att gå utanför piren för redan i Nissan så är vattnet rätt så gropigt.
Nät, garnblåsor med namn och telenummer på och ankare med i båten. Man måste märka sin fiskeutrustning med vem man är. F före namn och telefonnummer om man är Fritidsfiskare. Y före namn och man är Yrkesfiskare.
Här märker Helena upp vår fiskeutrustningen. Vi hade vissa bekymmer att blåsa upp garnblåsorna. Kompressorn i all ära, men vi hade ingen pip som passade så vi kunde få i luften. Helena fick snilleblixten.
Helena brukar vara lite försiktig med att blanda ihop hennes arbetsplats alltförmycket på vår privata blogg. Men nu måste hon ändå få berätta att den pip som fungerade var spetsen på arbetsgivarens bläckpenna. Jajamen, hon har helt enkelt knyckt med sig, kanske inte bara en penna, utan säkert ett par tre (de halkar med när man ska tvätta arbetskläderna försvarar sig Helena med). Just denna penna var av den äldre modellen, och jisses så bra den fungerade att använda som pip. Helena skickar en tacksamhetens tanke till sin arbetsplats och hoppas att hon är förlåten för att hon haft sönder pennan. Men arbetsgivaren får å andra sidan högsta betyg, för bidraget till en lyckad fiskedag. Tack tack!
 
Tjoppe pumpar med hjälp av luft och Helenas arbetsgivare. Garnblåsan full. (Så även urinblåsan, vid ett tillfälle ute på Kattegatt fick självaste Kapten kissa i öskaret (ös-karet, går fortfarande inte att läsa). Nöden har ingen lag)
Och före allt annat som nämnt så förberedde Tjoppe båten.
 
Och före det så åt vi lunch, fikade, var till verkstan, inhandlade diverse och åt frukost och vaknade.
 
Ja detta inlägg gick liksom från slutet och tillbaka i tid. Men är man kung över bokstäverna så gör man som man vill. I Sverige i alla fall.
 
Nu hoppas vi på god fiskelycka. Klockan är ställd tidigt, för då ska vi ge oss ut i ottan och hämta vår enorma fångst. De har utlovat 2-3 sekundmeter, så vattnet är nog platt. Och återstår gör att se om vi behöver åka till affären för att handla middag eller om det blir en plattfisk på grillen.
 
När storfiskarn talar om hur stora fiskar han fått. Då räckar armarna inte till, för då skarvar han som han vill..
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Dejlige danskar..

Forskningsfartyget har lämnat kajen och in glider istället en liten dansk båt. Lite fundersam över om han kört båten ända från Danmark, och att han liksom tältar under kapellet han har. I så fall är han sommarens skönaste båtgäst i vår hamn. Vi får kanske möjlighet att prata med honom. Fin båt. Annars ligger vi lågt med båtbygget idag, annat står på agendan. Men i morgon är det fart igen. Jippie!
 
Vi har ett mycket gott öga till danskar, kanske för att vår fiskebåt är byggd i Danmark. Men sen har alla de danskar vi sprungit på i livet varit mycket trevliga och ofta lite sköna lirare i sättet. Här har vi säkert en till. Sover han i den främre delen av sin snipa månne? Som att ge sig ut på en cykel-o-tält-semester i stället för att ta husbil. Fast på sjön, ingen Princess eller Bavaria här inte..vi tar träsnipan till Sverige vet´ja. Leve Dansken!
 
Skepp o hoj
 
Tjoppe och Helena
 

En rolig misslyckad dag

Vi har fått ett hyggligt stort fartyg som granne. Ocean Surveyor, ett undersökningsfartyg som är byggd som en katamaran och som är tolv meter bred. Fartyget har utrustning för undersökning av havsbotten. Vår egen båt blev rätt så liten bakom den stora bjässen som dök upp.
 
Vår hamnvärd var ombord och tog några bilder, dels en på vår båt tagen från akterdäck på Ocean Surveyor.
 
Den stora flottan har nu samlat sig kring vår båt.
Säkert mycket intressant att ägna sig åt maringeologisk undersökning.
Finns mer att läsa här om någon vill; http://www.sgu.se/sgu/sv/geol_kartering/marin/fartyg_s.htm
 
Själva höll vi på med lite annat denna dagen. Tjoppe arbetade på att få igång hjälpkärran som nu är installerad medan Helena hade kontor att ägna sig åt. Vi hade dock bestämt att vi skulle ta lill-båten över till andra sidan där nybildade båtklubben Söderkaj numera huserar. Där finns det ett nyöppnat café och vi skulle ta oss en kopp. Vi var lite sugna på att komma ut på sjön och rätt trist väder har varat de senaste dagarna. Och vi slänger på oss flytvästarna och hoppar ner i den lilla båten och Tjoppe ska starta motorn.
 
Som inte vill, såklart. Många gånger försöker han få igång den, och senast dagen innan hade han startat den och då gick den klockrent. Vi började skratta, lite typiskt och komiskt. Någon missunnar mig en kopp kaffe gastade Helena. Tjoppe tittade på den gamla öststats-motorn av äldre modell. Öppnade motorkåpan och slängde upp en skruvmejsel ur fickan. Nya försök. Stendöd. På kajen hade några vänner kommit förbi, och muntert skratt uppstod. För situationen kändes lite typisk, nästan plockad från ett annat dike än Nissan. Syftar här på någon scen från Göta Kanal.
 
Helena hoppade ur båten, gick upp på kaj, in i båten och ska sätta på kaffe. Ja Kaffe hemma får duga. Hon kommer ut på däck igen och förkunnar -Kaffefiltrena är slut!
 
Till slut så löste hon det med kaffe och vi fick alla en mugg på kajen, inklusive vännerna som stod där. Och lagom till koppen var urdrucken så startade motorn.
 
Vi bestämde oss för en liten tur i alla fall, trots att behovet av kaffe nu hade avtagit. Med kom Konstruktören, vi åkte iväg och förbi S/V Ocean Surveyor och vidare längre ner i Nissan. Njöt av turen och när vi passerade Söderkaj så blickade vi upp mot caféet där. Jo visst var det öppet, men inte hade vi något behov att detta längre. Ungefär samtidigt hostade motorn till – och dog.
 
 
Konstruktören tog årorna, Tjoppe tog skruvmejseln och Helena skrattade. Bränsleslangen kaputt. Tjoppe nödlagade och vi kunde åka tillbaka. När vi passerade det stora undersökningsfartyget på nytt så var vi lite sugna på att åka under fartyget, som ju är en enorm katamaran. Men vi avstod frestelsen. Sen åkte vi mycket nära och tittade på deras lösning för hur de hängt upp sina ankare. Tjoppe ville studera närmare och när vi häckade där under ankaret guppandes i vår lilla båt så kom några ur besättningen ut. Vi pratade muntert och vi frågade lite om fartyget. Helena sa att vi hade just kvävt en impuls att åka in under båten och vi fick bekräftat att nog många tänkt så och till svar -man vet aldrig vad man kan få för dusch då?! De syftade på att de lägligt kunde tömma skittanken för att vara lite roliga tillbaka. Helena fick upp en inre scen i huvudet, hur lillbåten kommer under och intressant tar vi oss igenom tunneln, men plötsligt så kommer en tjock stråle med skitvatten  farande och fyller vår båt.
 
Tacksamma för att vi åkte runt båten och inte igenom den så pratade vi en liten stund till innan vi for tillbaka till vår båt. Rätt rolig dag – fast det inte blev för många rätt.
 
I övrigt var det tidig sänggång, vi hade haft gäster dagen innan och vi hade ätit och umgåtts under inmundigande av fisksoppa. På slutet var det bara Konstuktören och Tjoppe som satt kvar och långt in på småtimmarna så satt de och försökte lösa Nord-Korea-krisen. Och samtidigt tömde de baren på skvättar. De har försökt lösa krisen förut några gånger men Nord Korea är en hård nöt att knäcka. Så hård så Tjoppe nu behövde en tidig sänggång.
 
Sommaren är kort!
 
Tjoppe och Helena