Månad: juni 2013

Bilder som säger något

projektsunshine5 kommentarer
Här har vi samlat några bilder vi vill fundera närmare över, motiv som vi kanske kan tänkas vilja ha på väggarna ombord. Det är inte lätt att välja ut bland närmare 6000 bilder som tagits under åren. Så detta blogginlägg blir till för att vi ska diskutera kring motiven.
 
Vår pollare en vinterdag
 
Som gammal fiskebåt är motiv som denna alltid av intresse.
 
 
En suverän bild, självklar. Det är fendern och skrovsidan på systerfartyget Vrenen som tidigare i år höggs upp för den låg bortglömd och övergiven av sin ägare. En väldigt talande bild som vi gillar skarpt.
 
 
Rätt alldaglig bild. Vad som gör den förutom de två snygga människorna på bilden, är att vi har vår barndom bakom oss. Vaxholm, en vy som sitter inpräntad i hjärnstammen. Bakom oss hade Felix sitt Kapell-makeri och båttillbehörsbutik under vår uppväxt.

Ännu en bild som tillhör favoriterna. När vi kom till Falkenberg till varvet för att plasta vår båt så var bryggan inte den bästa. Den var så dålig så den blev bra. En hög och smal tavla med dessa gamla fårade bräder kan nog fånga betraktaren ett tag.
 
Vinterdag på kajen, på varje förtöjning vilar en massa snö. Rätt trevlig bild men här är vi osäkra. Den har inte blivit delete-ad än.
 
 
Ännu en fiskerelaterad bild.
 
 
Tre block från ett fartyg som besökt vår hamn. En härlig bild. Kanske för perfekt.
 
 
 
Denna bild pratar vi om ibland. När vi var på Malta så såg vi denna ytte-pytte-lilla båt som knappt rymde en vuxen person. Och sen namnet – Braveheart. Lite nyfikna är vi på hur bilden skulle se ut i svartvitt motiv.
Även denna är från en av våra semestrar.
 
Här har vi lite att fundera över. Kanske någon av våra läsare har något förslag på allt det bildmaterial vi har på bloggen. Vi får nog se över ett varv till.
 
Skepp o hoj
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 

Är det efterfest på eran balkong?

projektsunshine2 kommentarer
Ett fångat ögonblick. I grannhuset, gamla Tullhuset så håller några företag till. Redan på eftermiddagen kom en lastbil med kran på flaket och dammade in på kajplan. Och upp svingade de en drickakyl på terrassen. På övervåningen så löper en lång avbärarhylla längs med utsidan på huset där bord och stolar står placerade. Inte sällan ser man personal från huset sätta sig där på sin fikarast med en kaffekopp och vända sitt ansikte mot solen och vattnet. Nu var det dock något annat i görningen, för drickakylen såg väldigt lik ut en ölkyl. Upp åkte kylen och placerades på terassen. Sen dök det upp lite serveringsmänniskor som började duka upp med dukar och porslin. Vi anade starkt att en fest väntade.
 
Själva åkte vi iväg för att handla en bit mat. Vi bestämde oss för att grilla en köttbit och lite goda grönsaker. När vi kom tillbaka så var hela terrassen fylld av människor, kanske 30 personer, kanske fler för det var lite svårt att uppskatta den fullt människobelamrade avsatsen. Och där stod alla och skrålade och minglade i solskenet. På himlen tornade det upp sig mörka svart moln.
 
Själva startade vi grillen och gick upp på däckstaket med varsitt glas rosé och så satt vi och njöt av utsikten. Bakom oss hörde vi alla från terassen – stämningen var minst sagt hög. Därefter så grillade vi men beslöt oss för att äta inne. Himlen var väääldigt mörk. Och det sista Tjoppe säger är; -Lyckas de klara sig undan regnet så blir jag mycket förvånad. Men de har kanske hjälp från högre makter då de sitter närmare himlen. (Tjoppe syftade på att de satt högt ovan mark) Vi åt och gick ner och tittade på lite tv. Och när vi senare gick upp för att ”natta båten” så satt sällskapet fortfarande kvar ut. Och döm om förvåning – de hade klarat sig undan regnet.
 
Trötta som vi var så kröp vi i säng skapligt. Men Helena vaknar under natten, skrål och tjo och tjim. En jäkla trevlig fest måste det ha varit. Musiken ljöd över hamnplan och klockan visade 03:00. Det låter lite lustigt från vuxna människor som är på fest och säkerligen har alkohol innanför västen. Ett gäng hörs försvinna i natten skrikandes om några ”änglar” och det var Göteborgs lag som syftades på medan andra ropade AIK. Några andra lag noterades inte denna natt vilket kan verka konstigt då vi, vad vi vet, förtöjde vår båt senast i Halmstad. Inga HBK-ramsor alls. Och vuxna män, säkert medelålders, drog hem i natten under ungdomligt gapande om den runda bollens förträffliga lag. Sen som från ingenstans. Musiken tystnar, skrålet avtar, vrål-gubbarna försvinner och allt blir åter TYST. Enda läte är fiskmåsarnas skrän. Och kvar är vi.
 
Det verkade ha varit en lyckad personalfest. Tidigare under kvällen medan vi stod vid vår grill så höll någon ett öppningstal -Välkommen, det är bara för alla att ta för sig av maten. Vi tittade på varandra, han sa ”alla” och vi övervägde en kort sekund om vi skulle göra dem sällskap. Men med maten på grillen och nästan klar så la vi ner idén. Dessutom hade kanske någon känt igen att vi inte jobbar på företaget. De hade tur med vädret, vilket de inte borde haft med tanke på vad smhi och himlen skvallrade om. Så de hade nog hjälp från högre makter trots allt.
 
Så i skrivande stund så ligger hamnen i sin stilla sommarnatt, solen är på väg att gå upp, andra är på väg att gå lägga sig och vakna med huvudvärk i morgon. Själva släcker vi åter sänglampan och somnar om och gissningsvis vaknar pigga och hungriga på att bygga. Och kanske får vi regn. Vem vet. God natt!
En bild från i vintras över vår båt och Tullhuset. Bilden är plockad från familjen Dellgrens hemsida, som vi av en händelse sprang på och vi står omnämnda. Kul. http://dellgren.net/  Mycket fina bilder finns att se, värt ett besök.
 
Skepp o Hoj
 
Tjoppe och Helena
 
 

Vad som väntar framför oss

projektsunshine5 kommentarer
 

Vi har nu kommit så pass långt i bygget att det är läge att börja titta på framtida verksamhet. Ett tillståndsförfarande tar sin tid och det är många saker att ta hänsyn till. Vi har nyligen tittat på hur vår framtida försäkring ska se ut, den försäkringen som faller ut dels ifall någon skulle råka snubbla och slå sig på däck. Men även för driftsavbrott med mera. Det kan ju tyckas att vi tar allt i väldigt god tid, men visa av erfarenhet vet vi att ting tar tid. Med godkännanden så kommer också kostnader, kassaapparat som är godkänd, möjlighet att kunna betala med kort, diverse tillstånd som både kostar och ska drivas igenom. Till det så ska faroanalyser göras (att analysera farorna i sin verksamhet för livsmedelssäkerheten) , lokaler ska godkännas utifrån miljö och hälsa samt brand, förändringar ska stämmas av mot vår revisor, registreringar och tillstånd till verksamhet på kaj. Leverantörskontakter ska etableras, meny ska planeras, massor av inköp till verksamheten ska till, trevligt att ha en mugg att servera kaffe ur. Listan kan göras hur lång som helst.

 
Numera så har Halmstad Kommun en person som är Tillstånds-lots. Via denne så kan man som företag boka upp sig och så kallas alla berörda myndigheter in för att på så sätt samla alla under ett och samma tak när man ska diskutera/genomföra tillstånd. Några tillstånd får man inte där och då, men däremot så underlättas det av att man kan lämna sina ansökningar direkt och man får träffa rätt människor på en och samma gång. Denna lots ska vi besöka under hösten/vintern för att ligga rätt i fas till nästa sommar. Men förutom detta så är det tusen och en sak till att tänka på.
 
Vi är inte riktigt klara byggnadstekniskt för att kunna starta igång, i en verksamhet tittar man inte bara på ett kök tex. Vi ska bygga ett städskåp, gästtoa ska göras för personal och gäster får inte besöka samma toalett, vi ska halkskydda däcket, bygga om landgången så den får två räcken osv. Vi har ju inte facit på om vi får genomföra allt på det sätt som vi önskar, men vi har haft myndigheterna med oss längs med byggtiden så om vi inte ska lyckas, ja då undrar vi vem som då lyckas. Bättre förberedelser får man leta efter..
 
Lite uppdaterade bilder på båten.
Byssan, fläkt och diskavdelningen ska göras klar. Hyllor, ett skåp för torrvaror ska till och en hel del inköp av utrustning.
 
Baren
Espressomaskin, kaffekvarn, öltapp, glas och koppar o dyl. Kassaapparat…
Div annat..
Meny (menytavlor väntar), serveringskläder, utseende på väggar och annan rekvisita som man vill ha när man slår upp dörrarna för första gästen. Ska vi ha musik kräver det stim. Dessa lite mer mjuka värdena är det som bidrar till ”känslan” och är ack så viktigt. Och marknadsföring inte att förglömma. Hemsida för företaget, bloggen är ingen hemsida utan bara ett sätt att dokumentera byggtiden.
Matsalen är i princip helt klar. En matta till..Och ner till undervåningen så ska en grind tillverkas. Dels för säkerhet för att små människor inte ska trilla ner, samt för att skärma av då det inte är tillåtet att gå ner under däck när vi bedriver café.
Salongen under däck..
Detta blir som regel inte öppet för allmänheten och inte då caféet är öppet, utan endast när man bokar båten i sin helhet. Här kommer vi göra lite utvecklingsarbeten, men grunden är där.
Ett ballt ställ som går från golv till tak för veden ska tillverkas på denna sidan.
 
Lilla hytten:
Lite lampor och någon hylla..
Badrummet:
Duschpump ska installeras och duschmunstycket ska på plats. Utrymmet är privat under café-tiden.
Kaptenshytten:
Här ska ett ståtligt skrivbord komma till, till höger om den som höll i kameran när bilden togs. När man bedriver företag så är det mycket kontorsarbete och idag så är kontoret mobilt med en viss irritation som följd. Schyssta kaptenslyktor ovanför skrivbordet, en hög stol, gärna skinnklädd i engelsk stil. Praktiskt skrivbord med luckor och fack för att snabbt kunna sjöstuva. Och skrivare och annan utrustning ska spännas fast.
 
Denna bild är dock gammal, från förra året.
Våra pollare är inte på plats än. Men ute så återstår en hel del arbete. En del inför att kunna bedriva verksamhet, men annat som har med investeringar att göra på längre sikt. Ett räcke, mast..dock så blir ankarspelet klart i år. Fram på stävern så ska ett 350 kg tungt ankare sitta. Är man ute till havs och man får problem och börjar driva så kan det vara nödvändigt att kunna ankra upp medan man mekar eller inväntar hjälp
.
 
Inga gäster ska följa med ut på sjön, för detta krävs helt andra tillstånd och med avsaknad av skärgård utanför så gungar det lite för mycket för det ska vara roligt att dricka kaffe.
 
Från utsidan så har vi även ingång till gästtoalett, maskinrum och styrhytt. Och på kajen är tanken att om sommaren har några bord. För trevligt är det ju att kunna sitta och dricka kaffe i denna miljö med sol och glittrande vatten och kluck kluck från båtar.
 
Ja detta var en liten genomgång. Konstruktören säger ofta att -ni är ju så gott som klara. Själva tycker vi att listan aldrig minskar. Nya saker kommer upp hela tiden, men visst, något har ju hänt på fem och ett halvt år. Och på listan så är det mera inköp av saker och små detaljer som börjar dyka upp.
 
Vi har haft tuffa investeringsmånader och nu följer en tid där vi behöver hämta oss lite. De större inköpen får avvakta någon månad.
 
Ja Rom byggdes inte över en natt, inte heller detta projekt. Vi får väl se hur vi klarar finalen.
 
Det är dans på Brännö brygga!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Våra mattor

projektsunshine1 kommentar
En båtgranne kom förbi och sa. -Jag fattar inte hur ni hinner. Nyss så hade ni slipat båten och så vände jag ryggen till och nu är den redan målad.
 
Japp, nu är utsidan målad två gånger, trots att det fallit regn varje dag. Det gäller att passa på och så kollar vi in lite radarbilder från dmi, danskarnas motsvarighet till smhi.
 
Medan vi stod där på flotten och målade så ringde det på Helenas mobil. Det var en servicechef på det företaget som byter våra mattor.
 
Vi har ju valt att betala för att få full service på våra mattor, de byts en gång i månaden och vi behöver inte bekymra oss om att tvätta dem. Vi bara drar över dem med dammsugaren någon gång i veckan. Vid varje mattbyte så har det spökat. Vi har fyra mattor, av lite varierade storlekar. Och när vi lämnat fyra stycken så har vi alltid bara fått tillbaka tre mattor. En stackars chaufför har sett frågande ut när vi frågat om den sista mattan. Han kör ju bara ut mattorna och han har ingenting att göra med att plocka dem. Och så har de fått leta upp matta fyra och komma med den någon dag senare, eller att vi varit utan den i en hel månad till nästa tillfälle. Nu hade vi ett nytt mattbyte. En vikarie ringde; -Hej, jag ska lämna mattor hos er. Var finns båten? Och så får man beskriva läget.
 
Det här med att hålla till på en båt när man beställer saker har sina sidor. Båten finns ju inte i lägenheten där företaget står skrivet. Och någon riktig adress hos båten finns inte heller, närmast är ju Strandgatan, men vi finns parallellt med Strandgatan. Och någon gata som heter Kajkanten finns inte. Ibland har vi tagit hjälp och lagt till information om närmaste företag som håller till i Tullhuset närmast oss. Med den effekten att de har fått våra beställda varor. En gång fick vi hämta en kyl i Tullhuset. Vi väntade och väntade på kylen och den kom aldrig. Och när vi ringde och frågade fick vi veta att den blivit levererad. Men vart? Inte lägenheten, inte båten, inte klubbhuset..och ingen hade skrivit under någon leverans. Men så stod den inne i Tullhuset där någon vänlig själ satt sin signatur. Man kan ana hur det gått till. -Hej, jag har en leverans till er, skriv på här på lappen. Och personen i fråga skriver under och får ett paket. Hur ofta tittar man på vem mottagaren egentligen är.
 
Nu guidade Helena denne mattbytar-kille som ringt så han kom till rätt båt. -Va, ska det vara fyra mattor?? Han såg förskräckt ut, och tittade i sina papper. Där står det tre stycken. På vår faktura står det fyra stycken och vi betalar för fyra stycken. Vi som haft detta strul i över ett år, var luttrade och räddade honom. – Vi vet att det inte är ditt fel, felet ligger någon annan stans, för så här blir det varje gång. Killen lyssnade och sa -jag ska kolla upp det. Sen när han lämnat sina tre mattor, och fått fyra stycken av oss så satte han sig i bilen och ringde.
 
När vi senare stod på flotten och målade blått så ringde denne service-chef. -Hej, jag har hittat felet. -Så bra, kontrade Helena. Killen fortsatte -Ja, du vet, ett litet administrativt fel som knappt märks annat än att det inte fungerar alls i praktiken, men nu är det avhjälpt. -Mmm, så bra, ja killen som var här ringde direkt och tog tag i problemet, en bra kille! (den andra som kör normalt är också mycket bra bör tilläggas). Detta blev servicechefen glad åt att höra och han avslutade -Och faktureringen av den fjärde mattan, eftersom det strulat från första början, vi hoppar den under ett halvårs tid som kompensation!
 
När Helena lagt på luren så säger hon till Tjoppe att det var en kille på sin rätta plats. Det ska bli spännande att se hur det fungerar till nästa mattbyte, men nu tror vi faktiskt att felet är avhjälpt.
 
Vi målar inte bara, utan vi fixar lite med annat med. En bättre bild på Byssanskylten.
Taklister..
List i baren..
Vänster sida om dörrposten har fått en stadig eklist som vi nu pluggat. Snart kan vi slipa ner pluggen och fernissa. Detaljer, detaljer..
 
Och vi är i slutfasen av vår hjälpkärre-installering.
Batteribanken byggs ut. De bor säkert i en plastad låda.
Hjälpkärran på plats. Snart kan vi ta den i bruk.
Och resten av tiden har vi ägnat åt lite filmtittande, fika, god mat och dryck, snack med vänner på kajen.. nu väntar en dag med att besöka det sista, hm menar senaste tillskottet i barnbarna-skaran. Och vi ska passera affären och inte köpa skruv, utan baby-kläder. Vi behöver nog kompass och karta för att hitta till en sån affär…*smile*.
 
Matta i pälsen!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Pyssel ombord

projektsunshine1 kommentar
Nu har vi lagt midsommarhelgen bakom oss. Fann ytterligare några kort som jag missat från midsommarafton, som var tagna efter mörkrets inbrott. Stämningen ombord blev väldigt mysig med skeppslyktorna och alla som satt och samtalade och umgicks till långt efter midnatt.
Nu har alla åkt och det blev fort som vanligt, bara Tjoppe och jag. Och Andy som kommer varje dag för att få lite frön.
Mätt och belåten.

 

Ännu en mingelbild ombord
Och när alla har gått så är det bara vi tre musketörer kvar, Tjoppe och Helena samt Kontruktören. Vi har städat upp efter sjöslaget och släckt ner. Och vi kryper upp i soffan med en kopp te och lyssnar på lite musik.
 
När vardagen återkom, och det gör den ju rätt fort i vårt liv. Så var vi på det igen..båtbygget. Vi är ju sådana att vi gärna går och pysslar lite. Sågar en list eller två, städar någonstans, målar en skvätt, bryter av för en fika eller åker och handlar någon skruv vi missat. Och så får dagen flyta på, utan egentligen några krav. Och när kvällen kommer så sitter det gott med lite god mat och välförtjänt vila. Vi har haft lite regn på dagarna senaste veckan men peppar-peppar så har solen tittat fram på kvällen och gett oss en underbar avslutning på dagarna. Och med facit så händer det ju ändå lite hela tiden, arbetet går framåt. Fast vi bara pysslar.
En skylt på Byssan-dörren som förkunnar just ”Byssan”.
 
Vi har slipat skrovet. Den som inte är beredd på att underhålla ska ha något annat än en båt.
Vi ruggar ytan för att få bra fäste på färgen. Vi lyckades tillslut undvika regnet medan vi slipade och vi höll span på himlen efter blå himmel för att kunna måla. Och nästa kväll efter ett par kannor från de vita tussarna så fick vi chansen. Himlen sprack upp och bjöd på sitt bästa väder. Vi solade oss glittret från vattnet och den stora gula som gick sin sista vers för dagen.
Vi gick ombord på Jenny II med färg, roller och en pall och så satte vi fart.
Tjoppe i målartagen och Helena är förste flott-skötare. Det strömmar bra i Nissan och det blir så jobbigt om flotten kommer förlångt ifrån båten. Den sticker direkt utan vår flott-karl Helena.
Nymålat, mycket blått!
Annat smått och gott.
Lister i och runt Byssan.
Helena rev ur vår blivande gästtoalett.
Den har fungerat som ett förråd. Nu tömdes den på innehåll, en del till tippen, en del baxades in i vårt nya förråd under däck och så kunde Helena torka ur.
En toalett och ett väldigt litet handfat ska här inrymmas med tiden.
Nu väntar vi på ytterligare en solig kväll då vi behöver stryka båten en andra gång. Typiskt svensk sommar så säg. Men definitivt bättre än den förra vi hade så vi klagar inte.
 
På böljan den blå!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 
 

Midsommardansen

projektsunshine6 kommentarer
Dans kring stången hör midsommar till och mor och son tog uppmaningen bokstavligt.
Enda tragiska är att det inte fångades på film med ljudupptagning. Skrattsalvorna ljöd ombord.
 
Helena hälsar lugnt att man måste bjuda på sig. Vems tur blir det nästa år?
 
Skepp o Hoj
 
Tjoppe och Helena
 

Dans kring stången..

projektsunshineLämna en kommentar
 
 

En vansinnigt rolig midsommar, med internationell touch och ursvensk mat såsom sill och potatis, nubbe och öl. Jordgubbstårta och senare även grillat. Till och  med pole-dance kring de rostfria stängerna bjöds det på inpå småtimmarna. Skrattet stod högt i däckstaket och midsommarafton 2013 kan summeras som en av gästerna från Tyskland sa; -Detta var den häftigaste och roligaste midsommarafton jag varit med om. Det finns någonstans bildbevis på dans kring stången, och då inte midsommarstången. Fullt påklätt bör tilläggas.

 
I väntan på gästerna, björk på båten, svensk sommarmusik från transistorradion och en kall öl på relingen. Denna sommar lovar ”den bleke” få lite färg på benen.
Vår flotta har ju blivit rätt så stor med tiden. Vi äger ju M/S Sunshine och vårt något mindre projekt M/S Moonshine. Vår lilla jolle som vi fått av Helenas pappa går numera under namnet No-shine. För mattare skrov går inte att hitta på kajen.
Lite bilder från eftermiddagen och kvällen..
3 grillmästare i farten, lammkorv, lammfiléer, vårkyckling, entrecote och knapergrillat sidfläsk. Maten gick inte av för hackor.
Några av våra vänner..här sitter en islänning, två tyskar, en finne och en med svensk-rumänska rötter. Gemensamt språk för kvällen var engelska.
Från och med nu så ska vi ombord äta jordgubbstårta på midsommar med punsch till. Det visade sig vara en vansinnigt god kombination och våra internationella gäster blev mycket förtjusta i denna svenska dryck.
Punschen förekommer i stort sätt endast i Sverige. På 1700-talet kom arraken från Ostindien och punschen finns omnämnd i litteraturen från mitten av 1700-talet. På 1800-talet var drycken mycket populär inte minst som avec och det var under denna tid som man byggde så kallade punschverandor. Idag är punschen kanske mest utbredd inom studentkulturen. Och självklart så har vi ju vår ärtsoppa som gärna inmundigas till denna dryck. Gott till jordgubbstårta minst sagt.
Silla-lunchen intogs ute på kajen och resten av kvällen var vi inombords skulle man kunna säga.
I början var vi 13 personer och senare var vi 10 till antalet. Båten blir jättemysig när den fylls på med lite folk. De tre som föll i från föll inte över bord på något sätt, utan arbete och annat firande väntade. En av dessa var en arbetskramrats kamrat till Helena, som lystrar till namnet Emil. Han fick under denna dag mynta ett nytt uttryck ombord; -att göra en Emil. Det är när man går in genom en dörr när man är lång utan att ducka. Det rungade rejält i båtsväggarna när Emil försökte forcera dörrposten till badrummet med full kraft. Men det visade sig att han hade en hård skalle. Om denne trevlige Emil har huvudvärk på midsommardagen så intygas härmed att det inte beror på spriten (han var dessutom med bil och höll sig nykter, kanske därför denna grova miss).
Här skulle det då vara lämpligt att lägga in en bild från pole-dansen. Mor och son visade att det visst går att dansa kring stången, fast dessa är lite korta då möblemanget kommer i vägen. Och visst hör det till att dansa kring stången på självaste midsommarafton. A ha, var det inte den stången som avsågs.. Skrattsalvorna ebbade ut någonstans över Laholmsbukten vill vi lova. Bildbevis kommer.
 
Långt efter midnatt så drog sig våra vänner hemåt. Och kvar i soffan satt de tre musketörerna som vanligt; Helena, Tjoppe och Konstruktören. En midsommarafton vi sent kommer att glömma.
 
Små grodorna, små grodorna!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 

Modell-båten

projektsunshineLämna en kommentar
Inte allt för sällan börjar vår båt dyka upp i olika reklamsammanhang. På tv:n har vi kunnat se frukostklubbens reklam där en skön lirare dansar på kajen framför vår båt.
 
 
Och så har Hallandsposten gjort reklam för dess sommartidning, och i bakgrunden bakom Linnea Henriksson så ser man vår båt skymta.
 
Vi har fått en del förfrågningar under byggtiden men vi har kategoriskt tackat nej, för vi har ansett oss vara för långt från färdigställandet. Men nu börjar vi tycka att båten börjar bli rätt så klar. Vi får väl se var vi hamnar i framtiden.
 
Snygg fiskebåt i bakgrunden så säg.
 
På styva linan!
 
Tjoppe och Helena
 
 

Livet på en pinne!

projektsunshine3 kommentarer
Livet ombord fortgår. Alltid med något kul i faggorna. Födelsedagar är aldrig fel. Då kan man få en kikare som man kan spana in saker med..snygga tjejer på andra sidan Nissan, eller hur Konstruktören??! 😉 Tjoppe fyller samma antal år som Helena, men med en viss fördröjning då. Hela 47 och vi kan konstatera att i augusti så har vi känt varandra i 40 hela år. Respektabelt. Konstruktören kom förbi med en kasse godsaker, goda ostar och korvar, lite fastare i modellen än Tjoppe brukar köpa. Det gäller någon fancy spansk salami som grabbarna diskuterar och värderar. Och äter förstås.
 
Kvällen gav lite grillat lamm och Amarone. Tjoppes förtjusning över detta druvtorkade vin är inte att ta miste på. -Vinernas vin, fa-an så gott!
Ett Amaronevin håller hög alkoholstyrka, något som syns väl i glaset då alkoholen bildar en tydlig ”gardin” utefter glasväggen. Ju tätare gardin – ju högre alkoholhalt. Fina toner av körsbär, lite åt russinhållet, choklad, vanilj och lite örter. Mmmm…
 
I present hade han som tidigare nämnt fått en kikare. När Helena kom hem efter jobbet så hängde Konstruktören och Tjoppe i baren och med kikaren i högsta hugg. De var på span. Kanske efter en fiskardotter åt Konstruktören. Kanske att en stjärnkikare hade fungerat bättre, för nu såg de bara en donna på 80+ med rullator. Stackars Konstruktören, men lite får han utstå i vårt umgänge. Rått men hjärtligt.
 
 
I övrigt så har veckan erbjudit följande. Vi blev hörsammade om att vi sökte en liten motor till lill-båten.
Vår Lots-vän kom förbi med en schysst liten motor av modell äldre, möjligtvis stenåldern. Men säkert helt fungerande och garanterat analog. Vilket vi gillar. Nu visade sig motorn kräva bränsle för att starta, tjurig sak.
Boys will be boys.
 
Medan en gammal motor lockade grabbarna så har det prunkat i krukan rejält. Helenas mamma sa alltid att hon hade gröna fingrar. Ja kanske, men tittar man på tomatplantan så kan det diskuteras. Men en viss frånvaro har varat från båten pga annat jobb. Men lobelian har utvecklats till norra Europas finaste ryamatta. Tät och fin som självaste julio Iglesias matta.
Det är en fröjd att vila ögonen på den blå färgen. Hoppas den håller länge än.
 
Inne har det också hänt en del. Diskmaskinen har fått liv. Och vi har börjat få ett liv efter nio månader utan fungerande kök. Fortfarande haltar det, men helt klart en milstolpe på vägen.
Nu kan vi diska. Om någon undrar över den något korta listen så är den som sagt kort. Vi saknar lister men vi hade en stump över så vi kunde räkna ut var elkabeln skulle sitta.
 
Nu är det lättare att hålla bänkarna fria från saker.
Så här ska ett kök se ut. Fläkt står på dagordningen. Bland annat bör tilläggas.
 
Ja just det, och så har vi kommit över en ball stol.
Om vi inte är helt felinformerade så har denna stol funnits på ett grekiskt fartyg. Donatorn är samme som vi fick motorn från. En god vän med stort hjärta och glimten i ögat. Vi ska fixa till stolen, den ska få stå på ett podium så den kommer upp en bit och så ska vi putsa och feja. Ett roligt projekt.
 
Som sagt – utan fläkt så blir det lätt osigt inne. Därför är grillen vår bäste vän.
 
Solnedgång över Nissan. Underbar kväll.
Solstolarna fram.
 
Livet på en pinne!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bakåtblick

projektsunshine2 kommentarer
Här är vi, vår båt ligger i Nissan inte långt från slottsbron på denna sida av ån. En trevlig bild hittad från en offentlig sida inför Tallships-races i Halmstad 2011. Tänk att det redan gått två år sedan vi hade någon form av marinfestival här i staden.
Och vår båt har haft olika professioner genom dess liv, först som fisketrålare ute på Nordsjön. Därefter som passagerarfartyg där hon fraktade sommargäster mellan Torekov och Hallands Väderö.
Fotograf är Daniel Johansson. Vi hoppas kunna samarbeta med denne fotograf med lite bilder på väggarna ombord. Vi har en tanke att ha lite marina bilder, gärna i svartvitt vilket alltid är snyggt och effektfullt. På bilden ovan så är däcket fyllt med resenärer, båten var klassad och godkänd för att kunna få ta ombord närmare 150 personer. Känns smått otroligt. Några år inpå 2000-talet så togs hon ur drift och låg vid kaj tills vi köpte henne 2007 och påbörjade renoveringsarbetet.
Samma båt. Damen är 53 år gammal. De flesta fiskebåtar i trä går ett betydligt tråkigare öde till mötes. Systerbåten höggs upp i Falkenberg i våras, efter att ha svikits av sina ägare.
 
Många drömmare, men ett sådant här stort projekt kräver en hel del, där man måste ha en plan för finansieringen först och främst. Samt tid. Samt kunskap. Det är väl kanske därför de flesta projekt stannar av längs med vägen.
 
Alle man på däck!
 
Tjoppe och Helena