Månad: juni 2013

Lördagkväll, oväder ute och mys inne

projektsunshine1 kommentar
 
Vi var rätt så slitna när veckan kom mot sitt slut. På lördagen så bröt vi av rätt tidigt, tog oss en dusch och bodde hela kvällen i våra morgonrockar. Slängde fram lite räkor, kokt ägg, Mayo, och några härliga franska ostar. Väldigt enkelt, allt medan ovädret drog fram. Det spöregnade och en stund efter videoklippet kom ett par rejäla åsksmällar. En måste gått ner i vattnet någonstans här utanför för hela båten vibrerade och skakade att det kändes som en jordbävning. Rätt så mäktigt. Medan Helena satt tyst och väntade på att Tjoppe skulle fixa fram räkorna så plockade hon upp kameran och filmade en kort sekvens. Mysig musik och smattret från regnet (som inte hörs så tydligt på videon) gjorde att det blev en rätt mysig kväll trots det blöta vädret. Annars föredrar vi ju att sitta och titta på solnedgången i en solstol. På ett sätt en rätt trist filmsnutt, intet mycket händer, fast det var väl det vi ville visa..lugnt och mysigt och rätt stökigt runt omkring. I en vas står blommorna och vissnar och på ett bord så ligger saker spridda. Scen plockad direkt ur vardagen.
 
Vi gick efter maten ner till salongen och tittade på Tomas Ledins Show på TV:n. Den killen har gjort många hits och vi konstaterade att han är en expert på att i sina texter och musik fånga den svenska sommaren. Sommaren är kort och Blå Blå vindar och Vatten för att nämna två. Många gånger återkommer ord som har med det marina att göra. En härlig avslutning på en tuff arbetsvecka.
 
Vår dörr har nu torkat helt. Vi gillar takets välvning, där även dörren får följa den lustiga vinkeln som uppstår. Baren är mysig, även om inte allt finns där än.
Och lite hemmablind blir man inför de fina marina detaljerna som finns där, som vårt block till exempel. Mer saker kommer på plats, men vi är nog rätt så sparsmakade och kräsna med vad som ska bäras ombord.
Och Tjoppe har rörmokar-kepsen på sig. Han tycker om att vara rörmokare, ett av de trevligaste inslagen i byggandet. Diskmaskinen är på plats och står nu i våg. Ja så mycket våg nu någonting kan vara ombord på en båt. Kommer det en våg så står den inte i våg, men väl till kaj om vi inte har bunkrat diesel och vatten på bara ena sidan av båten vill säga.
 
Nu ska vi rita diskbänken och få iväg den för tillverkning vad det lider. Och hjälpkärran som får ett egen blogginlägg vad det lider, är så gott som klar. Helena har haft mycket kontor, företaget kräver sitt men klarnar det upp så åker penseln fram, inte bara nya saker målas utan gammalt ska underhållas. Som när man äger ett hus, fast vi slipper klippa gräset.
 
Blå blå vindar o vatten
 
Tjoppe och Helena
 
 

Gömda Kartan

projektsunshine9 kommentarer
Nu är tavlan på plats. Vi inköpte tidigare en handkolorerad tavla över Vaxholm gjord efter originalet från Professor N.G Schulténs sjömätningsexpedition från åren 1805-1808. Med båt så lodade man och mätte längs med kusterna för att få fram ett sjökort som sedan gömdes undan ryssen för att de inte skulle kunna använda sig av den i en eventuell attack mot Stockholm. För inte allt för många år sedan så plockades de fram ur ett arkiv. Vi valde en stilren men snygg ek-ram, som ju passar ombord på skutan.
Vi har ändrat oss om plats, så här får den bo. Nu är den fastskruvad och efter fotograferingen så har vi oljat ramen för att få samma djup som övrig ek ombord.
Sådär ja, ännu en punkt på agendan att bocka av.
 
Ute så prunkar det på silltunnan.
Vi tror att tunnan uppfattas som mycket trevlig med dess blomsterprakt på utav kajflanerare. Kantlobelian har verkligen vuxit till sig. Går det bra i denna kruka så kunde vi konstatera att Tomatplantan blivit för het och torkat i sitt växthus. Ja ja, det får bli köpta tomater i sommar. Men dill och persilja kommer med stormsteg.
 
Tjoppe gjorde klart innerväggen i köket. Därefter gick han ut och tvättade båten.
Båten blir rätt så smutsig, man får hålla efter. Och vi har provat massor av olika medel. Det bästa visade sig vara GRÖN SÅPA. En naturprodukt vilket känns extra gott. Inte ens medel med en massa kemikalier i funkar hälften så bra som såpan, dessutom är den rackaren väldigt billig, dryga tian i affären. Och luktar gott gör den också.
Gnugg, gnugg. Och snart kan vi plasta igen från utsidan. Vi har skruvat och sikat och väntar egentligen bara in en lämplig dag med tid och väder i kombination.
 
Ja, så blev dagen. Häpp!
 
Tjoppe och Helena

Bästa vädret..

projektsunshine1 kommentar
Det vackra vädret fortsätter, visserligen med en lutning mot att luften blivit svalare och antal moln ökat på den annars så blå himlen. Men inget regn och underbara dagar för att kunna vara utomhus.
 
På Nationaldagen så stod dock solen högt på himlen. Tjoppe ställde sig vid lunchtid på kajen och slog ut med armarna och säger -Idag är det världens bästa väder, bättre går inte att få. Det är inte för varmt, inte alls kallt, det fläktar lite utan att det blåser. Man svettas inte och inte heller fryser. Så här skulle man ha det varje dag!!
 
Och det var så sant, ca 24 grader och tillräckligt med fläkt utan att man skulle känna sig svettig. Allt kontorsjobb som låg och väntade fick vänta lite till, så även sängbäddning. För är det ett kalasväder så får man passa på. Helena målade dörren en sista vända och gav sig på livbojarna som skulle märkas upp på nytt. Nytt rep ska bli också samt reflex.
 
Tjoppe kom och hjälpte till med att få bort det gamla och fula tågvirket.
Medan vi höll på att arbeta kom en dam förbi. Hon hade suttit uppe på gräddhyllan, avsatsen till Tullhuset och läst en bok och säkert haft lite koll på vad vi sysslade med. Och när hon passerade så frågade hon om vi ville att hon skulle fota oss båda. Så snällt, annars är det ju lite svårt att hamna på bild samtidigt.
 
Här kommer båtens hemmahamn fram, HALMSTAD. Först gjorde Helena schabloner, men det blev inte så bra resultat som vi hoppats på. Nu har vi bett ett företag ta fram texterna med båtens namn och hemmahamn på. Enkelt och smidigt.
 
Tjoppe fick tyvärr inte förmånen att vara ute hela tiden, han sprang mellan kajen och maskinrummet. Där hjälpkärran håller på att monteras klart det sista med vatten och el. Snart kan vi provköra den. Tyvärr hittade inte kameran ner till maskinrummet, att ta sig ner till det aktre partiet är lite trixigt..ner för lejdaren och sen in i hålet, svinahålan. Ja med kölsvinet ombord så borde ju hålan längst bak i aktern heta svinahålan. Vi får nog ta ett möte ombord om vad vi ska kalla utrymmet.
 
Dagen gick och det blev helg igen direkt så att säga. Dörren hade torkat och vi har nu hängt upp den på plats.
Nu får den torka lite till så färgen riktigt härdar innan vi får på dörrhandtag.
 
Samtidigt så är ytterväggen nu iordninggjord för att måla. Ett sista lager lackfärg ska på, för att få ytan lite vattentålig och lätt att hålla ren.
Nu känns det verkligen som vi är på sluttampen. Med lite jobb gjort varje dag så kommer man en dag närmare färdigställandet. Vi avslutade med att slänga lite kryddiga korvar på grillen samt Halloumi-ost. Solstolarna fram och vi njöt av solnedgången.
 
Nu väntar ett par dagar med lite sämre väder. Då kan vi passa på att bädda sängen och sköta kontoret.
 
På svaj!
 
Tjoppe och Helena

Havets läckerheter!

projektsunshine2 kommentarer
En vardagkväll med bara en halvtimmes båtbyggande. Nästan rekord, men så måste man offra sig när man kommer åt ett par-tre kilo färska krabbklor. Kokade dem i öl och dillfrö och mmmmm…så underbart gott och till det ett glas vitt. Konstruktören hade ingen aning men råkade knacka på båtsdörren precis som vi slagit oss till bords. Undrar just om han inte doftat till sig till delikatessen trots allt?!!
 
De ska va gött å leva annars kan de kvetta!
 
Havets läckerheter!
 
Tjoppe och Helena

Insikter

projektsunshine1 kommentar
Att vakna till ett underbart solsken, fågelkvitter och en stad som väcks till liv, folk som promenerar längs Nissan, kyrkklockan som slår uppe på torget och hamnens klassiska ljud, ett vant som slår i vinden eller en förtöjning som sträcks, ett kapell som fladdrar till. Bygget börjar bli klart. Ingen större oreda, inga tunga moment framför. Nu kan vi börja skörda. Från fröet vi fann för nio år sedan, till sådden för snart sex år sedan. Och de många timmarna och all den energi som krävts för att komma till det vi har idag. Och den gigantiska ekonomiska bollen vi rullat framför oss. Och nu vaknar man på morgonen, med en byggagenda som börjar bli rätt så tom. På frågan alla ställer; -Vad ska ni göra när bygget är klart. Vårat svar: -NJUTA. Det är klart att vi kommer fortsätta färdigställa, utveckla och underhålla. Detta kostar på rätt så mycket tid bara det. Men vid sidan om, vi ska NJUTA och vi ska ANVÄNDA vår båt. Och vi kommer stundtals ha det rätt så hektiskt med en kommande verksamhet, men där emellan, kunna gå ner på lågvarv. Det enda vi önskar oss i livet nu är faktiskt hälsan och ett långt liv, för resten fixar vi alltid.
 
Vi diskuterade över en bit grillat med en enkel tomatsallad, vad bygget har inneburit för oss. Var det som vi trodde? Innan vi slog till så sov vi på saken på var sitt håll, för att fundera en extra gång. För här gällde det att ställa om våra liv, aldrig tryta i ork och vilja. Jo det var nog på många sätt som vi trodde. Vi hade kanske fel på tiden och pengarna rätt så rejält. Men i övrigt, tilliten till varandra och att vi dragit mot samma mål sida vid sida och där vi kompletterat varandra. Men vad vi kanske inte hade trott och räknat med, var att vi ändrat en hel del värderingar. Dessa grundläggande sidor hos varje människa som vi är formade efter. Att ändra på en attityd och värdering kräver mycket mer. Så vid sidan om byggets resa så har vi även gjort en inre resa. Vid ett tillfälle så sålde Helena sitt guld hon hade, idag svär hon över att hon inte sålde allt, för vad är guld egentligen? Runt halsen hänger dygnet runt en billig slipad snäcka i en läderrem från en semesterresa i Röda Havet där vi snorklade och kollade in undervattenslivet. Utan vår båt och en gammal skruttig bil, så äger vi inte mer än vi kan bära, och vi känner att är en otrolig frihet. Däremot älskar vi att skapa, men att köpa sig färdiga materiella ting, bidrar inte till någon större lycka. Tvärtom, ännu en sak att släpa på. Denna insikt vid sidan av några till, var väl kanske inte det vi räknade med när vi drog igång för snart sex år sedan. Så det som finns på båten tillhör båten, och vi själva äger inte mer än vi kan bära. Och så ska det förbli.
 
Vi fick till underskåpet rätt så bra tycker vi. Nu är allt tillbaka på sin plats och fastskruvat så det står säkert i en eventuell sjögång.
Nu återstår att provköra diskmaskin, plasta igen hålet i väggen, göra insidan av väggen. Fläkt, diskbänk, diskho för diskavdelningen, ugn, skafferi. Sen är det bara utrustning att handla upp oss på. Sen är byssan i det stora hela klart.
Tjoppe pysslar, fixar fästanordning till de två övre lamporna, så de inte svänger och kränger när vi är ute till sjöss.
De ligger snyggt gömda under bordsskivan.
Allt börjar bli rätt så klart, baren ska utvecklas mera men matsalen är färdigställd. Schyssta marina tavlor ska upp på väggarna.
Att slå sig ner här på kvällen i skenet av en stormlykta med en kopp te före sängdags, med solnedgången utanför ventilen är den största lyckan.
Och allt för en knasig dröm för länge sen.
 
Allt du företar dig i livet bidrar till kunskap och erfarenhet. Att lägga sitt livspussel steg för steg kan bidra till att du en dag kan ge dig på stora utmaningar, ge dig hän åt dina drömmar och visioner. I livsryggsäcken behöver man en bra grund att stå på, så att varje dag lära sig något nytt och ha ett utsatt mål att sträva emot – ger dig verktyg med tiden. Vi börjar redan som nyfödda. Vi får aldrig, aldrig glömma att stimulera våra små, och visa att vi tror på dem. För utan vår historia skulle vi inte stå där vi står idag. Och det är aldrig för sent.
 
Vi bygger oss en båt!
 
Tjoppe och Helena

You can check-out any time you like, but you can never leave

projektsunshine4 kommentarer
Vi har utsatt vår skuta för två tester.
 
Test nr 1. After work med Tjoppes jobb. Ett gäng glada kollegor som fick kliva ombord för lite kvällsmingel innan det drogs vidare ut på stan. Och förutom att vi har en fantastisk lokal att erbjuda så vill vi ju gärna har svaret på om det fungerar att hysa in folk ombord och om de verkar trivas i vår marina miljö. 12-13 stycken till antal och Tjoppe konstaterade att mysfaktorn stod högt i tak ombord. Alla fick plats och alla verkade trivas. Helena hann möta alla i dörren och stämningen var högst avslappnad och lustfylld. Så pass lustfylld att en av dem lämnade hela handväskan med pengar och allt till Helena. Råkar detta hända någon annanstans så har man sällan en skeppsklocka att slå i. Medan gänget försvann utmed kaj i riktning mot staden så upptäckte Helena väskan. Funderade på om skeppsklockan eller signalhornet skulle användas för att påkalla uppmärksamhet. Hon klämtade till i klockan och gänget som hunnit en bra bit vände sig om och Helena höll upp väskan.
 
Test nr 2. Detta test visade sig livsfarligt. Likt i låten ”Hotel California” med gruppen Eagles som handlar om ett hotell där man aldrig kan checka ut från – så föreföll test två innehålla liknande ingredienser. Nu var det Helenas kollegor som skulle ha ett möte ombord, och till det lite förtäring som blev i form av hämtmat. Köket är ju som sagt obrukbart ännu. Åtta glada och inspirerande kollegor dök upp. Liten rundvandring ombord, gott käk och sen drog föredraget igång. Och trots att man inte alltid sitter med ansiktet mot den som pratar så fungerar det ypperligt. Man vrider upp sig i bänkarna så man ser alla och de som sitter vid de två övre borden får den bästa utsikten, en känsla av amfiteater där man sitter lite högre än de andra. Därefter skulle det visas en utbildningsfilm och alla slog sig ned nere i salongen. Med uppdraget avklarat så gick alla utom ett par kollegor som dröjde sig kvar. Den ena kollegan deklarerade direkt och tydligt att -Jag går inte, jag har flyttat in. -Ja ha sa Helena, då får du ta Fyllecellen. Sagt och gjort och hon hoppade in där, drog igång tv:n och bara njöt. Den andra kollegan slog sig också ned och Helena dök då upp med två glas alkoholfri torr cider i champagneglas till sällskapet. De sken upp och utbrast -Det är ju precis som på ett hotell, fast bättre! Sen satt kollegorna och diskuterade hur mycket pengar de hade, om de skulle kunna köpa sig en båt om de skramlade i hop sitt sparkapital. Det verkade saknas en slant för att det skulle gå ihop sig. Ena kollegan hade planer på att dra in sina något penningstarkare föräldrar. Och det lös i ögonen av glädje över detta annorlunda ”hus”. Och först när de kände att de insupit tillräckligt av atmosfären ombord så klarade de av att gå. Ett styrkebesked om något kan vi konstatera.
 
Båten fungerar som café- och mingelbåt, konferens och som hotell – möjligtvis med risk om att de inte flyttar ut.
 
Helena passade givetvis på att fråga sina kollegor om hur de upplever skutan, och det är nog bra att kunna ”träna” lite. Är det för varmt, är det för trångt, är det säkert, har vi missat något?
 
När nästa helg dök upp och därmed förenat med ledighet så klev vi upp till en solig morgon. Vi satte på grillen och stekte ägg och bacon i en ugnssäker form. Vi har ju haft båtklubbens kök som stöd under byggtiden men vi uppskattar att kunna fixa så mycket som möjligt ombord.
 
Och medan vi höll på att laga mat så drog Helena av kapellet över skylighten och torkade det rent från smuts och damm och Tjoppe la på grundfärg på köksdörren. Dofterna spred sig från maten blandat med doften från gammalt spillvirke. Och den värmande solen till det. Vi gick in och fixade lite te och sen slog vi oss ned i varsin solstol med te, ägg och bacon och njöt en lång stund. Och mat lagad utomhus smakar bättre. Vad det nu beror på.
 
Därefter tog vi itu med våra underskåp till köket som anlänt. På kajen stod de när vi vaknade, våra skåp. Som att jultomten varit på besök medan vi sovit gott. -Vi har fått leverans, ropade Tjoppe. Helena kom och tittade. Spännande, vi stod i strumplästen på kajen och beskådade vårt nyanlända gods.
Allt till köket i form av bänkar och utrustning måste passa och därmed är det mesta specialbeställt. Och detta var ett sådant ting. Vi bar in skåpen i köket.
Vi hade hoppats på att bänken gick att skjuta in direkt i hålet. Det skulle underlätta, för annars skulle vi behöva 1. lossa kylen 2. lossa diskhon 3. Koppla bort vatten och avlopp 4 lossa frysen 5. lossa elen 6. Flytta dessa ting för att kunna komma åt. Och gick bänken in direkt då? NEJ. Det är konstigt det där, att det alltid lyckas fattas lite bara. Två centimeter, eller i affären – bara en krona, eller till bussen ynka 20 sekunder så man ser bakändan på bussen fara iväg. Ja ja sa Tjoppe, vi tar inte det direkt nu. Tanken var att vi skulle ner på flotten och slipa utsidan för att kunna måla den blå och fin.
 
Vi hoppade ner på flotten och så hann vi slipa fyra kvadratmeter och så började det regna. Upp med slipmaskin, in med den nymålade dörren och så stod vi då inne ombord på nytt. Ja och då kunde vi ju lika gärna börja med köket. Vi lossade kylen, diskhon, vatten och avlopp och frys och el och så baxade vi ut dessa en bit. Byssan är ju inte den största så det blir fort trångt när delarna står och trängs. Därefter kunde vi lyfta in skåpen. Vi stod och diskuterade hur vi skulle fästa dem och vi kom överens om hur och att vi behövde fötter, så vi for iväg för att köpa ben till bänken.
Hurtsdelen på plats.
Vi är på en båt, och allt måste skruvas fast. Helena får krypa in där det är trångt.
Tjoppe skruvar, något som det blivit mycket av i livet. Flygplan, bilar, båtar..
Till slut hade vi fått ihop delarna och vi kunde bryta för dagen. Lite småfix kvar men vi blev ändå rätt så nöjda trots att vi fick mickla mycket för att få skåpen på plats. Vi var rätt så trötta, vi gick bort och tog oss en dusch. Och som bonus så kunde vi sätta oss vid dukat bord då Helenas son kom och lagade middag åt oss. En vansinnigt god grönsakssoppa, rykande het och till det ett gott vin till. Och vi kunde för en gångs skull vara gäster i vårt eget hus..båt. Det var härligt att bli bortskämda, det kändes lyxigt.
 
Sonen på gång att fixa middag.
 
Vi tackar och bockar för god mat och trevligt sällskap. Vi dog som två klubbade sälar i soffan sen, sonen smög iväg och lämnade pensionärerna åt sitt öde och drog vidare ut i natten. Åldern tar ut sin rätt, eller är det hårt slit?
 
Byssan lull koka kitteln full!
 
Tjoppe och Helena