Ett fångat ögonblick. I grannhuset, gamla Tullhuset så håller några företag till. Redan på eftermiddagen kom en lastbil med kran på flaket och dammade in på kajplan. Och upp svingade de en drickakyl på terrassen. På övervåningen så löper en lång avbärarhylla längs med utsidan på huset där bord och stolar står placerade. Inte sällan ser man personal från huset sätta sig där på sin fikarast med en kaffekopp och vända sitt ansikte mot solen och vattnet. Nu var det dock något annat i görningen, för drickakylen såg väldigt lik ut en ölkyl. Upp åkte kylen och placerades på terassen. Sen dök det upp lite serveringsmänniskor som började duka upp med dukar och porslin. Vi anade starkt att en fest väntade.
Själva åkte vi iväg för att handla en bit mat. Vi bestämde oss för att grilla en köttbit och lite goda grönsaker. När vi kom tillbaka så var hela terrassen fylld av människor, kanske 30 personer, kanske fler för det var lite svårt att uppskatta den fullt människobelamrade avsatsen. Och där stod alla och skrålade och minglade i solskenet. På himlen tornade det upp sig mörka svart moln.
Själva startade vi grillen och gick upp på däckstaket med varsitt glas rosé och så satt vi och njöt av utsikten. Bakom oss hörde vi alla från terassen – stämningen var minst sagt hög. Därefter så grillade vi men beslöt oss för att äta inne. Himlen var väääldigt mörk. Och det sista Tjoppe säger är; -Lyckas de klara sig undan regnet så blir jag mycket förvånad. Men de har kanske hjälp från högre makter då de sitter närmare himlen. (Tjoppe syftade på att de satt högt ovan mark) Vi åt och gick ner och tittade på lite tv. Och när vi senare gick upp för att ”natta båten” så satt sällskapet fortfarande kvar ut. Och döm om förvåning – de hade klarat sig undan regnet.
Trötta som vi var så kröp vi i säng skapligt. Men Helena vaknar under natten, skrål och tjo och tjim. En jäkla trevlig fest måste det ha varit. Musiken ljöd över hamnplan och klockan visade 03:00. Det låter lite lustigt från vuxna människor som är på fest och säkerligen har alkohol innanför västen. Ett gäng hörs försvinna i natten skrikandes om några ”änglar” och det var Göteborgs lag som syftades på medan andra ropade AIK. Några andra lag noterades inte denna natt vilket kan verka konstigt då vi, vad vi vet, förtöjde vår båt senast i Halmstad. Inga HBK-ramsor alls. Och vuxna män, säkert medelålders, drog hem i natten under ungdomligt gapande om den runda bollens förträffliga lag. Sen som från ingenstans. Musiken tystnar, skrålet avtar, vrål-gubbarna försvinner och allt blir åter TYST. Enda läte är fiskmåsarnas skrän. Och kvar är vi.
Det verkade ha varit en lyckad personalfest. Tidigare under kvällen medan vi stod vid vår grill så höll någon ett öppningstal -Välkommen, det är bara för alla att ta för sig av maten. Vi tittade på varandra, han sa ”alla” och vi övervägde en kort sekund om vi skulle göra dem sällskap. Men med maten på grillen och nästan klar så la vi ner idén. Dessutom hade kanske någon känt igen att vi inte jobbar på företaget. De hade tur med vädret, vilket de inte borde haft med tanke på vad smhi och himlen skvallrade om. Så de hade nog hjälp från högre makter trots allt.
Så i skrivande stund så ligger hamnen i sin stilla sommarnatt, solen är på väg att gå upp, andra är på väg att gå lägga sig och vakna med huvudvärk i morgon. Själva släcker vi åter sänglampan och somnar om och gissningsvis vaknar pigga och hungriga på att bygga. Och kanske får vi regn. Vem vet. God natt!

En bild från i vintras över vår båt och Tullhuset. Bilden är plockad från familjen Dellgrens hemsida, som vi av en händelse sprang på och vi står omnämnda. Kul. http://dellgren.net/ Mycket fina bilder finns att se, värt ett besök.
Skepp o Hoj
Tjoppe och Helena
Kul att dessa vrålapor inte är allt för ofta på kaj. De hänger och umgås normalt sett runt lilla torg och andra liknande miljöer.
GillaGilla
Så sant, det får gärna vara personalfester någon gång ibland. Men varje natt – nej tack!
GillaGilla