Jag räknar ner dagarna och införskaffar de få ting som ännu saknas. Stolt klappar jag mig själv på axeln; nu kan jag snart bärga den skörd av ansträngningar jag bevattnat med sorgens tårar. Den tid som återstår innan jag ger mig av lämpar sig fint till att stanna upp och reflektera. Över året som passerat och vad jag lyckats uppnå. Där jag trots förtvivlans snyftningar vågat vara orädd och nyfiken nog att söka mig en ny djärv väg framåt…
Läs mer »
Som en knallgul sol dyker Karin upp vid min dörr och ber flämtande om att få låna min toalett. Föga förvånande eftersom jag vet att bilfärden från Stenungssund tar exakt så lång tid som det krävs för att fylla en urinblåsa. När Karin försvunnit in i mitt kaklade nödrum får jag syn på de överdimensionerade solglasögonen som sticker upp ur hennes sommarväska, ungefär i samma stil som mina egna – och med ens känner jag på mig att vår dag tillsammans kommer fyllas av kvicktänkta skämt och fyndigheter…
Läs mer »
Jag frågade vännen Johanna;
”Finns det någon övre åldersgräns för att åka skateboard?”
Svaret kom blixtsnabbt;
”Absolut inte, sjukhusen tar emot alla”.
Den oväntade repliken fick mig att brista ut i skratt…
Läs mer »
Inom kort blir det nytt utseende på bloggen. Den mellanperiod jag haft – mellan seglingen och det som nu blir min stig framåt i livet – lägger jag bakom mig; året med förlust, förändring och sorg. Nu blir det något annat och jag hoppas att du vill fortsätta följa mig och mina äventyr…
Läs mer »
Äntligen har jag en idé om framtiden med en tydlig stig utstakad framför mig. Den har inte kommit lättvindigt, inte gratis. Utan det har krävt ansträngningar där jag målmedvetet strävat mot att komma till det läge som jag nu befinner mig i. Äntligen, vill jag säga. Som en kraft ur motgångarna. En tidigare brittisk premiärminister lär en gång ha sagt; ”man ska inte använda sitt förflutna som en soffa, utan som en språngbräda”. Jag är benägen att hålla med…
Läs mer »
Det var förmiddag när jag kom till minneslunden med mina rosor. Samma morgon hade jag gråtit alla de tårar som jag sen en tid tillbaka inte lyckats få fram. De hade på något vis fastnat i ett skrymsle av mitt innersta…
Läs mer »
Då, för exakt ett år sedan, befann jag mig i det som skulle visa sig bli vår sista vecka tillsammans. Svårt märkt av sjukdomen som han var de sista dagarna, återstod inte mycket av det som jag förknippade med hans personlighet. Borta var livsglädjen och skrattet, likaså hans fenomenala förmåga att alltid finna lösningar på bekymmer och problem. Och den enorma tryggheten han genom åren utstrålat, den som inte bara jag hade förmånen att kunna luta mig emot. Livet ville annorlunda för oss två, han fick lämna det. Medan jag blev utkastad i något helt nytt…
Läs mer »
Min resa tog mig inte så långt bort denna gång, däremot gjorde det för Caroline som flög ända från Toronto för att träffa mig. På flygplatsen i Köpenhamn mötte jag henne på ett smått överraskande sätt; med mig hade jag en skylt där det stod ”Caroline, jag är din nya övervakare”. Det blev många skratt i ankomsthallen, inte bara för Caroline utan även från andra som passerade skylten…
Läs mer »
Det är bara att inse att jag är urkass på att vara ensam i längre perioder. Så har det alltid varit. Förändringsarbetet som nu pågått i ett år ger mig ständigt nya insikter. Därför har tankarna åter väckts till liv kring hur jag borde leva för att må riktigt bra…
Läs mer »
Även om minnena från förra året gör sig påminda så mötte jag min födelsedag detta år med en betydligt muntrare sinnesstämning. Helt enkelt för att mina vänner inte gav mig något utrymme att falla ner i något mörkt hål av dystra minnen. Klockan 10 stod jag klar att lämna mitt hem, med ryggsäck och vandringskängorna på. Sen bar det ut i skog och mark…
Läs mer »
projektsunshine.se 