(You find the text in english further down the page)

Sista dagen i Camaret sur Mer. I morgon sticker vi vidare. Känslan är god. Ja förbaskat bra.

I dagarna två har vi umgåtts med våra svenska vänner. Ätit middagar ihop och stöttat och blöttat liv och segling ihop, pratat till sent på kvällarna – PÅ SVENSKA. Känns lyxigt. Något grötigt är det nog i hjärnan ändå trots allt. Upptäckte att i förra inlägget att vi (läs Helena) inte lyckats skriva ordet rekommendera, utan det blev visst rekommende. Som någon slags försvenskning av det franska ordet recommende. Blev full i skratt men bestämmer att felet får stå kvar.

För att runda av detta ställe, Camaret sur Mer, så kan vi säga: -Vi gillar dig Camaret! Litet och charmigt, det mesta man behöver dagligdags finns här. Människorna är fantastiskt trevliga. Promenaderna erbjuder vidunderliga utsikter, historiska minnen och bra flås. Camaret ligger nere vid havet och vid en längre promenad så möts man av backe upp. Det är rätt kuperat och detta borgar för starka muskler och skoskav  vältränat hjärta.

Vi brukar ju i våra inlägg skildra platser även med kulturella inslag. Och här går sista chansen att nämna något mer om Camaret. Nere i hamnen står en fyrkantig byggnad, en gammal fästning som kallas för ”det gyllene tornet”. Fästningen ingår i arkitekten Vaubans fästningsverk som finns på 12 platser runt om i Frankrike. Och dessa fästningar finns med på UNESCOS världsarvslista. Det gyllene tornet är på nattetid upplyst, som ett landmärke, och kastar sina historiska skuggor över byn och hamnen. Vackert.

Men vi är SÅÅÅ klara med detta ställe. Vi längtar vidare. Som en slags hunger. Nu har vi gått från Camarets torftiga skiva formfranska och gett den pålägg av alla dess slag. Mackan har smakat gott. Men nu suktar vi efter nya mackor, vi tror att vi kan lägga nya pålägg på andra platsers torftiga brödskiva. Det finns nog smarriga räkmackor längs med vår fortsatta väg. Och då kan man inte stanna här längre. Vi vill ha mer. Vi vill se mer. Vi vill upptäcka och förundras.

Och vi undrar lite om det kanske är först nu vi känner att vi har kunnat kasta oss fria från det inrutade livets handbojor. Vi börjar känna oss fria i våra sinnen. Leklusta och evigt långa dagar utan några måsten. Som att vara barn på nytt. Vi har kastat klockan och slängt ekorrhjulet i sjön. Och kvar står vi med lätta axlar och säger till varandra;

-Nu går vi och leker!

Vi har blivit barn på nytt. I två halvgamla kroppar. Fria.

Skepp o Hoj!

Last day in Camaret sur Mer. Tomorrow we will continue. The feeling is good. Yes, damn good.

In last two days we have been hanging out with our Swedish friends. Eating dinners together and discussed life and sailing, talked til late night – IN SWEDISH. Feels luxurious.  

To say something before we leave Camaret sur Mer, we can say: -We like you Camaret! Small and charming, most of the things you need everyday you find here. The people are wonderfully nice. The promenades offer wonderful views, historical places and good exercise. Camaret is located in low terrain and when you go for walks you go uphills. It guarantees strong muscles, blisters on toes and a well-trained heart.

In our posts, we usually portray places with cultural elements. And here’s the last chance to mention something more about Camaret. Down in the harbor there is a square building, an old fortress called ”the golden tower”. The fortress is part of the Vauban fortress architect, located in 12 locations around France. And these fortresses are on UNESCO’s World Heritage List. The golden tower is lit at night, like a landmark, and throws its historical shadows over the village and the harbor. Beautiful.

The great thing about our sailing is all the places we can visit. Visiting all ports, villages, cities, countries without looking for a little more knowledge about the place, is like eating a slice of french bread without butter. By walking around and look at the architecture, culture and nature, is like putting some topping on the bread. Salad, cheese, sausage, ham, tomatoes …. Yes, we adorn our senses with impressions, and our brains with knowledge. And how much we get out of each place depends on how much toppings we decorate the bread plate. So much we learned since we left Sweden. And some of this, we will be able to return to by reading our blog the day we are old and unable to physically explore new places. What a bank of experiences, what a treasure.

But we are soooo ready with this place now. We long for more. We want to see more places. Like a kind of hunger. Now we have gone from Camaret’s slice of french bread with no butter, given it all kinds of toppings. The sandwich has tasted good. But now we are longing for new flavours, we think we can put new toppings on other bread slices. There are probably “räkmackor” (prawns on bread) to find at other places. So we can´t stay here anylonger. We want more. We want to see more. We want to discover and marvel.

And we wonder a bit if it´s now first that we feel that we have been able to throw ourselves free from the handcuffs of a stressed life. We begin to feel free in our minds. We want to play the childrens game with long days and no obligations. Like being children once again. We have thrown the watches into the lake. And here we walk with easy steps saying to each other;

-Let´s go and play!

We have become children again. In two half-old bodies. Free.

Nu har vi röjt ombord. Städat undan lite vinterkläder mot lite mer sommarbetonade plagg. När man ska få fram det som ligger undanstuvat så blir det ett mindre världskrig ombord. Saker överallt. Men så till slut så har man fått pinalerna på sin plats och trivseln ombord infinner sig på nytt.

Kapten är färdig med målandet inne i det aktre helveteshålet. Och i det främre, där ankarkättingen bor, har det tvättats och gjorts rent.

Innan vi seglar vidare ska vi byta ett av förseglen, från genuan till klyvaren. Och så ska vi dyka på båten med borste i högsta hugg. Vi ska skrubba skrovet och propellern. Det är inte så rysligt varmt här i vattnet, men med våtdräkt så funkar det nog bra.

Vi börjar snart kunna runda av för att ta oss vidare. Det finns en hel del fina ankringsplatser längs med denna kust, såväl kring öar som i floderna. Tyvärr ligger ett lågtryck och hindrar ett stabilt och fint väder. Och inte ser vi något högtryck på ingång heller. Men med enstaka fina dagar kan vi snart gå vidare. Vi väntar dock på våra svenska vänner…men de är väl lite förhindrade att segla vidare på grund av samma fronter som oss gissningsvis.

Men nu börjar det kännas att vi kan Camaret. Vi tittar i sjökorten och planerar. Vi har fått lite goda tips på lämpliga ankringsplatser. En ligger bara ett stenkast runt hörnet härifrån. Och det kan vara trevligt att byta miljö och gunga skönt i en vik för ett par dar. Ja vi får se…men nu blåser det åt fel håll så hur som helst.

Så länge så fortsätter vi städa, förbereda, bunkra och läsa sjökort.

Gött så.

Skepp o Hoj!

Hej hej på er alla vårglada människor. Här kommer ännu en film (den ligger nedanför det textade inlägget. Filmen är delvis textad, men har ni lite svårt att höra vad vi säger så kan vi tipsa om att man hör jättebra med ett par hörlurar)

Det här med film är ju roligt. Tycker vi. Men helt lätt är det inte heller. Vi menar…något manus har vi ju inte och vi står nästan helt utan vettig teknisk utrustning. Och innehållet…ja det beror på hur vi vinklat det (vi saknar ju nästan helt respons på våra filmer, vi hör aldrig från någon om de uppskattas eller inte. Om de är roande för er följare. Så vi saknar feedback här)

 I denna film så framstår Helena som mycket blond med låg intelligensnivå. Och genast kommer tanken… ”tror nu de läsare som inte känner henne så väl att hon är så där korkad på riktigt..??”. Men men, vi bjuder på det. Som lite motvikt kan nämnas att hon är den som skrivit varende ord på bloggen och det är hon som redigerar och producerar filmerna. Så smartare än en apa är hon troligtvis…men kanske inte smartare än en femteklassare.

Ett annat litet konstaterande är att vi båda tenderar att vara barnsliga. Men här innehåller inte undran någon oro. Tvärtom. Vuxna leker för lite. Så ut och lek mer gott folk!

Men ett litet förklarande vill vi också ha med. På ett ställe i filmen så berättar vi att Helena haft ett kaffe-och-alkoholuppehåll. Likt på vanligt svenskt manér så kommer gärna spekulationer och undran. Varför då??? Har hon problem??? Är hon sjuk???

Ja hon är varken sjukare eller friskare än någon annan typ. Och problem med kaffe och alkohol…knappast, så låga nivåer som hon intar så är det knappt lönt att dricka ens. Den hårt betyngda kaffekonsumtionen när hon kör för fullt består kanske av fem koppar i veckan. Och alkohol…jo gärna lite vin till maten även en tisdagkväll…men sällan mer än ett glas vid ett och samma dryckestillfälle. (Ja så knasigt det blir lite att gå i försvar, man gör ju så sjutton som man själv vill. Men ändå..nån kanske undrar)

Jo den egentliga anledningen för att göra uppehåll av kaffe och alkohol är att det är skönt att bryta sina ”beroenden” och låta kroppen vila och se vad kroppen säger till dig. Om du övergår till att bara dricka vatten som dryck under en hel vecka så kommer du få svaret om vart dina beroenden ligger i. Du får kanske ont i huvudet om du avstår kaffe, kanske till och med abstinensbesvär. Kanske blir du på dåligt humör för att du inte får i dig socker genom den coca-cola eller söt juice som du frekvent intar. Och alkohol, kanske livet känns helt plötsligt mer tråkigt när du inte längre får ditt efterlängtade glas vin, öl eller drink.

Fördelen är att när man är fri från sina kroppskemiska ”måsten” så mår man väldigt bra. De flesta vuxna människor provar inte ens på… Sömn och humör hamnar på fantastiska nivåer. Och kroppen kan lättare ta hand om sig själv på cellnivå, det vill säga att hålla sig ung och frisk. Att ta hand om sig själv är roligt. Att må bra är den bästa present du kan ge dig själv. Och belöningen är, om man har tur, är ett långt och friskt liv. Men det finns ju inga garantier…och ett visst lotteri är det ju. Tanten på filmen är ändå till faktum inne på sitt femtioandra levnadsår och inte sällan så kommenterar folk att hon ser ut att åldras långsamt. Kanske gener…kanske sund livsstil…kanske Peter Pan eller ren skär tur. Eller så inte…

På filmen så berättar vi en del om familjen vi inte kan namnet på (fast nu vet vi vad mamman och sonen heter. Pappan och dotterns namn var lite franskt kluriga att fånga i farten, vi behöver nog se deras namn i skrift).

Denna familj lever ett otroligt rikt liv, men på ett annat sätt väldigt enkelt. De bor landet, med några höns och en fantastisk trädgård som ger dem mat. Persikoträd, kiwiträd, fikonträd, fläder, äpplen, päron och plommon. Allt tar de vara på. De odlar grönsaker och i trädgården så såg vi kronärtskockor som såg fantastiska ut (kronärtskockor är vår favorit).

Vi blev bjudna på Christines (mammans) hemmagjorda fläderdricka. Dra oss baklänges så gott. Lätt kolsyrad. Inga tillsatser i övrigt (Helena har gjort mycket flädersaft i sina dagar men aldrig kolsyrat den). Vi blev bjudna på naturvin. Helt utan tillsatser…och det smakar vindruvor på ett annat vis. Grannen hade tillverkat vinet. Och vi fick smaka deras äppelcider…helt utan tillsatser. Den kom från äpplena ute i trädgården. Maten var enastående god, pocherad fisk i äppelcider, ris och grönsaker. Grönsakerna bestod i morötter från trädgården och sjö-spenat som Christine plockar själv i omgivningarna.

Liten verkstad ute på tomten finns där de gör lite träarbeten och tjänar pengar som finsnickare. Och hemmet var högst spartanskt.

De lever på en otroligt liten kassa och så seglar de och reser så mycket de bara kan. Hela familjen andas livskvalitet…

Här måste vi nämna familjens tvättmaskin…pappan har tagit en utrangerad tvättmaskin med trasigt programverk och kopplat i hop maskinen med en slaktad cykel. Och så tvättar han kläderna genom att trampa på cykeln i en tio minuter med tvätt i trumman tillsammans med vatten och tvättmedel. Sen får tvätten ligga ett tag och så fortsätter han senare igen. När han tömt och sköljt tvätten ett par gånger så lägger han i en annan växel på cykeln. Och då ”centrifugerar” han tvätten. Trumman går då i högfart medan han trampar på. Tvättmaskinen står inte inne i huset så den drivs med mankraft helt utan elektricitet. Och pappan (eller om någon annan cyklar) får motion på kuppen.

Så visst finns det andra sätt och alternativ att leva på.

Ja håll tillgodo…en liten film om några dagar i Camaret. Om familjen vi inte kan namnet på. Och en massa annat trams.

Filmtajm!