Nu har vi reparerat motorn och lagat ventilerna. Att hitta reservdelar här visade sig inte vara så lätt, företag finns men sortimentet brister. Men alla är trevliga och vänliga så vi gick hem utan något inhandlat och så letade vi i verkstan i lådan ”bra-att-ha-saker”. Och utifrån det har vi fått till såväl motor som vinduer. Tjoppe är ju inte bara Kapten Betong, Kapten Kalsong och kort och gott Tjoppe. Utan han är även en McGyver, killen man vill ha med sig till månen, för han löser de flesta problem i världen – utom då regn.

Och vädret har varit hyggligt här på Norderney, någon skur o så men samtidigt sol. Och vilken ö, detta är verkligen värt en omväg. Detta är en gammal kurort med anor sedan 1800-talet och det märks på arkitekturen. Husen är otroligt vackra och man får lite lust att kliva i en krinolinklänning på kuppen. Restauranger och caféer, planteringar och gräsmattor där folk ägnar sig åt rekreation. Barnen springer på de öppna ytorna, sparkar boll och leker. Människor sitter på caféer och barer och restauranger där miljöerna är hämtade ur en annan tidsepok stundtals. Vi fick ett tråkigt regn över oss i går eftermiddag och uppenbarligen hade vi samma sak i tanken som många andra här. Vi valde att gå på café och hänge oss åt en stor glass. Det var smockfullt på caféerna, där glasskypare springer runt mellan borden och serverar gästerna. Jo så är det här, en glass beställer man från menyn utav en snygg man i vit skjorta, väst och byxor med pressveck. Vi hittade ett café och där blev vi mycket väl omhändertagna och servade att vi helt glömde bort att det faktiskt var regn utanför.

Här på Nordeney finns det en massa fina hotell och ett badhus värt namnet, olika bastuvarianter, saltvattenbassäng, varmvattenbassänger i olika temperaturer. Den varmaste var 42 grader. Vi har inte riktigt koll på allt men vi fick en lång utläggning från holländsk kille i 18-årsåldern. Han var så hänförd över sitt besök på badhuset att han skulle gå dit varje dag under sin vistelse. Och vi fick nästan order om att besöka badet. Nu vet vi inte om det blir av, för det inväntas bättre segelväder i morgon så vi har planer på att dra vidare mot Holland.

Vad som är lite knepigt här är internet, men duscharna får högsta betyg 5-5-5 för temperatur, vattentryck o miljö.

Vi har börjat kalla vår kaj för kaputski-kaj, detta myntade hamnkaptenen efter att ännu en båt fått problem ute på havet. Men de hade till skillnad mot oss fått totalt motorhaveri så sjöräddningen kom inkörandes med deras båt och tryckte in den mot kajen mitt lågvattnet så dyn rörde runt ordentligt i hamnbassängen. Här finns det resurser ifall något händer. Alla är glada och hjälpsamma. Och morgonen därpå så stod en mekaniker på grannbåtens däck och erbjöd sig att laga felet.

Vi är så himla glada över att vi stannade här och inte seglade direkt till Borkum. För Norderney är så trevligt såväl för segelbåtsgästen som för de som tar sig hit med färja. Det är inte helt olikt Västra Hamnen i Malmö bortsett då från att det har en sekelskiftsstämpel här. Ja kanske som en korsning mellan Västra Hamnen och Trosa en bästa sommardag. Men allt är städat, snyggt och välskött. Det blommar såväl i rabatter som på uteserveringar. Och gott om detta.

I morgon om det blir avfärd så sticker vi tidigt på morgonen för att få strömmarna med oss (och högvatten så vi kommer ut från kaj) Nordvästlig vind är utlovat och det fungerar att segla på. Vi hoppas att vi kommer till Delfzji, och då pratar vi Holland. Annars blir det Borkum, som ska vara rätt tråkigt men funkar som stopp på vägen. Men vi vet bestämt först senare när vi kollat den senaste väderleken.

Vill ni ha ett trevligt semestermål rekommenderat så besök gärna Norderney, Ostfrisiska öarna.

Nu ska vi ut en sväng med cyklarna. Solen skiner.

Skepp o Hoj

Som det gick att läsa i förra inlägget så var vi uppe mitt i natten och kollade väder för att se när blåsten skulle dra över Helgoland och vågorna lägga sig. Vi tog beslutet att sova någon timme till och vi lämnade Helgoland halv sju på morgonen. Och vi visste att vi skulle ha lite gammal sjö kvar så det var vi inställda på.

När vi kom ut ur hamnen så var det rejäl sjö kvar, vågorna var säkert två meter höga och Tjoppe noterade att vågorna med blicken gick över höjden på spayhooden när vi var nere i en dal och sen åkte upp igen på vågkammarna. Wilma beter sig otroligt bra i sjö, hon kommer alltid snällt upp igen efter att hon varit nere och nosat i vågorna. Så det är egentligen inte svårt, men så klart fysiskt ansträngande och tur är väl att man alltid gillat åkattraktioner på Gröna Lund som barn. Ibland hisnar det i magen när Wilma ställer sig högt på vågkammen och far därefter rätt ner i vågdal med stävern. Hon översköljdes ideligen av allt vatten runt omkring och vågorna gjorde att seglingen inte blir så effektiv, farten blir lidande.

Men efter någon timme så började havet lägga sig och vi hade en nordvästlig vind, solen började skina och Wilma tuffade på som tåget. Då farleden kryllar av handelsfartyg så ska man korsa den så rakt som möjligt för att snabbt komma över den, och på denna kurs så njöt vi av underbar segling. Väderleksrapporten stämde perfekt så långt. 

Och väl nere mot landsidan behövde vi vika av och följa utsidan av de Ostfrisiska öarna. Vi skulle ha motström under ett par timmar innan vi skulle få strömmen med. Men nu vred sig vinden rent västlig och vi fick den rakt emot oss. Det började bygga upp lite sjö igen. Vi visste att vi skulle få motvind (tyvärr såg ju prognosen ut så för hela nästa vecka också, så därför hade vi passat på nu när det såg någorlunda ut enligt vädersiterna.)

Tanken var ju att kunna gå rätt emot vinden med hjälp av motorn. Att enkom segla skulle dra ut på tiden något enormt då vi inte kan segla så högt mot vind med Wilma. Samt att det kostar tid att kryssa, särskilt om man har tidvatten att passa. Men med ett par timmar kvar innan strömmen skulle vända med oss så valde vi att ta några kryssben samtidigt som vi stöttade med motorn. När väl strömmen vänt så tänkte vi gå kortaste väg för motor mot Borkum.

Ja och är man nu ute på havet så hör det väl till med lite dramatik och spänning. Så därför räckte det ju inte med grov sjö till en början. Utan när vi startat motorn så upptäckte vi att oljatrycket var lågt. Helena fortsatte att segla själv medan Tjoppe hoppade i pannlampan och började undersöka. Oljeläckage någonstans. Men det är svårt att meka när allt far runt som i en torktumlare ombord. Men all olja var inte borta tack o lov, utan när vi låg på ett kryssben och båten lutade så blev oljemängden lidande. Vi fyllde på olja och vi tog ett snack. Att det läcker olja kändes inte bra. Hur gör vi nu då?

Diskussionen var igång. Att gå enda till Borkum i motvinden räknade vi ut att det var inte längre ett alternativ. Vi ville använda motorn så lite som möjligt och vistelsen ute på havet blev behagligare med segel uppe. För motor så blev sjögången mest stökig. Så vi stängde av motorn och seglade enkom. Vi ringde upp Norderney och frågade hamnkapten hur sent man kan komma in i hamnen med tanke på lågvatten. Jo ni klarar djupet alldeles precis blev svaret. Vi frågade om det var många båtar i hamnen. Jo fullt blev svaret. Men han förstod vårt bekymmer med motorn och att vi behövde få komma till första bästa hamn.

Och så låg vi där och filade på några kryssben i stökig sjö. Wilma är otroligt bra i vattnet, hon lägger sig ner till viss gräns men sen vänder upp igen. Och det går att ha fulla segel uppe. Men som liten människa ombord så blir det fysiskt anstängande med det stökiga havet. Och komiskt.

Helena skulle först bre ett par knäckemackor. (vi älskar knäcke på havet). Och att hantera smör, ost och brödskivor i en torktumlare kräver ett konsttycke i den högre skolan. Cirkus Scott hade varit imponerade. Tills. Något som far iväg i salongen. Helena tittar dit för en sekund. Lugnt, en bok på vift. Sen tillbaka till mackorna. Men. Var är mackorna? Var är osten? På en sekund så har de farit iväg någonstans. Ner på golvet? Nej. På bänken framför? Nej. Helena övervägde att titta i taket. Att något bara kan försvinna på en bråkdels sekund utan att man såg vart de tog vägen. Men så hittade hon sina mackor och osten längst in i hörnet bakom diskhon, där inte ögat kommer åt om man inte hukar sig. Till slut så blev det ändå knäckemackorna klara och till det fick vi te med storm-mån i koppen. Ja man kan bara fylla koppen till hälften om man nu tänkte sig behålla innehållet på insidan av koppen och inte skvimpa ut allt i sittbrunnen.

Ja och middag blev det också lite senare i stöket. Fast då var det inte mackorna som försvann. Utan Pannbiffarna for ner på sovhyttsdurken. I sin plastförpackning tack och lov. Helena dit och fiskade upp dem. Och så slog hon ett öga på hyttventilen ovanför hennes säng. Vi låg på ett kryssben och vattnet forsade på utsidan av glaset. Och så såg hon att det var blött på insidan. Hon stannade upp med pannbiffarna i handen och studerade. När Wilma la sig ner ordentligt och hela glaset på utsidan låg i havet så skvätte det in vatten på insidan. Inte droppade, utan det kom några decilitrar varje gång. Hm..lite väl mycket. Vatten ska vara på utsidan av en båt och inte på insidan. Men man får ju inte förivra sig. Så pannbiffarna fick åter fokus och detta lyckades serveras med Coleslaw uppe i sittbrunnen.

Medan vi satt och åt så nämner Helena att när kapten ätit upp så kan han få kolla ventilen ovanför Helenas binge. När Tjoppe sen kom ner så såg han samma sak. Det kom in en hel del vatten. Tacksamt nog så rann det inte rakt ner i sängen utan det mesta vattnet smet på insidan av panelen och ner i kölsvinet. Och det var inte ramen som läckte, utan i packningen i kanten på själva glaset. Bland det sista vi gjorde innan vi lämnade Sverige var att installera en pump i kölsvinet. Jäklans bra faktiskt. Särskilt som nu när man sakta börjar fylla båten med vatten (ja ja, nu ska ingen bli orolig för det ryms rätt mycket vatten i kölsvinet innan det börjar bli ett bekymmer, och ännu mer i själva båten innan det är fullt). Så vi pumpade ut vattnet och det var lugnt så långt för stunden.

Så facit.

Så på babords bog så hade vi läckage i ventilen och vatten kom in. Och motorn läckte olja. Vi skrattade gott och sa att det regnar iallafall inte. Vi valde att gå rätt nära land sedan och ändå gå för motor lite försiktigt. Vi höll koll på oljetrycket och var beredda på att kunna fylla på med mer olja. Vi gick rakt mot vind kortaste väg mot Nordenay och det gick fint. Och med båten lite mer upprätt i sjön (ja ja så rakt det nu kan gå när den är krabb och ogästvänlig) så kom det varken in vatten mer i båten och oljemängden räckte.

Men så kom regnet. Ett jobbigt regn rakt i ansiktena. De hade inte utlovat något regn. Att båten läcker in vatten och motorn krånglar kan Tjoppe ta. Men regn. Han hatar regn. Men vi skrattade gott åt situationen.

Tillslut så kom vi in i hamn i värsta lågvattnet. Vi prickade precis den tiden man inte ska gå in. Vi tyckte det var land överallt när vi sakta närmade oss hamnen. Helena höll i sig framme vid förstaget ifall att vi skulle köra fast i dyn. Men det gick bra och väl inne i gästhamnen så stod hamnkaptenen med sin cykel och ropade och vinkade. Han hade mött upp oss och han ledde oss längst in i hamnbassängen där han hållit en VIP-plats åt oss. Det hade gått sju timmar sedan vi ringde hamnen där vi förklarat att vi hade motorproblem och inte skulle hinna in medan det var högvatten. Ett fantastiskt mottagande där hamnkaptenen förstått att supporta oss när vi haft motorbekymmer längs vägen. Andra båtar som kom in sent fick själva finna sig en plats i gyttret av segelbåtar. Vi blev hänvisade en plats direkt intill en brygga.

På kajen så stod ett par ungdomar från grannbåten och tog emot förförtöjningarna. Vi slängde iland en förlig tamp och sen en aktre också. Men det gick inte att dra in båten intill kaj. Vi satt fast i dyn, med aktern fyra meter från bryggan. Rätt komisk syn. Vi kom nästan fram. Så knasigt, vi kunde bara skratta åt synen. Så där stod Wilma i dyn några meter från bryggan och kom ingenstans.

Ungdomarna gav oss rådet; -Häll upp en gin och tonic och dra in båten om ett par timmar när vattnet stigit igen. Och vad gör man då. Tjoppe tog fasta på ungdomarnas råd.

Vi var blöta och kalla. Hungriga. Och trötta efter allt skumpande ute på havet med olja och vatten på fel sida om sina behållare. 45 distans hade tagit närmare 14 timmar. Och då ska man veta att vi längs vägen kunnat segla över sju knop. Men med kryss och motström och motvind och jobbiga vågor så kan blir det inte bättre än så här ibland, man prickar precis lågvattnet och fastnar. Tror ni Tjoppe tyckte GT:n smakad bra i detta läge??

Vi lagade lite mat och åt och summerade dagen. Vi var glada och vi tyckte vi hanterat dagen på bästa sätt. Vi har bra resurser till att lösa saker längs med vägen när något inträffar. Vi är lugna och trygga. Ingenting hade egentligen varit något problem och enda olyckan var att Tjoppes läsglasögon åkte i vattnet (Vi har dock fler på lager). Han har förlorat tre par glasögon vid det här laget.

Vi diskuterade en mer planerad åtgärd för att fixa felen. Ventilerna ska vi plocka ur och sika om och fixa nya packningar. Troligtvis har gummit blivit gammalt efter alla år. Motorn ska få sig en översyn. Vi får felsöka och se vart oljan läcker någonstans. Det är faktiskt bra att vi testar Wilma lite hårdare så vi ser hur hon beter sig och vad som behövs fixas. Det kan vara en falsk tro att ständigt ligga i hamn, sjödugligheten visar sig först ute på havet. Och då är det bra att det inte händer under en Atlanten-översegling. Och Wilma fick bekänna färg, för hela hon har fått bada i vågorna och det har krängt och skakat om rejält. Och hon får högst betyg med ett litet avdrag för den gömda osten.

 Snart hade timmarna gått där vi satt och pratade, det närmade sig midnatt och vattnet hade stigit. Så vi hoppade upp på däck och drog in Wilma intill bryggan. Och så kunde vi gå och lägga oss – äntligen.

En front drar in över Helgoland ikväll. Och vi hade tänkt att gå i morgon, vinden ska vara avtagande. Nordeney eller Borkum är frågan. Om vinden nu lägger sig vill fråga. Vi tar beslut sent i kväll o i morgon bitti.

 

Allt bra i övrigt, tacos ombord på Wilma ikväll. Ni är välkomna!

 

Skepp o Hoj!

Idag har vi gått hela Helgoland runt. Vi har tittat på de röda klippformationerna och på fågelkolonierna där. Framför allt så kryllar klippavsatserna av Havssulor. Fantastiskt skådespel och det var ett oväsen däruppe och det luktade gammal hönsskit vilket är en rätt frän doft för den som inte har kollat upp detta för egen del. Däruppe möts man av får och getter också som går fritt. Helt orädda och rätt så sociala. Särskilt den som ville lukta på Tjoppes lädersko av märket Ecco. Vi passade på att ta en selfie också.

 

Innan vår långpromenad så var vi bort till en skeppshandlare som levererar varor taxfreevaror till hamnen. Där får de som kommer med egen båt (ej turistbåtarna med dagbesökare) handla. Och detta levereras direkt ner till båten så har de koll på att man kör för egen köl. Vi har bunkrat Wilma med öl, vin, rom, whiskey och gin. Så nu har vi ett fullgott sortiment ifall vi får besök och vill bjuda någon på en drink. (prisexempel för ett flak öl= 8 Euro)

 

Lite bilder från dagen;

Nu har vi ett drygt dygn i ryggen på Helgoland. På morgonen efter ankomst fick vi flytta på oss igen. Ett oväder väntades in med vindbyar uppemot 25 m/s och ute på Tyska bukten så utlovades fyra meter höga vågor. Hamnen väntade in en del fiskebåtar och andra flytetyg som väljer att söka hamn.

Vår nya plats var på många sätt bättre, framför allt så hamnade vi med stävern mot vinden. Wilma har rört sig mycket behagligt och natten sov vi extremt tungt och gott. Vi ligger skyddade allra längst in i hamnen. Inte långt ifrån oss ligger två svenskbåtar. De ligger med sidan mot vinden och inatt stod deras master åt sidan som på lutande tornet i Pisa.

Däremot så har vi en fysisk ansträngning att ta oss för varje gång vi ska upp på kajen. En smal järnstege tar oss upp. Och är det lågvatten så är det många steg innan man är uppe. Inget för den höjdrädde, och svårt blir det för barn, äldre och om du har någon form av handikapp. Stegen är lite feldoserad så man får kroppstyngden väldigt mycket ifrån stegen och måste vara stark i armarna. Men man vänjer sig snabbt och för oss är det en enkel match. Men grannbåten innanför oss har tre små barn ombord.

Vi var väldigt nyfikna på Helgoland innan vi kom hit. Vi har hört så mycket olika. Och vi har försökt att läsa oss till vad andra långseglare har skrivit. Det vi märkt är att det finns en underton av något som verkar dra ner betyget. Men ingen har riktigt beskrivit vad detta består i. Och utan att ha klampat runt alldeles för länge på ön ännu ska vi försöka ge oss på att beskriva vår upplevelse av stället. Vi promenerade sammanlagt 3,5 timme på ön igår mellan skurarna.

Först och främst och ett enormt plus är att Helgoland ligger mycket strategiskt till för seglare. Du får en lagom lång dagssegling över och kan hålla dig inom tidvattenströmmen så den aldrig hinner vända. Så ska du vidare ner i Europa så är det helt perfekt om man nu inte gillar att segla längre etapper och motströms.

Hamnen är stor och rymlig. Det är lätt att vända i den stora hamnbassängen, den yttre utan hamnplatser är också enorm vilket gör att så fort du kommit innanför pirarna så lugnar sig vattet om du kommer in från lite oväder.

Här ligger båtarna längs med utanpå varandra. Fungerar toppen. Men det är lite otydligt med skyltningen om var man får ligga, allt är på tyska och krångligt beskrivet, så det finns ett par platser som ingen förstår sig på med följden av att hamnkaptenen får köra bort båt efter båt som inte kunnat tyda informationen. Inklusive tyska båtar. Så kontrollera att du får ligga kvar på din plats innan du ger dig iväg på stan.

Priset per natt för vår båt är 13 euro. Helt ok. I Tyskland har man turistskatt vilket innebär att du betalar 1 euro per person och natt som du övernattar i landet. Fast här på Helgoland så ligger turistskatten på 2,75 Euro per person och natt.

Helgoland är en taxfree-ö. Och kring det är allt uppbyggt. Och man lever av turismen. Varje dag kommer båtar från fastlandet som släpper av turister i mängder som vandrar den breda gågatan upp till shoppingaffärerna. Och man ser till att ta betalt. På ett eller annat sätt.

Så det kostar att fylla vatten, det kostar att kissa i land, det kostar att åka hiss för den som inte klarar trapporna….vad du än tänkt göra så är det en avgift uppå. Det känns lite som att köpa en Ryanair-biljett där det blir tillägg på tillägg. Uttrycket ”För bra för att vara sant” stämmer här. Det är oftast inte sant.

Så vad är billigt då? Jo, eventuellt kanske det som vi i Sverige har punktskatt på. Det innebär att om du konsumerar alkohol och tobak så har du något att vinna på att komma hit.

Centrum liknar lite av det som en större finlandsbåt har. Taxfree-butiker, dyra souvenirer, exklusiva klockor, cigarrer, parfymer, dansk design, märkeskläder i mängder.

Det finns inget egentligen för budgetplånboken att hitta. Vi gick in och började leta efter lite schyssta regnställ och liknande. Vi fann ett rätt bra ställ i märket Gore Tex. Överdelen och underdelen kostade motsvarande 5000 kronor styck, så tio tusen svenska kronor per person. För oss tillsammans så hade vi fått betala 20.000 kronor.

Kvaliteten och utbudet är perfekt. Men det finns inga budget-varianter. Så billigaste regnjackan kostar motsvarande 600 kronor. Vi betalar inga sådana pengar någonstans. Det är för oss fantasisummor och vi tror faktiskt att samma ställ går att hitta hemma för en mindre slant, trots skattefritt. (Det är väl därför som Gekås och IKEA är framgångsrika. Vanligt folk har råd).

Vill du ha en klocka, varsågod. Standardpriserna ligger på kanske fyra tusen svenska kronor. Men det är inga problem att köpa en klocka här för 120.000 kronor. Otroligt fina. Säkert nedsatta i pris i förhållande mot omvärlden. Men detta är att spela i en helt annan liga där vanliga människor normalt inte har råd att ens drömma om att betala så mycket för en klocka.

I spritbutikerna hittar man fina exklusiva sorter. Så det är kanske halva priset här. Med den följden att det inte är de enkla Whiskeysorterna som dominerar. Så det mesta är ur plånbokshänseende ändå rätt dyrt, särskilt om man tillhör sorten som inte uppskattar att whiskeyn är extra fin. Tjoppe ska inte köpa dyr Whiskey som han säger, då han inte har vett att förstå och uppskatta dropparna mot priset och hantverket. Han är lika nöjd med de billigare sorterna. Men han hittar ändå en del intressant. Dels gillar han Gin och det finns ett lågprismärke som han tycker är helt ok. Och motsvarande 50 kronor för en flaska (en liter) har han sett i ett skyltfönster. Och det är ju fantastiskt billigt.

Tobak har vi svårt att referera till, då vi inte ens vet vad detta kostar i Sverige.

Men dieseln är billig, motsvarande 8,50 kronor litern. Så vi ska passa på att fylla upp.

Restaurangerna här är samma pris som på fastlandet, om inte högre.

Så sammantaget så skulle man kunna uttrycka sig såhär. Det är absolut billigast att inte nyttja tobak och alkohol i sig då detta är produkter vi inte behöver för vår överlevnad – egentligen.

Vill du ändå handla dessa produkter så har du inte mycket att hämta om du är måttlig i din konsumtion. Det billiga priset äts upp av att du behöver gå på restaurang och kanske kissa någon gång under dagen och sova på natten.

Men däremot, är du en storrökare som har som ditt stora intresse att smutta på fina spritsorter var och varannan kväll så börjar detta likna himmelriket. Lägg därtill även att du bara handlar märkeskläder och aldrig skulle drömma om att gå in i en H&M-butik. Då har du hamnat rätt.

För vår del så ligger nöjet i att titta i skyltfönstrena som ni förstår.

Vinsten ligger i kvalitet och bredd på utbud av kvalitetsprodukter. Vi känner att vi till viss del kanske inte gör vår reflektion rättvis då vi ju är ett par som helst inte shoppar och konsumerar. Det är i våra ögon en tråkig hobby överlag att gå i affärer. Så vi är helt enkelt fel målgrupp. Vi tror dock att de flesta människor ändå skulle ha svårt att lägga kanske en 10.000 kronor för ett funtionsplagg av bättre kvalitet. De flesta handlar sådant på rea eller söker ett lågprisalternativ, för att ha råd.

Men vad har Helgoland i övrigt att erbjuda. Jo vi gick bort från de penningslukande kvarteren och tittade lite bortom detta spektakel. En rätt vacker ö med en bedårande utsikt över Tyska bukten. Husen är formgivningsmässigt väldigt fyrkantiga och tråkiga. Men de är målade i färglada toner vilket ger ett glatt intryck. Överallt på ön finns det minnessaker uppställda, inte minst från de två världskrigen. Någon gammal propeller från ett kraschat flygplan, en turbin, gamla ankare.. Och dessa är intressanta. Nu är alla informationsskyltar på tyska, men Tjoppe som ju har sin flygtekniska bakgrund kunde ge Helena fin information och fakta om hur tillexempel en jetmotor fungerar. Det finns även ett museum på ön vilket hade varit intressant att besöka, men vi ser ingen tillstymmelse till att det skulle kunna finnas information på engelska, så vi avstår.

Så vi har lite svårt att få kläm på detta ställe. Strategiskt placerat för seglaren, i övrigt inte värt en omväg är vårt betyg.

Idag ska vi gå och mysa på ett café. Då detta är en väldigt o-pittoreskt ö så lyckades vi på vår kvällspromenad ändå hitta ett café som såg enormt mysigt ut. Lite gammeldags, som en kvarleva från andra världskriget med äldre stil på möbler. Det ser vi fram emot och det är så vi kommer att ta oss för resten av vistelsen här. Den som erbjuder en bedårande utsikt, ett mysigt café, vår hamn och det trevliga umgänget oss båtägare emellan. Och allt det mysiga som Wilma erbjuder i form av komfort, skön säng, fantastisk mat och gratis toalettbesök.

Att handla cigarrer, rolexklockor och parfymer – det får någon annan göra. Häpp!

 

Skepp o Hoj!

 

 

Vi planerar att lämna Cuxhaven Citymarina idag strax efter lunch då tidvattnet vänder. Vindarna är bra och vi har vinden från sydväst vilket borde göra vår segling till Helgoland behaglig. Vi blev här i tio dagar, rätt långt stopp men vi har haft det gott och fått mycket uträttat. Även om vi avseglar med bristande AIS och helt utan vindgenerator. Tack och lov för segel och roder som är mekaniska.

 

Vi kan absolut rekommendera citymarinan, mycket gott om plats. Hit kan man komma med lite större båtar och med katamaraner utan bekymmer. Hamnvärden pratar exemplariskt bra engelska. I övrigt så är vårt facit för Tyskland att många inte hanterar engelska särskilt väl, även många yngre personer har problem med att konversera på engelska (enkel konversation som att beställa mat på engelska fungerar som regel, men i övrigt finns det mer att önska). Vi tror det hänger samman med att man dubbar allt på tyska på tv och filmer. Vi har inte en enda gång på någon av alla deras kanaler hittat något som det inte dubbats på. Det är därför som Tjoppe fick titta på fotboll häromkvällen. Men det är inget bekymmer, det är mest att vi fått ändra på vår förutfattade åsikt. I vår enfald så trodde vi att de hanterar engelska lika fritt här som vi gör hemma i Sverige.

 

Vi är väldigt glada att vi kommer från ett land där man låter originalspråket finnas kvar i mediautbudet, och att vi textar istället. Ur ett kort perspektiv tror man inte att det gör någon större skillnad. Men över tid så påverkar det så mycket. Läste för övrigt i någon färsk undersökning att svenskar och holländare är bäst i världen på engelska där man inte har engelska som modersmål.

 

Annars är duschbetyget för Cuxhaven Citymarina:

 

Temperatur: 5

Vattentryck: 5

Miljö: 4 (lite tråkigt men fantastiskt rent och fräscht)

 

Vi lägger till internet på hamnarna också för det kan vara bra att veta.

 

Internet: 2 (Det är gratis men väääldigt trögt. Fungerar hjälpligt vid högvatten om man ställer sig på däck med datorn. Det går inte att få in internet i mobilen. Lite frustrerande men det finns ett öppet internet i ett köpcenter tio minuter från hamnen).

 

Bli nu inte oroliga när vi ger oss iväg, att vi inte syns på AIS. De flesta segelbåtar har ingen AIS alls och vi har ju alltid vår VHF-radio som vi kan anropa på. Det ska vi göra snart då vi ska på slussen att de ska lyfta bron åt oss när det är dags att åka.

 

Ska bli skönt att få känna lite vind i håret.

 

Skepp o Hoj!

 

 

 

 

 

Skrivet strax före midnatt lördagen 2 juli.

Nu har slutsignalen i EM-matchen mellan Tyskland och Italien gått. Tyskland vann efter straffar. Och genast så tror man att tolvslaget på nyårsafton har inträtt mitt i sommaren. Tyskarna kör runt i sina bilar och tutar konstant och viftar med tyska flaggor. Och oanvändna nyårsraketerna som ännu gått att uppbringa efter nyårsskålen för ett halvår sedan skjuts nu av. Från balkongen ovanför oss så sköt de av en rackabajsare så att säga så Wilmas mast för ett tag doldes i krutrök. Hjärtat slog en volt.

För vår egen del som ju inte normalt är fotbollsintresserade så hade vi väl inget favoritlag. Men så tänkte vi, att kanske att folket är glada i morgon om de fick vinna. Med en förlust så skulle nog service och munterheten lysa med sin frånvaro.

Annars har dagen bjudit på både ris och ros. Vi har inte bara duckat för krutrök. Även blixtar. Under dagen har det åskat flertalet gånger. Det blinkade på duktigt ett tag och regnskurarna har avlöst varandra.

Vi hade igår börjat meka med vindgeneratorn. Som lever ett eget lustigt liv. Den snurrar och genererar ström. Ibland. När den själv känner. Fast oftast inte. En lynnig jäkel har det visat sig. Vi har felsökt i omgångar och inget hjälper, trots att vi gått igenom hela listan. Måste ligga i elektroniken på något sätt. Och där går man ju bet, ett kretskort som ingen förstår sig på återstår att undersöka. Så Kapten ledsnade lite och tyckte att vi kunde använda vindgeneratorn som bojsten eller ankare eller nåt. Eller skänka bort den till något barn som kan leka helikopter med den.

Ja och så hade vi fått rapport utifrån att vi inte syntes på AIS´en. Vi undersökte detta också. Jo vi får in andra båtar men tydligen så sänder vi inte ut längre. Vår AIS är en gammal sak men av bra modell. Men den tillverkas inte längre. Och vi har testat och undersökt även denna. Den skickar ut signaler ibland men inte så frekvent att den orkar uppge någon position. Gissa om kapten blev munter. Dessutom med ett spöregn utanför som inte ville upphöra.

Han cyklade bort till affären för att skaffa en ny antenn. Det är egentligen det enda som varit påverkat av väder och vind. Och med ny antenn och nya kablar så testade vi AIS´en. Tror ni det hjälpte? Not.

Nu är det ju rätt gamla ting båda sakerna så vi överväger att skaffa nytt och fräscht. De var inte installerade på Wilma när vi började renovera och vi trodde inte kanske att nåt av det skulle gå att använda. Vi kan ju inte ha saker som fungerar ibland. Det faller ju liksom när man inte kan lite på sin utrustning.

Till slut så klarnade det upp såväl på himlen som i huvudet på irriterad kapten. Vi gick en lång promenad och satte oss därefter på den där uteserveringen som vi har på två armslängder från Wilma. Det blev en öl och humöret kändes genast mer homogent med en lördagkväll. På avstånd såg vi blixtar som blinkade som lampor. Men vi klarade oss för stunden från ovädret.

Avslutningsvis blev det en gulaschgryta med lite ris och en grön sallad. Heminlagd gurka till det. Helena har haft långkok ombord i några dagar. Himmelskt gott och gryta passade busvädret. Och på det som sagt en fotbollsmatch som fått invånarna i staden Cuxhaven att bokstavligten explodera i lycka.

Så för er som följer oss via AIS så vet ni att den inte fungerar för tillfället. Vi lever och vi flyter. Iallafall nu för det är torrt i sängen som det känns där vi ligger just nu. Om vi nu inte blir träffade av någon torped eller bomb eller nåt som någon tysk firar av i glädjeruset och sänker oss. Tur att Wilma är byggt i betong.

Som en liten flytande bunker.

Kanske tur att vi inte syns på AIS.

Häpp!