
Del 4 Motorbyte

Även idag ligger doften av stark färg tung över Wilma. Vårt fika-hak har fått rädda oss ännu en gång. Och med oss tog vi kontoret, datorn och almanackan, för att arbeta lite administrativt. Lite filmmaterial har vi fått ihop så det blir till en tredje del i temat motorbyte.
Ryska kulstöterskan som vi kallar henne, servitrisen på haket, håller även denna dag full låda. Inga julsånger dock men hon höll på att dö skrattdöden bakom disken då någon av hushållsmaskinerna började löpa amok. Det är fantastiskt med människor som inte håller band på sina känslor (i vart fall de positiva känslorna) och vi bär hela tiden känslan av att vi inte vet vad som ska hända härnäst.
Och nu har vi bokat lyftkran till i morgon, för att lyfta i nya motorn. Så om hälsan står bi och varvet inte drabbas av portugisiska mañana-syndromet så kommer vår gula pärla att lyftas ner på plats. Väl på den nya motorbädden så ska motorn linas in korrekt och avståndet till propellern ska mätas upp, så vi vet hur mycket vi ska förlänga axeln. Därefter så ska järnen (om allt visar sig stämma och vi inte behöver göra om något) lyftas ur för att helsvetsas och målas upp med vacker svart hammarlack. Under tiden vi arbetar med detta så får nya motorn bo ombord, vi har tänkt att använda transportfötterna som stöd, så motorn temporärt kan bo under durken till byssan medan vi får ihop resten runt i kring. Och mat kan brassas i köket när vi inte direkt står och meckar. Kanske tacos…men bara kanske!
Varsågoda, en film kring temat Motorbyte. Del 3.
Vi hade en fantastiskt trevlig dag på våra cyklar. Efter att ha målat upp i motorrummet så luktade det rätt fränt från tvåkomponentsfärgen. Vi valde att rymma fältet medan torkningen pågick.
Först drog vi till vårt favorithak. Utslängda från båten som vi var så blev det en enkel lunch där. Deras fantastiskt goda toast med ost och skinka, och det riktigt dryper om toasten där smöret och osten gör allt för att lämna brödet innan munnen hunnit före.
Vi svor lite för att vi inte tagit med kameran. Vi hade velat filma lite. För hos tjejerna på haket så är det alltid glatt och trevligt. Mycket tjatter då lokalen fylls med Amoras enklare folk. En sann tillflyktsplats för kaffe- och umgängessugna. Ena damen bakom disken liknar mer en rysk kulstöterska, än en nätt sydeuropé. Hon är rätt grovhuggen i utseendet, få män skulle kalla henne för vacker. En kvinna man inte vill möta i en mörk gränd med andra ord. Men vilken charm. Nu dagen till ära då de hade fått upp en trött plastgran i ena hörnet av lokalen. Så gick stadiga damen runt och nynnade julsånger i falskaste ton. Hon slog sina båda händer över Kaptens axlar när hon passerade hans stol och drog på ett bländande leende och utbrast ”-HEJ KOMPIS”. (fast på portugisiska då). Jo jo, inte illa. Vi börjar bli accepterade som det självklaraste inslaget här i Amora. Kompis med kulstöterskan minsann! Och knappt behöver vi lägga en beställning längre, två toast och en stor flaska vatten är standardordern. Vi hinner knappt sticka in näsan förrän de slinker ut i köket och börjar fixa.
Vi fortsatte bortåt när vi kände oss klara på vårt hak. Det blev mataffären. I entrén sprang vi på den lilla farbrorn från charkdisken. Han som ropar -BONJOUR MADAME! över hela butiken när han får syn på Pimpsten. Han sken upp och hälsade. Och kanske svor han över att han hade rast, för nu fick någon av hans kollegor serva oss borta i köttdisken.
Alla som arbetar i charken känner till oss vid det här laget. De vet att vi inte pratar portugisiska annat än några hälsningsfraser. Men att vi älskar deras utbud och kvalitet. Och att vi tålmodigt gärna står där om lördagar då man kan få köa i över en halvtimme för att få en kötta-bit till kvällen.
Nu när lilla farbrorn var på sin rast så var det hans yngre kollega där. Ingen kö och vi kunde snabbt beställa lite köttfärs. Ett halvt kilo tack. Och så greppar han en fin bit nötkött som visar sig väga 510 gram och så går han bort till kvarnen och maler. Mer nymalet går inte att få. Vi tackar och går mot kassan.
Efter mataffären så var det dags för ett besök i färgaffären. Och Pedro stod där. Han tar oss alltid i hand när vi kommer in i butiken. Och vi sa ”bom dia” (vilket betyder goddag). Han svarade ”boa tarde” (för han tycker klockan var lite för mycket för goddag, alltså godmiddag.) Vi har aldrig fått riktig kläm på denna eftermiddagsfras, så Pedro lär oss och förklarar.
Vi försökte oss på uttalet några gånger av ”boa tarde”. Det gick si så där. Iallafall om man vill låta som en tvättäkta portugis. Men för att inte glömma bort ordet och få en hint om dess uttal så sa Pimpsten att ”det uttalas i slutet på samma sätt som ordet retard” (efterbliven på engelska). Pedro skrattade gott och sa att ja, det var ett bra sätt att komma ihåg den nya glosan. Att tänka på ordet ”efterbliven”. Och just då dök det upp en dam i butiken som glatt hälsar ”bon tarde”. Pedro glömmer av sig och det slinker nästan ur ett ”retard”. Han hinner rädda situationen men får stora bekymmer att hålla sig för skratt. Och när kvinnan gått så pustar han ut.
-Jisses, skrattar han, nu kommer jag för tid och evighet tänka på ordet retard varje gång någon hälsar. Som att vi alla går runt och lyfter på hatten och säger ”efterbliven” till varandra!
Ja muntrare dagar får man leta efter. Och det är en speciell känsla av att vara igenkänd och accepterad på en liten plats som Amora. Att man inte bara är ett okänt ansikte. Utan någon. Eller i vart fall en efterbliven svensk som inte vet hur man säger godmiddag!
Skepp o Hoj!
(…jäkligt bökigt i köksregionen just nu. Och så svarar vi på några läsarfrågor…)
Att dela motorrummet med köket (eller byssan som det heter på båt) kan ha sina sidor. Så nu när Fordmotorn är utslängd så har vi påbörjat arbetet med att bygga om motorbädden så den passar till Vetusmotorn. Men först vill vi ju såklart måla upp i kölsvinet och göra fint innan nya motorn tar plats.
Målningen av kölsvinet konkurrerar kraftigt med ruffhäxans (läs: Styrman Pimpsten) önskan om att kunna brassa käk till besättningen (läs: Kapten Betong). För medan målning pågår så finns där inget golv i köket (står man nere i kölsvinet så hamnar köksbänken två meter ovanför – liiite jobbigt).
Men vi har som regel kunnat enas om när var och en ska få sin tid, så att såväl mat som målning blir gjort. Men ena dagen blev det matlagning utan golv…Styrman Pimpsten fick hoppa runt på kanter och lister för glatta livet, utan några fadäser bör tilläggas.
Någon av våra läsare undrade för övrigt över vår matkostnad, om det verkligen stämmer att vi klarar oss på 5 euro (50 kr) per person och dag för frukost, lunch, middag, fika, vin, café, restaurang, toapapper och tandkräm typ. Svaret är JA. Nu är maten billigare i Portugal än hemma. Framför allt är vinet billigare här samt kött och som regel mejeri, frukt och grönt. Men fisk kostar samma som i Sverige, potatisen är dubbelt så dyr här (men det är ju billig mat oavsett) och toapapper och tandkräm är ungefär som hemma. Iallafall om man brukar handla dessa på kampanj hemma och väljer lågprisbutiker. Ja och bröd glömde vi nämna, det är betydligt billigare här. Men vi äter inte så mycket bröd hur som helst, så där finns just inget att tjäna in. (Knäckebröd gillar vi dock…vilket inte ofta inte går att finna).
Men hur klarar vi att hålla målet på 5 euro per dag?
Framför allt kring mat så måste vi ju tänka hållbarhet. Vad funkar att ha ombord på båt? Och då är ett knep för att kunna hålla ner matkostnaden att ALDRIG (eller i vart fall ytterst sällan) kasta mat. Så det gäller att vi köper rätt saker, vid rätt tillfälle och använder ALLT vi inhandlat. Så det inte går som svinn.
Svensken kastar 107 kilo mat och och dryck per person varje år – Var femte matkasse ungefär blir matavfall. Främst kastar vi mat som passerat i datum samt överbliven mat för att vi lagat för mycket (eller ej tagit hand om resterna). Därtill slängs det enorma mängder färsk mat såsom frukt,grönt och mejeri. (Snyft! Den svenska husmodern är utdöd, hon som visste hur man tog rätt på allt, som att två överblivna kokta potatisar fick åka ner i pannbiffsmeten) För oss skulle det bli rätt kämpigt då vi sliter hårt för att bära och kånka hem mat till Wilma, om vi visste att vi bar var femte matkasse i onödan.
Nästa knep är att ha multifunktioner på maten. Vi har ingen speciell ”frukostmat” ombord (finns dock alltid ägg och då står man aldrig rådlös). Vill vi mot förmodan äta smörgås så använder vi samma smör som vi steker i (äkta smör, tycker du den är för hård att bre så använd osthyveln till smöret. Fast smöret är dyrare, så blir det billigare med färre råvaror i hemmet över tid). Ost är samma ost som vi kan ha såväl på mackan, som i maten och som till ostbrickan. Har vi kokat broccoli ena kvällen till middag, så skär vi bort hela ”stocken” och använder bara broccolibuketterna. Dagen efter så tärnas stocken upp och blir fräst i stekpannan varpå en omelettsmet hälls över (till lunch) Och så går det runt, runt, runt… Ansvaret tas redan i butiken när vi inhandlar. Därför är en sak som ett färskt salladshuvud en mycket knepig vara. Den riskerar att ruttna innan den är uppäten. Och då är det ju underbart att det finns så många andra grönsaker och inte minst rotsaker att välja på. Sådan mat som dessutom är billig hemma. Hållbarheten är mycket längre och det mättar och går att använda till mycket mer än man kanske tror (vitlök och timjan är bra kompisar till rotisar). För nästa knep är att slänga kokboken och sluta med att strikt följa recept, dina ingredienser hemma stämmer ändå aldrig.
Igår när det var lördag fick Pimpsten tillbaka sitt kök rätt tidigt (Tjohooo!) Det fanns en halv röd lök som väntade på att får bli uppäten, samt att några morötter började se ledsna ut. Så det blev en potatiskaka bestående av riven potatis, riven morot och finhackad rödlök. I rotsakssmeten så slogs det i ett ägg och pressades i vitlök. Sen lite salt och peppar och så i stekpannan med smör. Hur gott som helst. Det blev en tomatsallad till (här kostar tomater 10 kronor kilot, hemma i Sverige hade valet kanske fallit på smörfrästa gröna ärtor med lite vitlökssalt på). Och så en proteinkälla till, vilken man nu tycker man har råd till för dagen. Så jo ja…5 euro klarar vi oss på! Det måste gå om vi vill segla så länge som vi tänkt.
Vi diskuterade lite medan Kapten stod med näsan i färgburken, det här kring mat och dess kostnader. Och då kom vi vidare in på ämnet ”bra ting ombord”. Innan vi lämnade Sverige så skulle vi fatta en rad olika beslut. Ska vi ha med elvispen? Slipmaskinen? Morteln? Dammsugaren? (Ja förutom sedvanliga ting som skruvmejslar, köksknivar och diskborste förstås). Förvaringsutrymmena är begränsade och man har ju ingen aning om vad man behöver som långseglare om man inte har varit långseglare innan.
Men vi har nu kunnat utröna vad vi uppskattar bäst så här när snart två år har gått. Och det vi har haft bäst nytta av och uppskattar allra mest är lite oväntat VÅTDAMMSUGAREN. Den suger upp allt torrt och blött i ett och samma svep, under durkar, spill i kölsvin, stopp i toaletten…you name it. Det var så fantastiskt nära att vi aldrig packade ner detta ting (den bor bak i helveteshålet). Och den gör verkligen livet lättare istället för att stå och slabba med trasor.
På klar andraplats kommer SVETSEN. Vi kan svetsa bonnajärn och rostfritt. Har varit mycket användbart ombord och vi har även räddat andra långseglare (Ett par unga svenska killar höll på att tappa riggen då deras waterstag hade knäckts ute vid peket – Kapten räddade dem med sin svets)
VINKELSLIPEN kniper bronsplatsen. Ja den används mest och hela tiden. Vi sätter på en kapskiva eller en sliplamell – beroende på vad vi vill ha gjort.
Därefter utan inbördes ordning kommer…
Den oscillerande SLIPMASINEN. Det är fantastiskt många båtägare som tar upp sin båt på varv för att slipa och måla om. Men som inte har någon slipmaskin med. Tyvärr så har vi fått köpa ny. För vi har lånat ut lite för generöst, två av två slipmaskiner gick sönder under utlåningen. (Framgent kommer vi inte låna ut några verktyg, slitaget blir för stort om vi ska sörja för andras båtar – möjligtvis kan vi tänka oss att hyra ut)
Och sticksågen har varit bra…
Symaskinen – även denna har sin självklara plats ombord. Segel och kapell kan lagas. Nya gästflaggor sys (vi tillverkar dem själva). Och Sverigeflaggan i aktern lagas och förstärks emellanåt då vinden sliter hårt på den. Och så våra kläder som lappas och lagas titt som tätt…
Dammsugaren. Skulle vi släpa på vår stora dammsugare? Kanske köpa en liten mindre 12 voltare med sämre sugkapacitet. Liten yta på båten att städa ihop med platsbrist var argumenten för att inte ta med den stora. Men vi ägde den redan så den fick följa med. Och vi ångrar oss inte. Städningen är så mycket lättare ombord och den bor strategiskt till så vi snabbt kan dammsuga så fort vi känner andan falla på, eller ett glas farit i tusen bitar vid sjögång. Ligger vi på landström så har vi bra med kräm i ledningen. Ligger vi på svaj så får vi använda omformaren och dra ner lite på farten.
Ja det var lite om livet ombord och svar på några av era frågor. Fråga gärna på…
Skepp o Hoj!
(Fakta kring hur mycket svensken slänger mat för är funnet på hungrig.nu)
(…Black Friday till ära, här kommer ett inlägg på temat konsumtion…)
WWF har tagit fram beräkningar på hur mycket biologisk produktiv yta på jorden som krävs för att ta fram allt det vi konsumerar och att absorbera det avfall som bildas. Om man delar upp jordens produktiva yta på antalet människor på jorden så skulle var och en av oss få 1,7 globala hektar till vårt förfogande.
Vi svenskar förbrukar motsvarande 7,3 globala hektar och är med bland de 10 länderna i världen med största globala fotavtrycket per person. Om alla på jorden konsumerade som vi svenskar gör så skulle vi behöva 4,2 jordklot istället för det enda vi har!
Vi svenskar vet snart inte hur man spenderar tid utan att det på samma gång på något sätt ska konsumeras pengar. Och det är rätt frustrerande, för på samma gång som vi lägger enorma pengar och tid på konsumtion så innebär det att vi i andra änden måste arbeta mer (eller i vart fall måste upprätthålla en hög arbetstakt och inkomstnivå). Något som kostar såväl tid som pengar (ja det kostar att arbeta, det finns alltid omkostnader knutna till arbete). Och brist på tid verkar vi alla lida av. Och så där håller vi spiralen igång…
Vi får aldrig glömma att det ALLTID är vi konsumenter som betalar hela kalaset för en produktion och för de företag som distribuerar och säljer varor. Det är alltid kunden som i slutänden ser till att företag hålls lönsamma. Och så ska det vara, vi behöver företag som tillverkar mat, kläder och annat som gör livet funktionellt för oss. Men det verkar inte finnas några gränser för hur långt vi är beredda att gå. Vi ska tydligen handla oss ända in i kaklet.
En klok man vid namn Tim Jackson har sagt;
”Många av oss är fast i en cirkel där vi spenderar pengar som vi inte har, på prylar vi inte behöver, för att göra intryck som inte är bestående, på människor vi inte bryr oss om!
OCH…företagen vill ha merförsäljning. Och då tar de hjälp av lockelser (reklam o rabatter och bygger attraktiva köpcentran). De drar nytta av att vi människor har ett nedärvt beteende av att vilja samla (vi samlade förr tex mat inför vintern för att överleva) och att vi människor har ett belöningssystem som lätt triggas (det ska vara värt mödan att jaga och fälla ett djur, för när vi gjort det och fått mat så får vi vår belöning i form av mättnad…detta för att människan av naturen är lat!).
Så våra beteenden har vi nedärvda för att vi ska överleva som varelser. Det är bra! Annars hade vi inte kommit där vi står idag, utan vi hade kanske tillhört en utdöd ras på planeten jorden.
I alla tider så har vi människor fått slita hårt för att skaffa mat och hålla oss varma. Det har upptagit den mesta tiden av dygnets 24 timmar. Sova, skaffa mat, tillreda mat och äta, ordna tak över huvudet och kläder på vår kropp så vi inte fryser. Och till det sörjt för god hygien och vårda det vi har. Den lilla tid vi haft över har vi sannolikt älskat, dansat och skrattat ihop…
Idag ser det inte riktigt lika dant ut. Vi har överlevnaden på många sätt tryggad. Men våra beteenden ligger djupt nedärvda och finns kvar. Vilket gör att vi kunnat sätta en norm på konsumtion som inte vet några gränser alls. Mycket av det vi handlar och konsumerar är rent nonsens…mycket av det vi konsumerar fyller bara ett fiktivt behov, om ens något behov alls. Och företagen gnuggar händer och politiker uppmanar oss att konsumera oss ur ekonomiska kriser (vilket är väldigt kortsiktigt, du skjuter bara problemet på framtiden). Är det bara vi som ser orimligheten i ekvationen???…fortfarande har vi bara ett jordklot. Sannolikt skulle våra liv inte alls behöva vara så mycket tråkigare och sämre för att vi la oss på en rimligare konsumtionsnivå.
Tvärtom så skulle vi må bra av att i större grad återanvända, dela, reparera och hyra istället för att köpa nytt. Och att vårda det vi redan äger och en gång har inhandlat.
För vår del så hade vi aldrig kommit dithän där vi är idag om det inte vore för att vi dragit ner på onödiga kostnader. Vi ställde om våra liv redan för mer än tio år sedan. Vi äger färre saker, men de få saker vi äger vårdar vi desto bättre. Vi måste vårda vår båt (vårt hem), det har med såväl säkerhet som ekonomi att göra (det är dyrare i längden att inte underhålla). Men därutöver så sker inga inköp som verkligen inte behövs…så vi måste vara alla butikers stora skräck. Vi är värdelösa konsumenter som aldrig lockas av merköp och rabatter.
Och för oss är ekvationen enkel.
Det är av ekonomiska skäl vi håller igen på konsumtionen. Det gör att vi kan segla längre och samtidigt blir vi miljöhjältar (även om inte det är primära målet – utan en bonus!) När vi räknar på konsumtion så räknar vi även in avskrivningstid och totala kostnader för att utifrån det fatta ett för oss korrekt beslut.
Som exempel.
Om vi skulle vilja ha en köksmaskin som hjälper oss att hacka och strimla grönsaker och annan mat, så ska detta ställas i paritet till att vi idag redan äger en skärbräda och kniv (och denna gör ju samma jobb). Köksmaskinen ska inhandlas och vårdas och den måste framför allt användas frekvent för att på någon sätt vara försvarbar att äga. Säg att maskinen kostar ett par tusen kronor och den ska skiva potatis. Du får först och främst en jäkla massa potatis för ett par tusen kronor. Och priset på maskinen borde du ju i ärlighetens namn räknas in i matkostnaden då också. Det blir dyra potatisgratänger det. Sen spar den kanske tid, men den ska plockas isär och diskas, det glömmer man gärna. Och är man exempelvis bara två personer i hushållet så är tidsvinsten noll och intet, utan det tyder i det närmaste på att du lider av någon form av allvarligt handikapp. Att du saknar två händer eller nåt (det faller dessutom ut mindre stärkelse ur potatis skivad för hand vilket gör gratängen godare, än om du använt maskin – häpp!) Sen ska din sak stå och ta plats någonstans, den kan bli omodern och du kan ledsna på din pryl.
Nu kan det absolut vara trevligt med en köksmaskin, vi säger inte det. Men i vårt hem så värderas den hela vägen innan in införskaffas.
Vi får ibland höra ”vad dum du är nu så som du resonerar”. Ja det kan man få tycka. Men å andra sidan så är det vi som är ute och seglar och inte de som är hemma och betalar av en hushållsmaskin som ska göra fina potatisgratänger. Det är upp till var och en hur vi prioriterar.
Ibland får vi också höra att ”ni har ju bara haft en massa tur”. Skitsnack. Möjligtvis kan bra tajming vara en aspekt. Vi har designat vårt liv högst medvetet som vi vill ha det. Och det börjar alltid hos oss själva, kring och med allt som vi gör. Framför allt genom de små mikrovalen vi gör dagligen. Vi har i mångt inte bara haft tur, vi har haft en massa otur också. Men utifrån temat som rörde konsumtion. Så ligger en stor del i att lyckas, i att vi hållit ner våra kostnader genom åren. Ni anar inte hur mycket man kan spara om man lägger om sitt liv fullt ut. Nu kanske vi är extremt tjockskalliga. Men vill man nå ett mål så får man göra det som krävs för att ta sig dit.
Så tillbaka där vi började. Black Friday. Är det rimligen det bästa sättet vi kan ägna en fin fredagkväll åt? Att springa i affärer?! Där vi bidrar till överkonsumtion och lurar oss själva till att arbeta mer och få mindre tid över till annat? För oss är svaret givet.
Vår tid och våra pengar är alldeles för värdefulla för att slänga iväg dem på något så urbota korkat.
Men det är såklart upp till var och en…
(Ha en trevlig fredagkväll!)
Skepp o Hoj!
(…och nu slipper Kapten stjäla dem bakom hennes rygg)
Vi ligger i med målandet, vill gärna nyttja dagarna så gott det går. För daggen som faller på natten ligger kvar en bit in på förmiddagen och optimala målartider är mellan tolv på dagen fram till fyra på eftermiddagen.
Övrig tid lägger vi på lite förberedelser inför motorbytet. Detta arrangemang kommer att få sin alldeles egna uppmärksamhet, sannolikt med en film. Och det är många moment innan den nya motorn är på plats och i bruk. När Kapten inte ligger på alla fyra på däck och målar, så tittar han på ny lösning för instrumentpanelen. Vi har fått så flotta och fina instrument medskickat med den nya motorn, så det blir att göra ny skiva åt dessa. De gamla hålen för nuvarande instrument stämmer ju inte alls. Och vi vill ha det snyggt och prydligt. Inte nytt på gammalt. Det går bort.
När vi satt i solen i sittbrunnen mellan två olika göromål så kom ena varvsägaren förbi. Han bar på en stor låda i sin famn. Och jo, det var ett paket till oss. Vi visste att det var paket på gång…en mus hade viskat i vårt öra.
Vi tog upp paketet och så öppnade det. Och jisses så vi skrattade gott. Det var Nicanders Båtvarv i Lysekil som hade skickat ett paket. De som så snällt har ordnat vårt köp av nya motorn. Här är ett företag som tar hand om sina kunder, vi säger det bara. För upp ur lådan så kom mer av julen och annan svensk mat som vi bara skulle kunna drömma om.
Det är så att varje gång vi besöker Nicanders Båtvarv i Lysekil och vi knallar upp på deras kontor. Så ligger där alltid godisar i en skål. Och Kapten ombord på Wilma är lite svag för dessa. Så det brukar slinka ner ett par stycken i munnen på kapten. Kanske en tredje också när Christina vänder ryggen till (jo jo..nu kommer det fram Christina…våga aldrig vänd dig om mot kopiatorn igen).
Och vad fann vi överst i vårt paket från Lysekil?
Jo massa karameller, Kaptens favoriter från Christinas kontor!!!
Vi har där vi ligger nu, på ruffiga sidan av Lissabon, inte alls nära till IKEA. Så vi visste att det skulle bli en jul utan besök på The Swedish Foodmarket. Vi var sååå inställda på att typ grilla fläskkarré på julafton och låtsas att det är julskinka samt dela på en burk makrill i tomatsås som ersättning för svensk sill (vilket bottennapp det hade varit! HUA!) Så vi blev alldeles tårögda över alla svenska godsaker vi fann i lådan. Gräddost, Husmanknäcke, svenskt godis, kaviar, matjessill och mer pepparkakor (vilket var bra för vi har haft svårt att inte tulla på vårt lilla lager vi fick med förra leveransen från vännerna på Viktoriagatan i Halmstad. Nu kan vi släppa lite på ransoneringen och vi slipper kivas om kakorna). Och sen…ett par småflaskor med OP och Skåne och en bättre whisky, alldeles hemmaförpackad med texten ”Kaptens Lilling” på. Det här med whisky har sin alldeles egna plats, för vi har många gånger avnjutit lite god whisky från Mickes samling. Något vi saknat sedan vi lämnade Lysekil. (Den dagen vi kommer tillbaka till Sverige så kanske vi ska slå ner våra bopålar nära Mickes whiskyförråd, ho ho ho!)
Och samma sak gäller företaget Vetus Center. Leveransen av motorn är ett samarbete mellan Vetus Center i Lysekil/Wilén Marin och Nicanders Båtvarv. Vi bad om att få medskickat saker som inte alls ligger inom ramen för dessa företag, material som vi behöver för att kunna bygga om motorbädden bland annat. Ting som vi har svårt att finna här på plats i Amora. Så de har åkt runt och inhandlat saker från vår önskelista och stoppat ner i lådan med motorn. Så ni kan ana varför vi känner en enormt stor tacksamhet för hjälpen.
Vi tror säkert att även om man inte är en kund som fastnat med skägget i brevlådan i Portugal (som vi med trasigt backslag) så får man garanterat bästa service utan att heta Kapten Betong och Styrman Pimpsten. Köp en ny motor eller varför inte deras Mini-folkbåt MF, så skickar garanterat Christina ett paket med karameller och andra godsaker därtill. Karamellerna är goda, we just say it!!! (Och roligare båt än MF finns inte att segla).
Skepp o Hoj!
(Ps vi får inget betalt för att vi slår ett slag för dessa företag, nöjet är helt och hållet på vår sida som nöjda kunder)
(…till att välja långsegling på varmare breddgrader framför ett liv hemma i Sverige)
Amora, Portugal
Vi håller just nu på med att måla Wilmas däck. Utav färgen vi använt till skrovet hade vi nu ett par skvättar över, i två olika kulörter. En grå nyans och en röd sådan. Vitsen med två olika färger är att det är lättare att se vart du varit med rollern och inte, då du får en ny färg att förhålla dig till. Mot om vi bara hade målat fem lager grå grå grå… (när man varit och fyllt på med mer färg i tråget och kommer tillbaka så har man gått vilse i det grå landskapet).
Lite roligt var det när det kom förbi en gubbe häromdagen och frågade;
-Var inte båten röd igår?
-Jo, men det var igår, idag är den grå igen.
Varpå gubben gick (och sannolikt tänkte; tokiga svenskar!)
Ja och med de två mindre skvättarna kvar av två olika kulörter så var det inte stor mängd kvar av något av dem. Så vi slog ihop dem till ett. Och då blir ju färgen en annan. Grått och rött blir mörk gammelrosa. Så nu när vi stryker Wilmas däck så blir hon gammelrosa. Jätte-chickt. Men så klart bara tillfälligt..
Medan Kapten stod på alla fyra på däcket, satt Pimpsten och lapade sol. Fast egentligen arbetade hon också, hon väntade på att tvätten skulle bli klar. Även tvättmaskinen lider av Portugisiskt mañana-syndrom, den tar tre timmar på sig att bli klar (på korta programmet!) Så hon passade på att leka underhållningsdam där hon däckat på däck, medan Kaptens roll var att rolla. Och hon underhöll Kapten med ett monologiskt muntert babblande av mer värdelös karaktär.
Temat hade fallit på;
”Tio bra saker med långsegling” (ja och då på varmare breddgrader). Egentligen så kom väl temat upp på grund av negativa anledningar. Det finns ju ofta två sidor på myntet, så även med att leva ombord på en båt. Som exempelvis, att så fort du behöver något du mer sällan använder. Så måste du riva upp halva båten för att komma åt denna, inte sällan i en pose som i det närmaste påminner om ett gem. (Att så bara sträcka sig efter svartpepparn kan kräva mystisk kroppshållning).
Ja och istället för att fokusera på det som kanske hamnar på den lite negativa sidan (om man nu inte hyser förkärlek att vika ihop sig till ett gem) så ville Pimpsten lyfta fram alla positiva ting. Och kanske rangskala dessa. Det visade sig vara svårt att veta vilket det bästa är med långseglarlivet (de är så många). Så utan inbördes ordning så kunde hon rada upp en hel del goda skäl till att detta livet är att föredra framför ett mer normalt sådant (som ni andra lever, med väckarklocka, bilköer och en hög med räkningar).
Några positiva saker vi tagit fasta på är att när man lever långseglarliv så;
Har man ständigt nya grannar och garanterat havsutsikt (gillar du inte grannen så kan du lätt flytta, kräver inte att du säljer huset, utan du hissar bara segel)
Man kan svära på sitt modersmål utan att någon förstår dig. (Men å andra sidan kan grannen snacka skit om dig utan att du själv förstår. Här bör man dock kolla upp så din granne inte är skandinav, då det IBLAND går att förstå varandra ändå. OBS! Det är jävligt lurigt med finnar, helt obegripligt språk men trots det så kan de svenska (lite orättvist). Men att kunna ge verbalt utlopp för sin vrede utan att någon tar illa upp är sannolikt bra för grannsämjan. Rekommenderas).
Du har den bästa produkten på marknaden. När det någon gång ringer på din mobil (vilket händer väldigt sällan) så är det som regel en telefonförsäljare. En stackars krake som har världens tråkigaste jobb och som försöker kränga på dig ett nytt elabonnemang. Och på frågan; -vilket elbolag har du idag? Så tittar du upp mot himlen samtidigt som du stryker över dina fina solpaneler och lyckligt svarar……… -SOOOLEN! (en något oförstående person i andra änden behöver ibland få en utförligare förklaring, men alla slutar dock tjata om att deras produkt är bättre än våran).
Man behöver inte äta D-vitamintillskott på vinterhalvåret när man bor på båt i värmen (tvärtom så har man sannolikt ett överskott, så kunde man kapsla in detta så skulle man kunna sälja det till vintertrötta människor i Dorotea och Skinnskatteberg).
Ett liv på båt är ett liv med betydligt mindre knott, mygg och getingar (de små sommarplågorna gillar uppenbarligen inte havet, dock kan man ha otur och träffa på dem på land. Passar Kapten som är allergisk).
Man behöver inte köpa gymkort (nä här finns alla redskap för att hålla dig i trim, träningscykel, snören att dra i, tyngder med vind och hav som motvikt och balansövningar i mängder).
Man behöver inte anstränga sig för fixa frisyren (nä, här har man ständigt en bad-hair-day. Och har man väl försökt, så ser vinden till att ända på det. Naturen har förkärlek för frisyren som går under namnet SKATBOET)
Man slipper klippa gräsmatta fast man bor i villa med halvsutsikt! (känn på den!)
Man slipper bilköer (tvärtom så kan man i många städer segla in till city utan en enda slags kö. Enda stället vi köade med båt var in till Amsterdam. Idag står vi nästan inte ut med bilköer, så destruktivt och tidsödande till ingen nytta)
Och sannolikt den bästa.
När du seglar så kan du fjärta ostört och luktfritt Till skillnad från när man färdas tillsammans i bil, så är det svårt att svära sig fri från händelsen (i synnerhet om det bara är två personer i bilen). Inte heller uppstår den pinsamma situationen man kan uppleva om man släppt en ljudlös brakare ombord på ett tåg, som visade sig vara den värsta ägg-möken (du håller på att svimma själv och tänker -va fasen åt jag igår? En självdöd svan??!). Och man ser medresenärerna lyfta sina blickar på span efter den skyldige. På så sätt är en båt oslagbar. Tvärt om kan en dialog ombord på båt te sig så här;
-Hörde du min brakare?! (Det blåser kring öronen ute på havet)
-Vaa?!
-HÖRDE DU MIN BRAKARE; JAG PRUTTADE!!
-VAAA???!
-ÄSCH, DE VA INGET!
-???
Och så tänker ni att en sådan konversation uppstår väl inte mellan två vuxna ute på havet. Men si de gör di. På havet händer inte så mycket, så alla slags nyheter tar man fasta på! Och gärna delar med sig av.
Är det inte skäl nog för välja ett långseglarliv på varmare breddgrader. Vi förstår inte att fler inte gör som vi. Häpp!
Skepp o Hoj!