(…jäkligt bökigt i köksregionen just nu. Och så svarar vi på några läsarfrågor…)

Att dela motorrummet med köket (eller byssan som det heter på båt) kan ha sina sidor. Så nu när Fordmotorn är utslängd så har vi påbörjat arbetet med att bygga om motorbädden så den passar till Vetusmotorn. Men först vill vi ju såklart måla upp i kölsvinet och göra fint innan nya motorn tar plats.

 Målningen av kölsvinet konkurrerar kraftigt med ruffhäxans (läs: Styrman Pimpsten) önskan om att kunna brassa käk till besättningen (läs: Kapten Betong). För medan målning pågår så finns där inget golv i köket (står man nere i kölsvinet så hamnar köksbänken två meter ovanför – liiite jobbigt).

Men vi har som regel kunnat enas om när var och en ska få sin tid, så att såväl mat som målning blir gjort. Men ena dagen blev det matlagning utan golv…Styrman Pimpsten fick hoppa runt på kanter och lister för glatta livet, utan några fadäser bör tilläggas.

Någon av våra läsare undrade för övrigt över vår matkostnad, om det verkligen stämmer att vi klarar oss på 5 euro (50 kr) per person och dag för frukost, lunch, middag, fika, vin, café, restaurang, toapapper och tandkräm typ. Svaret är JA. Nu är maten billigare i Portugal än hemma. Framför allt är vinet billigare här samt kött och som regel mejeri, frukt och grönt. Men fisk kostar samma som i Sverige, potatisen är dubbelt så dyr här (men det är ju billig mat oavsett) och toapapper och tandkräm är ungefär som hemma. Iallafall om man brukar handla dessa på kampanj hemma och väljer lågprisbutiker. Ja och bröd glömde vi nämna, det är betydligt billigare här. Men vi äter inte så mycket bröd hur som helst, så där finns just inget att tjäna in. (Knäckebröd gillar vi dock…vilket inte ofta inte går att finna).

Men hur klarar vi att hålla målet på 5 euro per dag?

Framför allt kring mat så måste vi ju tänka hållbarhet. Vad funkar att ha ombord på båt? Och då är ett knep för att kunna hålla ner matkostnaden att ALDRIG (eller i vart fall ytterst sällan) kasta mat. Så det gäller att vi köper rätt saker, vid rätt tillfälle och använder ALLT vi inhandlat. Så det inte går som svinn.

 Svensken kastar 107 kilo mat och och dryck per person varje år – Var femte matkasse ungefär blir matavfall. Främst kastar vi mat som passerat i datum samt överbliven mat för att vi lagat för mycket (eller ej tagit hand om resterna). Därtill slängs det enorma mängder färsk mat såsom frukt,grönt och mejeri. (Snyft! Den svenska husmodern är utdöd, hon som visste hur man tog rätt på allt, som att två överblivna kokta potatisar fick åka ner i pannbiffsmeten) För oss skulle det bli rätt kämpigt då vi sliter hårt för att bära och kånka hem mat till Wilma, om vi visste att vi bar var femte matkasse i onödan.

 Nästa knep är att ha multifunktioner på maten. Vi har ingen speciell ”frukostmat” ombord (finns dock alltid ägg och då står man aldrig rådlös). Vill vi mot förmodan äta smörgås så använder vi samma smör som vi steker i (äkta smör, tycker du den är för hård att bre så använd osthyveln till smöret. Fast smöret är dyrare, så blir det billigare med färre råvaror i hemmet över tid). Ost är samma ost som vi kan ha såväl på mackan, som i maten och som till ostbrickan. Har vi kokat broccoli ena kvällen till middag, så skär vi bort hela ”stocken” och använder bara broccolibuketterna. Dagen efter så tärnas stocken upp och blir fräst i stekpannan varpå en omelettsmet hälls över (till lunch) Och så går det runt, runt, runt… Ansvaret tas redan i butiken när vi inhandlar. Därför är en sak som ett färskt salladshuvud en mycket knepig vara. Den riskerar att ruttna innan den är uppäten. Och då är det ju underbart att det finns så många andra grönsaker och inte minst rotsaker att välja på. Sådan mat som dessutom är billig hemma. Hållbarheten är mycket längre och det mättar och går att använda till mycket mer än man kanske tror (vitlök och timjan är bra kompisar till rotisar). För nästa knep är att slänga kokboken och sluta med att strikt följa recept, dina ingredienser hemma stämmer ändå aldrig.

 Igår när det var lördag fick Pimpsten tillbaka sitt kök rätt tidigt (Tjohooo!) Det fanns en halv röd lök som väntade på att får bli uppäten, samt att några morötter började se ledsna ut. Så det blev en potatiskaka bestående av riven potatis, riven morot och finhackad rödlök. I rotsakssmeten så slogs det i ett ägg och pressades i vitlök. Sen lite salt och peppar och så i stekpannan med smör. Hur gott som helst. Det blev en tomatsallad till (här kostar tomater 10 kronor kilot, hemma i Sverige hade valet kanske fallit på smörfrästa gröna ärtor med lite vitlökssalt på). Och så en proteinkälla till, vilken man nu tycker man har råd till för dagen. Så jo ja…5 euro klarar vi oss på! Det måste gå om vi vill segla så länge som vi tänkt.

Vi diskuterade lite medan Kapten stod med näsan i färgburken, det här kring mat och dess kostnader. Och då kom vi vidare in på ämnet ”bra ting ombord”. Innan vi lämnade Sverige så skulle vi fatta en rad olika beslut. Ska vi ha med elvispen? Slipmaskinen? Morteln? Dammsugaren? (Ja förutom sedvanliga ting som skruvmejslar, köksknivar och diskborste förstås). Förvaringsutrymmena är begränsade och man har ju ingen aning om vad man behöver som långseglare om man inte har varit långseglare innan.

Men vi har nu kunnat utröna vad vi uppskattar bäst så här när snart två år har gått. Och det vi har haft bäst nytta av och uppskattar allra mest är lite oväntat VÅTDAMMSUGAREN. Den suger upp allt torrt och blött i ett och samma svep, under durkar, spill i kölsvin, stopp i toaletten…you name it. Det var så fantastiskt nära att vi aldrig packade ner detta ting (den bor bak i helveteshålet). Och den gör verkligen livet lättare istället för att stå och slabba med trasor.

 På klar andraplats kommer SVETSEN. Vi kan svetsa bonnajärn och rostfritt. Har varit mycket användbart ombord och vi har även räddat andra långseglare (Ett par unga svenska killar höll på att tappa riggen då deras waterstag hade knäckts ute vid peket – Kapten räddade dem med sin svets)

 VINKELSLIPEN kniper bronsplatsen. Ja den används mest och hela tiden. Vi sätter på en kapskiva eller en sliplamell – beroende på vad vi vill ha gjort.

Därefter utan inbördes ordning kommer…

 Den oscillerande SLIPMASINEN. Det är fantastiskt många båtägare som tar upp sin båt på varv för att slipa och måla om. Men som inte har någon slipmaskin med. Tyvärr så har vi fått köpa ny. För vi har lånat ut lite för generöst, två av två slipmaskiner gick sönder under utlåningen. (Framgent kommer vi inte låna ut några verktyg, slitaget blir för stort om vi ska sörja för andras båtar – möjligtvis kan vi tänka oss att hyra ut)

 Och sticksågen har varit bra…

 Symaskinen – även denna har sin självklara plats ombord. Segel och kapell kan lagas. Nya gästflaggor sys (vi tillverkar dem själva). Och Sverigeflaggan i aktern lagas och förstärks emellanåt då vinden sliter hårt på den. Och så våra kläder som lappas och lagas titt som tätt…

 Dammsugaren. Skulle vi släpa på vår stora dammsugare? Kanske köpa en liten mindre 12 voltare med sämre sugkapacitet. Liten yta på båten att städa ihop med platsbrist var argumenten för att inte ta med den stora. Men vi ägde den redan så den fick följa med. Och vi ångrar oss inte. Städningen är så mycket lättare ombord och den bor strategiskt till så vi snabbt kan dammsuga så fort vi känner andan falla på, eller ett glas farit i tusen bitar vid sjögång. Ligger vi på landström så har vi bra med kräm i ledningen. Ligger vi på svaj så får vi använda omformaren och dra ner lite på farten.

Ja det var lite om livet ombord och svar på några av era frågor. Fråga gärna på…

Skepp o Hoj!

(Fakta kring hur mycket svensken slänger mat för är funnet på hungrig.nu)

(…Black Friday till ära, här kommer ett inlägg på temat konsumtion…)

WWF har tagit fram beräkningar på hur mycket biologisk produktiv yta på jorden som krävs för att ta fram allt det vi konsumerar och att absorbera det avfall som bildas. Om man delar upp jordens produktiva yta på antalet människor på jorden så skulle var och en av oss få 1,7 globala hektar till vårt förfogande.

Vi svenskar förbrukar motsvarande 7,3 globala hektar och är med bland de 10 länderna i världen med största globala fotavtrycket per person. Om alla på jorden konsumerade som vi svenskar gör så skulle vi behöva 4,2 jordklot istället för det enda vi har!

Vi svenskar vet snart inte hur man spenderar tid utan att det på samma gång på något sätt ska konsumeras pengar. Och det är rätt frustrerande, för på samma gång som vi lägger enorma pengar och tid på konsumtion så innebär det att vi i andra änden måste arbeta mer (eller i vart fall måste upprätthålla en hög arbetstakt och inkomstnivå). Något som kostar såväl tid som pengar (ja det kostar att arbeta, det finns alltid omkostnader knutna till arbete). Och brist på tid verkar vi alla lida av. Och så där håller vi spiralen igång…

Vi får aldrig glömma att det ALLTID är vi konsumenter som betalar hela kalaset för en produktion och för de företag som distribuerar och säljer varor. Det är alltid kunden som i slutänden ser till att företag hålls lönsamma. Och så ska det vara, vi behöver företag som tillverkar mat, kläder och annat som gör livet funktionellt för oss. Men det verkar inte finnas några gränser för hur långt vi är beredda att gå. Vi ska tydligen handla oss ända in i kaklet.

En klok man vid namn Tim Jackson har sagt;

”Många av oss är fast i en cirkel där vi spenderar pengar som vi inte har, på prylar vi inte behöver, för att göra intryck som inte är bestående, på människor vi inte bryr oss om!

OCH…företagen vill ha merförsäljning. Och då tar de hjälp av lockelser (reklam o rabatter och bygger attraktiva köpcentran). De drar nytta av att vi människor har ett nedärvt beteende av att vilja samla (vi samlade förr tex mat inför vintern för att överleva) och att vi människor har ett belöningssystem som lätt triggas (det ska vara värt mödan att jaga och fälla ett djur, för när vi gjort det och fått mat så får vi vår belöning i form av mättnad…detta för att människan av naturen är lat!).

Så våra beteenden har vi nedärvda för att vi ska överleva som varelser. Det är bra! Annars hade vi inte kommit där vi står idag, utan vi hade kanske tillhört en utdöd ras på planeten jorden.

I alla tider så har vi människor fått slita hårt för att skaffa mat och hålla oss varma. Det har upptagit den mesta tiden av dygnets 24 timmar. Sova, skaffa mat, tillreda mat och äta, ordna tak över huvudet och kläder på vår kropp så vi inte fryser. Och till det sörjt för god hygien och vårda det vi har. Den lilla tid vi haft över har vi sannolikt älskat, dansat och skrattat ihop…

Idag ser det inte riktigt lika dant ut. Vi har överlevnaden på många sätt tryggad. Men våra beteenden ligger djupt nedärvda och finns kvar. Vilket gör att vi kunnat sätta en norm på konsumtion som inte vet några gränser alls. Mycket av det vi handlar och konsumerar är rent nonsens…mycket av det vi konsumerar fyller bara ett fiktivt behov, om ens något behov alls. Och företagen gnuggar händer och politiker uppmanar oss att konsumera oss ur ekonomiska kriser (vilket är väldigt kortsiktigt, du skjuter bara problemet på framtiden). Är det bara vi som ser orimligheten i ekvationen???…fortfarande har vi bara ett jordklot. Sannolikt skulle våra liv inte alls behöva vara så mycket tråkigare och sämre för att vi la oss på en rimligare konsumtionsnivå.

Tvärtom så skulle vi må bra av att i större grad återanvända, dela, reparera och hyra istället för att köpa nytt. Och att vårda det vi redan äger och en gång har inhandlat.

För vår del så hade vi aldrig kommit dithän där vi är idag om det inte vore för att vi dragit ner på onödiga kostnader. Vi ställde om våra liv redan för mer än tio år sedan. Vi äger färre saker, men de få saker vi äger vårdar vi desto bättre. Vi måste vårda vår båt (vårt hem), det har med såväl säkerhet som ekonomi att göra (det är dyrare i längden att inte underhålla). Men därutöver så sker inga inköp som verkligen inte behövs…så vi måste vara alla butikers stora skräck. Vi är värdelösa konsumenter som aldrig lockas av merköp och rabatter.

Och för oss är ekvationen enkel.

Det är av ekonomiska skäl vi håller igen på konsumtionen. Det gör att vi kan segla längre och samtidigt blir vi miljöhjältar (även om inte det är primära målet – utan en bonus!) När vi räknar på konsumtion så räknar vi även in avskrivningstid och totala kostnader för att utifrån det fatta ett för oss korrekt beslut.

Som exempel.

Om vi skulle vilja ha en köksmaskin som hjälper oss att hacka och strimla grönsaker och annan mat, så ska detta ställas i paritet till att vi idag redan äger en skärbräda och kniv (och denna gör ju samma jobb). Köksmaskinen ska inhandlas och vårdas och den måste framför allt användas frekvent för att på någon sätt vara försvarbar att äga. Säg att maskinen kostar ett par tusen kronor och den ska skiva potatis. Du får först och främst en jäkla massa potatis för ett par tusen kronor. Och priset på maskinen borde du ju i ärlighetens namn räknas in i matkostnaden då också. Det blir dyra potatisgratänger det. Sen spar den kanske tid, men den ska plockas isär och diskas, det glömmer man gärna. Och är man exempelvis bara två personer i hushållet så är tidsvinsten noll och intet, utan det tyder i det närmaste på att du lider av någon form av allvarligt handikapp. Att du saknar två händer eller nåt (det faller dessutom ut mindre stärkelse ur potatis skivad för hand vilket gör gratängen godare, än om du använt maskin – häpp!) Sen ska din sak stå och ta plats någonstans, den kan bli omodern och du kan ledsna på din pryl.

Nu kan det absolut vara trevligt med en köksmaskin, vi säger inte det. Men i vårt hem så värderas den hela vägen innan in införskaffas.

Vi får ibland höra ”vad dum du är nu så som du resonerar”. Ja det kan man få tycka. Men å andra sidan så är det vi som är ute och seglar och inte de som är hemma och betalar av en hushållsmaskin som ska göra fina potatisgratänger. Det är upp till var och en hur vi prioriterar.

Ibland får vi också höra att ”ni har ju bara haft en massa tur”. Skitsnack. Möjligtvis kan bra tajming vara en aspekt. Vi har designat vårt liv högst medvetet som vi vill ha det. Och det börjar alltid hos oss själva, kring och med allt som vi gör. Framför allt genom de små mikrovalen vi gör dagligen. Vi har i mångt inte bara haft tur, vi har haft en massa otur också. Men utifrån temat som rörde konsumtion. Så ligger en stor del i att lyckas, i att vi hållit ner våra kostnader genom åren. Ni anar inte hur mycket man kan spara om man lägger om sitt liv fullt ut. Nu kanske vi är extremt tjockskalliga. Men vill man nå ett mål så får man göra det som krävs för att ta sig dit.

Så tillbaka där vi började. Black Friday. Är det rimligen det bästa sättet vi kan ägna en fin fredagkväll åt? Att springa i affärer?! Där vi bidrar till överkonsumtion och lurar oss själva till att arbeta mer och få mindre tid över till annat? För oss är svaret givet.

Vår tid och våra pengar är alldeles för värdefulla för att slänga iväg dem på något så urbota korkat.

Men det är såklart upp till var och en…

(Ha en trevlig fredagkväll!)

Skepp o Hoj!

 (…och nu slipper Kapten stjäla dem bakom hennes rygg)

En låda med Christinas karameller och annat gott kom…vi känner oss oerhört omhändertagna och omhuldade. Precis som två strandade båtflyktingar med trasigt backslag i Portugal kan behöva!

Vi ligger i med målandet, vill gärna nyttja dagarna så gott det går. För daggen som faller på natten ligger kvar en bit in på förmiddagen och optimala målartider är mellan tolv på dagen fram till fyra på eftermiddagen.

Övrig tid lägger vi på lite förberedelser inför motorbytet. Detta arrangemang kommer att få sin alldeles egna uppmärksamhet, sannolikt med en film. Och det är många moment innan den nya motorn är på plats och i bruk. När Kapten inte ligger på alla fyra på däck och målar, så tittar han på ny lösning för instrumentpanelen. Vi har fått så flotta och fina instrument medskickat med den nya motorn, så det blir att göra ny skiva åt dessa. De gamla hålen för nuvarande instrument stämmer ju inte alls. Och vi vill ha det snyggt och prydligt. Inte nytt på gammalt. Det går bort.

När vi satt i solen i sittbrunnen mellan två olika göromål så kom ena varvsägaren förbi. Han bar på en stor låda i sin famn. Och jo, det var ett paket till oss. Vi visste att det var paket på gång…en mus hade viskat i vårt öra.

Vi tog upp paketet och så öppnade det. Och jisses så vi skrattade gott. Det var Nicanders Båtvarv i Lysekil som hade skickat ett paket. De som så snällt har ordnat vårt köp av nya motorn. Här är ett företag som tar hand om sina kunder, vi säger det bara. För upp ur lådan så kom mer av julen och annan svensk mat som vi bara skulle kunna drömma om.

Det är så att varje gång vi besöker Nicanders Båtvarv i Lysekil och vi knallar upp på deras kontor. Så ligger där alltid godisar i en skål. Och Kapten ombord på Wilma är lite svag för dessa. Så det brukar slinka ner ett par stycken i munnen på kapten. Kanske en tredje också när Christina vänder ryggen till (jo jo..nu kommer det fram Christina…våga aldrig vänd dig om mot kopiatorn igen).

Och vad fann vi överst i vårt paket från Lysekil?

Jo massa karameller, Kaptens favoriter från Christinas kontor!!!

Vi har där vi ligger nu, på ruffiga sidan av Lissabon, inte alls nära till IKEA. Så vi visste att det skulle bli en jul utan besök på The Swedish Foodmarket. Vi var sååå inställda på att typ grilla fläskkarré på julafton och låtsas att det är julskinka samt dela på en burk makrill i tomatsås som ersättning för svensk sill (vilket bottennapp det hade varit! HUA!) Så vi blev alldeles tårögda över alla svenska godsaker vi fann i lådan. Gräddost, Husmanknäcke, svenskt godis, kaviar, matjessill och mer pepparkakor (vilket var bra för vi har haft svårt att inte tulla på vårt lilla lager vi fick med förra leveransen från vännerna på Viktoriagatan i Halmstad. Nu kan vi släppa lite på ransoneringen och vi slipper kivas om kakorna). Och sen…ett par småflaskor med OP och Skåne och en bättre whisky, alldeles hemmaförpackad med texten ”Kaptens Lilling” på. Det här med whisky har sin alldeles egna plats, för vi har många gånger avnjutit lite god whisky från Mickes samling. Något vi saknat sedan vi lämnade Lysekil. (Den dagen vi kommer tillbaka till Sverige så kanske vi ska slå ner våra bopålar nära Mickes whiskyförråd, ho ho ho!)

 Den här tar JAG!!!

 NON-STOP! Garanti på att nya motorn inte kommer att stanna…!!! 

 Husman på båt blir väl…Båtsman???!!!

 Paket från Felix också…men det ligger något mer i…så spännande! 

 

Vi blir så glada och vi känner en enorm tacksamhet för all vänlighet. Tusen tack! Och är det någon som behöver en ny motor eller något annat i båtväg så kan vi varmt rekommendera Nicanders Båtvarv i Lysekil. Man är ju lite rädd att man ska uppfattas som krånglig när man som kund behöver få saker fixade och skickade till Portugal. Och vi har verkligen krånglat (egentligen skulle vi kanske haft en snyting). Som exempel, med i paketen från Nicanders idag låg lite material medskickat som kom från Kaptens gamla pappa Felix, som skulle till oss. Så en gammal man behövde inte ta sig ut i höstrusket på stan för att skicka saker till sin son.(Tack Felix för tyg och tidningsurklipp, fantastiskt!!! Kram kram).

Och samma sak gäller företaget Vetus Center. Leveransen av motorn är ett samarbete mellan Vetus Center i Lysekil/Wilén Marin och Nicanders Båtvarv. Vi bad om att få medskickat saker som inte alls ligger inom ramen för dessa företag, material som vi behöver för att kunna bygga om motorbädden bland annat. Ting som vi har svårt att finna här på plats i Amora. Så de har åkt runt och inhandlat saker från vår önskelista och stoppat ner i lådan med motorn. Så ni kan ana varför vi känner en enormt stor tacksamhet för hjälpen.

 Vi tror säkert att även om man inte är en kund som fastnat med skägget i brevlådan i Portugal (som vi med trasigt backslag) så får man garanterat bästa service utan att heta Kapten Betong och Styrman Pimpsten. Köp en ny motor eller varför inte deras Mini-folkbåt MF, så skickar garanterat Christina ett paket med karameller och andra godsaker därtill. Karamellerna är goda, we just say it!!! (Och roligare båt än MF finns inte att segla).

Skepp o Hoj!

(Ps vi får inget betalt för att vi slår ett slag för dessa företag, nöjet är helt och hållet på vår sida som nöjda kunder)