(…jäkligt bökigt i köksregionen just nu. Och så svarar vi på några läsarfrågor…)

Att dela motorrummet med köket (eller byssan som det heter på båt) kan ha sina sidor. Så nu när Fordmotorn är utslängd så har vi påbörjat arbetet med att bygga om motorbädden så den passar till Vetusmotorn. Men först vill vi ju såklart måla upp i kölsvinet och göra fint innan nya motorn tar plats.

 Målningen av kölsvinet konkurrerar kraftigt med ruffhäxans (läs: Styrman Pimpsten) önskan om att kunna brassa käk till besättningen (läs: Kapten Betong). För medan målning pågår så finns där inget golv i köket (står man nere i kölsvinet så hamnar köksbänken två meter ovanför – liiite jobbigt).

Men vi har som regel kunnat enas om när var och en ska få sin tid, så att såväl mat som målning blir gjort. Men ena dagen blev det matlagning utan golv…Styrman Pimpsten fick hoppa runt på kanter och lister för glatta livet, utan några fadäser bör tilläggas.

Någon av våra läsare undrade för övrigt över vår matkostnad, om det verkligen stämmer att vi klarar oss på 5 euro (50 kr) per person och dag för frukost, lunch, middag, fika, vin, café, restaurang, toapapper och tandkräm typ. Svaret är JA. Nu är maten billigare i Portugal än hemma. Framför allt är vinet billigare här samt kött och som regel mejeri, frukt och grönt. Men fisk kostar samma som i Sverige, potatisen är dubbelt så dyr här (men det är ju billig mat oavsett) och toapapper och tandkräm är ungefär som hemma. Iallafall om man brukar handla dessa på kampanj hemma och väljer lågprisbutiker. Ja och bröd glömde vi nämna, det är betydligt billigare här. Men vi äter inte så mycket bröd hur som helst, så där finns just inget att tjäna in. (Knäckebröd gillar vi dock…vilket inte ofta inte går att finna).

Men hur klarar vi att hålla målet på 5 euro per dag?

Framför allt kring mat så måste vi ju tänka hållbarhet. Vad funkar att ha ombord på båt? Och då är ett knep för att kunna hålla ner matkostnaden att ALDRIG (eller i vart fall ytterst sällan) kasta mat. Så det gäller att vi köper rätt saker, vid rätt tillfälle och använder ALLT vi inhandlat. Så det inte går som svinn.

 Svensken kastar 107 kilo mat och och dryck per person varje år – Var femte matkasse ungefär blir matavfall. Främst kastar vi mat som passerat i datum samt överbliven mat för att vi lagat för mycket (eller ej tagit hand om resterna). Därtill slängs det enorma mängder färsk mat såsom frukt,grönt och mejeri. (Snyft! Den svenska husmodern är utdöd, hon som visste hur man tog rätt på allt, som att två överblivna kokta potatisar fick åka ner i pannbiffsmeten) För oss skulle det bli rätt kämpigt då vi sliter hårt för att bära och kånka hem mat till Wilma, om vi visste att vi bar var femte matkasse i onödan.

 Nästa knep är att ha multifunktioner på maten. Vi har ingen speciell ”frukostmat” ombord (finns dock alltid ägg och då står man aldrig rådlös). Vill vi mot förmodan äta smörgås så använder vi samma smör som vi steker i (äkta smör, tycker du den är för hård att bre så använd osthyveln till smöret. Fast smöret är dyrare, så blir det billigare med färre råvaror i hemmet över tid). Ost är samma ost som vi kan ha såväl på mackan, som i maten och som till ostbrickan. Har vi kokat broccoli ena kvällen till middag, så skär vi bort hela ”stocken” och använder bara broccolibuketterna. Dagen efter så tärnas stocken upp och blir fräst i stekpannan varpå en omelettsmet hälls över (till lunch) Och så går det runt, runt, runt… Ansvaret tas redan i butiken när vi inhandlar. Därför är en sak som ett färskt salladshuvud en mycket knepig vara. Den riskerar att ruttna innan den är uppäten. Och då är det ju underbart att det finns så många andra grönsaker och inte minst rotsaker att välja på. Sådan mat som dessutom är billig hemma. Hållbarheten är mycket längre och det mättar och går att använda till mycket mer än man kanske tror (vitlök och timjan är bra kompisar till rotisar). För nästa knep är att slänga kokboken och sluta med att strikt följa recept, dina ingredienser hemma stämmer ändå aldrig.

 Igår när det var lördag fick Pimpsten tillbaka sitt kök rätt tidigt (Tjohooo!) Det fanns en halv röd lök som väntade på att får bli uppäten, samt att några morötter började se ledsna ut. Så det blev en potatiskaka bestående av riven potatis, riven morot och finhackad rödlök. I rotsakssmeten så slogs det i ett ägg och pressades i vitlök. Sen lite salt och peppar och så i stekpannan med smör. Hur gott som helst. Det blev en tomatsallad till (här kostar tomater 10 kronor kilot, hemma i Sverige hade valet kanske fallit på smörfrästa gröna ärtor med lite vitlökssalt på). Och så en proteinkälla till, vilken man nu tycker man har råd till för dagen. Så jo ja…5 euro klarar vi oss på! Det måste gå om vi vill segla så länge som vi tänkt.

Vi diskuterade lite medan Kapten stod med näsan i färgburken, det här kring mat och dess kostnader. Och då kom vi vidare in på ämnet ”bra ting ombord”. Innan vi lämnade Sverige så skulle vi fatta en rad olika beslut. Ska vi ha med elvispen? Slipmaskinen? Morteln? Dammsugaren? (Ja förutom sedvanliga ting som skruvmejslar, köksknivar och diskborste förstås). Förvaringsutrymmena är begränsade och man har ju ingen aning om vad man behöver som långseglare om man inte har varit långseglare innan.

Men vi har nu kunnat utröna vad vi uppskattar bäst så här när snart två år har gått. Och det vi har haft bäst nytta av och uppskattar allra mest är lite oväntat VÅTDAMMSUGAREN. Den suger upp allt torrt och blött i ett och samma svep, under durkar, spill i kölsvin, stopp i toaletten…you name it. Det var så fantastiskt nära att vi aldrig packade ner detta ting (den bor bak i helveteshålet). Och den gör verkligen livet lättare istället för att stå och slabba med trasor.

 På klar andraplats kommer SVETSEN. Vi kan svetsa bonnajärn och rostfritt. Har varit mycket användbart ombord och vi har även räddat andra långseglare (Ett par unga svenska killar höll på att tappa riggen då deras waterstag hade knäckts ute vid peket – Kapten räddade dem med sin svets)

 VINKELSLIPEN kniper bronsplatsen. Ja den används mest och hela tiden. Vi sätter på en kapskiva eller en sliplamell – beroende på vad vi vill ha gjort.

Därefter utan inbördes ordning kommer…

 Den oscillerande SLIPMASINEN. Det är fantastiskt många båtägare som tar upp sin båt på varv för att slipa och måla om. Men som inte har någon slipmaskin med. Tyvärr så har vi fått köpa ny. För vi har lånat ut lite för generöst, två av två slipmaskiner gick sönder under utlåningen. (Framgent kommer vi inte låna ut några verktyg, slitaget blir för stort om vi ska sörja för andras båtar – möjligtvis kan vi tänka oss att hyra ut)

 Och sticksågen har varit bra…

 Symaskinen – även denna har sin självklara plats ombord. Segel och kapell kan lagas. Nya gästflaggor sys (vi tillverkar dem själva). Och Sverigeflaggan i aktern lagas och förstärks emellanåt då vinden sliter hårt på den. Och så våra kläder som lappas och lagas titt som tätt…

 Dammsugaren. Skulle vi släpa på vår stora dammsugare? Kanske köpa en liten mindre 12 voltare med sämre sugkapacitet. Liten yta på båten att städa ihop med platsbrist var argumenten för att inte ta med den stora. Men vi ägde den redan så den fick följa med. Och vi ångrar oss inte. Städningen är så mycket lättare ombord och den bor strategiskt till så vi snabbt kan dammsuga så fort vi känner andan falla på, eller ett glas farit i tusen bitar vid sjögång. Ligger vi på landström så har vi bra med kräm i ledningen. Ligger vi på svaj så får vi använda omformaren och dra ner lite på farten.

Ja det var lite om livet ombord och svar på några av era frågor. Fråga gärna på…

Skepp o Hoj!

(Fakta kring hur mycket svensken slänger mat för är funnet på hungrig.nu)