Bajsmaskiner

Vi har ett fantastiskt väder här i Zierikzee. Att kunna promenera i timmar med en varm sol på näsan efter en mörk vinter, är bland det härligaste som finns. Svältfödd på sol som man är.
Vi har hittat en promenadväg som vi delar med holländarna och deras bajsmaskiner.
Bajsmaskiner undrar ni kanske (ordet myntat av kapten). Jo i ett land där man inte har samma flitiga kultur på att plocka upp avföringen från sin fyrbenta vän, så syns dessa korvar överallt. Att gå över en gräsmatta utan att lyckas trampa i en hundskit är ett konststycke här och även på trottoarer får man hålla utkik. Många gånger har vi räddat varandra från att kliva rakt i illaluktande hundbajs. Man tackar sin gud för att man inte är blind.
Men jyckarna är ju glada och fina så det är inte dem vi ogillar. Vi har inte ont av lite hundbajs heller. Men alldeles för mycket av varan är inte skoj. Här försöker myndigheterna med att hänga upp behållare med gratis hundbajspåsar för att förmå husse-o-matte att plocka upp. (I Dordrecht kom de med en maskin varje tisdag som sög upp alla hundbajsar som hade planterats under veckan). Så det är lite av ett allmänt bekymmer har vi förstått.
Här går kapten säker. Solen värmer gott och det tar en och en halv timme att gå vår promenad.
 
Annars så håller kapten på att tillverka en innerram till den främre skylighten. Den sista, det blir snyggt och båten ser lite mer ombodad ut. Vi kan nog säga i och med denna, att Wilma är färdigbyggd. Så nu kan vi börja renovera en ny båt. Hmmm…
 
Man kan ju tro att bara för att vi inte arbetar i traditionell mening och vi förfogar över vår all tid själva, att vi då bara skulle leva som om hela veckan bara bestod av lördagar. Kalas varje dag o så… Men vi gör faktiskt rätt stor skillnad på vardag och helg. Så vi liksom laddar lite för helg, precis som alla andra gör hemma. Och när fredag eftermiddag infinner sig och vi har laddat med lite extra gott käk och sätter på lite trivsam musik, radio eller tv…ja då är känslan god. Efter många års yrkesarbete så går inte riktigt ränderna ur. Så fredagskänslan infinner sig, trots att vi är lediga alla dagar i veckan. Vad som däremot inte finns längre är någon söndagsångest inför kommande arbetsvecka. Hur najs är inte det.
 
Vi är fantastiskt lyckligt lottade. Ibland reflekterar vi över alla händelser runt om i världen. Om naturkatastrofer och krig som slår människors vardag i spillror. Om sjukdomar och trassliga relationer som stjäl mycket kraft och energi. Och stress och olust som är så vanligt förekommande.
 
Vi är tacksamma för det vi har, för det lugn som bor i oss numera. Det bästa köpet som vi någonsin gjort, var att köpa tid. Så vi kan varmt rekommendera andra att se tid som en handelsvara. Kanske avstå från en löneförhöjning och gå ner i arbetstid istället. Kanske stryka några ting från agendan, att inte alltid ha den fulltecknad. Inte flänga runt när helgen kommer utan ta det lite chill. Och att hinna ta hand om det man äger och har, familjen och hemmet först och främst. Och dra ner på tempot. Ett hett tips från coachen. 
 
Skepp o Hoj!
 
Ps. Idag på dagen är det 9 år sedan vi la upp det första inlägget på bloggen. Antal inlägg fram till idag är 1128 stycken och antal bilder uppgår till närmare 7000. Grattis Projekt Sunshine!
 
 
 
 
 
 
 
 

Krokben

 
Så här in på det nya året så drar många människor igång med projekt av större och mindre slag. Nyårslöften kan hända. Det tränas, det lagas nyttig mat, ett köpstoppsår inleds, någon har bestämt sig för att skriva en bok, någon annan vill börja studera.
 
Vi roade oss med att söka lite på nätet om vilka projekt som startats upp. Bloggvärlden är fantastiskt och det finns otroligt mycket inspiration och idéer att upptäcka. Hittade dels tre stycken bloggar om köpstopp för 2017. En av dessa hade målet att gå från ”svart bälte i shopping till 100.000 på sparkontot”.
 
Vi har alla erfarit förhoppningar, mål och satsningar som faktiskt inte skördat frukt. Man nådde inte målet. Men många gör det. Når sitt mål. Vi har lite tankar kring det, oavsett vad det handlar om för mål.
 
¤ Förkasta aldrig dina satsningar. Det finns inget misslyckande i något. Det som inte gick vägen hamnade på din erfarenhetslista eller kanske till och med ledde dig till ett annat mål eller utveckling. (att man ser saker som förluster i livet är ibland det som gör att vi inte orkar fortsätta kämpa mot målet, rädslan för misslyckande hämmar och stressar)
 
¤ Självdisciplin. Vanligt är att man är disciplinerad kring sitt arbete, där arbetsgivaren ställer kraven (utan välskött arbete, så riskeras ditt jobb och din inkomst). Men när det kommer till den delen av livet som egentligen bara berör dig och de närmaste så tenderar vi till att ge upp lätt. Ge tanken kring självdicsiplin någon stund varje dag.
 
¤ Planera. Tänk som elitidrottare. När de genomför sin prestation i OS så har de OS-satsat i många år i förväg. Lägg upp delmål och stäm av med dig själv att det fortfarande är samma mål du har. Om du har ändrat, avveckla och städa bakåt.
 
¤ Städa bakåt. Låt inte gammalt ligga och bromsa. Saker tar plats och kostar energi. Stå inte och betala för något du inte nyttjar längre. Gör dig av med ”gamla projekt”.
 
¤ Träna din pannlob. Vi söker belöningar och stimuli av olika slag. Impulsen (reptilhjärnan) sätter hela tiden krokben för dig. Förstå hur din hjärna fungerar och stanna upp inför varje ny impuls som kommer till dig. Räcker inte dina pengar? Sabbar du din hälsa? Kanske är det din impuls som förstör din planering (eller att du inte städar bakåt) Shopping, tobak, alkohol, skräpmat, ständigt surfande på datorn…har du beteenden du vill ändra? När du diskuterar med dig själv förnuftigt hur du vill leva och samtidigt inte följer din egen agenda så beror det ofta på att du faller på denna punkt. Tvärtom, att inte leva autentiskt (i sanning med sig själv) undergräver din självkänsla och något gnager i dig som du inte kan sätta fingret på. Får du en orolig klump i magen när det är dags att betala räkningar. Gör då de förändringar som krävs. Tänk långsiktigt. Använd pannloben, fall inte för impulser.
 
¤ Förenkla. Gör inte saker så stort och krångligt. Vill du något så måste du försaka något. Det går inte ha med sig ”hela paketet”. Tillexempel om man långseglar och man bara MÅSTE ha en båt si-o-så-stor med alla möjliga funktioner, samtidigt som man måste ha sommarhuset kvar OCH massor av pengar på kontot OCH inte kan sälja av bilar och slänga allt du har i förrådet. Nä, kanske är det bättre att då stanna hemma eller satsa på att bli 250 år gammal. Ju färre saker, desto färre beslut, desto bättre beslut, desto mindre vånda. Desto mer tid. Desto mer pengar.
 
¤ Skaffa dig en coach eller inspiratör. Vi behöver alla hjälp och stöttning. Ensam är inte alltid stark. Det kan räcka med en klok vän.
 
¤ Säg NEJ när så behövs. Det blir lätt att vi tar på oss förmycket.
 
Det är ju två resor i en och samma som vi gör. Den fysiska är den som reser runt och upptäcker nya platser. Och den inre, den mentala. Den som handlar om våra upplevelser, känslor och reflektioner. Vi utmanar oss själva och varandra på olika sätt.
 
Ett par frågor som hamnat på vårt bord är:
 
Vi har själva tidigare levt vad vi tror är typiskt svenskt. Som fenomentet att det alltid måste ätas och drickas något framför tvn på kvällen. Varför inte bara vara nöjd med ett glas vatten. När vi ätit vår middag så är vi nöjda (numera) Varför ska det vara fredagsmys nästan alla dagar i veckan? (det var inte alls svårt att ändra beteendet, men det gällde att se det)
 
I förlängningen så är det nog rätt osunt och sitta och moffsa i sig en massa carbs med risk för åldersdiabetes och övervikt.
 
Varför kör inte kvinnor båt och lägger till och lägger ut? (svaret är att kvinnor behöver träna och männen behöver träna på att kvinnor får lov att träna, Helena lägger alltid ut men behöver träna på att lägga till i kniviga situationer. Enkla situationer är ju enkelt, svårare kräver övning)
 
I förlängningen är det kanske livsavgörande för om kvinnan kan hantera båten. För inte kommer en fiskmås och räddar Kapten om han trillat över bord.
 
Vi tror på kraften i att ha god självkännedom och självinsikt. Och att detta påverkar alla delar i livet. Såväl privat, professionellt och inte minst i ditt eget ledarskap. Vi är samtidigt övertygade om att det största hindret för många människor att nå sina mål och visioner är deras egna krokben.
 
Så var inte ditt eget krokben!
 
Skepp o Hoj!
 
 
 

Fin dag

Vi har haft ett extremt lågvatten idag. Kölen har suttit i dyn. På grannbåten berättade ägaren att det är vid ostlig vind som lågvattnet blir extra lågt. Synd att vi inte ligger i Vlissingen nu, för då hade dagen varit perfekt för att ta ett ben ute i engelska kanalen. Oavsett, det blev en lång cykeltur och liten stund i solen på däck. Skönt fast det var en rätt kylig dag.
Pimpsten sträckte ut ryggen och la sig på durken efter fikastunden. Solen lyste upp styrhyttsväggen och solen var knallblå ute. Under tiden så tittade Kapten hur strömmar och tidvattnet går om ett par veckor. Vi har det gott ombord.
 
Häromdagen fick vi ett snack med en man på kajen. Han var holländare men pratade svenska. Han hade varit och jobbat i två år i Sverige på 70-talet. Vi fattar inte riktigt hur man kan komma ihåg ett språk efter sådan lång tid när man bara använt språket under kort tid. Imponerande. Han skulle komma tillbaka vid senare tillfälle…nu var han ute med hunden.
 
Skepp o Hoj!
 

Vädersjuka

Dagens väder.
 
Vi har hört talas om en slags sjuka som långseglare ofta drabbas av. Det är inte fönster-tittar-sjuka…men däremot väder-tittar-sjuka. Man följer vädret konstant, nästan alltid, mest hela tiden. Självklart är vädret viktigt, en god sjöman håller koll på vädret. Men ibland upptäcker man att man följer alla vädersajter och tittar många gånger per dag. Nu vet vi vad andra har pratat om för sjukdom. Jo den har delar av besättningen drabbats av ombord på Wilma också.
En kollega
 
Vi sprang på en kollega här i Zierikzee. Han verkade inte ha tid för lite småprat, han hade fullt fokus på att navigera mot horisonten på andra sidan väggen.
 
Snödroppar
 
Och hur välkommet är det inte att hitta snödroppar denna regniga dag. Genast kändes våren mer i antågande.
 
I övrigt har vi nu en plan för vårt fortsatta seglande…vi blir i Zierikzee tills bättre väder infinner sig. Men sen kapar vi nog snörena. Vi vill se nya platser.
 
Skepp o Hoj!

 

Smartaste draget

 
Vi inser efter att vi undersökt närmare, att vi behöver mer vårlik årstid innan vi kan gå vidare ute i havet med någon mer reda. Egentligen inte för seglingens skull, utan för hamnarnas skull. Det finns fina dagar att finna, men att dessa uppträder mer glest så länge vi pratar om januari-februari. Och då står vi inför två val. Antingen att fortsätta framåt i små steg, ta korta dagsetapper och däremellan ligga och vänta in nästa högtrycksfönster med bättre väder. Eller så gör man endast ett eller ett par förflyttningar till fram till mars månad. Anledningen?
 
Jo nu närmar vi oss kusten, och hamnarna tar helt andra priser där.
 
Som prisexempel så låg vi i Dordrecht för 95 euro i månaden, el tillkom men den var ”normal” taxa för Holland. Dagspriset var 15 euro natten om man valde det istället. (månadspriset var förhandlat, vi fick ett mycket bra pris)
 
I Willemstad så låg vi i en månad för 150 euro. Elektricitet tillkom (vi hade ett avtalat pris innan vi åkte dit, andra hamnen i Willemstad var dyrare)
 
Här i Zierikzee så ligger vi för 150 euro månaden ut, till 31 januari. Redan efter en vecka så har vi kommit upp i 150 euro på dagspriset, vilket vi gjort nu, så själva hyran är på så sätt ”gratis” fram till månadsskiftet. Alltså det kostar att ligga 150 euro för en vecka här (dagspris), och likamycket för hela månaden (månadspris). El tillkommer, helt ok pris.
 
Vi har varit medvetna om att priserna höjs ju närmare kusten vi kommer. Men efter vidare undersökningar så blir vi tveksamma. Högre hamnpriser ja, men det kan man säkert förhandla ner. Men allt tas därtill betalt för, för färskvatten, för duschar….och 1 Euro per Kilowatt!!! Alltså 10 kronor kilowatten. Och denna årstiden så är vi ju rätt strömkrävande, trots allt. Och att då bli inblåst i flera veckor på ett sådant ställe känns inte lockande. Hellre går vi upp på puben här i Zierikzee för en öl då och då än lägga samma pengar på elektricitet.
 
Så det är kanske korkat att lämna Zirekzee förrän vid månadsskiftet?! (varje natt nu kostar ju inget, utan bara den kilowatt vi förbrukar, och faciliteterna och övrig service är perfekta här, allt ingår utom tvätt)
 
Att dra på sig den tredubbla kostnaden medan det fortfarande är ”vinter” känns inte som ett smart drag. Vi tror faktiskt inte att vi kommer fram till Portugal fortare i slutändan.
 
Så nu ska vi ringa till de andra hamnarna här i södra Holland och fråga om priser. Och så flyttar vi på oss utefter de bästa dealen. Och först i mars någon gång så slänger vi oss ut i Engelska Kanalen med någon reda. Och då kan vi förflytta oss snabbare då vi har årstiden på vår sida. Innan dess så verkar det smartaste draget vara att ligga och mysa i hamnarna här i Holland. Tända fotogenlampan om kvällarna, och upptäcka omgivningarna om dagarna….
 
Fortsättning följer.
 
Skepp o Hoj!

Vår planerade rutt

Nu efter helgen så verkar busvädret ha passerat och det stabiliserar sig med mindre blåst och nederbörd. Vi tänkte då försöka fortsätta gå söderut.
 
Vi vill titta in på ett ställe som heter Goes. Det är flera personer här som har rekommenderat oss att INTE besöka Goes, att staden inte är så rolig. Mer en stad med affärer och kanske lite mer ”vanlig” stad för de som bor där. Inget större fokus på turism. När tillräckligt många har nämnt Goes så tänkte vi att ”då måste vi åka dit och titta på det tråkiga”. Ja det är väl ett skäl gott som något. 
 
 
Därefter planerar vi ett besök i Veere och därefter Middelburg. I den senare staden blir vi nog ett tag då vi inväntar bra dagar för att ta oss ut i Engelska Kanalen.
Från Middelburg så blir det (som vi tror) stopp vid Breskens (Holland, sista hamn i detta land), Oostende (Belgien, den enda stoppet i detta landet) Belgien har typ bara 5 landmil kust. Dankerque (första anhalt i grodätarlandet Frankrike (vi ser fram emot Frankrike, inte minst ur ett kulinariskt perspektiv).
 
Därefter så har vi egentligen två vägar att välja på.
 
Antingen segla över till England och ta dess sydkust och i höjd med Isle of Wight ta ett längre ben över till Cherbourg (Frankrike)
 
Eller så fortsätter vi längs med den franska kusten hela vägen ner mot Cherbourg med stopp i bland annat Bologne-sur-Mer, Dieppe, Fecamp och därifrån till Cherbourg.
 
Det finns för- och nackdelar hör man från alla håll gällande vindar, strömmar och tidvatten. Det låter som ett långt ben att ta från Isle of Wight-Cherbourg (ca 55 distans) jämfört med Fecamp-Cherbourg (ca 80 distans) Så det försvarar ju i så fall att faktiskt gå över till England. I dessa områden varesig det är England eller Frankrike så har vi ju det här med lågvatten. Och många hamnar går inte att gå in i  när som helst. Och ibland på långa distanser så är det svårt att planera att komma fram i högvatten. Vilket vi har erfarit flertalet gånger.
 
Vi bestämmer oss först när vi är i Frankrike, för det som avgör till slut är kanske ändå vädret. Men helt klart så lockar det att hälsa på släkt och vänner i England. Aldrig förr har vi väl besökt dem via egen köl.
Och på Isle of Wight har vi båda varit ett par gånger på språkresa på tidigt 80-tal. Så vi kan gå på nostalgi-promenader där (särskilt i Freshwater).
 
Medan det faller hagel över Wilma så tittar vi, läser, planerar vi fortsatt rutt. Även vilka sevärdheter det finns att finna på varje plats. Och självklart till det, få en chans att träffa nära och kära.
 
Snacka om att vi står i ett vägskäl.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 
 
 

The Rolling Stone

Med anledning av att Wilma är byggd i ferrocement, i det närmaste sten så döper vi henne efter natten till The Rolling Stone, den rullande stenen. I skrivande stund så sover Kapten ännu..i natt har vi varit vakna av blixtar och dunder. Det lyste upp och small till precis i närheten. Det måste varit en front (nedre delen på det som dragit över upp över Sverige) som vi fick. Det blåste och båten gungade rejält intill bryggan. Hagel o regn om vartannat. Så landströmmen gick någongång på natten. Lyse och alla funktioner har vi från batteriet, nu men inte värmen då vi legat på landström och använt elpatronen till uppvärmning istället för dieselkaminen. I rådande stund har vi plus 8 grader ombord (men fantastiskt skönt och varmt i sängarna, så vi fryser inte så länge vi ligger under täcket). 
 
Så när vi druckit lite te och kommit igång får vi försöka få till värmen och strömmen. 
 
Så ett alternativt namn till Wilma borde ju absolut bli The Rolling Stone. Iallafall de gånger som hon rullar på grund av sjögång och oväder. Häpp!
 
Skepp o Hoj!
 
 

Optimal hälsa

Vi har glädjande nog uppnått en rad hälsoförbättringar genom vårt sätt att leva. Vi lever aktivt och är fria från stress. Men framför allt så äter vi mycket näringstät mat och till det så några kosttillskott för Helenas del. Vi har haft förmånen att ha tid att testa oss fram för att se kroppens olika reaktioner på hur vi lever. Och vi har uppnått en betydligt högre hälsa.
 
Dels överäter vi inte mat. Och den mat vi äter är lagad från råvaror och med stor variation. Vi avstår socker (aldrig läsk eller annan sötad dryck, aldrig godis, undantagsvis en kaka) Vi rör på oss. Ja det finns så mycket åsikter om det här med mat och hälsa att det blir lätt misstro, diskussioner och åsikter om man skulle delge allt för ingående vilka åtgärder man har tagit till. 
 
Men framstegen vi har uppnått är bland annat: 
 
Helenas höga blodtryck på 170/120 ligger numera på en sisådär 116/85 (fem-sex olika åtgärder för detta) Jippie
Ingen herpes längre, senaste utbrottet var för ett halvår sedan (och hon hade utbrott varje månad tidigare)
Inga nattliga benkramper
Ett enormt bra luktsinne har kommit på kuppen (fast det aldrig var målet)
Naglarna har aldrig varit så fina förut, rosa, jämna, starka, hård (också en bonus)
Flera års trötthet är borta, trodde den var kronisk.
Tarmfunktionen är nästan perfekt (sammanväxtningar i buken, har gett en otroligt mycket högre livskvalitet, har inte fungerat så bra på över tio år och det var före de två senaste operationerna)
Den gamla ansiktsförlamningen är nästan aldrig märkbar längre.
 
Inga mediciner äts längre (annat än några tillskott).
 
Nu tränas det för fullt ombord för en värkande svanskota/höft…den saken ska också fixas till är målet. (en son utbildar sig just nu till sjukgymnast vilket är flax)
 
Ja det låter ju så självsäkert, det är vi medvetna om, men skillnaden är också den att vi provat terapeutiska doser för att verkligen notera om det blir skillnad eller inte. För kroppen är komplex och det är svårt att märka någon skillnad på de små mängder som RDI (rekommenderat dagligt intag) ligger på.
Nu är en nivå funnen, även vilken mix av tillskott som fungerar bäst och mycket litteratur och kunskap har inhämtats därav. Det ligger många timmar bakom och test och utvärderingar. Och vi har ju tiden och intresset. Det viktigaste vi har är ju hälsan. Allt annat har en lägre prioritering. 
 
Ja Tjoppe mår också mycket bättre även om han inte haft några större hälsobekymmer. Om inte annat har han fått lite kommentarer om att han ser friskare ut och blivit smalare. Och då har han inte bantat på något sätt, han bara lever hälsosammare. 
 
Men viktigast överlag är ändå att äta bra mat med stor variation och inte använder kroppen som sopptunna där vi tillför kroppen energi utan livsnödvändiga näringsämnen. (Mediciner, tobak, alkohol, kaffe, stress mm är sådant som stör funktioner och upptag av viktiga näringsämnen är viktigt att veta också).
 
Så ombord ikväll så blev det rester. 
Att ha många roliga grönsaker hemma är viktigt för oss. Man behöver inte göra slut på allt på en och samma gång. Råa grönsakar som inte använts får ingå i andra maträtter de övriga dagarna, till wok, som råa, kokta, soppa, gryta…bara fantasin avgör. Denna dagen hade vi lite spagetti och köttfärssås över (egentligen lite för liten mängd för två personer). Och då blir det ju en rätt nyttig rätt när den serveras med generösa mängder grönt till.
Frästa i nyttig olja med timjan och vitlök. Serveras med flingsalt på. Förbaskat gott.
 
Ja så det är inte bara en yttre resa vi gör när vi seglar runt. Utan i allra högsta grad en inre resa också. 
 
Och det är nog inget som fattas oss…
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En dålig konsumtionsdag

Vi har förstått att det råder ett busväder hemma i svedala. Här har vi haft en åtta plusgrader och sol, men lite blåst dock. Här har vi ägnat oss åt städning och tvätt.
 
Styrman Pimpsten tog fram sin tvättmaskin ombord för att slippa betala 8 Euro i hamnen:
 
Kapten tvättar kläder…
 
Därefter tog Pimsten fram sin skurmaskin:

 Kapten skrubbar båten utvändigt, vi vände båten och tog även babordssidan…
 
Därefter tog Pimpsten med sin promenadhund….äsch där går väl gränsen. Nej inte kan hon kalla Kapten för Vovve. Han varken skäller eller lyder! Men vi gick hur som helst ut på en runda på stan.
Kolla in kyrkan borta i bakgrunden…en gammal rackare, rätt stel typ. 
Avstånd: långt
 Kolla in kyrkan i förgrunden…samma kyrka. 
Avstånd: nära
 
Vi tittade in lite i olika affärer. Här är en renodlad alkoholbutik, det finns sådana här också även om de inte har ett monopol i Nederländerna. Här kan man få provsmaka också…  Nu tittade vi bara och kunde konstatera att sortimentet på svenska Systembolaget håller hög standard.
 Vi gick även in i en musikaffär. Vi har pratat om i några månader om att köpa oss ett munspel och börja träna på. Vi tänkte att när man långseglar och sitter på däck så störs inte andra av missljudet. Utan man kan sitta där och tuta falskt till övrig besättning kastar en över bord. Det löste sig fint i musikaffären, de fanns massor av instrument, gitarrer och pianon. Men inget munspel. Så vi gick hem utan konsumtion.
 
Ja o efteråt så blev det fika och lite sällskapsspel ombord innan Kapten gick bort till duscharna.
 (Vi vill hälsa till Christina Varvsnisse att det gick bra att köra helikoptern med bara axeln…är den bara tillräckligt grov så behövs inga blad 😉 )
 
Ja som ni märker så går det ingen större nöd på oss. Vi kollar in vädret för att se när vi kan ta oss vidare. Eventuellt måndag ser ut att bli bra, men det är lite för långt ifrån för att veta säkert. Nä nu vankas middag ombord. Smaklig spis!
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 
 
 

Good Friends

Yesterday we had a visit from our friends Wim and Marjan from Willemstad. We went to a cozy place for talking, eating and drinking for many hours. We have come to known many people along our journey. But these two persons are something special. We will miss them enormously after that we sailed on. And definitely we will continue having contact and hopefully we can see eachother again. Thank you Wim and Marjan, we are happy we ran into you.
 
The same with our danish sailingfriends Erik and Christina, They had to turn back to Denmark in the end of the summer. But we hope we will see them again. We still talk a lot about them and how great days we had together. 
 
The funny thing is when you are longsailing, you never know who you will spend time together with tomorrow. And very often you find out that the personal chemistry works perfectly with your new friend.
 
Nu över till svenska…
 
Vi har många gånger fått förfrågan om varför vi inte skriver på engelska på bloggen. Och visst har vi väl funderat såväl en som två gånger. Men det beror väl på två saker. För det första så är övervägande följare svenskar. Och för det andra så är det lättare att blomma ut på sitt modersmål. Vi gillar att leka med ord och formuleringar.
 
Så vi fortsätter nog att skriva på svenska. Men kanske att vi i framtiden skriver rubriken och ingresstexten (sammanfattningen) på engelska men att brödtexten blir på svenska.
 
Innan Wim och Marjan dök upp igår så gick vi en promenad på stan. Temperaturen slog nästan i tvåsiffrigt, det var sol och vårfåglarna drillade från varenda gren. Vi hann att upptäcka lite mer av vad Zierikzee har att erbjuda. Först och främst så försökte sig Pimpsten på försöket att förvandla en groda till prins. Men oavsett hur mycket pussar den lilla grodan än fick så förblev han en groda. -Asch, tänkte hon. -Jag får väl hålla tillgodo med Kapten Kalsong. 
 

Puss på dig grodan
 -Äsch, men det funkar ju inte…!
 
Ja och när våra vänner kom så gick vi på lokal. Vi drack cappuccino och om vi inte minns fel så slank det i Kapten en äppelpaj också. Timmarna gick och vi hade så trevligt med våra prat om livet och segling. Och så upptäckte vi att eftermiddagen hade övergått i kväll. Så då beställde vi in mat och till detta ett glas vin. (vi blev bjudna fast vi insisterade på att få betala vår del) Nöjda och lyckliga så bröt vi tillslut upp och de tog sig hem till deras båt i Willemstad. Och vi gick ner till Wilma för lite god sömn.
 
Idag på måndagen så vaknade vi till regn. Inte det muntraste vädret men vi har pysslat ombord och cyklat runt på stan. En rätt lugn och skön dag. Enda missödet har väl varit att vi har ett it-bekymmer, vi har problem med att lägga upp nya blogginlägg. Någon bugg verkar ha smygit sig in någonstans som verkar kopplat till Explorer och Firefox. Vi har till och med försökt med att avinstallera dessa webbläsare och installera dem på nytt. Men det hjälper inte. Bloggsupporten håller nu på att titta på felet och vi får se vad de säger. Nu skrivs detta inlägg i Googlecrome. Inte känner man sig hemma i den miljön alls (Grrrr!) Man kanske inte skulle ha pussat den där grodan iallafall…?!
Hus på huset i Zierikzee
 
Skepp o Hoj!