Vad gäller egentligen???

Nu är vi startklara, vi räknar med att kapa snörena i morgon och stäva mot Vlissingen. Vi lägger oss innan slussen. På andra sidan så har vi fullt tidvatten och strömmar, för då är vi i Engelska Kanalen.
 
Vartefter vi har lämnat de svenska vattnet så har våra förutsättningar förändrats. Här i kanalerna så är det konsten att slussa och ta sig igenom enormt många broöppningar som gäller. Här får man emellanåt hålla huvudet kallt vad det gäller djupet, då många kanaler stundom är grunda.
 
Nu när vi lämnar Nederländerna och tar oss ut i Engelska Kanalen så är det tidvatten, ström och hög- o lågvatten som vi behöver räkna på. Och detta i kombination med våghöjd, vindriktning, vältrafikerade farleder med separationszoner och trafikområden, vattendjup i hamnar och till detta gärna önskan om att segla i dagsljus. Något som inte alltid fungerar så här på vintern. Det ställer onekligen frågorna på spets.
 
Vi gillar att planera våra kommande rutter och känner att det är roligt. Men vi hör också mångas goda råd vilket vi nu med erfarenhet känner att vi tar med en nypa salt. Det är långt ifrån att det är sant, det vi hör. Vi söker information själva från mer säkra källor. Det garanterar oss ingalunda från att ”göra fel”. Men blir det inte som vi tänkt så har vi iallafall inte gått på hörsägen, utan vi får stå och leva med våra egna misstag.
 
En sak som vi ibland hör är att det finns en tro att strömmen vänder när vattnet står som lägst/högst. Men det är inte sant. När vi tittar i tidvattentabellen för Vlissingen nu på torsdag, så står vattnet som högst klockan 05:20. Men går vi ut då genom slussen så möts vi faktiskt av 3,5 knops motström. Strömmen har en fördröjning och vänder först 07:30. Däremot är ju nivån av tidvattnet otroligt viktig ifall man ämnar angöra eller lägga ut från en hamn som är torrlagd vid lågvatten. I tabellen nedan framgår det inte när strömmen vänder eller hur stark den är.
Tidetable for Vlissingen
 
 
 En annan sak som vi hör lite olika saker om är det här med VHF-zoner.
 
Här (bilden ovan) är kusten mellan Vlissingen fram till Oostende. Här finns en massa information med vilken VHF-kanal som gäller i vilket trafikområde. Det står att man ska ropa upp och anmäla sin ankomst till Harbour Control/Pilot i respektive hamn. Men när vi läser närmare på myndighetens websida så står det att ”om du har en fritidsbåt så har du endast krav att lyssna på kanalen IFALL du har en monterad VHF-radio ombord”. Med andra ord så är det inte ens tvunget att ha VHF, men att det är påbjudet att hela tiden lyssna av och ta del av den informationen som dyker upp på radion. De ska kunna ropa upp dig ifall det är något (ifall du har VHF).
(Däremot ska man ropa upp Calais Port Control/Dover Port Control samt marinan för att få plats. Dessa är enormt vältraffikerade hamnar)
 
Vad som gäller i en rad frågor kring segling är inte alltid så lätt att finna. Vi får ideligen revidera sådant vi hört efter det vi sökt lite djupare efter fakta. Men vet du med dig att du har en bra grundkunskap så räcker det långt. Man ska inte stirra för mycket utan saker löser sig vareftersom. Man får inte lyssna in för mycket av andras historier. Som att det skulle vara så omöjligt att segla längs med kusten inne i Biscaya. Vad fasen, kusten är ju fylld av hamnar och fritidsbåtar. Det är som att tro att man automatiskt skulle ha problem att segla i Skandinavien på grund av is. Det kanske en spanjor tror. Men vi som bor där vet ju att det långt ifrån alltid förhåller sig så.
 
Så vad som gäller för dig och för stunden beror på så mycket. Årstid, väder, båten, besättningen…
 
Man får ta saker med en nypa salt och leta information på egenhand och utgå från dina egna förutsättningar.
 
Här i Middelburg ger vi hamnens faciliteter följande betyg.
 
Duschtemp: 5
Duschtryck: 4
Miljö: 2
Internet: 4
 
Kommentar: Nu på vintern så är endast en dusch öppen, handikappduschen. Det finns inget duschdrapperi och det finns ingen bänk eller krok att hänga upp kläderna på. Så det mesta blir dyngsurt, duschstrålarna landade till och med i papperskorgen. Så vi kunde inte lägga några kläder på golvet utan vi tassade ut på toaletterna och lämnade kläderna där. I handfaten finns det inget varmvatten vilket är ett minus när kapten vill raka sig.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 
 
 
 

Mitt i ett äventyr

Vi har haft en fixardag ombord. Först började vi dagen med en förmiddagsfika hos vår norska båtgranne Öjvind. Vid lunch vinkade vi av honom då han tog sikte på Vlissingen. Vi planerar att gå dit först på onsdag som det ser ut.
 
Kapten lagade fästet som håller bommen fast i masten. Det rostfria beslaget hade fått en spricka och godset var nött efter många års slitage. Det är lite så vi fungerar, att hela tiden arbeta proaktivt med service och underhåll. Nu hade säkert fästet hållt länge än. Men varför bli överraskad av att något går sönder när man är ute på havet. När man kan syna båten fortlöpande och ta i tu med det man upptäcker. Överraskningar blir det ändå. Så bäst att hålla ner antalet i den mån man kan. Kapten svetsade på en förstärkning och monterade fast bommen på nytt.
En rejäl förstärkning…
 
Vi har även haft lite dålig fart på spisen. Så har det varit ett tag, men nu tog vi itu med problemet. Vi servar den med jämna mellanrum så vi förstod oss inte riktigt på varför den skulle till och krångla. Men när vi plockat isär och tittat, så upptäckte vi att det inte rann till någon vidare mängd diesel från tanken. Vi skruvade loss hela tanken och tog den bort till verkstan. Väl där när vi plockat bort nippeln och tilloppsröret så upptäckte vi att dessa var igensatta av gamla avlagringar eller något sådant. Om det kommer från dieseln eller från själva tanken som var begagnad när vi monterade den, vet vi inte riktigt. Men nu har vi gjort rent, fyllt på ny diesel och bytt filter. Och spisen fungerar väldigt bra.
 
Medan Kapten var ute på däck och arbetade så passade Pimpsten på att städa i skåp och lådor. Och plantera lite frön. Därefter tog vi oss ut på en promenad och gjorde matinköp. Då vi troligtvis inte blir liggandes här så länge så ser vi till att ha båten förberedd för avfärd mest hela tiden. Så vi håller lagrena påfyllda och båten stuvad. Vi har haft betydligt varmare väder idag, plus 8 grader. Och all is i hamnen har nu smält bort.
 
Här ligger Wilma i Middelburg.
 
Det spritter lite i kroppen så här när man känner att våren är i antågande. Vi är hungriga på att ge oss iväg. Mot våren och nya platser. Så mycket spännande vi har framför oss.
 
Livet är lite som Carola sjöng…
 
Mitt i ett äventyr
Du tänder en eld som aldrig kan försvinna
Brinnande av livslust hissar jag segel
Och reser på främmande hav
(Mitt) i ett äventyr
Och upptäcker allting som jag har att vinna
Ingen kan stoppa mig, mitt äventyr är med dig

Skepp o Hoj!
 
 
 

Middelburg

Karta över Middelburg år 1652. Staden fick stadsrättigheter år 1217. Middelburg är idag en vacker stad med många historiska byggnader, många trevliga butiker och restauranger. Men staden har ett litet mörkt förflutet, då staden spelade en stor roll i 1700-talets slaverihandel.
Mellan 1732-1804 så genomförde köpmän från Vlissingen och Middelburg totalt 424 slavresor. Resorna ingick i de så kallade triangelresorna, Triangle Trade.
Efter att afrikanerna kom ombord så påbörjades en resa som tog 2 månader. Då slavar var en handlesvara så var det viktigt att eftersträva att de överlevde överresan. Därför gav kaptenerna order om att slavarna skulle behandlas ordentligt, onödigt våld och sexuella övergrepp var strängt förbjudet.
Men resan var tuff, det var trångt och sjukdomar som dysenteri, smittkoppor och tuberkulos var vanliga. Långt ifrån alla överlevde resan.
Ombord på fartyget så rymdes 319 slavar och en besättning på 33 personer. Med över 400 resor så uppgick antalet slavar till mer än 100.000.
 
På vår promenad genom Middelburg så sprang vi på ett Monument till minne av slaveritiden.
Onekligen ett stycke mörk historia för Middelburg. Men vi svenskar ska inte slå oss för bröstet på något sätt. Även Sverige var involverade i den transatlantiska slavhandeln. Sverige hade avtal med England och Nederländerna och även vi hade några fartyg som fraktade slavar. I Sverige har slaveriet varit förbjudet sedan år 1335. Men det hindrade inte Sverige från att legalisera slavhandeln utanför Sveriges gränser, i synnerhet under den Gustavianska tiden på 1700-talet.
 
När man reflekterar så inser man att människor i alla tider har förtryckt och behandlat varandra rätt illa. Historien verkar ideligen upprepa sig. Det känns inte som vi lär oss av våra egna misstag. Slaveri, judeutrotning och förtryck av romer och andra minoriteter. Exemplena är många. Och i dagarna har USA infört inreseförbud för personer som kommer från sju i huvudsakligen muslimska länder. Onekligen en kollektiv bestraffning. Det drabbar inte minst många svenskar. (Har du tillexempel levt i Sverige i nästan hela ditt liv, har svenskt pass och medborgarskap, lever västerländskt och kanske inte ens är muslim i din tro. Men att du har dubbla medborgarskap, tillexempelvis i ditt födelseland Iran. Ja då går det nu inte längre att åka till USA) Vi får hoppas att terrorism kommer att motarbetas på annat sätt än detta.
 
Ja ja…den som lever får se. Men vi hoppas folk inte glömmer bort att främlingar kan vara vänner som man ännu inte känner. Tänk om vi alla var lika. Gud så tråkigt.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 
 
 
 
 

Veere – Middelburg

Vi gick en promenad i Veere innan det mörknade. Ett fint litet ställe. Veere hade fram till 1961 kontakt med havet. Efter det så stängde man av med slussar i samband med den stora utdikningen av landet,det så kallade deltaprojektet, för att skydda sig mot översvämningar. Veere som var en hamnstad med fiskehamn fick helt enkelt sadla om och bli en renodlad turiststad.
 
När vi skulle promenera ut från vårt hamnområde där vi låg alldeles ensamma så var vi inlåsta innanför hög mur och grindar. Det tedde sig inte bättre än att vi fick hoppa över. Vi gick en runda genom staden byn. Gullig och säkert helt underbar sommartid med caféer och restauranger.
Veere i skymning
 
I en park så hittade Kapten en frusen tjej som han försökte värma lite.
Ooops!
 
Och barnen i byn satt alldeles ensamma ute…
Inte ens mössa o jacka fast det var kallt..
 
Tillbaka på båten så blev det en enkel middag och lite svensk tv som vi lyckades få in via mobilerna. Värmen ombord var inte direkt generös men absolut okej. Så när vi kröp ner i sängarna så var vi faktiskt lite mer påklädda. Speciellt Kapten. Första gången han sover med raggsockor detta sekel. Men oj så gott vi sov. Som två klubbade grisar tills klockan var tio på förmiddagen.
 
Efter lite te, bacon och ägg så kastade vi loss. Vi fick snart komma in i slussen och denna gång så var Helena den som såväl körde in, la till och tog oss ut. Slussen var väldigt liten och det strömmade rätt rejält runt båten när de fyllde på med vatten. När vi kom ut ur slussen så var området utanför fyllt av isflak så det blev lite isbrytning tills vi var ute på kanalen igen. Vi har ju tidigare nämnt vikten av att alla är duktiga på att hantera båten, så även när det är trångt och lite krångligare. Många båtar har bogpropeller som gör körandet till en barnlek. Men vår tunga dam till båt är till faktum rätt svårmanövrerad. Så nu kvittar det om det är utläggning, tilläggning, slussar eller broar. Nu kan all besättning hantera båten i alla lägen. Vi pratade om styrkan i att ha en bred kompetens ombord och vi var rörande överens att när vattnet blir varmare så ska vi börja träna på man över bord. Det är nog bland det värsta och svåraste som man kan råka ut för. Och en liten styrman som ska få upp en tung dyngsur kapten som kanske är nedkyld, är betydligt svårare än man kan föreställa sig. Men nu har ju Kapten badat klart, iallafall ofrivilligt.
 
Vår tur till Middelburg gick som en dans. Vi hade trevligt ombord och bara en tre-fyra distans att gå. När vi kom in i hamnen så möttes vi av mycket trevliga människor överallt. Vi kände oss överväldigade. Vi fick flytta till en ännu bättre plats, precis nedanför hamnkontoret. Där vi har starkare wi-fi och vatten på kajen. Framför oss ligger en otroligt vacker träskuta. Och döm om vår förvåning när det kommer ut en trevlig norrman och presenterar sig. Han har gjort precis som vi, långsamseglat sedan i början på sommaren. Gått hela stående mast-rutten och inte hunnit längre. Och inte har bråttom heller. Det slutade inte sämre än att han bjöd oss över på ett glas vin ombord på hans båt ikväll. Så efter middagen så tassar vi över och får för ovanlighetens skull umgås med någon på vårt modersmål (eller halvdålig norska). Vi har pratat med hamnvärden, och norrmannen och vi är de enda gästbåtarna just nu.
 
Vår tur för dagen…
 Lite fram och tillbaka innan vi la till bakom den norska träskutan Vaare
 
Vi rapporterar mer om denna trevliga stad i morgon. När vi sett mer av Middelburg.
 
Trevlig kväll och Skepp o Hoj!
 

Veere

Vi har just kommit fram till Veere. Vi ligger precis innan den Slussen som stänger på måndag för reparationer. Vi ligger ensamma i hamnen, ingen ström, inget wi-fi ( lägger upp inlägget över mobilen). Ingenting med andra ord. Lugn o ro. Vi har startat dieselkaminen för att få lite go värme ombord. 
 
Resan har gått fint, lite kallare än utlovat. Men två sälar, vackra fåglar, en sluss o tre broar har förgyllt dagen. 
 
Wilma sköter sig ypperligt. Är hon inte kung i baren så är hon iallafall drottning i hamnen. 😃
 
Nu ska vi gå en sväng på stan o kolla detta ställe. Vad är det? Va e’ re’? De e’ Veere. Hö hö hö. 
 
Allt gott. Over and Out! 

Hämta vatten

För att få vatten i kranen ombord så måste vi fylla tanken. Så här på vintern så är det vanligt att vattnet är avstängt på kajen på grund av frysrisken. Två gånger hämtade vi vatten och fyllde Wilmas tankar, totalt 200 liter. Vi har trehundra meter till hamnbyggnaden. Innan dess så cyklade vi och bunkrade diesel till kaminen samt mat. Det kostar lite kroppsenergi. Men i gengälld så får vi starka kroppar och frisk luft.
Rätt trevlig sysselsättning, definitivt billigare än att motionera på ett svenskt gym. Känslan är god!
 
Skepp o Hoj!
 
Ps Observera, två inlägg idag.
 

Att stå ut med varandra

Ibland får vi frågor kring hur ett liv ombord fungerar rent socialt. Att aldrig riktigt kunna gå ifrån och vara själv och mer eller mindre alltid vara hänvisade till en tvåsamhet. Och att ha ytterst få yttre interaktioner och social stimulans från övrig familj, vänner och arbetskramrater.
 
Vi har läst om ett långseglarpar som faktiskt valde att avbryta sin segling och återvända hem igen, för att åter gå tillbaka och leva deras tidigare strukturella liv med arbete och 5 veckors semester. Vi läste deras blogg, beslutet att avbryta var nog klokt. Framförallt så verkade deras tidsplan vara för snäv, så det blev långa seglingsetapper vilket gjorde att de sällan fick bra väder ute på havet. För lite återhämtning mellan seglatserna. De blev trötta och som de beskrev, att verkligheten visade sig vara ofantligt långt ifrån drömmen. De hade sett sig själva stå ute på Atlanten och baka sockerkaka medan båten mjukt forsar fram med delfiner hoppandes runt kölen under en evig sol.
Verkligheten var en annan fick de erfara. Fukt i båten, de gick varandra lite på nerverna, de behövde alltid rota och slita fram en massa för att få fatt i prylen som ska fram, trångt o obekvämt, saker ombord gick sönder, vädret var nyckfullt.
 
Och det är precis så det är. Det är inget bekvämt liv, you hate it or you love it.
 
För oss så känns det otroligt avlägset att tänka oss att avbryta detta och återgå till ett Svensson-liv med arbete och inrutad vardag. Vi gillar det här livet och vi upplever inte att något fattas oss. Tvärtom, vi har allt och lite till. Livet är enkelt men samtidigt måste vi arbeta rätt så hårt för att lösa allt praktiskt i livet. Det går hela tiden sönder något ombord, så man måste gilla att mecka. Vi har ingen dusch och ingen tvättmaskin. Kläderna är ständigt skrynkliga. Internet och ström är inte givet. Det kånkas vatten, diesel och mat. Ingen bil utanför att snabbt kunna hoppa in i. Men det är alla dessa göromål och brist på enkla lösningar  som gör vardagen meningsfull. Vi är ett arbetsteam där vi är beroende av varandra.
 
Att vara beroende av varandra är bra. Det borde människor vara lite mer. Inte på ett påtvingande sätt, utan mer som bondefamiljen förr i tiden. Där alla behövs för den gemensamma överlevnaden. Och de flesta långseglarna vittnar om just detta. Att man blir väldigt tighta med varandra. Det går aldrig att smita ifrån, varesig fysiskt eller känslomässigt. Alla har en uppgift.
 
Vi är aldrig osams, vi är aldrig irriterade på varandra, vi bjuder aldrig på några känslomässiga utbrott (annat än kanske någon svordom om man förlorar på Yatzy eller på en sak som trilskas). Och grundläggande är att var och en måste ta sitt eget ansvar för sina egna negativa känslor. Och inte projektera över dem på den andre. Man må diskutera saker för att hitta lösningar. Men att få känsloutbrott för att man inte kunnat duscha på två veckor gagnar inget ombord. Det är såå mycket vi inte kan göra längre. Men så otroligt mycket som vi kan göra nu men inte kunde tidigare. Det passar säkert inte alla, men oss passar det perfekt.
 
Faktum är att vi gillar att vara i varandras sällskap. Vi litar på varandra. Sen är det ju rätt oväsentligt om man har alla bekvämligheter ombord eller inte. De flesta människorna på jorden lever rätt skralt och spartanskt. Och inte är väl de olyckligare för det.
 
– – – – – – – – – –
 
Av en tillfällighet så hittade vi en lapp på dörren till hamnkontoret. Fördelen med att ha varit här i Holland i rätt många månader är att man har börjat klura ut språket en hel del. Vi förstod texten som förkunnade att slussen i Veere kommer att hållas stängd mellan 30 januari och 17 februari. Det är den slussen vi ska passera för att komma till Middelburg och ut till kusten vid Vlissingen. Vår tanke var ju att gå till Goes vilket ligger på hitomsidan av slussen.
 
Vi tänkte till, tänkte om, kollade väder….och tagit beslut.
 
Så idag blir det sista dagen här i Zierikzee som det ser ut. Vi ber hamnkapten läsa av vår el så vi kan göra rätt för oss. Vi bunkrar det sista och så ger vi oss av i morgon. Vädret lovar gott fredag och lördag så det blir nog två dagars förflyttningar. Och så hoppar vi över Goes så vi inte blir förhindrade att kunna nå Engelska Kanalen utan en massa omvägar.
 
Ska bli skönt att kapa förtöjningarna igen.
 
Skepp o Hoj!
 
 

Intressanta möten

Vi har haft en mycket givande dag. Dels har vi läst några mycket inspirerande segelbloggar. Det kan man aldrig få för mycket av. Och på eftermiddagen så dök Caroline och Jan upp på Wilma. Ett mycket trevligt par i 65-årsåldern, även de segelbåtsägare. Men tyvärr var Jan mitt uppe i en cancerbehandling och han kan inte ge sig iväg på en långsegling därav. Han berättade på ett ärligt sätt sin lite berg-o-dalbana med sjukdomen. Att den framför allt har slagit på psyket där han känt sig deppig och saknat framtidsutsikter. Nu hade han fått tillbaka livsgnistan och mötet hos oss sporrade honom än mer (där frun hejjade på honom enormt). Så nu hade han allvarliga planer på att kasta loss bara behandlingarna var klara och hälsan var tillräckligt god. Han såg ljust och positivt på framtiden. Vi blir glada när vi märker att människor växer i vår närhet. Att vi kan få smitta av oss lite av vår energi och livsglädje. Nu håller vi tummarna för att det inte bara förblir en dröm hos Jan och hans trevliga Caroline, utan att han sätter drömmarna i verket. Vi har växlat kontaktuppgifter så vi har möjlighet att ha fortsatt kontakt med varandra.
 
Caroline berättade även att hon brukar möta Laura Dekker här på stan, dragandes med en barnvagn. Hon är ju mest känd som den yngsta som gjort en världsomsegling på egen hand, endast 16 år gammal vid målgång. Vi trodde att hon bodde på Nya Zeeland, dit hon flyttade efter sin världsomsegling. Men hon har tydligen flyttat hem. Från Nya Zeeland till Zeeland i Holland. Men Caroline var lite bekymrad för när hon möter Laura med barnvagn så är blicken nedslagen och hon har en lite sorgsen uppsyn. Vi tänkte att hon kanske bär på en längtan ut på havet. Caroline kunde inte riktigt tolka det hela och visste inget närmare. För vår del så kommer vi de återstående dagarna hålla utkik efter unga tjejer med barnvagn. Springer vi på henne så tar vi nog initiativet och hälsar på henne.
 
Ja livet är fyllt av nya människor och situationer. Så underbart att man aldrig vet vad som kommer hända här näst. Den bästa medicinen mot leda.
 
Skepp o Hoj!

Nytt ombord

Här är den nya ramen, färdigmålad och fin.
Vi har även monterat en till elpanel. Vi har fått den efterskickad från Sverige (Tack Konstruktören)
Nu kan vi slå av och på ytterligare funktioner. När vi ligger för ankare så är det bra att kunna slå av instrument som inte används för att spara ström. Wilma har ju inte så många instrument och det är med flit. Det är även här vi laddar våra mobiler och ipad mm.
Kapten skuvar dit nya panelen.
 
Nu går han i tankar kring ett fäste till vår grill. Vår grill är en enkel Biltema-grill i rostfritt. Så den har inga färdiga fästen för att fästa i befintlig pullpit som andra mer fancy marina grillar har. Men Kapten ska nog kunna klura ut något.
 
Idag kom det förbi ett par med hund, de var nyfikna och frågade lite om vår båt och äventyr. De var också båtmänniskor men hade inte riktigt vågat kasta sig loss på någon längre segling. Så i morgon klockan 15.00 så måste Kapten vara kammad och klar. För då kommer de hit på en kopp kaffe och lite båt-o-seglings-snack. Alltid trevligt.
 
Nu är det sista veckan här i Zierikzee som det ser ut. Så nu måste vi se till att bunkra lite vatten, diesel, kontanter och lite mat för kommande månad. Vi ser alltid till att ha marginal.
 
Skepp o Hoj!

Nageldiagnostik

Vi har då ingen aning om hur man tyder naglar. Men Pimpsten har på köpet fått väldigt fina naglar. Nu menar hon inte i form av fint filade, målade och konstnärligt dekorerade sådana. Hon är inte riktigt den typen, det är väldigt opraktiskt att leva på båt med långa målade naglar och försöka gå runt och vara vacker. Men med naturella naglar kan man upptäcka vita fläckar, räfflad yta, sköra och spruckna naglar…
 
Nu är naglarna jämna och starka med fin skär färg. Ingenting har gjorts åt naglarna alls…de vårdas inget särskilt annat än med bra mat och några tillskott. Tillskotten har inte varit ämnade för några finare naglar, men det kom på köpet. Tack tack!
 
Lite nyfiken på området nageldiagnostik så googlade vi på ämnet. Man har i andra kulturer och i årtusenden läst av brister och sjukdomar genom att studera naglar. Några intressanta ting att läsa är tillexempel;
 
Gula naglar = kan bero på E-vitaminbrist
Spröda naglar = kan bero på järnbrist, cirkulationsproblem, svaga njurar eller sköldkörtelproblem
Naglar som flisar sig/lätt går av = Kan bero på näringsbrist, brist på mineraler eller protein.
Färglösa naglar = Kan bero på blodbrist, järn eller vitamin B12
Naglar med vita fläckar eller vita ränder = Kan bero på Zinkbrist eller låg ämnesomsättning
fler exempel finns att läsa på nätet för den nyfikne.
 
För Helenas del så har vita ränder och spröda naglar som lätt flisar sig varit ett tidigare bekymmer. Kanske att zink är en av faktorerna, då tillskott har ätits under en period. Herpes och zink verkar även ha ett samband och herpesutbrotten är ju borta också.
 
Till saken är att man kan inte bara äta en massa tillskott på måfå. Nu har nog halterna i kroppen blivit uppbyggda. Så nu äts det inte mer zink, depåerna ska kunna klara 3 månader åtminstone. Dyker vita ränder upp igen (eller herpes) så blir det en kur till. Basen är självklart bra och nyttig mat. Man ska inte förlita sig på piller, men man kan testa och utvärdera. Med terapeutiska doser för att se skillnad. Ser man inget resultat eller märker någon skillnad på några veckor så gör man gott i att inte äta tillskottet. Just nu är det bara ett tillskott, magnesium för det höga blodtrycket. I övrigt så är det bara nyttig mat och motion.
 
Idag har vi promenerat raskt i ett par timmar. Härligt att komma in efteråt med rödblossiga kinder och sätta på kaffepannan. Livet är lite som Pippi Långstrump sa, det är först när man går i skolan som det blir skönt med sommarlov.
 
Vi är ju absolut inga läkare eller näringsexperter. Så vi kan varken rekommendera eller råda någon i ämnet. Vi har alla olika bekymmer och problem och den ena kroppen är inte den andra lik. Jo, ska vi lämna något gott råd så skulle det väl vara att äta god och näringsrik mat och inte sabotera din kropp med sådant som bevisligen är skadligt.
 
Skepp o Hoj!