Veere – Middelburg

Vi gick en promenad i Veere innan det mörknade. Ett fint litet ställe. Veere hade fram till 1961 kontakt med havet. Efter det så stängde man av med slussar i samband med den stora utdikningen av landet,det så kallade deltaprojektet, för att skydda sig mot översvämningar. Veere som var en hamnstad med fiskehamn fick helt enkelt sadla om och bli en renodlad turiststad.
 
När vi skulle promenera ut från vårt hamnområde där vi låg alldeles ensamma så var vi inlåsta innanför hög mur och grindar. Det tedde sig inte bättre än att vi fick hoppa över. Vi gick en runda genom staden byn. Gullig och säkert helt underbar sommartid med caféer och restauranger.
Veere i skymning
 
I en park så hittade Kapten en frusen tjej som han försökte värma lite.
Ooops!
 
Och barnen i byn satt alldeles ensamma ute…
Inte ens mössa o jacka fast det var kallt..
 
Tillbaka på båten så blev det en enkel middag och lite svensk tv som vi lyckades få in via mobilerna. Värmen ombord var inte direkt generös men absolut okej. Så när vi kröp ner i sängarna så var vi faktiskt lite mer påklädda. Speciellt Kapten. Första gången han sover med raggsockor detta sekel. Men oj så gott vi sov. Som två klubbade grisar tills klockan var tio på förmiddagen.
 
Efter lite te, bacon och ägg så kastade vi loss. Vi fick snart komma in i slussen och denna gång så var Helena den som såväl körde in, la till och tog oss ut. Slussen var väldigt liten och det strömmade rätt rejält runt båten när de fyllde på med vatten. När vi kom ut ur slussen så var området utanför fyllt av isflak så det blev lite isbrytning tills vi var ute på kanalen igen. Vi har ju tidigare nämnt vikten av att alla är duktiga på att hantera båten, så även när det är trångt och lite krångligare. Många båtar har bogpropeller som gör körandet till en barnlek. Men vår tunga dam till båt är till faktum rätt svårmanövrerad. Så nu kvittar det om det är utläggning, tilläggning, slussar eller broar. Nu kan all besättning hantera båten i alla lägen. Vi pratade om styrkan i att ha en bred kompetens ombord och vi var rörande överens att när vattnet blir varmare så ska vi börja träna på man över bord. Det är nog bland det värsta och svåraste som man kan råka ut för. Och en liten styrman som ska få upp en tung dyngsur kapten som kanske är nedkyld, är betydligt svårare än man kan föreställa sig. Men nu har ju Kapten badat klart, iallafall ofrivilligt.
 
Vår tur till Middelburg gick som en dans. Vi hade trevligt ombord och bara en tre-fyra distans att gå. När vi kom in i hamnen så möttes vi av mycket trevliga människor överallt. Vi kände oss överväldigade. Vi fick flytta till en ännu bättre plats, precis nedanför hamnkontoret. Där vi har starkare wi-fi och vatten på kajen. Framför oss ligger en otroligt vacker träskuta. Och döm om vår förvåning när det kommer ut en trevlig norrman och presenterar sig. Han har gjort precis som vi, långsamseglat sedan i början på sommaren. Gått hela stående mast-rutten och inte hunnit längre. Och inte har bråttom heller. Det slutade inte sämre än att han bjöd oss över på ett glas vin ombord på hans båt ikväll. Så efter middagen så tassar vi över och får för ovanlighetens skull umgås med någon på vårt modersmål (eller halvdålig norska). Vi har pratat med hamnvärden, och norrmannen och vi är de enda gästbåtarna just nu.
 
Vår tur för dagen…
 Lite fram och tillbaka innan vi la till bakom den norska träskutan Vaare
 
Vi rapporterar mer om denna trevliga stad i morgon. När vi sett mer av Middelburg.
 
Trevlig kväll och Skepp o Hoj!
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s