Att stå ut med varandra

Ibland får vi frågor kring hur ett liv ombord fungerar rent socialt. Att aldrig riktigt kunna gå ifrån och vara själv och mer eller mindre alltid vara hänvisade till en tvåsamhet. Och att ha ytterst få yttre interaktioner och social stimulans från övrig familj, vänner och arbetskramrater.
 
Vi har läst om ett långseglarpar som faktiskt valde att avbryta sin segling och återvända hem igen, för att åter gå tillbaka och leva deras tidigare strukturella liv med arbete och 5 veckors semester. Vi läste deras blogg, beslutet att avbryta var nog klokt. Framförallt så verkade deras tidsplan vara för snäv, så det blev långa seglingsetapper vilket gjorde att de sällan fick bra väder ute på havet. För lite återhämtning mellan seglatserna. De blev trötta och som de beskrev, att verkligheten visade sig vara ofantligt långt ifrån drömmen. De hade sett sig själva stå ute på Atlanten och baka sockerkaka medan båten mjukt forsar fram med delfiner hoppandes runt kölen under en evig sol.
Verkligheten var en annan fick de erfara. Fukt i båten, de gick varandra lite på nerverna, de behövde alltid rota och slita fram en massa för att få fatt i prylen som ska fram, trångt o obekvämt, saker ombord gick sönder, vädret var nyckfullt.
 
Och det är precis så det är. Det är inget bekvämt liv, you hate it or you love it.
 
För oss så känns det otroligt avlägset att tänka oss att avbryta detta och återgå till ett Svensson-liv med arbete och inrutad vardag. Vi gillar det här livet och vi upplever inte att något fattas oss. Tvärtom, vi har allt och lite till. Livet är enkelt men samtidigt måste vi arbeta rätt så hårt för att lösa allt praktiskt i livet. Det går hela tiden sönder något ombord, så man måste gilla att mecka. Vi har ingen dusch och ingen tvättmaskin. Kläderna är ständigt skrynkliga. Internet och ström är inte givet. Det kånkas vatten, diesel och mat. Ingen bil utanför att snabbt kunna hoppa in i. Men det är alla dessa göromål och brist på enkla lösningar  som gör vardagen meningsfull. Vi är ett arbetsteam där vi är beroende av varandra.
 
Att vara beroende av varandra är bra. Det borde människor vara lite mer. Inte på ett påtvingande sätt, utan mer som bondefamiljen förr i tiden. Där alla behövs för den gemensamma överlevnaden. Och de flesta långseglarna vittnar om just detta. Att man blir väldigt tighta med varandra. Det går aldrig att smita ifrån, varesig fysiskt eller känslomässigt. Alla har en uppgift.
 
Vi är aldrig osams, vi är aldrig irriterade på varandra, vi bjuder aldrig på några känslomässiga utbrott (annat än kanske någon svordom om man förlorar på Yatzy eller på en sak som trilskas). Och grundläggande är att var och en måste ta sitt eget ansvar för sina egna negativa känslor. Och inte projektera över dem på den andre. Man må diskutera saker för att hitta lösningar. Men att få känsloutbrott för att man inte kunnat duscha på två veckor gagnar inget ombord. Det är såå mycket vi inte kan göra längre. Men så otroligt mycket som vi kan göra nu men inte kunde tidigare. Det passar säkert inte alla, men oss passar det perfekt.
 
Faktum är att vi gillar att vara i varandras sällskap. Vi litar på varandra. Sen är det ju rätt oväsentligt om man har alla bekvämligheter ombord eller inte. De flesta människorna på jorden lever rätt skralt och spartanskt. Och inte är väl de olyckligare för det.
 
– – – – – – – – – –
 
Av en tillfällighet så hittade vi en lapp på dörren till hamnkontoret. Fördelen med att ha varit här i Holland i rätt många månader är att man har börjat klura ut språket en hel del. Vi förstod texten som förkunnade att slussen i Veere kommer att hållas stängd mellan 30 januari och 17 februari. Det är den slussen vi ska passera för att komma till Middelburg och ut till kusten vid Vlissingen. Vår tanke var ju att gå till Goes vilket ligger på hitomsidan av slussen.
 
Vi tänkte till, tänkte om, kollade väder….och tagit beslut.
 
Så idag blir det sista dagen här i Zierikzee som det ser ut. Vi ber hamnkapten läsa av vår el så vi kan göra rätt för oss. Vi bunkrar det sista och så ger vi oss av i morgon. Vädret lovar gott fredag och lördag så det blir nog två dagars förflyttningar. Och så hoppar vi över Goes så vi inte blir förhindrade att kunna nå Engelska Kanalen utan en massa omvägar.
 
Ska bli skönt att kapa förtöjningarna igen.
 
Skepp o Hoj!
 
 

2 reaktioner på ”Att stå ut med varandra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s