Hårdsmält drink i baren

Och nu kom sommaren med temperatur kring 27-28 grader. Vi mår gott i värmen nu när vi har långa arbetsdagar för att färdigställa. Helena la för en dag det mesta av det administrativa åt sidan för att göra en massa annat praktiskt.
 
Vi vill först påvisa en bild på att vi definitivt släppt köttbulleträsket. En rejäl middag blev det ena kvällen men dock så blir middagarna rätt så sent, kring 22.
Grillen ska vi snart stuva undan, vi får grilla vintertid framöver. Men det har vi ju alltid gjort så det blir ingen större skillnad att stå ute i kylan och brassa på käk. Helena frågade Tjoppe om det kanske var läge att slänga grillen. Den håller knappt ihop, den är lagad ett antal gånger och lite udda skruv och annat minner om detta. Och skev är den, men får passa sig så inte köttet glider av. Tjoppe såg småvild ut i blicken -ÄR DU INTE KLOK?? Han fortsatte -Jag tycker om min grill och den fungerar utmärkt, så jag ska finna den en plats nere i maskinrummet! Ja, och så var det med grillfrågan. Men det är något speciellt med vår grill för vi har förbrukat jättemånga under byggåren. De har blivit stulna, blåst bort, tappats i Nissa eller gått sönder. Men denna har troget stannat hos oss en längre tid. Som en vän. 
 
Vi åkte tillsammans en lång runda för att uträtta diverse beting, vi har köpt stenar (ja vi vet att landet är fyllt av stenar) De ska ligga på borden ute och markera bordsnumret. Vita hålstenar blev valet.
 
Vi har hämtat upp några tavlor vi fått inramade (vi visar bild senare men bland annat på handikapptoaletten så pryds väggarna av Titanic)
 
Vi hämtade lister till vårt glasställ i baren. Härligt att få upp alla glasen minst sagt.
Tjoppe i samtal med Felix af Lysekil, vår båtbyggarkonsult.
 
Någon har visst beställt en skruvdragare i baren, undrar just om den är god. (Normalt består en screwdriver av vodka och apelsinjuice, vår är lite mer plastig och metallisk i smaken, något svår att svälja)
 
Jäklans nöjda blev vi med glas-stället. Än är vi inte klara, det saknas ett stopp på baksidan och vi ska plugga för alla hålen. Men nu kunde vi slänga upp glasen och städa av bänken vilket var gött.
 
Vi har varit i verkstan och fixat med våra stolpar till uteserveringen. Tjoppe har kapat och svetsat och vi är inne i slutfasen, färgsättning.
 
Stolparna till uteserveringen, grundmålade. Olika höjd ser ni. Jo de blir lite kortare de som löper över stormskyddet/ljugarbänken.
 
Tjoppe sprayar svart därefter. Nu är det en andra strykning kvar sen kan vi bära ner stolparna till båten och börja rigga upp uteserveringen.
Sen stod Tjoppe och glodde ut genom en av ventilerna ombord. -Kommer du? Ropade Helena.
-Strax, kom svaret.
Utsikten var god, ett stycke lättklädd och kurvig flicka ensam ute på en paddelplanka och på väg mot Konstruktörens båt till synes. Men han var inte på plats, vilken miss.
 
Det var dags att lyfta in kylen..
En extrakyl som ska bo i sjöboden. Den rymmer gott om plats för mat och det behöver vi i vår verksamhet. Kommer solen skina flera dagar som denna så lär vi få att göra, och det kommer att gå åt mycket mat.
 
Sen tog Helena hand om diverse blomplantering. Vi hade under vår runda sladdat in på Granngården också.
Helena hade absolut kunna tänka sig ett yrke inom trädgård, men nu blev det annat. Fint blir det.
Nyplanterad lavendel. En fantastiskt trevlig och väldoftande blomma. Vi har två blomställningar av detta slag, för att kunna spärra av båten där gästerna inte har tillträde till.
 
Ännu ett dygn närmare nyöppning, sakta kommer fler saker på plats. Vi tror vi greppar läget.
 
Klart Skepp!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 
 
 

…tio dagar kvar………..

Ännu ett dygn är tillryggalagt, och listan för allt vi måste hinna med känns inte kortare – snarare tvärt om. Nya ting kommer man ideligen på. Men skillnaden är nog även att den blir mer detaljerad på slutet. Vi kämpar på från ottan till kvällen, men nu har vi släppt köttbulleträsket i alla fall och vi har fått i oss lite varierad mat. Även avbrott för fika i solen har vi fått till, så vi finner ett par stunder att pusta på.
 
Igår hade vi besök av Anticimex. Vi har köpt deras tjänster avseende hygienkontroller. Igår togs det prov på vårt dricksvatten. Vi har kommunalt vatten som mellanlagras i rostfri tank, så det är extra viktigt med att kontrollera vattenkvaliteten. Nu dricker vi själva av vattnet så vi är rätt trygga med att vattnet håller god kvalitet. Ska bli spännande att se resultatet.
 
Vi gick även igenom egenkontrollen och HACCP som Helena suttit med som en galärslav. Faroanalys, allergener, innehållsförteckningar, kritiska styrpunkter….listan kan göras lång. Lite kompletteringar behövs vilket ibland står för lite detektivarbete. Tillexempel så läggs det idag fokus på förpackningsmaterial. Jo vi har beskrivning på det, men numera måste till exempel en plastburk eller engångshandskar inte bara vara testade för kyla och värme, utan även för tillexempel feta och sura matprodukter. Och denna fakta måste vi ha för allt det material vi använder i verksamheten. Så det blir att gå ytterligare ett steg i detta, kontakta leverantören och be om ett så kallat ”Normpack-certifikat”. Helena kan se att kraven ändrats med tiden hon varit i branschen. Från början räckte det med den lilla glas-o-gaffelsymbolen, som även skulle finnas specificerad på papper. Men nu ska förpackningsmaterialet även ha normpacks-certifikat.
 
Inget är väl i sig inte konstigt eller ologiskt, men ibland kommer känslan över att det blivit bakvänd bevisbörda på något sätt. Man kan ju anta att producenten har tillverkat en matfilm för just mat. Och det är just därför man ibland ser konstiga beskrivningar när man handlar saker, där man som konsument uppmanas att inte äta skruvar, eller dricka kemikalier, inte slicka på rakblad osv och man måste varna för allt möjligt tänkbart och otänkbart.
 
Det blir lite som om man skulle beskriva en händelse: ”Tanten ramlade och slog ihjäl sig på gatan” – att istället skriva: ”Gata slog ihjäl nedfallande tant”.
Nu ska Helena fixa fram Normpackscertifikat på allt förpackningsmaterial så alla blir nöjda, så även vi. Och det finns ju 24 timmar på dygnet och för guds skull – det finns köttbullar att äta så man håller sig pigg o allert.
 
I det stora så ligger vi faktiskt väldigt rätt och bra på saker, vad det gäller lagar o regler, tillstånd, dokumentation, arbetsrutiner, faktiskt så bra att många olika myndigheter ger oss tummen upp för att vi inte lämnat något åt slumpen utan strävar efter att göra det by-the-book…men Tjoppe pustade häromdagen och sa till Helena
 
-Att bygga en båt och lägga ner 18.000 timmar är ju ingenting mot att dra igång en restaurang med alla dess regler! Jo det ligger något i det uttalandet. Helena som suttit med kunskapen om detta från sina tidigare verksamheter visste ju vad som komma skulle, har därför lagt ner massor av tid på att få till det. Och än är det långt ifrån klart. Ibland har Helena kommenterat för Tjoppe att:
 
-Hur gör alla krögare som är utlandsfödda och inte har språket med sig??!
 
Men idag går det ju att köpa alla tjänsterna också, även ett egenkontrollprogram speciellt utarbetat för ditt företag. Men det kostar. Det är en rätt snårig djungel men grundtanken är ju god – att säkra för att försäljningsställena serverar säker mat på trygga platser så ingen tar skada.
 
Vi har skruvat utemöbler i sommarsolen. Tjoppe var iväg och svetsade stolpar till uteserveringen och Helena med dotter gav sig på att riva bort all emballage och få bort skyddande plats från stolarna. De var så välinpackade att de hade kunnat utsättas för trettioåtta gudrunstormar utan att få en repa på sig.
Nu väntar bord o stolar på att sättas ut men vi ska få till inhägnaden först.
 
Sen kom det ett paket igen, det kommer något varje dag nu minst. Det var vår lilla supergulliga espressomaskin. Allt måste ju vara litet på båten för att få plats.
En espressomaskin är dyr. Inte sällan hyr man sådana här maskiner med långa avtalstider, du kan låna och hyra dig till allt i verksamheten. Vi har tagit kostnaden direkt på allt utom kassaapparaten som är kopplad till Skatteverkets regler, och då är det bra att ha ett avtal där vi hela tiden kan uppdatera oss till aktuell maskin ifall reglerna ändras, samt i övrigt ett bra serviceavtal ifall något krånglar. Så vår espressomaskin äger vi faktiskt. Konstruktören kom förbi och tittade på pärlan, han sken upp som ett barn för han är barista-intresserad ända ut i fingerspetsarna. I helgen planerar vi lite test av maskinen samt att vi håller i utbildning av de olika kaffesorterna som står på menyn.
 
Nu är det många år sedan Helena arbetade med kaffe, i alla fall en manuell maskin. Så det blir att damma av de gamla kunskaperna. Och där frågorna kommer in fyller konstruktören på med svar. Ja det blir nog bra detta.
 
Vi hänger i ett dygn till och så får vi se vad vi hann med. Tur att man inte tillhör det lata folket…
 
Aj aj Kapten!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 

Ka Tjing

 

Vi fick bryta av för en dag, ärende i Göteborg kallade. Vi åkte skapligt och styrde norrut. Hemma väntade en leverans men byggkillarna bredvid oss hade lovat ta emot leveransen.

 
Väl uppe i Götet så klev vi in hos vår kassaapparatsleverantör. Kaffe och titt på vår lilla pärla. En enkel kassaapparat, två anledningar. Platsbrist och kostnad. Finns ingen anledning till att slänga ut pengarna på långa och dyra avtal för en verksamhet som till största del rullar sommarhalvåret.
 
Vi väntade på vår servicekille som skulle ge oss en genomgång på kassaapparaten. Under tiden så satt Helena och lekte lite, hittade funktioner och löste frågan om byte av kassarulle. Som gammal kassaräv så finns det kanske en udda läggning, glädjen i att sätta sig in i ny maskin för att kunna ta betalt.
 
Väl alla samlade så satte vi igång träningsläget och det tog åtta sekunder att förstå hur den fungerade. Till det fick vi lägga till lite annat, dagsavslut och korrigeringar och kortbetalning. Men utan någon större tid nedlagt på introduktion så packade vi ner allt och gick ut till bilen. Med vår kassaapparat och pinpad. Kändes lite stort på något vis.
 
Här har vi övat oss på att ta betalt för lite alkohol. Jäklar tänker nån vilka fantastiska priser de kommer att ha på restaurangbåten. Men ack så fel, vi hittade bara på att en öl kostar tio spänn. Men visst ser det trevligt ut med 40 kronor för ett glas vin, en fyra whiskey, ett glas öl och en cider.
 
Annars finns det ju en massa regler till sitt kassaregister, den är ju kopplad till en svart dosa där allt lagras för att Skatteverket ska kunna titta på dess innehåll. Och de gör de också, för de åker ut på enheterna och kollar att allt sköts enligt regelboken. På kvittot ska det stå företagsnamn och försäljningsställe, det ska stå organisationsnummer. Moms och kvittonummer, datum…you name it!
 
Väl ute i bilen så åkte vi till IKEA med en lång inköpslista, lite smått o gott till verksamheten som faktiskt var enklast att skaffa där. Men vi började hamna i tidsbrist så det gick fort i kurvorna genom varuhuset. Innan vi for till kassan så drog vi en tallrik köttbullar i restaurangen trots att det var köttbullar i ätit till middag dagen innan. Sen iväg genom kassan, fast inte vår egna denna gång – tyärr. Fast Tjoppe hade velat tagit med oss vår kortdragare för den är kopplad till vårt konto. Mycket roligare.
 
Stuva in allt i bilen, konstaterande om att vi inte fått med alla på listan. Och så färd söderöver igen. Kl sexton skulle vi vara på krögarträff på kommunen. Vi sladdade in en minut över, parkerade bilen full med IKEA och kassaapparat och gick på ett givande och trevligt möte där vi fick träffa polis, räddningstjänst, skatteverket och andra krögare med mera. Efter kaffe o bulle for vi ner till båten. Och där möttes vi av vår leverans som byggjobbarna hade tagit emot.
 
Bord o stolar till uteserveringen.
Ett bord. Hos oss. Vi har valt rätt stilrent och hållbart bord, vi tyckte det passade i vår miljö också.
 
Sen kom regnet och då gick vi in, lämnade möblemanget och gick in och packade upp kassaapparaten.
Vi lekte lite affär en stund, gisses så moget. Sa ”Ka Tjing” då kassaapparaten inte har någon ström än. Och glada var vi för allt fick plats perfekt på bardisken, trots brist på utrymme.
 
När vi ledsnat på kassan så gick vi till datorn och fortsatte att arbeta med administrativt. Vi skulle fixa middag också men vi var lite småsugna så vi drog fram en skål med kalla köttbullar som vi åt medan vi arbetade. Sen gav vi upp, klockan var halv tio. Då hade Helena hållit igång sedan två på natten med att arbeta. Så vi stöp i säng, utan en rejäl middag. Det blev ett konstigt dygn konstaterade vi.
 
Vi sammanfattade:
 
Middag på söndag, sent o vi var trötta: Köttbullar, tomater o lingon (ingen potatis, tiden o orken försvann)
Lunch måndag: Köttbullar, sås, potatis o lingon (På IKEA, så därför blev det väl potatis)
Middag måndag: Kalla köttbullar utan tillbehör ur en skål.
 
Det ser inget vidare ut med matsammanfattningen ovan. Men vi lovar att tänka mer på tallriksmodellen och allsidig kost närmaste dygnet. Och inga köttbullar – det lovar vi.
 
För fulla segel!
 
Tjoppe o Helena
 
 
 
 
 

Dans på farstukvisten

Lite varannandags väder råder det hos oss. En underbar lördag där vi båda fick chansen att arbeta utomhus. Och sjöboden blir så gullig och fin så Tjoppe tog tag i Helena ute på sjöbodens utedäck eller farstukvist om man så vill kalla det och började sjunga glatt ”det är dans på Brännö Brygga..” samtidigt som han svängde med sin Helena på ett hellre glatt än perfekt sätt. Någon hann att passera och drog upp smilbandet innan personen försvann bort längs med kajen. Själva blev vi smått imponerade av att det gick så bra att använda däcket till dans. Perfekt för två par. Eller en plats för en trubadur. Själva ytan är ju egentligen en del av rampen till handikapp-toaletten. Men har man ingen trafik av kissnödiga för stunden så kan man ju ha en multifunktion för själva däcket.
 
Här hände det, lördagsvalsen. Och på väggen hänger ett av våra fina gamla fiskenät som vi fått av vår trevliga vän ”Thomas the Pilot”. Än är det inte klart men visst ser man hur myyyysigt det blir. Kanske något att börja serietillverka och sälja. Nu kanske andra inte vill inhysa 80 procent toalettutrymme. Men sovloft och litet toalett och vardagsrum m pentry hade inte varit en omöjlighet. Och med denna lilla farstukvist. Han är rätt händig den där Tjoppe, men det har läsarna kanske redan anat..
 
Ingen ful fisk i nätet.
Från utsidan och på planket så ska det till en menytavla samt lite annat smått och gott.
En solig dag och Tjoppe njuter av vädret och helgpysslet.
 
Allt medan Helena håller på att betsa och fernissa de blivande menypärmarna.
Lite mörkare nyans med mahognybets. Ibland får man tillverka saker själv när man tycker att marknaden bara har att erbjuda dyrt o dåligt. Ingen annan kommer ju ha som vi kan vi lova.
Timmarna rusar iväg i övrigt och vi hoppas vi ska hinna sätta allt tills nyöppning…vi tar tillvara varje sekund (utom de stunderna vi står på farstukvisten och dansar vals vill säga).
 
 
 
 Skepp o skoj. 
 Tjoppe o Helena 

Rampfeber månne?

När vi nu äger 100 % av den tiden som är kvar till nyöppning så får vi prioritera tiden rätt. Helena vaknade som vanligt tidigt och tassade upp och bjöds på en rätt schysst utsikt. Det är inte alla som ser detta det första när man tittar ut.
Nissan ligger helt blank. Dagen lovar solsken. Det kan inte vara mycket bättre.
 
Rampen börjar ta form.
Rampfeber månne??
 
På vänster sida av rampen så kommer det bli plank på utsidan så vi får en skyddande vägg mot insyn. Samtidigt blir det ett ställe att kunna sätta upp menyer och lite annat.
Tjoppe har börjat klä utsidan.
 
Helena blir tyvärr låst vid datorn mycket av tiden som återstår men med sol så måste man ju få vädra näsan och i sommarvinden. Ett  grabbatatag med landgången och menypärmarna har hon tingat som utomhusgöra. Tjoppe har som mål att vara klar med uteserveringen innan helgen är över, för därefter gäller glasstället i baren.
 
 
Vi har fått leverans av ett av våra trycksaker.
Hmmm…vad ska detta bli och vad står det. Ja det håller vi hemligt ett litet tag till.
 
Vi ska försöka följa upp med täta blogginlägg nu för det kommer att finnas något att skriva om varje dag. Mindre än två veckor kvar. Känns spännande, roligt men samtidigt lite läskigt. Nu ska vi prova våra vingar – på riktigt. Som värsta fiskmåsen.
Just snygg lirare…
Simma lugnt!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fotografier från förr och nu

Vår fotograf Monica kom häromkvällen för att ta några bilder för vår kommande verksamhet. Marknadsföring och presentation är ju en del av ett framgångsrikt företag. Monica ville ta en bild på båten utifrån sett och nu med nyligen y-bommarna i lagda så gick hon ut på den längsta. Som gärna börjar skaka och vobbla när man är där ute på kanten. Tjoppe fick komma till undsättning och vi valde den något tryggare flotten att stå på. Det krävs mycket av en fotograf och vill man ta en bra bild så vill man.
Vår vattenlinje är i behov av lite tvätt och ommålning, vi har ju tänkt att gå upp på varv efter sommaren och vårda botten. Men allt går att fixa med modern teknik.
Tror även vädret blev lite bättre på kuppen.
 
Inte bara båten var fotomodell utan redarna eller krögarparet. Det är många titlar man bär nu.
 
Annat som hänt är att sjöboden alldeles strax är klar. Och vi har fått det sista varuprovet på ena av efterrätterna. -aj aj aj vilket jobb man har, att provsmaka desserter. Och man faller ju för allt så gott som. Men nu har vi nog det hela klart för oss och menyn kan vi börja få till så den kan gå till tryck.
 
På kvällen när vi just hade klämt desserten så knackade det på skutdörren. Där stod vår glade vän Lots-Thomas med lite marin rekvesita i nävarna. Helt fantastiska vänner har vi. Av Thomas fick vi lite av hans fiskeprylar, saker som funnits i familjen länge. Med löfte om att vi ska vårda dem ömt. Och det ska vi. Tusen tack Thomas, de kommer väl till pass och Helena blev storförtjust.
Kolla in schackeln som är gjord i trä. Detta är en vak till en hummertina. Fiskenät och ryssja och en riktigt gammal stör med klyka som användes för att hänga upp fiskenät förr var några av de ting vi fick.
 
 
Det finns fantastiska gamla bilder från Stockholms Läns Museum på gamla skärgårdsbilder där inte sällan fisket hade en primär plats. Stockholms Skärgård har i alla tider varit en aktiv skärgård där människor levde och verkade, och där fisket för många var den stora inkomstkällan. Några gamla arkivbilder från Vaxholm, där vi två växte upp och trampade våra första tid i livet.
Vaxholm år 1950, fotograf okänd.
 
Norrhamnen i Vaxholm år 1911, familjen Sjöblom fiskar. Fotograf okänd.
 
Ännu en bild. Fotograf okänd.
 
Om man hade haft en superförmåga så skulle det kanske kunna vara att resa tillbaka i tiden och uppleva hur livet var. Och de gamla tingen vi hänger upp, underbar marin rekvisita står sig rätt långt i från dessa tings egentliga syfte och ändamål. Ett fiskeredskap som behövdes för överlevnaden, ett naturligt förhållande till havet, hårt arbetande människor men i en oförstörd natur. Aktiva samhällen och fiskehamnar. Idag lever vi ett fantastisk liv med alla dess bekvämligheter, men kanske var man inte mer olycklig förr. Kanske tvärtom. Det får vi aldrig veta. Men fisketingen har vi kvar och kan titta på – och drömma oss bort.
 
Skepp o Hoj!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Telepatiförmåga

Vi har kommit in i det riktiga slutskedet nu. Våra arbetsdagar är dubbla, det vill säga att all vaken tid så arbetar vi. En och en annan vacker kväll hinner vi se dock.
Utsikt från båten häromkvällen. Helena är vaken.
 
Helena är inne på sin sista vecka innan hon går på tjänstledighet och vi har totalt fokus på den kommande verksamheten.
 
Tjoppe bygger, denna veckan måste sjöbodarna och uteserveringen bli klar.
Rördragningar, el, toalett o handfat…det är inte bara fyra väggar. Och skittanken på loftet.
Det här blev definitivt bättre än en bajjamajja av hyrmodell.

Nu har vi lås på våra dörrar, bäst att låsa in sina sopor. Kyl för matavfall samt en stor restaurangkyl är på väg inom kort.
 
Anställningsbevis på personal skrivs, lönearbetet är föreberett, kassaapparaten kommer nästa vecka då vi ska upp till Göteborg och hämta samt få en introduktion på denna, avtal om kontanthantering bör dyka upp snart, de mesta arbetskläderna är beställda och TUSEN andra små punkter.
 
Helena sa till Tjoppe häromkvällen att det känns som lite härdsmälta i huvudet. Anledningen var att hon kom inte ihåg ifall hon HADE beställt den kompletterande klädbeställningen eller om hon SKULLE göra det. Men saken fick sin lösning för dagen efter kom ett paket med just de varorna. Så antingen så la Helena beställningen eller så har företaget numera börjat med Telepatibeställning.
 
Häromkvällen så försökte Helena titta på något slags schema. Hur lägger man schema för något som aldrig tidigare funnits och som är väderberoende. Här hade Telepatiförmåga behövt på nytt. Att kunna sia om vädret hade varit en fantastisk egenskap. Men schemat började såhär:
 
Helena – arbetar alla dagar och hela tiden utan midsommarafton då vi har stängt.
Tjoppe – står stand-by alla dagar och följer kundtryck och solsken, alla dagar utom midsommarafton.
Och de övriga som vi anställer har vi försökt att  pussla så gott vi tror. Tanken är att vi alltid ska ha möjligheten att vara tre och vid säljtryck kunna toppa med en fjärde. Aldrig fler för då kommer vi fastna i dörrhålet.
 
Kapplöpningen så här på slutet är rätt intressant. Hur kan man sätta ett datum nästan ett år innan och det visar sig att man kommer att kunna öppna på den tilltänkta dagen. Allt kommer inte att vara klart på öppningsdagen, några smådetaljer tar vi efteråt. Samt att espressomaskinen kommer precis kring öppningen och kanske inte kommer i bruk förrän ett par dagar efter nyöppning. Men på nästan alla punkter så lyckas vi klämma in allt – till den 30 maj.
 
Och sen dessa menyer. Helena formulerar gärna sin meny på ett trevligt sätt. Men den trevikta foldern kräver minimalt med text. Tråkigt att inte få utförligare information eller några dryckesråd i samband med menyvalet. Så den trevikta menyn valde vi bort.
 
Då letade vi efter färdiga menypärmar. -Asså Gu så tråkiga, som ungdomarna hade sagt. Läderimitation i murrig brun färg som känns plastig. Går bort. De andra lite roligare var man låst vid hur många blad man kunde sätta in. Och det vet ju inte Helena i dagsläget hur många blad det blir, ändrar man något kan ju antalet variera.
 
Tjoppe kom till undsättning. 3 mm Lauanplywood skärs ut som bokpärmar. Vi fernissar dessa och sätter i hop dem med små schaklar, lite tjärad hampa slås om boken och på framsidan ska vi få till någon mässingsimitation. Och inuti kan Helena få till innehållet precis som hon vill. Definitivt är det ingen annan som har samma menypärm.
 
Nu har vi inte sätt att vi landar med detta, allt kan ändras. Men inom kort så vet vi. För nu går allt väldigt fort. Bäst att hålla i sig i kurvorna!
En stilla morgon, staden soven men Helena är vaken.
Himlen speglar sig i vattnet, det är inte ofta Nissan är spegelblank.
 
 
Skepp o Hoj
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 

Stans bästa sopgubbar

Under veckan har vi haft ett sjukt schema. Upp och joddla vid 5 på morgonen och hållit igång till halv-elva på kvällen. På varsitt håll är vi fokuserade, Tjoppe på det byggtekniska och Helena på den kommande driften.
 
Man kan ju tycka att vi byggt båten klar långt innan men det blir många små detaljer på slutet. Och det administrativa arbetet började vi med för åtta månader sedan..det verkar aldrig ta slut.
 
Nu har vi nog alla kontrakt och avtal klara, leveranser av diverse likaså. Startdatum på allt. Den 30 maj beräknar vi öppna och vi hoppas att det blir så, att vi verkligen blir klara tills dess.
 
Ett av alla de flöden som ska fungera är ju sophämtning – och jäklar anåda så välfungerade detta fungerar. Halmstad Energi och Miljö AB – eller HEM som de kort och gott kallas – har verkligen förstått sin sak.
 
När vi satt inne på båten så såg Tjoppe snabbt att någon rörde sig utanför, han såg ryggen på en man som just hade verkat flyttat på vår Sulo/Soptunna. Mannen försvann och Tjoppe hoppade i tofflorna och for ut. Där runt hörnet så stod sopbilen. Killarna var supertrevliga och Tjoppe berättade att ”vi har ju inte startat verksamheten riktigt än”. -Vi tömde soptunnan ändå sa killarna, inga bekymmer. Tjoppe skrattade gott.
 
Till saken hörde att vår Sulo som är en privat införskaffad för många år sedan, att vi haft lite annat i den. Tjoppe hade lagt i några spackelspadar och andra enklare verktyg för att få ha dem ifred. Och nu insåg han att sopkillarna hade varit blixtsnabba och tömt Sulon och verktygen var ett minne blott. Inget egentligen av värde så det hade inte hänt något illavarslande. Men utav alla beting vi ordnat med, alla tillstånd, alla flöden så känns det som allt kan gå fel. Men avseende sopor så kan vi vara trygga. Alltid något. Ett par dagar senare dök en annan bil upp, den som ska hämta organsikt avfall. Han fick leta men efter etablerad kontakt så visade Tjoppe var vi kommer att ha vår kylda sopförvaring. Efteråt så berättade Tjoppe allt och han avslutade med att säga -Killar som kör sopor, det är ett riktigt trevligt folk. Det bådar gott för framtiden.
 
Det är massor av arbete kvar men det känns ändå som vi har grepp. Och fler och fler punkter kan vi stryka. En del har fått bistå extra mycket med våra frågor och med annan hjälp. Vår revisor Tranbodarna AB finns där alltid beredda, och hjälper oss i ur och skur. Vår bank och tillika försäkringsbolag Länsförsäkringar har varit fantastiskt hjälpsamma. Ett mail om ett rop på hjälp till vår banktjej och snart ringer hon upp på telefonen. -Kom upp så hjälper jag dig! Senast har det rört mycket kring vårt avtal avseende kortinlösen. Och även alkoholhandläggaren på Socialförvaltningen har fått ta emot en del frågor, när vi kört fast i någon detalj, alltid lika positiv och hjälpsam.
 
Vi fortsätter vårt slit då vår tid är räknad. Deadline, Målgång och Slutförandet. Projektet är på väg att gå i graven. För snart är det inte ett projekt längre. Utan det går över i något nytt. En färdig produkt, där nästa fas i livet tar vid. Fast vi vetat att dagen en dag ska komma, så känns det som vi nästan är oförberedda. Vårt fina projekt…
 
Sjöboden börjar ta form även inuti. Målad och fin är toaletten och vattenberedaren kom på plats.
 
Det var dagens rapport, bäst att förse sig med lite sömn ett par timmar innan vi drar igång igen.
 
Skepp och Hoj
 
Tjoppe och Helena
 

Sjöboden flyttar in

Mörka moln på den blå himlen har vi. Oro över sjuk förälder och att Helena dras med tandvärk efter ett större ingrepp för någon vecka sedan. Hälsa går alltid först och därför så är vi maniskt oroliga för att något ska grusa vår planerade öppningsdag. Men allt som vi kan styra över, tar vi hand om. Det går säkert som planerat, men varje signal som kan hota, funderar man över.
 
Nu har vi baxat ner vår sjöbod ner till kajplanen.
Lite trix att få ut sjöboden ur magasinet.
Mot Kajplan!
Det går ju fint!
Ett hus är ute och åker på kajen!
Och slutligen på plats. Den ska justeras exakt när vi är helt klara med byggnationen, den ska måttas in på den givna platsen enligt bygglovet. Helena missade flytten av sjöboden då hon hade förlöpt staden för att vara hos sina föräldrar.
Nu jobbar Tjoppe hårt med att färdigställa sjöboden. Allt fler människor dyker upp på kajen och undrar om vi öppnat restaurangen. Känns gött. Och vi får två typer av kommentarer kring sjöboden.
 
-Vad bra det blir!! (En person hade kollat in sjöboden från andra sidan Nissan, kom tillbaka och var själaglad för att det ser så marint och fint ut)
 
Den andra kommentaren lyder:
 
-Har ni bygglov för den där??!
 
Lite förundrad blir man ju över att det är det första folk undrar, människor man inte ens känner. Det blir lite konstigt. Ungefär som när man köpt en bil och istället för att kommentera bilen så undrar man över om det finns en försäkring. Eller undrar om ens hund är stulen, eller om ens vinsamling är införskaffad på svarta marknaden.
 
Jo det finns bygglov på sjöboden. Den sista anmälan ska dock in när den är helt färdigställd, helt enligt gällande regler. Alla andra tillstånd finns också, det är så vi arbetar.
 
Men som sagt, de allra flesta är spontant glada över vad de ser, och de verkar vara hungriga. Vilket känns gott. Och de två som oberoende av varandra har kommenterat kring bygglovet, har säkert frågat av omtanke. Vi utgår från det!
 
Och själva är vi mycket nöjda, det är det viktigaste.
 
Vågornas brus!
 
Tjoppe och Helena