Ibland har man liksom ingen aning om att man dragit en vinstlott. I Holland finns det tre företag där de kan lösa vår propellerfråga, och ett av dessa företag råkar finnas ett stenkast från där vi ligger med Wilma nu. Det finns länder som saknar denna typ av företag helt, men Holland kryllar ju av båtar så här finns expertis. Så nog är det en vinstlott allt. Vi känner att vi har flax..

Men först lite bakgrund.

Vad får en att vilja byta propeller, en visp som visp därbak eller? Och var det inte en segelbåt ni hade?

Jo jo…visst är det en segelbåt. Vi ska segla. Men man blir samtidigt vis av erfarenhet. När Wilma byggdes så hängdes det nog på en propeller som man tyckte funkade. Men då detta är en hel vetenskap där det går att räkna ut maximal effekt på en propeller med hänsyn till båtens förskaffenheter i form av storlek och vikt, samt givetvis motorns effekt, så nyttjar man ju samtidigt inte möjligheterna fullt ut. Det är aldrig någon som räknat på Wilma vilket propellertyp som hon optimalt borde ha.

Men har det inte fungerat bra som det är?

Jo jo…men samtidigt nej. Vi tar ju oss framåt..men i vissa situationer så blir vi lite handikappade.

En situation som vi hade var när vi seglade från Helgoland med destinationsmål Borkum. Vi fick kraftig motsjö och motvind. Nu kryssar man ju då kan tänkas. Men ibland är man på platser där det är strömt pga tidvatten och strömmen vänder var sjätte timme. Och samtidigt som i detta fall, glest mellan hamnarna och därmed blir distansen lång. Vi hade ju innan räknat ut hur vi skulle segla för att optimera så vi kunde få strömmen med oss. Vi har sedan vi lämnade Sverige bara haft två seglingsdagar utan motvind och kryss. Jo lyssna på den, ni vet ju hur det ständigt blåser in från väster. Så sannolikheten att få motvind när man seglar ner mot Portugal är ju större än på andra hållet, då man som regel får medvind. Det första benet ner från Helgoland mot den tyska fastlandskusten var inga problem men när vi vek av och stävade västerut för att ta oss mot Borkum så var vågorna höga och vinden emot. Vi var ett gäng båtar som gick från Helgoland samtidigt. Men vi nådde aldrig fram (fast dock de andra med lite kämpande mot vädergudarna) De andra valde att gå för motor denna sträcka och därmed stäva rakt på Borkum och möta vågorna framifrån. Vi försökte detsamma. För den som minns så fick vi motorproblem, oljetrycket sjönk, så vi fick segla. Men innan motorkrånglet så gjorde Wilma ingen större fart genom vattnet, de andra båtarna försvann snabbt medan vi stod och stampade i ett par knop trots att vi hade medström.

Men nu var det som det var. Höga vågor och mycket vind emot och propellern var för klen oavsett. Vi kryssade fram och tillbaka, men snart skulle strömmen vända och vi därmed skulle börja backa. Vi ringde upp Nordeney som bekräftade att vi kunde gå in där trots lågvattnet. Borkum var inte längre ett alternativ. (Vi kom ju in i Nordeney i värsta lågvattnet, kom in i hamnen men fastnade i dyn fyra meter från bryggan. Swomp sa det och Wilma sögs fast. Ha ha ha..ja lite roligt var det. Men så kan det bli när planen inte fungerar)

Så när vi går för motor och Wilma möter vågor och vind så hon tappar väldigt mycket fart, vågorna liksom bromsar upp. Vi går bara framåt i någon enstaka knop eller två om det vill sig illa. Wilma har ju en stor massa som ska fram genom sjön. Sex ton väger bara kölen och hela båten, vår stenklump till båt, väger hela arton ton. Det tar lång tid att accelerara upp i fart och det tar lång tid att bromsa in. När vi går i motsjö och motvind så är det inte motorn som inte orkat. Utan det är propellern som varit undermålig.

När vi senare kom in i kanalerna där vi gått i trånga slussar, hamnar och genom ett otalt många broar där vi tappat räkningen på antalet så upplevde vi ett nytt fenomen. Det är som Tjoppe säger –Det finns inte riktigt orr i Wilma när man behöver manövrera henne lite resolut. Som exempel.

När man står och väntar på en broöppning så går allt här lite snabbt när de väl börjar hissa bron. Bilar står och väntar och tiden för att passera bron är begränsad, är du inte framme i tid så sänker de bron igen. Det händer alla de båtar som inte riktigt är ända framme vid bron, de får vänta till nästa gång. Utan de båtar som cirkulerar och väntar precis framför är de som hinner igenom. Och när bron går upp så åker alla andra båtar snabbt under. Utom vi. Och när vi gasar händer liksom inte mycket. Accelerationen är på snigelnivå. Vi skapar alltid en kö bakom oss för vår stenklump tar tid att få upp farten. Som en gammal tung lastbil i en lång uppförsbacke. Så det har hänt ett par gånger att vi på vippen hunnit igenom broöppningen fast vi varit på plats. Att i de lägena få lite bättre svar från propellern hade varit önskvärt. Likaså är Wilma svårmanövrerad i trånga hamnar, hennes vikt och likaså att hon är långkölad gör henne trög. Hennes svängradie är grandios så att säga. Vi tror som i förra hamnen då vi fick backa oss ut genom bron och genom kanalen i 250 meter, att vi sluppit det med en bättre propeller. Vi kunde helt enkelt inte vända henne i vinden och få upp stäven mot bron. Platsen var för trång, och man försöker komma runt genom att varva att köra fram och bak och varje gång svänga lite mer. Men massan tar tid att flytta runt och i detta fallet vann vinden över Wilma och inte propellern pga platsbrist och dum vindriktning.

Vi har ju som Tjoppe skämtsamt brukar säga ingen handikapp-anpassad båt. Han syftar på att vi inte har någon bogpropeller. Idag har många båtar en propeller som gör att du kan köra i sidled. Men vi saknar sådan modernitet. Många skulle nog bli lite förvånade om de fick köra Wilma, över att det är en helt annan teknik du behöver behärska för att få henne dit du vill. Vi är tacksamma för Sunshine, för körstilen liknar mer på det sättet man kör ett gammalt fartyg. Vi går ofta ut på spring och man får andvända propellerverkan för att ta sig in till kaj.

Ja så med detta som bakgrund så började vi grunna över det här med Wilmas propeller. Gick det att göra något?

Nu har vi varit bort till propellerfirman en andra gång. Denna gången träffade vi den andra brodern i företaget, han som har hand om propellrar till fritidsbåtar. Han och hans gamla pappa började räkna på Wilmas propeller. Den gamla pappan var den som byggt upp firman, ingen duvunge precis. Erfarenheten lyste i ögonen och sönerna var inga dumskallar heller precis. Man får inte fotografera där inne för deras arbetsmetoder och kunskap vill man hålla innanför väggarna, det är hel vetenskap hur man beräknar och arbetar med dessa snurrande ting. De utvecklar och förfinar och därför vill de inte ha spioner i lokalerna.

De fick se bilder på hur Wilma ser ut i skrovet. De var helt faschinerade, tidigare båtbyggare som de var, att hon var byggd i ferrocement. Skrovform, längd, bredd, roder, motor, backslag, djupgående, alla parametrar ville de veta. De höll säkert på att räkna och dividera med varandra i en timme medan vi stod där och tittade på. Tiden gick. Vi tänkte att detta blir inte billigt, vi vet ju att bara att konsultera en konstruktör kan ticka 95 euro i timmen.

Wilmas propeller är lite svagt röd om man tittar noga på den. Med alla år i vattnet har den urarmats en aning, den har tappat zinken i ligeringen av materialet och klarar inte påfrestningen att designas om. Så därför planeras en ny och den gamla propellern behåller vi som reserv.

Nu var männen klara med sin uträkning. Jo de hade en propeller, begagnad förvisso men som så ut som ny. Men den var lite för stor och skulle inte få plats på Wilma. Men så ritar de och förklarar. De planerar kapa ner längden på bladen, men behåller bredden så bladen blir bredare än på den gamla. Och så ökar de pitchen, vridningen på bladen till enhet 16 mot tidigare 11,4 som den gamla hade. Navet var lite för brett på denna nya men det skulle de korrigera, för annars passar inte skruven och hålet för saxpinnen. Tjoppe har ju för avsikt att montera den nya propellern från vatten då han dyker. Så allt måste stämma och passa helt enkelt om jobbet ska göras från vattnet.

Så med denna åtgärd så räknade de ut att teoretiskt (vilket är teoretiskt bör tilläggas, det kan skilja något) så ska Wilma kunna göra 2,2 knop till med den nya propellern. Och med bladens form och vridning så ska hon svara mycket snabbare så vi har lite lättare att manövrera henne när så krävs.

Vi kände oss mycket nöjda. Under tiden far och son hade räknat och mätt så stod vi och tittade på sonens barn som var på besök. En liten flicka och en pojke i sjuårsåldern av tandgluggen att döma. Pojken lekte med traversen och han körde fram och tillbaka och hit och dit. Han hjälpte någon anställd att lasta på en propeller på ett bilflak med traversen. Men när han började hissa upp sig själv mot taket så sa farfar ifrån. Inga barn uppe i taket likt Ida i Lönneberga hängades tio meter upp. Pojken var lika glad för det och ska sanningen fram så var detta inte första gången han körde travers. Han skulle kunna få jobb på vilket lager som helst redan idag. En blivande kranförare kanske. Eller den som tar över firman en vacker dag, även om vi inte fick se några prov på hans förmåga att beräkna propellrar.

Vi gjorde upp överenskommelsen. De fixar en ny propeller, gör om den enligt konstens alla regler. Inom två veckor blir den klar.

-Vad kommer detta att kosta? Frågade vi.

Vi hade tidigare diskuterat frågan när vi satt och fikade på däck. Vad fick det kosta. Vi visste från lite slagningar på nätet att detta är inte billigt. Stora fartygspropellrar kan kosta en tvåhundratusen som exempel. Vi sa att är det under tiotusen så slår vi till, men att det kanske kommer att kosta mellan tio och femton tusen. Men att det nog var värt det ändå. Man får se det som en investeringskostnad.

Jo sa de; det kommer att kosta 325 euro.

Vi stod stumma.

-Är det för mycket? Frågade de lite oroligt.

-Näää, nästan lite för lite men vi kör på priset säger vi och ler brett. Vi vill ju inte att ni ska lägga på mer för det.

Vi skrattade gott alla fyra. Därefter höll vi upp Wilmas allra första propeller som vi hittat nedstuvad ombord, ännu lite mindre men i skick som ny. Med en ny propeller så behövde vi ju knappast två i reserv. Vi frågade;

-Vill ni ha denna i inbyte, vi har ingen användning eller plats för den?

-Den gamla pappan log och svarade;

-Den har tyvärr fel mått, för stort nav i förhållande till bladstorlek. Det enda den duger till är att hänga ovanför spisen i köket som dekoration.

Vi skrattade alla åter gott och därefter sa vi tack och hej och cyklade mot hamnen igen. På vägen säger Tjoppe för att använda en kvinnlig logik*;

-Nu har vi tjänat sextusen spänn på att propellern blir så billig så nu åker vi och köper oss en kopp kaffe någonstans.

Sagt och gjort, vi kände oss mer än nöjda. Vilka proffs och vilken hjälp! Så nu går vi i väntans tider på vår nya propeller och vi är såå förväntansfulla.

Aldrig har väl en fika suttit bättre.

Som en smäck.

 

*Kvinnlig logik är ett skämtsamt uttryck för när kvinnan kommer hem från GEKÅS och berättar för sin man hur mycket hon har”tjänat” på att ha varit där. Hela bilen full med kassar, en kvitto lika långt som pappret på en toarulle och så har hon i sina ögon tjänat pengar då hon egentligen bara haft enorma utgifter. Men man räknar liksom rabatten som någon form av inkomst. Mer än en gång har vi hört kvinnor (men det finns även män) resonera kring shopping och hur mycket de har tjänat på sitt spenderande. I Helenas ögon har man inte tjänat något om man har haft en utgift men hon räknar kanske på annat vis.

Japp detta var ju en dag i propellrarnas tecken.

Ja någon ska ju vara propellerexpert. Och någon stackare måste ju vara långseglare. Vi har alla våra kall. Suck! (läses med ett leende på läpparna)

Skepp o Hoj!

 

 

Här råder tropiskt värme, 30 grader och vi har legat i hängmattan. Men även fixat den sista ventilen (fönstret) då grannbåten försvann och vi fick plats med lilljollen att jobba ifrån. Nedgångsluckan till styrhytten har fått sig en omgång så den ser snart ut som ny. Och vi har tvättat kläder, modell handtvättning då tvättmaskin lyser med sin frånvaro. Det tar lite tid men går riktigt bra.

Vi cyklar i centrala Dordrecht. Missa inte bonusmaterialet på slutet.

 

Skepp o Hoj!

En film om hur det kan se ut när man cyklar i Dordrecht. Ofta leds cykelbanorna i mitten av gatan med biltrafik såväl till höger som vänster om dig. Känns ovanligt som svensk. Men det fungerar fantastiskt och det är kul att cyklar här.

 

Tyvärr är vi utanför Dordrecht på filmen så den gamla bebyggelsen från 1600-talet syns inte. Men däremot Styrman Pimpstens bak, vilket inte ska föraktas.

 

Skepp o Hoj!

Hej hopp. Trevlig fredagkväll på er alla. Vi har i dagarna två cyklat en massa. Fram o tillbaka till båttillbehörsaffären och vi har även hittat en propellerexpert-firma. De har fått i uppdrag att räkna på vilken storlek och typ av propeller som Wilma är mest lämpad för.

Vi har även bytt en pump till gråtanken som har krånglat en längre tid, nu gav den upp. Fick den nya under 24 timmar, otroligt bra service.

 

Vi har även lyft på durkar och haft inspektion och tömt på en massa vatten. Vi har ju nu tätat ventilerna (fönster) som tog in vatten när vi har seglat. Och detta har då hamnat under durkarna i kölsvinet. Även den krånglade pumpen gav vatten på fel ställe så förutom vattentömning så fick vi lite odör ombord. Ja alltså det var inte jordgubbar det doftade om ni förstår.

 

Tjoppe har även sett över mastfoten så vi inte får in något vatten den vägen.

 

Ventiler hela, ny pump av bästa kvalitet (den gamla fanns redan ombord när vi köpte Wilma) och lite andra nya dragingar. Det börjar arta sig.

 

På agendan har vi nu att täta några saker på däck, fernissa träet där lanternerna sitter fast (glömt vad de kallas) och även fernissa trälådan på däck och ramen kring sittbrunnen. 

 

Vi har även några andra projekt som vi planerar att hinna med, men det återkommer vi till.

 

Som ni märker, vi ligger inte på latsidan. Fast man kan tro detta. Vi har ett fantastiskt sommarväder (fast idag var det mulet men solen kommer åter är utlovat). Så underbart med 26-27 grader och ljumma kvällar.

 

Nu ville vi inte äta middag i odören ombord. Kapten Kalsong längtade efter sin ostpizza hos italienaren på hörnet som ger Helena rosor. Men med så många cykelmil i benen så kanske det är ok ändå…

 

Vi försöker återkomma inom kort, vi har en film på lut.

 

Klart Slut!

Idag har vi dykt på Wilma. Det är ju fantastiskt roligt och bra träning att ägna sig åt vattensport. Vi var säkert i vattnet i en och en halv timme för vi passade på att skrubba skrovet fri från alger. Inte mycket beväxtning men nu är hon ren och fin. Ett gäng småtjejer blev alldeles till sig så vi simmade över till andra sidan och pratade med dem. En fick en sprutdusch av Tjoppes snorkel och flickorna tjöt av skratt. De tyckte vi var ett spännande inslag i hamnen. Tjoppe fick demonstrera och berätta. Modiga tjejer att våga ta kontakt (på engelska) och vilja veta mer trots att de kanske bara var en 11-12 år.

 

Nu vet vi vilken storlek på propellern som sitter där och vi behöver nog öka stigningen på den för att få lite bättre effekt. Vi känner att det skulle vara bra särskilt då vi går i motsjö. Försöker någon stjäla Wilma nu och köra iväg med henne så blir de nog förvånade, det sitter bara en ren axel ut.

 

Här kommer en filmsnutt. Tjoppe ska plocka bort propellern för att se om vi kan få till en med bättre drag i.

 

Skepp o Hoj!

Det finns en vardag i ett seglande. Diska, handla mat, laga mat, äta, städa, tvätta…. Vi har våra rutiner här på Wilma, precis som du hemma. Bortsett från att golvet gungar här när vi dammsuger eller rör i grytan. Allt har dessutom begränsat utrymme, det är stundom trångt ombord. Det gäller att man trivs i varandras sällskap, annars kan det bli påfrestande. Står Tjoppe i verkstan och Helena blir kissnödig så måste där krånglas förbi varandra. Det är lätt att bli irriterad för ofta får man tillfälligt avbryta det man håller på med för att kunna ge plats. Vi har löst det med att pussas och kramas när det är dags för passage. (någon kanske tänker nu att de vill mönstra på när de hör om våra regler, en puss av pimpsten kan kanske locka en del som är torrskodda om läpparna och sällan får). Vi har inga problem att hålla sams men vi har hört från andra att det kan vara ett bekymmer. Vi var ute och åt med några holländska seglare. Ett par hade varit gifta i över 40 år. Men varje år som de gav sig iväg så hade de en kris på Nordeney, med gräl och irritation som följd. Men efter något dygn så la sig krisen,  allt rullade på lugnt igen och äktenskapet var åter tryggat. I början på varje ny segelsäsong så behövde de hitta sina positioner och roller i den trånga segelbåten. Och detta hände alltid en lagom bit in på deras resa, som regel i höjd med Nordeney. De skrattade gott när de berättade om det hela och det var lite svårt att föreställa sig att de skulle kunna vara i luven på varandra, de verkade vara ett högst homogent par.

Vi finner holländarna som ett otroligt trevigt och hjälpsamt folk. Lätta att prata med och så gott som alla pratar mycket god engelska. Men något vi inte blir kloka på är deras matbutiker och matvanor. När man går i mataffären och tittar på vad som finns i hyllorna så är där otroligt mycket skräpmat. Man får verkligen leta efter basvarorna stundom. Sötade yoghurtar, sötebröd, söta flingor, läsk och godis. Vi brukar på skoj titta ner i andra människors kundvagnar när vi shoppar. Något som är rätt intressant. Och det går ofta inte att hitta någon riktig mat i deras korgar. Läsk i mängder, bröd i mängder, godis och bakverk…och på sin höjd en påse rivna morötter.

Här finns det långa rader med färdiga rätter i kyldisken. Färdigkokt och färdigblandad Pasta med köttfärssåss, två och ett halvt kilo blaffig sörja i en plastförpackning till dubbelt pris mot hemmagjord dito. Den ser oaptitlig ut och Jamie Oliver hade gråtit. Nasi Goreng, lasagne, pizzor, pajer, hamburgare (kallt kött och bröd i en plastlåda), färdiga sallader, färdigstekt potatis. Allt gjorda i portioner för den stora familjens middag. Sen verkar man inte äga knivar och skärbrädor i Holland (skämt o sido men..) champinjonerna är färdigskivade, morötterna är rivna, korvarna är skurna, melonen är tärnad…det tar aldrig slut på matindustins bearbetning av en gång i tiden fina råvaror. Frysdisken dignar av bearbetad potatis, detta är pommesens förlovade land. Och bröd i mängder…brödavdelningarna är gigantiska, formfranskor i oändligt många varianter och bakelser därtill. Detta är såklart det normala för en holländare, mataffärerna har med tiden utvecklats så här och således så har de anpassat sina matvanor utefter vad matindustrin erbjuder.

Vi hoppas av våra hjärtan att det ordnar till sig med matutbudet när vi kommer till grodätarlandet Frankrike. De borde vara stolta och vurma över fina råvaror och god matkultur. Men vi är osäkra på vad vi kommer att mötas av. Kan den (över-)utvecklade matindustrin ha förstört även världens matland nummer 1 är frågan.

Är det något vi saknar här så är det fisk och skaldjur. Nästan all fisk är på något sätt bearbetad, nästan allt är färdigpanerat. Vi hittar inga skaldjur alls (vi skulle kunna betala mycket för en påse fina räkor nu). Lite färsk fisk finns ibland i industriförpackad plastlåda som signalerar om långa transporter och många led i livsmedelskedjan. Vi avstår. Men vi har hittat lite fryst fisk som verkar schysst.

Matlista är skriven ombord, nu blir det lite grytor, fisksoppa och asiatisk mat bland annat. Men även en rätt som är något lite mindre nyttig men jäklans gott… Vi har lite formfranska i frysen som aldrig går åt…nu blir det fattiga riddare till lunch någon dag. Inget får förfaras, Helena slits mellan sitt småländska arv och nyttigmaten.

Någonstans att tvätta kläder har vi inte hittat här i Dordrecht, och det finns inget heller enligt hamnkaptenen. Men vi har fått erbjudande om att tvätta hemma hos henne. För övrigt så har vi skrivit under kontraktet på kajplatsen här. Vi bor tacksamt billigt och när vi var över på hamnkaptenens båt så blev vi bjudna på ett glas vitt vin. Här är det dessutom mer regel än undantag att många bor på sina båtar. (Hon berättade att hon och hennes man nog skulle bo på båten om det inte vore för det att hon inte får plats med sin flygel ombord) Så en positiv sida av Holland är att det verkar mycket mer förlåtande och mindre byråkratiskt över lag. Och som sagt, himla trevligt folk som gärna tar kontakt och pratar med en.

Ja som det är med alla platser på jorden så finns det både bra och mindre bra saker. Men om planen hade varit att inte dra vidare söderöver, hade vi garanterat ledsnat på matutbudet här.

Men nu ska vi ju vidare vad det lider tack och lov.

Grodlår, sniglar, ostron och musslor, nedskjöljt med champagne??? Den som lever får se.

Skepp o Hoj

Har vi inte alla små företeelser, guldkorn, som våra hjärtan klappar lite extra för. Att vakna på Wilma av solkatter i hyttaket är bland det mest rogivande som finns. Hur vattnet på utsidan får blänket i taket att dansa fram och tillbaka och dagen lovar sol och blå himmel. Och genom ventilen strömmar frisk morgonluft och man ligger kvar och bara njuter av stunden. Det är livskvalitet. 

 

 

Vi har nu letat reda på en byggfirma. Vi köpte eklister för att fixa till kabelkanalen i salongen medan vi ligger här i Dordrecht.

 

Och Kapten har arbetat med tätning av ventilerna, medan Helena skötte naglar och hår på bryggan. Nu är tånaglarna röda och fina.

Taket i främre helveteshålet är målat och klart, nu skruvas lite krokar och byglar upp där för att vi ska kunna förvara de saker som bor där. Allt har sin bestämda plats. Shipshape som det heter på sjömansspråk.

Vi fixar och donar och livet är väl som vi bäst känner till det, vi arbetar med att skapa. Förbättrar, lagar och konstruerar nytt. Kreativiteten får flöda. Och det är så med långseglare, att man gör lite stopp här och där och att man inte alls seglar konstant. Väderförutsättningar, vila och vård av båt kräver sitt.

 

Och på kvällarna så sitter vi i sittbrunnen och njuter av kvällsolen.

 

Vi är mycket tillfreds med vår tillvaro.

 

Så lite en har men så gött en mår.

 

Skepp o Hoj!

 

 

Sedan vi lämnade Sverige så har vi såväl haft sol som regn. Flera perioder har varit varma och soliga men däremellan har det bjudits på blandat väder, med en del regnskurar som följd. Igår hade vi vår första och hittills enda dag med enkom regn. Det regnade från morgonen ända till kvällen. Det är inte många dagar på ett år då det är idel regn, det brukar klarna upp efter en skur.

Men nu var det som det var. Och ni känner ju kapten vid det här laget, och vad han tycker om regn. Han HATAR regn. Men det blev en väldigt bra dag ändå till slut. Vi började städa och fixa, kolla upp saker som småkrånglat lite och planera för fortsatt resa. Vi trivs som fina fisken här i Dordrecht och vi har kollat upp lite hamnpriser längre ut åt kusten. För nu har vi snart gjort Holland och ska vidare söderut.

Det verkar som priserna ligger betydligt högre ute vid kusten än här inåt landet, ibland nästan uppåt det dubbla. Snart väntar havet. (Vi längtar så enormt mycket efter att få segla efter alla veckor med motorgång i kanalerna). Så vill vi se till att allt fungerar perfekt innan. Vi har fortfarande problem med att ett par ventiler läcker. Och ligger Wilma ner rejält på ena bogen så tar hon in vatten. Och då känner vi att vi vill fixa detta innan vi ska ut på det stora havet.

Så nu stod vi här i valet och kvalet. Ska vi stanna ett tag i Dordrecht och fixa saker, här där priserna är humana och allt finns att få tag på. Eller ska vi fortsätta ner till kusten och ta sakerna där, med sämre möjligheter såväl praktiskt som ekonomiskt. Vi pratade med hamnkaptenen här och jo, de kunde ordna en plats åt oss. Vi får ligga på en privat plats för reducerat pris. Perfekt!

Vi har därför bestämt att dra i handbromsen här i några veckor. Njuta av Dordrecht, de har lovat sol igen och fixa med båten lite. Vi passar på att göra lite smårenoveringar som aldrig blev klara innan vi stack. Vi vill lyfta på durkar och kolla att allt ser bra ut, även dyka och kolla status på skrov och propeller och skrubba lite om det behövs, se över motorn. Och som sagt så se till att alla ventiler är pott-täta och så ska vi måla taket inne i främre helveteshålet. När man ständigt är i rörelse så gör man inget större arbete, man tar bara det som kommer i ens väg. Det känns bra som sagt, att innan vi ger oss ut på havet att vi har gått igenom allt.

Så idag ska vi leta upp en båttillbehörsaffär som lär ligga halvvägs bort mot naturreservatet och vi ska flytta båten. Det är alltid lika intressant att ta reda på vart allt finns. Och allt tar längre tid än hemma därav. Vi är ju hänvisade till att gå, cykla eller ta buss när vi ska någonstans.

Men vi tar en sak i taget.

Skepp o Hoj!