Våra båtgrannar (som vi för övrigt döpt om till Kapten Spjutspets och Matros Pihl) frågade oss om vi ville hänga med ut på havet för att testa deras nya båt och segel. När man gnuggat kaj så länge som vi gjort, tog det inte många sekunder att bestämma sig. För andra gången denna sommar har vi kastat oss ut på havet i en katamaran, ett flytetyg som inte har mycket gemensamt med vår Wilma…
Läs mer »
– Vart ställde du kundvagnen?
Styrman tittade på Kapten, som tittade lika undrande tillbaka. Plötsligt var kundvagnen borta, den som nyss stod alldeles intill…
Läs mer »
Enormt fin respons har vi fått från er följare, med önskan om god bättring för vår vän Greg. Vi känner oss överväldigade av omtänksamheten. TACK! Ni undrar säkert hur tillfrisknandet fortskrider och vi kommer berätta för er, när det gått lite mer tid. Det är lite tidigt ännu. Men en positiv sak är, att vi inte är de enda som att stöttar Connie med praktiska ting…
Läs mer »
”Have you heard anything from Saga?”
Det var Styrman Pimpsten som över en kopp kaffe ställde frågan till Caroline. Saga är namnet på den segelbåt som våra amerikanska vänner Greg och Connie seglar. Vi lärde känna dem i Tunisien och så gott som dagligen sågs vi under månaderna vi tillbringade i Monastir. Ofta satt vi tillsammans vid barbecue-träffarna och långa blev de samtal som spontant uppstod på kajen intill deras båt, när vi kom släpandes med matkassarna efter vår shopping-runda. På så vis blev de våra goda vänner, precis som vi blev med många av de andra seglarna i Monastir. ”Som en slags seglarfamilj”. Vår seglarfamilj…
Läs mer »
Gibraltar/ La Linea, Spanien.
I morse var Gibraltarklippan borta när vi vaknade. Dold av en sfär av töcken, en envis dimma som inte bara raderade utsikten, utan även fick den rådande värmeböljan att dämpas något. Från båtarna i farleden hördes dova signaler, långa och återkommande som varning för dess framfart genom det kondenserade vattnet och dåliga sikt. Boooooo! En stunds tystnad och därefter åter ett ”booooooo”. Ett annorlunda uppvaknande. Och för en gångs skull var vi inte sjöblöta av svett…
Läs mer »
Plats: I trakterna av Gibraltar
Plötsligt kom det efterlängtade meddelandet från UPS, att vårt segel fanns att hämta upp vid hamnkontoret. Nyfikna som barn på julafton öppnade vi paketet så fort vi var tillbaka på båten. Skulle färgen stämma, Wilma har som bekant röda segel. Och skulle det passa? Vi slet ner det gamla seglet och hissade det nya…
Läs mer »
Gibraltar/ La Linea, Spanien.
Vi började förbereda Wilma för ett vindroder redan för två år sedan. Vi visste med oss att vi i framtiden önskade oss ett mekaniskt självstyrningssystem – och att fästa ett vindroder på en spetsgattad båt, är något av en utmaning. Med ett V-format akterparti behövde vi tillverka en rörkonstruktion, en båge. Vilket var vad vi gjorde då…
Läs mer »
Gibraltar/La Linea, Spanien.
Snubblande nära höll vi på att dra en uppdiktad historia för er kära läsare. Om hur vi blivit jagade av tullen efter att vi lyckats få en tatuerad muskelknutte med skåpbil att ställa upp att ta vårt vindroder över gränsen. Och att vi blivit påkomna och det hela slutat med en rafflande biljakt. Fullt pådrag med farbror polis i hasorna. Och inlägget hade vi tänkt avsluta med ett erkännande om att vi dragit en vals, farit med osanning och ljugit för er (gud förbjude). Allt för att fånga er i ett spänningsdrama på högsta nivå. För verklighetens förflyttning av vindrodret skulle visa sig bli betydligt mer odramatisk än vad vi gett sken av…
Läs mer »
Gibraltar/La Linea, Spanien.
Vår halvleksvila fortsätter här i La Linea då seglet från Hongkong ännu inte dykt upp. Vilket kanske inte gör så mycket eftersom vi har fullt upp med diverse andra tekniska göromål. Främst ägnas tid åt vindrodret (windvane) vi kommit över under lite annorlunda premisser. ”Vindroder” tänker ni nu, ”det har dom inte sagt något om” …och det stämmer. Så här gick det till…
Läs mer »
Gibraltar/La Linea, Spanien.
-Mormor, kan jag komma och hälsa på dig?
Ja tänk att barnbarnet blivit så stor att hon kan resa själv – och strax därpå landade hon med sin kompis på Malaga Airport. I vanliga fall är det enormt svårt att tajma in besök från familj och vänner, särskilt under sommarmånaderna då vi ständigt förflyttar oss. Framför allt ligger vi av kostnadsskäl sällan i marinor den här tiden på året. Men turligt nog gjorde vi det denna gång eftersom vi väntar på ett segel från Hongkong. Och plötsligt hade två matroser mönstrat på och vi var fyra personer ombord…
Läs mer »
projektsunshine.se 