Våra båtgrannar (som vi för övrigt döpt om till Kapten Spjutspets och Matros Pihl) frågade oss om vi ville hänga med ut på havet för att testa deras nya båt och segel. När man gnuggat kaj så länge som vi gjort, tog det inte många sekunder att bestämma sig. För andra gången denna sommar har vi kastat oss ut på havet i en katamaran, ett flytetyg som inte har mycket gemensamt med vår Wilma…

Med en yta motsvarande tre enskrovs-båtar är en katamaran rymlig och otroligt lättdriven. Båten lutar inte, vilket känns suspekt. Och umgängesytorna är så väl tilltagna att det känns lite läskigt att korsa dem. Instinktivt letar vi efter något att hålla oss i (fast det inte behövs) och oroligt sneglar vi åt varje kopp, glas och kastrull som lämnats utan surrning (vilket inte heller behövs, eftersom de inte kasar iväg). En rak och upprätt värld på havet med så mycket bekvämlighet, är vi inte vana vid.

Det var underbart att få känna lite vindrufs i håret. Solen gassade från klarblå himmel och med Europa på ena sidan och Afrika på den andra, girade vi babord vid udden. Segel hissades och iväg for vi i närmare tio knop. Efter fikastunden testade vi deras code zero, ett segel som är en hybrid mellan en stor genua och modifierad spinnaker (ämnad för lätta vindar). Ujj, så fort det gick över havet – trots att det var en bra bit över trettio grader i luften behövde vi sätta på oss långärmade tröjor för att inte frysa.

På tillbakavägen åt vi hemmagjord potatissallad och kallskuret. Strax därefter kom delfinerna på besök. Vilken fin avslutning. Först framåt sena eftermiddagen la vi till vid vår brygga igen. Wilma som ensam väntat, såg lite trumpen och avundsjuk ut. Försiktigt tassade vi bort till henne och det blev en kväll i sittbrunnen med idel snälla ord (för att blidka, det kändes lite som vi varit otrogna). Summa summarum. Hur kul det än är att vara ute på havet i andra fräsiga båtar så är Wilma vår alldeles egna lilla stengrotta på köl. Tjock och klumpig, kort mast och lite trög. Oöm och tålig. Lite som Margaret Thatcher. Inte vacker men definitivt något att hålla sig i när det blåser storm.

*

I söndags firade vi Greg på ett café intill sjukhuset. Inför dagen hade vi en alldeles särskild överraskning till honom. En video Styrman satt ihop med hälsningar från släkt och vänner från världens alla hörn. Härligt många bidrag lyckades vi får med och när videon var klar, blev den hela 17 minuter lång. Vi riggade upp datorn framför Greg och satte på filmen. I hans ansikte kunde vi tyda både glädje och skratt och inte minst förvåning. Presenten kändes helt rätt, för vad ger man en kille som just fått avbryta sitt seglingsäventyr på grund av sjukdom. En video, tänkte Styrman Pimpsten. Och så fick det bli. Tusen tack för alla bidrag, utan er hade filmen inte varit möjlig.

Vi har lovat rapportera hur det går med rehabiliteringen. Från förra gången vi träffade Greg kan vi helt klart notera framsteg. En viss muskelfunktion finns i det förlamade benet och detta jobbas det flitigt med, för att få tillbaka så mycket funktion som möjligt. Huruvida och hur länge det blir Gibraltar som hemmabas för rehab, är ännu för tidigt att säga. Frågan är vart bästa vård kan ges, hemma i Boston? Eller i Europa. Tiden får utvisa.

*

Kapten Betong har varit lite indisponibel. På så vis att han varit uppblåst, vilket kanske någon (bildligt) upplever att han är för jämnan. Nu snackar vi luft, gaser och uppkörd mage. Vilket sannolikt hänger ihop med sommarvärmen. Kroppen fungerar sämre och trots att vårt kylskåp är riktigt kallt, så utmanas samtliga kylkedjor från jord till bord. Klassiskt bekymmer i augusti månad. Vi har därför behövt uppsöka apotek, vilket skulle kunna tyckas vara kontraproduktivt eftersom mängden gas i Kaptens mage sannolikt hade kunnat täcka hela Europas behov av naturgas under den kommande vintern. Kapten brukar ju lösa saker men nu får EU ta itu med energifrågan på egen hand.

Under tiden Kapten försökt likna en mänsklig luftballong, har Styrman utövat mer stilla aktiviteter, såsom virkning, läsning, matlagning och författande. Fattas bara annat i värmen. Men en del av tiden har också ägnats åt att planera framtiden. Vad den än kommer innehålla, så kommer den inte bli fantasilös. Vad vi har i kikaren, ja det får ni med tiden bli varse om…

Skepp o Hoj!

Over and Out