”Have you heard anything from Saga?”

Det var Styrman Pimpsten som över en kopp kaffe ställde frågan till Caroline. Saga är namnet på den segelbåt som våra amerikanska vänner Greg och Connie seglar. Vi lärde känna dem i Tunisien och så gott som dagligen sågs vi under månaderna vi tillbringade i Monastir. Ofta satt vi tillsammans vid barbecue-träffarna och långa blev de samtal som spontant uppstod på kajen intill deras båt, när vi kom släpandes med matkassarna efter vår shopping-runda. På så vis blev de våra goda vänner, precis som vi blev med många av de andra seglarna i Monastir. ”Som en slags seglarfamilj”. Vår seglarfamilj…

Eftersom Greg och Connie skulle segla västerut, precis som vi och våra kanadensiska vänner Dany och Caroline på båten Zebulon – blev det naturligt att vi fortsatte hålla kontakt efter det vi lämnat Tunisien. Greg och Connie såg vi åter i Italien och Dany och Caroline mötte vi upp på Mallorca. Nästa tillfälle att sammanstråla skulle bli i Gibraltar, var tanken.

Det senaste vi hade hört från Greg och Connie var under deras insegling till Gibraltar. Vi visste att de skulle ankra en natt i viken utanför oss och därefter gå in i en av marinorna på Gibraltarsidan. Men sen hade det blivit märkbart tyst. Caroline smuttade på sitt kaffe och sa lugnande ”att de nog bara var trötta efter seglingen” – att de säkerligen skulle höra av sig så fort de vilat upp sig. Jo, så var det nog, resonerade Styrman. Men anledningen till tystnaden visade sig ha en orsak och oron var befogad.

Inte långt efter att vännerna angjort marinan hade Greg fått en massiv stroke. Vi kan bara gissa hur stressande det måste varit för Connie när maken plötsligt segnade ihop ombord på båten. Som tur var ligger sjukhuset inte långt ifrån, så Greg kom fort till intensivvårdsavdelningen.

För varje seglare är detta något av en mardröm. Vi kontaktade Connie så fort vi hört vad som hänt. Och för vår del behövdes inte många sekunder att besluta oss för att stanna kvar där vi nu är, för att kunna stötta våra vänner i deras besvärliga situation. Framför allt vill vi hjälpa Connie med båten, vars ansvar helt vilar på henne nu. Det är lätt att förstå vännernas utsatthet, de befinner sig ju faktiskt på andra sidan jordklotet – långt ifrån deras hemland.

Sedan dess har många stressande, oroliga och ovissa frågor blivit lite mindre överhängande. Gregs tillstånd har stabiliserats även om en operation i veckan måste göras. Och deras båt Saga har vi med gemensamma krafter fixat med, så hon klarar sig själv medan Connie är på sjukhuset. Äntligen fick vi träffa våra vänner igen, även om det inte var på det sätt vi hade tänkt oss. Greg, ja han har humorn i behåll och Connie, även om det blev tårar vid vårt återseende – verkar trots situationen enormt stark. Hon är en imponerande kvinna. Och Greg är en fighter. Trots bedrövelsen, känner vi oss positiva.

Så här blir vi ett tag framöver. Det kommer inom kort ett nytt inlägg, det som från början skulle ha lagts upp om inte detta hade hänt. I övrigt är allt bra här. Det är varmt. Men i sammanhanget är det inget att oja sig över.

Skepp o Hoj!

Over and Out