Jag frågade vännen Johanna;
”Finns det någon övre åldersgräns för att åka skateboard?”
Svaret kom blixtsnabbt;
”Absolut inte, sjukhusen tar emot alla”.
Den oväntade repliken fick mig att brista ut i skratt…
Läs mer »
Jag frågade vännen Johanna;
”Finns det någon övre åldersgräns för att åka skateboard?”
Svaret kom blixtsnabbt;
”Absolut inte, sjukhusen tar emot alla”.
Den oväntade repliken fick mig att brista ut i skratt…
Läs mer »
Äntligen har jag en idé om framtiden med en tydlig stig utstakad framför mig. Den har inte kommit lättvindigt, inte gratis. Utan det har krävt ansträngningar där jag målmedvetet strävat mot att komma till det läge som jag nu befinner mig i. Äntligen, vill jag säga. Som en kraft ur motgångarna. En tidigare brittisk premiärminister lär en gång ha sagt; ”man ska inte använda sitt förflutna som en soffa, utan som en språngbräda”. Jag är benägen att hålla med…
Läs mer »
Det var förmiddag när jag kom till minneslunden med mina rosor. Samma morgon hade jag gråtit alla de tårar som jag sen en tid tillbaka inte lyckats få fram. De hade på något vis fastnat i ett skrymsle av mitt innersta…
Läs mer »
Då, för exakt ett år sedan, befann jag mig i det som skulle visa sig bli vår sista vecka tillsammans. Svårt märkt av sjukdomen som han var de sista dagarna, återstod inte mycket av det som jag förknippade med hans personlighet. Borta var livsglädjen och skrattet, likaså hans fenomenala förmåga att alltid finna lösningar på bekymmer och problem. Och den enorma tryggheten han genom åren utstrålat, den som inte bara jag hade förmånen att kunna luta mig emot. Livet ville annorlunda för oss två, han fick lämna det. Medan jag blev utkastad i något helt nytt…
Läs mer »
Det är bara att inse att jag är urkass på att vara ensam i längre perioder. Så har det alltid varit. Förändringsarbetet som nu pågått i ett år ger mig ständigt nya insikter. Därför har tankarna åter väckts till liv kring hur jag borde leva för att må riktigt bra…
Läs mer »
Även om minnena från förra året gör sig påminda så mötte jag min födelsedag detta år med en betydligt muntrare sinnesstämning. Helt enkelt för att mina vänner inte gav mig något utrymme att falla ner i något mörkt hål av dystra minnen. Klockan 10 stod jag klar att lämna mitt hem, med ryggsäck och vandringskängorna på. Sen bar det ut i skog och mark…
Läs mer »
Under utbildningsveckan i Stockholm har jag visat prov på obändig segervilja. Inte i den meningen att jag försökt mäta mig mot andra, utan för bevisa för mig själv att jag visst klarar mer än jag själv tror…
Läs mer »
Mellan förberedelser och kursen blev det ett litet andhål i mitt schema. Jag passade då på att träffa min gamla klasskompis Pia. I väntan på att hon skulle dyka upp stod jag i nyfallen pudersnö i solskenet utanför Kungliga Dramatiska Teatern, där vi bestämt träff…
Läs mer »
Efter diverse strul med förseningar så kom jag till slut hem. Men bara kort för att tvätta, kolla posten och packa om. För nu går tåget strax mot den Kungliga Huvudstaden. Stockholm. Mitt kursmaterial är utskrivet och jag är beredd för nästa steg i livet…
Läs mer »
Efter ett gäng dagar med hårda vindar kunde vi äntligen ta oss i land. Detta firade vi med en härlig promenad på ön Culatra. Lite extra påklädda eftersom temperaturen droppat något, följde vi kustremsan som vetter ut mot havet. En vandring på tre timmar och i bästa Coddi-anda passade Konstruktören på att fånga mig på bild…
Läs mer »