Det är bara att inse att jag är urkass på att vara ensam i längre perioder. Så har det alltid varit. Förändringsarbetet som nu pågått i ett år ger mig ständigt nya insikter. Därför har tankarna åter väckts till liv kring hur jag borde leva för att må riktigt bra…

Vänliga människor säger till mig att jag tids nog ”vänjer mig”. Men jag tror inte det. För lika väl som jag kunde trivas att bo ombord på en liten segelbåt i tajt tvåsamhet över dygnets alla timmar, finns det andra som inte klarar av det. Kanarieöarna brukar vara ett sånt ställe man ger upp på; ena partnern mönstrar av och flyger hem till Sverige igen. Som sagt är vi alla olika. Och jag hatar att spendera alltför mycket tid ensam medan meningsfullheten svävar uppe bland skyarna, utom räckhåll för mina händer.

Det paradoxala är att jag inte är intresserad av att gå ut på kärleksmarknaden för att på så vis råda bot på ensamheten. Jag värdesätter högt att vara självständig utan att behöva ta alltför mycket hänsyn till någon annan. Att kunna komma och gå som jag själv vill. Det är svårt i ett traditionellt förhållande.

På skämt sa jag till en vän; ”Jag kanske borde resa till Afrika eller Sydamerika och där leta upp ett stamfolk att bo med”. Jag har nämligen hört att det i dessa kulturer inte finns något som stavas ensamhet. Men jag är lite osäker på vad mina barn skulle säga om jag drog till bushen (de skulle dock inte bli förvånade).

Med det sagt så fortsätter min resa för att finna nytt sammanhang i livet. Dels behöver jag en inkomst jag kan leva på. Samtidigt som jag vill äga så pass mycket av min tid så jag kan resa i perioder (mer än man normalt kan vid en anställning). Ekvationen är inte helt lätt. Därför gäller det att tänka stort, utanför boxen. Till hjälp tar jag vänner, där en är Caroline från Kanada; oräkneliga är de timmar vi pratat och vi förstår varandra för vi befinner oss båda i en liknande sits. Med den skillnaden att hon sitter i en liten lägenhet i Toronto, medan jag befinner mig på 26 kvadrat i Halmstad. Det kommer det dock snart bli ändring på, om än tillfälligt. Det har åter blivit dags för mig att packa väskan!

// Miss Coddi.